Känner mig ganska nöjd nu då jag har lyckats prata för en väninna att kastrera sina hankatter och ge p-piller till sina honkatter! Igår blev hanarna kastrerade så nu ska hon "bara" lyckas bli av med alla kattungar som katterna har fått under de två åren som de bott på landet! Hon har äntligen insett att man inte kan hoppas att "honorna går till grannen och lägger ungarna" eller att "stora vägen är så nära ändå att det blir svinn"! Såna kommentarer är hårresande och jag har inte för mitt liv kunnat förstå hur man kan vara så naiv som vuxen och blunda för att det inte fixar sig av sig självt. De startade med två katter och jag vet ärligt talat inte hur många de har nu. Alla katter som bor där blir väl omhändertagna, vuxna såväl som sparade ungar (resten togs bort som väldigt små), de blir avmaskade och får mat och vatten, men ska ju inte få föröka sig utan kontroll när det inte finns varken plats eller råd till alla. Kände bara för att ge mig själv en liten klapp på axeln idag! Ibland måste man påminna sig själv om att man kan göra skillnad för djuren!