Tips: Googla "Jackson Galaxy petting aggression" och se om han har några kloka tankar kring detta.

En del katter har nära till motstridiga känslor i vissa situationer och ibland är ambivalensen och benägenheten/impulsen att reagera på den mer eller mindre medfödd. Det reaktiva beteendet kan alltså vara både medfött eller vara en konsekvens av t.ex. bristande socialisering.

Hur lång tid tog det innan han lät sig klappas av er och hur länge sedan var första gången? Att han gillar att bli klappad tyder på ett minne av nära kontakt med människor, men eftersom "klappande" varit främmande för honom under så lång tid är det lätt att förstå att det lätt blir lite extra förvirrat i hans huvud då.

Att han älskar att bli klappad och envetet visar att han vill bli klappad samtidigt som han inte riktigt klarar av det någon längre stund kan även tolkas som ett stressat och lite nervöst beteende. Med tanke på bakgrunden är iallafall det något som kan bli bättre när han känner sig mer trygg och hemma hos er och med er.

Det ni kan göra nu är att fortsätta stärka kattens relation till er och erbjuda katten en trygg och trivsam miljö med regelbundna rutiner. Viktigt också att försöka förstå katten som individ och vara lyhörd och följsam för hur just han fungerar.

Av egen erfarenhet har jag märkt att tid, plats och situation kan ha stor betydelse för olika beteenden. När katten blir så överexalterad eller ambivalent att det urartar i oönskade beteenden behöver man försöka observera situationen "utifrån" och se vilka faktorer i just den situationen som kan ha bidragit till att det blev som det blev. För att undvika situationen kan det ibland räcka att ändra "var", "när", "hur länge" eller bara "hur".

#1: Tack, det ska jag genast göra!

#2: Tack för ditt utförliga svar!

Min man fick klappa honom efter några månaders matande. Först flydde han från oss, sen fräste han åt oss och sen lät han sig klappas och bad till och med om det. Jag hade brutit foten och var inte ute så mycket, så det tog längre tid för mig. Det var kanske ett par månader sen nu som vi fick klappa honom första gången.

Vi envisas inte, utan försöker ta det i små portioner. Och det låter vettigt att det kan vara någon form av stress involverad. Vi ska ha det i åtanke!

Vi låter detta ta tid, och försöker att göra det så mycket som möjligt på hans villkor. Han är väldigt mycket en individ för oss, inte bara en katt vem som helst. Vi har dock aldrig förut tagit hand om en hitekatt, så det hela är en ny situation.

Men han verkar trivas med rutinerna, han har också varit nöjd med att få en matplats under tak, vatten och en låda med filt som han faktiskt sovit i några ggr. (Men nu är det ju 100 grader, känns det som, så nu hoppas jag att han hittar någon svalare plats att sova på!)

När du säger detta om situation och tid för gosandet, så är det möjligt att han har svårt för kvällstiden när vi ofta sitter ute hos honom. Han vet säkert att det är sista gången vi är ute för dagen, och det kanske stressar honom. Vi försöker ändra lite på tid och plats och ser vad som händer!

Vad fint att ni tagit hand om denna katt! 😻 Ni verkar ha gjort stora framsteg tillsammans redan!

Jag skriver bara för att det påminner mig så mycket om en katt vi hade en gång, en hittekatt som valsat runt för sig själv i stan, för hur lång tid vet ingen.

Han gillade smek och att bli klappad - till en viss gräns, då bet han. Vi försökte på alla sätt och med alla tips vänja honom av med det och vänja sig vid oss.
Till slut? Vi vande oss vid varandra. 🙂 Vi vande oss att klappa till en viss gräns, sedan sluta. Att bära honom gick bra, men han ville aldrig ligga i knät, bara tätt intill. Han fortsatte att vara skygg mot andra människor, men även det blev bättre - efter några år.
Vi lärde oss av varandra, kan jag säga och han blev en katt som var mycket älskad av oss. De sista åren av sitt liv tålde han också att andra klappade honom och han bet inte längre. Jag saknar honom ännu!

Så ni gör alldeles rätt, låt det ta sin tid. 😻🤗

Har också haft en katt som betedde sig så. Hon spann i högan sky när man klappade henne, men plötsligt började hon bitas och rivas. Det var en hittekatt som behövde ett hem, men eftersom hon inte gick ihop med mina katter så fick hon flytta till ett annat hem.

Så småningom lärde hon sig lita på människor igen, och slutade bitas och rivas. Hon blev en riktig kelgris i ett hem där det fanns små barn. Det skrevs till och med en artikel om henne i lokaltidningen, att hon var drottningen av både huset och området hon bodde i - och att hon hade knyckt det ena barnets napp och lekte med den. 😊

#6 Så fint! 🤗💞🐈