Självklart kollar man om det finns en ägare någonstans, men ett problem är att upphittare och letare inte vet vart de ska mötas. Polisen är oftast inte hjälpsamma, vill inte ta anmälningar, en del hittar till katthemmens efterlysningssidor, men alla vet inte att de finns, man kan lappa i närområdet men ägaren kanske inte ens bor i närheten. Det är svårt om man inte ID märkt sin katt, så är det bara. Sedan förutsätter du att de flesta katter som är där ute har ägare och dessutom ägare som bryr sig, så har jag inte fattat det tyvärr.

Tyvärr tror jag inte att det är så, d v s att i dom flesta fall när det gäller upphittade katter finns det en förtvivlad ägare som saknar katten. Hade det gjort det hade t ex dagstidningen varit full av annonser från dom ägarna.

Jag har sagt det tidigare och tjatar igen här.

Maila polisen, antingen det gäller en upphittad eller bortsprungen katt. Det kommer centralt till deras brevlåda, som töms en gång om dagen (vardagar) Jag brukar ta ett foto på katten och lägga in i mailet och varje gång har någon ringt från polisen.

Detta har visat sig vara det bästa, eftersom man slipper höra att de inte tar upp sådant. Det SKA de göra.

Även om man inte kan para ihop ägare och upphittare, vilket ofta är väldigt svårt, så finns det i alla fall med i statistiken och kan på så sätt hjälpa till att höja kattens status i slutändan.

jag har bara tagit hand om en katt som jag hittat ute, och hade noll info om. jag anmälde honom upphittad hos polis, blocket, hundra gånger i lokal tidningen, hos veterinär mm. kollade även om han var id-märkt, men det var han inte. vet inte om jag har kunnat göra så mycket mer.

#0 Nädå, inte känsligt häriallafall, självklart ringer man både polis och närliggande katthem och anmäler katten som upphittad.gjärna lappar i butik o kanske en anons på Blocket, men MINST polis och katthem.

Ja men vill man ha reda på var ens katt är så får man väl se till att chipmärka eller öronmärka den så att man smidigt kan få rätt på den igen. Det är enklast så. Jag ska chipmärka mina katter nu när den andra också flyttat hit. För jag vill inte gå runt ovetandes om var dom är ifall dom skulle smita ut. Båda ska vara innekatter, av rädsla för att trafiken inte tar hänsyn och likaså människor inte tar hänsyn till katter/djur idag. Det var kanske bättre förr? Ingen aning. Jag tvivlar inte på att kks gör allt för att hitta ägaren till katten som kommer in. Dom har ju observerat katterna ett bra tag innan intagning och överlägger tillsammans vad dom ska göra. Det är inget som sker över en natt heller.

Kan så vara att många hittekatter är s.k vildkatter, som är uppvuxna i naturen, från kattkoloni e.l. Många katter är heller inte önskvärda av sina tidigare ägare. Trots detta, så bör man ta reda på om det finns en ägare, i stället för att ta för givet at det inte gör det. Det är det som är poängen med mitt inlägg: Ta reda på om det finns en ägare, innan du behåller hittekatten. Det är tyvärr inte alla som gör det… Ni som gör det: Jättebra!!!

Många poliser vet inte hur de ska hantera djurärenden (men snart så … )

**Lathund för poliser
**Kerstin Malm har i uppdrag att skriva en lathund för utryckningspoliser i Stockholm västerort om hur de ska hantera fall med upphittade katter. Den kommer att ingå i en större rapport om kattärenden som tas fram för Stockholms län. Sammankallande för arbetet är länsveterinären.

Läs hela artikeln här:
http://www.polisen.se/inter/util/nodeid=21434&pageversion=1.jsp?articleid=10742392

När vi fick en katt som kom hem till oss så gjorde jag så här: ringde först alla granngårdar sa hur hon såg ut o tippade på ålder ca 1-2år dels hur kroppen såg ut o tänderna. När ingen av dom sakna katt så ringde jag polisen och sen så ringde jag katthem om dom fått in någon som stämnde in på beskrivningen under saknad (skicka in kort på henne med) Sedan dagen efter så satte vi upp lappar i 5 olika affärer den lokala mataffären (landet), sen lite i andra affärer där folk handlar lite mera mat i och så satte vi ut annons om upphittad katt. Och så åkte vi till vetten för att kolla om hon var märkt med chipp men nada ingen visste vem hon tillhörde och eftersom hon var kelig van att gå ut o gick på lådan osv så måste det vart någons katt, detta var i samban med semester så vi behöll henne ett tag för vi tänkte att dom kanske e på semester å hon har rymt där med saknar dom henne inte förren dom kommer hem å kattvakten säger att hon rymt. Ja iaf ingen nappade och efter 2-3 månader så stog inte jag ut mera med att en av våra egna katter jaga henne dom slogs mycket och vi fick ge pensilin till henen eftersom hon vart biten i benet å det var inflamerat. Vi satte även ut på blocket att rätta ägaren lr nytt hem är ett måste efter som bla bla allt igen. Så jag personligen skulle göra allt för hitta rätta ägaren och jag hoppas på att om någon av mina försvann så skulle upphittaren göra likadant med mina, mina är öronmärkta har halsband om dom inte ser tatueringen i örat och vårat telenr står på halsbandet även vart vi bor. Gör man allt som man kan för åter finna rätta ägaren men ingen "gör sig tillkänna" så har man alternativ antingen katthem lr omplasera lr behålla katten om rätta ägaren dyker upp om 10år lr så :P

Ett bra ämne du tar upp!! Sista gången jag tog mej an en hittekatt,,det gällde då vår Michelle som vi har hos oss nu, upphittad i Småland..hon var liten kattunge som bestämt meddelade att hon ville bli en av oss..vi gick ut med lappar, pratade med alla i grannskapet..men utan att någon ägare hörde av sig..polisen meddelades förstås..men inte heller där hade man någon uppgift om en saknad katt..

För flera år sedan..då vi bodde i Örebro, var det också många hittekatter som kom i min väg..men i ärlighetens namn hade man inte lärt sig allt man borde göra då..lappar sattes upp..man pratade i grannskapet..hörde för sig via internet, men vi missade att ta kontakt med polisen. Man lär så länge man lever och tur är väl det…

Det är klart att man skall anmäla och sätta upp efterlysningar om man hittar en tam katt som är öronmärkt och tama katter i allmänhet, men alla kan kanske inte ta in en katt. Tänk på att det är många människor som inte kan kolla upp om katten är chipmärkt eftersom man måste åka till en veterinär för att kolla upp det och många kan kanske inte det. Så till er som funderar på att chippa sin katt, tänk om och öronmärk istället för då kan man vara säker på att folk bryr sig om katten. Jag vet hur jag själv reagerade när där kom en öronmärkt katt på gården, han var lite rädd så jag kom inte nära men jag såg att han var öronmärkt hade han inte varit det så hade jag nog inte tagit in honom.

Men ett katthem har varken tid eller resurser att leta efter en ägare. En katt kommer in, blir kollad på märkning, finns ingen blir den förmedlad. Lite försöker man har koll på annonser och samtal om bortsprungna katter men ofta står det bara grårandig katt….

Nångång har vi kostat på en annons i dagstidningen när vi trodde att det måste finnas en ägare. Speciellt när det gällde en raskatt. Men nästan aldrig med ett resultat.

Vill man har chansen att få till baka sin katt då gäller det att märka den.

Tyvärr är det många kattägare som inte ID-märker sina innekatter, eftersom man tycker att "det behövs väl inte, den ska ju bara vara inne ju". Jag var en av dom, och fick lära mig en läxa "the hard way" när min innekatt LillaMy försvann. Jag hade haft henne som innekatt i 7 år. När sådana katter smiter iväg, så blir dom troligtvis bedömda som vildkatter av allmänheten, eftersom dom saknar ID-märke och halsband.

Så jag uppmanar alla er som har innekatter som inte är ID-märkta. ID-märka dom! Låt mitt fall bli en läxa för alla.

Var häller inte rädd för att ta hand om katter som saknar ID-märke och halsband. I många fall är det troligtvis någons innekatt som har smitit. När det gäller mitt fall, så har vi lagt ut annonser på dom flesta katt-internetsidor som finns, hängt upp affischer i området hon försvann, kontaktat djurhem och lokalpress. Dom kattägare som verkligen vill ha tillbaks sin kisse, gör allt för att få tillbaka den, och då syns det. Sedan är det ju upp till allmänheten om dom bryr sig, eller har nog med sitt.

Det är ju det - folk ska bry sig också.

Jag försöker hålla mig litegranna uppdaterad på vilka katter som sprungit bort just i mitt område och hålla utkik efter dem. Men njag måste vara blind för den enda utekatt jag ser är den som har sina "föräldrar" ett par uppgångar bort… Nog har jag känt för att ringa dem och säga att jag hittat deras katt, bara för att få en chans att skälla lite på dem för att de släpper ut den…

#0, Jag förstår precis vad du menar i ditt första inlägg. Nu gör ju de flesta här allt för att hitta en eventuell ägare men jag har även läst: Var de intresserade av att hitta sin katt hade de ju annonserat eller hur och eftersom de inte har gjort det så behåller jag katten.

Vad folk inte tänker på att det kan vara år sedan katten försvann från matte/husse. Alla som har katt är inte 20-30 år och har stor datavana

Tant Märta 65 år, hennes katt försvinner, hon pratar med grannar om de har sett katten, hon kanske sätter in en annons i lokaltidningen. Sitter hemma och sörjer och börjar ge upp hoppet för hon tror att katten aldrig har klarat sig på egen tass.

En san historia som någon har berättat för mig:
Två äldre damer hade på sitt landställe en katt som kom varje dag, de gav honom räkor och mat. När det var dags att flytta från landstället så kunde de ju inte lämna den där stackars hemlösa katten ensam så de tog den med sig hem, de bodde på andra sidan stan. Efter något år så orkade inte damen behålla honom för hon hade svårt att komma ner och tömma lådorna m.m. så hon kontaktade katthemmet. När han tillslut kom dit så upptäckte personalen att katten var öronmärkt!! De frågade damen om hon hade försökt spåra ägaren men hon hade ingen aning om vad det var hon trodde att han mest var smutsig i örat.

Det var inte svårt att spåra ägaren till katten. Det visade sig att han bodde några hus ifrån damernas sommarställe. Katten hade tagit för vana på sin dagliga runda att hälsa på damerna och få lite räkor och annat smaskens. Att ägaren sedan hade annonserat, pratat med grannar, lappat i området och tillslut givit upp och trodde att något djur hade tagit honom. Inget spelade ju någon roll eftersom damerna som hade honom visste inte ens om vad en öronmärkning var. Det blev en lycklig återförening av katt och husse.

Så man måste komma ihåg att alla inte vet vad de ska göra i alla situationer och alla är olika men att många sitter hemma och sörjer sin katt.

Lisa

Av den anledningen tycker jag också att det är viktigt att örontatueringarna får vara kvar!!!! Då syns det bättre om katten har en reggad ägare - folk som väl ser siffrorna i örat på katten måste ju förstå att någon mänslig varelse någon gång brytt sig om att sätta dit dem?!

 #15 "Vad folk inte tänker på att det kan vara år sedan katten försvann från matte/husse."

Exakt! Det kan ta flera år innan en katt stannar någonstans. Så många jagar bort katter så även om den är kontaktsökande i början blir den mer och mer rädd för människor. Har tänkt många gånger att en ansvarstagande ägare som förlorat sin katt borde annonsera minst ett par gånger om året efter sin katt.

Själv klipper jag ut alla annonser i lokaltidningen, datummärker och sparar. Dyker någon av dom katterna upp hos mig har jag en chans att hitta ägaren.

#17,  _Själv klipper jag ut alla annonser i lokaltidningen, datummärker och sparar. Dyker någon av dom katterna upp hos mig har jag en chans att hitta ägaren.

_Smart, har jag aldrig tänkt på men jag kollar alltid annonserna och hoppas att någon av alla katter som jag har plockat in skulle höra till någon.

Jag önskar också att folk inte gav upp så fort utan förstår att en katt kan överleva länge och annonserar igen efter något år.

Lisa

Jag väntar fortfarande på min Linus. Han försvann för 3 år sedan och har inte synt till sedan dess. Jag har efterlyst honom överallt men dom sista två åren har jag inte annonserat. Dock läser jag ALLA annonser om upphittade katter och speciellt om det står att det är en röd katt. Jag slutar ALDRIG vänta på honom. /Sylvia

Jag håller med! Jag skulle definitivt ta reda på om det finns någon ägare om jag hittade någon bortsprungen katt.

#20 o hur skulle du göra de, ringa 118 118 eller?

Det enda man kan göra är att ringa (helst maila) polis, lägga ut på olika upphittarsidor, o sätta upp lappar . Sedan får faktiskt ägare hålla lite koll själva. Har man inte idmärkt o ringt polisen så får man faktiskt skylla sig själv lite. man gör väl allt man kan för sin katt??

# 21: Jag håller med fullständigt! Ägarens plikt att se till…

ja, som kattägare har man rätter men också plikter.

Såhär skriver Helena Striwing i sin bok "Djurskydd, fakta och tips". Striwing är jurist, specialiserat i djurrätt

"Man kan ifrågasätta om inte en kattägares åtgärder borde iverka på besittningsfrågan, En kattägare som aktivt söker efter sinn försvunna katt, som annonserar efter den, hör av sig till polisen, sätter upp lappar på anslagstavlan i snabbköpet, talar med sina grannar och kontaktar eventuella katthem, hävdar äganderätt till sin katt ….. "

Är katten inte id-märkt och inte anmäld hos polisen som bortstprungen eller efterlyst på nåt annat sätt är det diskutabelt huruvida man kan styrka äganderätt till katten.

Tycker inte det är fel att bedöma sådana katter som hemlös eller övergiven.

Jag hade på känn att attityden "ägaren får skylla sig själv" skulle dyka upp. Den attityden hade jag delvis själv innan jag förlorade LillaMy. Man tänkte "fy, så ansvarslöst" "kan dom inte hålla dörren stängd" o.s.v. Det är så lätt att döma, när det inte har hänt en själv. När det väl händer en själv, vilket man trodde aldrig skulle ske, så får pipan en annan ljud. Visst, det går att vara efterklok. Man skulle ha satt på halsband innan flytt, man skulle ha kontaktat veterinär för ID-märkning. Men nu är det för sent för det… Ska då katten få lida för det? Hänvisar till citatet "om katten inte hade haft öronmärke eller halsband, så hade jag inte tagit hand om den" Ägarna lider redan och anklagar sig själva, men personlig så tycker jag inte katterna ifråga ska lida p.g.a allmänhetens attityder till omärkta katter.

Vi hemma hade en "hittekatt" som hade kommit till oss, vi fick reda på vem ägaren var av någon som kände igen katten. Det visade sig att katten hade blivit misshandlad och att familjen ville få iväg katten. Så vill behöll honom hemma. (som ute-och innekatt) Katten har nu bott hos min mor i snart 2 år. =)

#24 Men snälla du, ingen har sagt ngt om att ingen kan smita ut osv, det har hänt mig med en gång att en skygg stödis rymde. Utan att det faktiskt är en ägares skyldighet att id-märka och ringa polis, ngt som alltför lite folk gör när deras katt försvinner.

Och JA, det är delvis ditt fel att du ej märkt din katt, det är sanningen.  Om du inte tål att ta emot kritik ska du heller inte ge någon!

Jag har bara innekatter och alla mina är idmärkta.

#21 - Vad jag menar är att det kan vara så att katten har irrat bort sig själv, och JA det är ägarens skyldighet till att id-märka sin katt på ett eller annat sätt. Hittar man en katt utan märkning så får man väl sätta upp lappar så länge.

Tror du jag är helt fläng i huvudet? 118 118, vad kom det ifrån egentligen?

#27 inte en susning vart de kom ifrån:) Lite ironi måste vi alla tåla här om vi inte ska gå in i väggen allihop. Det är ett tungt jobb många utav oss gör och vi klarar oss bra utan en massa mothugg.

Om det har tolkats som om jag inte tål att ta emot kritik, så beklagar jag detta. Det var inte min avsikt. Jag vill häller inte gå till personangrepp mot någon, och rekommenderar även andra att inte göra så. Det är fullständigt onödigt i ett disskusionsforum.

Huvudfrågan är: Ska den omärkta katten få lida för ägarens oförsiktighet? Svar: Nej.

#29 - Veem har gjort personangrepp i den här tråden?

Berit, berätta för mig HUR man ska få reda på vem ägaren är till en katt som inte bär halsband och som inte är id-märkt?

Det finns faktiskt 100 000 katter, även utan halsband och id-märkning, som har blivit hemlösa på ett eller annat sätt. De är dumpade, född ute, bortsprungna. 

Att ta hand om en sådan katt är inte att låta "_katten lida för det".
_Att låta den fortsätta vara hemlös är att låta den lida. Det är faktiskt du som lider av att du inte märkte katten.

Vad ska man göra mer än att annonsera och sätta upp lappar när man har tagit hand om en omärkt katt.
Katthemmet jag jobbar för har bara vid några få tillfällen kunnat hitta någon ägare till omärkta katter.

Vem som har gått till personangrepp mot vem, hör inte hit. Det är inte det denna tråden handlar om.

Det vi disskuterar är hur man kan ha hjärta att behålla hittekatter utan att meddela någon, och hur man kan med gott samvete strunta i hittekatter som saknar halsband och ID-märke.

En väldigt hård och otrevlig ton i denna tråd. Kanske är bara jag som upplever det så??

För att återgå till TS inlägg. Hur många människor är det egentligen som åker till veterinär eller polisstation och kollar chipmärkning på en katt som hittas mager och skygg?? Nu menar jag inte här inne på Hittekatter utan folk i allmänhet. Enligt polisen i min kommun så har det bara hänt 1 gång under den tiden som chipläsaren funnits hos dom. Visserligen bor jag i en liten kommun men det ger ändå en vink om hur få det egentligen är.

/Sylvia

BeritP65: Det vi disskuterar är hur man kan ha hjärta att behålla hittekatter utan att meddela någon, och hur man kan med gott samvete strunta i hittekatter som saknar halsband och ID-märke.

Min fråga till dig: Du menar väl privatpersoner och inte personal på Föreningar och katthem? Det öåter nämligen som du menar personal. Rätta mig om jag har fel…

Sedan tyckte jag att du gav två budskap i ditt inlägg på nummer #32.

Endera undrar du hur man kan ha hjärta att ta in hittekatter och endera  hur man kan strunta i dom.

Jag skulle personligen ta in en katt som såg vilsen ut som ej tillhörde området om jag sett den en längre tid men höra mig för vems den kan vara. Skulle även åka till veterinär med den så man kan kolla chip eller annat kännetecken. Och ringa polisen. Men självklart skulle den få bo hos mig tills någon kunde ta hand om den eller att ägaren (om det fanns någon) kom.

Men det finns väl inte så många här som tar in en karr utan att kolla märkning. Problemet är ju bara att de flesta katter inte r märkta. Och hur mycket tid och energi ska man lgga ner för att hitta ägaren egentligen?  Alla här inne blir väl bara glad om hittekatten visar sig ha en ägare, detta då flesta jobbar på högvarv för att få bukt med stora kolonier med hemlösa. Så varje katt som plockas in och visar sig ha en ägare ger ju en plats till en katt utan hem.

Men faktum kvarstår har man inte märkt katten så är det största ansvaret för att hitta katten kattägarens, inte upphittarens.. Och jag kan väl säga som så att hade jag haft en omärkt katt som sprunigt bort så hoppas jag verkligen att den katten har sån tur att den blir uppplockad och omhändertagen av någon. Även om denna någon kanske aldrig ser mina lappar.. Då lever den åtminstone och slipper svälta ihjäl. Men samtidigt så skulle jag aldrig släppa ut en omärkt katt heller.

Men vilken ton i tråden, blir riktigt chockad över att ingen läser. Det handlade inte om att inte ta hand om hittekatter utan de som tycker att man får skylla sig själv för att man inte är 18-20 år och sitter på olika katt forum hela dagarna.

Att påstå att jag har hittat en katt och det är inte min skyldighet att tala om det för någon och för gamla tant Agda inte vet om öronmärkning så får hon skylla sig själv???

Ber om ursäkt om jag låter hård i tonen, men det är väldigt svårt att veta om en omärkt katt har en ägare eller inte. Och frågan är väl hur mycket man kan göra som upphittare, förutom att anmäla till polis och sätta lappar, eventuellt någon annons.

Och det är väl ändå bättre att man tar in katten än att låta den gå ute, det är väl det vi alla vill. Så frågan borde kanske formuleras om, hur mycket ska man göra när man tar in en katt?

#34 och #35.

Du missförstår. Jag menar privatpersoner. Katthemmens personal har överflöd av arbete, och vad jag har förstått, så saknas det både tid och resurser speciellt i storstäderna. Där kan vi som allmänhet vara med och stödja både praktiskt och ekonomiskt. Flera volotärarbetare. Man behöver inte få lön för allt man gör. Om någon här arbetar på katthem i Västerås, och ser detta, så står jag till förfogande. Hör av er i så fall.

#31 Det jag menar, och som jag också skrev är: Hur kan någon ha samvete att behålla en hittekatt utan att meddela någon?

Jag har sagt det förr i en annan tråd, att jag önskar av hela mitt hjärta att min LillaMy har kommit inomhus hos någon trots att hon saknar halsband och ID-märke. Och nu hoppas jag att om så är fallet, att denna någon ser mina annonser och lappar i området och hör av sig.

Min LillaMy försvann i samband med flytt. Jag hade stoppat henne in i buren, stängde burdörren trodde jag, men i flyttstressen kan inte dörren ha stängts igen ordentlig. Det upptäckte jag när jag skulle lyfta ut buren i bilen. Katten var inte kvar. Jag hoppas verkligen inte att någon frivilligt "släpper ut" omärkta katter. Det vore horribelt.

Japp det var det jag förstod, men förstå att det lät så. Sorry för att jag reagerade på det.

Jag hoppas att alla som hittar en katt hör av sig till alla instanser.

Jag förstår inte heller dem som bara tar in en katt utan att göra allt de kan för att hitta ägaren.

Jag brukar tänka att om det skulle hända att en ägare hittas till en katt jag sålt (efter OK från polisen förstås och pga att jag inte kan ta på mig att förvara en katt hur lång tid som än kan krävas) är det viktigaste att jag vet var katten finns.Om jag gör det finns chansen att de får tillbaka varandra!

Vi här på Hittekatter i Fokus brukar alltid uppmana dem som hittat en katt att ta kontakt med polisen, sätta upp lappar, kontakta katthem och undersöka om katten är chipmärkt. (öronmärkningen ser man ju i regel) Dessvärre är det inte så ofta som de hemlösa katterna har ett hem, i alla fall inte ett hem som går att spåra.

Vi rekomenderar alla kattägare att ID-märka och registrera sina katter. Annars är det tyvärr en mycket stor risk att katten aldrig kan spåras. Och kattägaren vars katt sprungit bort uppmanar vi till ständig aktivitet. Polisanmäl, sätt upp lappar, annonsera med hittelön, ring katthem och sätt in meddelanden på katthemmens hemsida. Ge aldrig upp, det har hänt att katter kommit tillrätta efter så lång tid om 9 år.  Länk till Artikel om Muffin som kom tillrätta efter 9 år.

Länk till artikeln När ens katt springer bort.

Vad vi skulle önska vore ett nationellt register där man kunde anmäla upphittade och bortsprungna katter. Det skulle göra det lättare att förena bortsprugna katter med sin ägare.

Det är dock bra att vi engagerar oss i hemlösa katter och inte lämnar dem åt deras öde. Det hoppas jag du tycker #0.

#0 Jag citerar dig: "Varför då behålla en katt som är bortsprungen utan att ta reda på var den hör hemma? Jag kan tänka mig att bakom dom flesta fall av bortsprungna katter, finns det förtvivlade ägare som inte vill något annat än att få tillbaka sina små älsklingar."

Tyvärr är det inte den verklighet vi, som är aktiva inom hittekattsbranchen, ser - för inte tror du väl att alla 100.000 tals hemlösa katter har förtvivlade ägare? Att hela problemet bara har att göra med att vi inte bryr oss om att spåra ägaren.

//Lena

Nej Lena. Jag tror inte att alla 100000 hemlösa katter har förtvivlade ägare som väntar på dom. Hänvisar till kommentar #7.

Många hemlösa katter har fötts utomhus i kattkolonier, blivit övergivna av sina ägare (s.k. sommarkatter), och många andra katter har av olika anledningar sprungit bort. Vissa hittas, och vissa blir vildkatter, som i sin tur startar kattkollonier o.s.v o.s.v

Det jag hoppas och vill tro är att det bakom dessa katter som har sprungit bort, finns seriösa ägare som inte vill annat än at få tillbaka sina kissekatter.

#43 Att hela problemet bara har att göra med att vi inte bryr oss om att spåra ägaren.

Hur kom du fram till den konklusionen? Jag tror inte det är någon här som har påstått detta, eller har jag missat något?

Som jag ser det så har både katthem, allmänhet och kattägare ett ansvar när det gäller katterna. Först kattägare, sedan allmänheten och katthemmen.

Har ni en annan åsikt, så ok för mig, men så tycker jag.

Nu tar jag helg! Ska resa bort. Återkommer på söndag. Vill ni fortsätta disskusionen, så gör det, men jag kan tyvärr inte svara på frågor fr.o.m nu tills på söndag. Trevlig helg allihopa!

#46 Ha det så trevligt i helgen!

Den här diskussionen engagerade många av oss. Och det är verkligen ett hett ämne, för visst är det tragiskt när en katt springer bort och inte kan spåras till sin ägare. Personligen hoppas jag att det blir obligatoriskt med ID-märkning och registrering av katter på samma sätt som det är med hundar. En önskan som jag delar med drygt 100.000 personer som stödjer Djurskyddet Sveriges kampanj och namninsamling "Älskade Katter Märker Man".

//Lena

Jag tycker absolut man ska försöka att hitta rätt på ägaren! Eller i alla fall anmäla för polis mm.