Denna katt skrek och ville ha mat, men när vi hade pallrat oss iväg och köpt skinka så var hon försvunnen. Så typiskt!! Vi lade ut mat till henne så kanske hon hittade det ändå. Denna katt såg rätt så välmående ut.

Så sööt!! Kattunge som bodde i Aya Napas centrum mitt bland dunka dunka och en massa fulla människor. När vi kom så stod mamman och letade mat bland soporna och med sig hade hon tre ungar, denna var lite längre bort.

Mammakatt och hennes ungar, fick inte gå närmare då stack de.

Denna katt mådde inte så bra. Bodde nere i centrum, hon hade svårt att se med ena ögat.

Sista bilden, denna katt var med barn tror jag. Hon hade väldigt stor mage och hennes tuttar syntes väldigt väl. Hon kom de sista dagarna när skulle åka hem så hon fick mycket skinka.

Så hjärtskärande. De har ju inget liv alls.

Det ända tröst det är att det inte är kallt på vintern som här.

Jenna:(

Åh så sorgligt med alla dessa hemlösa katter i alla länder…….  Kan knappt se på korten för tårarna skymmer min blick…

När man ser sånna foton så tänker jag, så bortskämda mina katter är.

Ja Jenna precis…..  mina är också bortskämda. Duger inte maten  äter dom inte så jag brukar tala om för dom hur bra dom har det  som slipper gå ute i ur och skur och svälta……..

Upprepar #8 och #9. Håller med.

Så sorgligt….. OCh ändå, som du säger, kastreing är gratis…. Ofattbart…..

Hemma hos oss är det just nu ganska fattiga tider, så mina katter har lite "sämre" mat enligt de själva, men som inte lämnar alltför stora hål i min plånbok.

Eftersom de helst föredrar sin rikemans mat, blir det lite "diskution" vid middagsbordet. Då brukar jag påminna dem om de svältande katterna i skogen, och att dessa kan iaf äta sig mätta och sova tryggt och varmt.

Om de sedan förstår är ju en annan femma ;)

I helgen som var så såg jag bilder ifrån min systers cypern resa. Det var också en smällfets-dräktig mager krake… :(

För att inte tala om katterna i Alicante…. har sett många, många gånger (mormor har bott där) katter som farit illa. En kvinna ute i Punta Prima matar hemlösa katter, där står i alla fall tjugo matskålar varje dag… :(

Finns en hemlös hund (labrador-liknande) som sitter bredvid en vid övergångsstället och går bara om han kan gå intill en människa över vägen. Smart vovve, men han var mager och jag tror han hade mask, sist jag var där.

Sen finns en hemlös kvinna där också, som jag "känner". Första gången jag såg henne hade hon ett spädbarn, andra gången två småttingar och nu sista gången jag såg henne hade hon en sex-åring, en fyra-åring, en två-åring och ett spädbarn. Hon sitter på marknaden och tigger… brukar ge henne fem eller tio euro, när jag kan.

Oh ja, jag har bott i Alicante i fem månader för evigheter sen…. I Campello…HAr mitt finaste julminne därifrån….JAg och mitt X hade för vana att alltid mata de hemlösa hundarna och katterna på natten. Så på julafton var vi lediga, då hade vi kokat en jättegryta med kött och ris och gav oss ut… Där satt vi på julnatten, omgivna av katter och hundar, som var så snälla och tacksamma..det var en julafton det…..

Mormor bodde precis utanför Torrevieja… Gud vad synd jag tyckte om alla hundar och katter som letade mat i rostiga plåtburkar.

Det låter som en helt underbar jul, Gunilla. :) Min sambo undrade igår om det inte är hemlöshet som drar mig hit, istället för katterna. Jo, höll jag med, det är det. Men det är oftast mycket enklare att ta in en katt eller hund, ta dem till veterinären, ge vård och hitta ett nytt hem, än det är med hemlösa människor. Människor har släktingar och en hel grupp problem som går dem i hälarna. Det kunde han förstå.

Sen sa jag att jag tror jag kommer försöka utbilda mig till att jobba på soc eller fk, för att kunna hjälpa, även fast jag inte tycker om deras system. Då frågade han om jag inte ville starta en egen organisation, för att hjälpa hemlösa och fattiga. Tänkte på det, för jag har ju drivit föreningar tidigare, när jag var i yngre tonåren. Funderat vidare på det idag… och jag tror jag kanske kommer börja med det. Så småning om.

Dakrish, Stadsmisssionen är fantastiska och behöver också volontärer.

Jag har funderat på att hjälpa Stadsmissionen. Grejen är ju att jag måste ha något som drar in pengar till mig, också… :-/

jo, men på ledig tid.

Åhhh..kära min  värld…jag har lagt av att åka till dom länderna där jag vet att katter lever mer eller mindre i misär..utan ägare…skulle inte klara av tanken att man efter semestern måste vända hem utan att kunna ta med sig alla i en väska..min närmaste kompis bor under somrarna i grekland..hon har bett mej komma ner o hälsa på..men usch..jag klarar inte av detta att se missarna utan att kunna rädda dom…

#19, ja det är frustrerande och det värker i själen när man inte kan hjälpa mer. I oktober så är ju turistsäsongen över för några månader, vad händer med kissarna då? Hemska tanke… Många svälter nog ihjäl. De flesta katterna man stöter ihop med är ju så kärvänliga och vill gosa men dock inte alla. Ja frågan är ju kan man göra något mer för dessa vänner, vad görs för dessa katter och inte att förglömma hundar i dessa länder?

#19 Nej det är så sant Sidentass. Jag har jättesvårt att klara av att resa utomlands till sådana ställen längre. Det värsta är att hela familjen vill åka men jag fixar det inte ens i tanken. Det låter väl helt befängt att man inte vill "face it" så att säga men det tar för mycket energi av semestern att gå och gråta över alla hemlösa och tragiska katt och hund-öden.

Var i Thailand för några år sedan och där på restaurang var en hel kattfamilj som hade helt skabb-klädda huvuden. Ruskigt var det och magra som tändstickor hela gänget. Jag led något fasansfullt över detta.

Grekland är inget vidare land när det kommer till katter. Cypern är i och för sig ett eget land men mycket är ju lika Grekland, så även hållningen till katter och hundar.

Här är en gamal artikel om ett projekt som pågick på Rhodos. Tyvärr är projektet nedlagt nu pga av motsättningar från lokala veterinärer som var rädda för konkurrans. Projektet gick ut på att kastrera hundar och katter på ön. Det var mycket lyckat så länge det varade. Lär mera här!

//Lena

#22 ja..minns hur glad jag blev när jag läste om det första gången..synd att man inte kunde fortsätta med projektet..önskar det vore möjligt att fara ner i trupp och göra insatser för utsatta katter o hundar..

#23 ja tänk om det ginge att göra så. Man känner sig rätt maktlös, vet ju inte riktigt hur man ska göra för att hjälpa dessa harmlösa djur. Men de måste ju få hjälp hela tiden med mat annars svälter de ju ihjäl, kastrering vore ju toppen då slipper de bli så många.

Många skriker ju rätt ut när jag säger att vi klappade katterna, de skriker ju för böveln efter lite kärlek, då är loppor ingenting om jag kan ge de det för stunden. Inte kan jag väl få rabies för att jag klappar katten? Det kan jag aldrig tänka mig.

#24 Hade jag varit i din sits hade jag helt klart klappat katterna..man kan helt enkelt inte låta bli när man ser hur kärlekstörstande dom är..man hade säkert matat dom också..men med den dystra vetskapen att man en dag måste fara hem igen när semestern är slut..usch ..vilken svår situation..det känns som att det blir fel hur man än skulle göra..

#24, ja men precis det känns som så men jag vet ju ändå att jag har givit lite grann av min kärlek . Det enda de vet är att tigga mat runt hotellen och restaurangerna, det är så sorligt. De skulle ha som de hade i Malta volontärer som åker runt och ger katterna mat. Men jag har fått för mig att de skiter i de, vill inte se dem