Det är knepigt, det där och inte så svart eller vitt som man kanske först tycker.
(Obs, jag har inte kunnat lyssna på inlägget.)
Självklart är det inte ok att en hund biter ihjäl en katt men till viss del anser jag ändå att det även är kattägarens ansvar.
Jag bodde tidigare i ett bostadsområde med många lägenheter - och många utekatter. Grannens katt brukade smyga efter hundarna och mig i buskarna och "flyga på" oss. (Mina hundar gick alltid i kort koppel på gården.)
En dag smet katten in när jag öppnade min ytterdörr och rev min ena hund rätt rejält över nosen och nästa gång den oväntat "anföll" så ja, då hann jag inte hindra min hund från att bita katten.
Hon hade definitivt haft styrkan att bita ihjäl katten med ett enda bett men trots att hon tog ett rejält tag så kan hon inte ha bitit hårt.
Hon släppte direkt, jag fick in hundarna i min lägenhet och sprang ut för att leta efter katten som jag trodde var illa skadad.
Jag hittade den inte men pratade med ägarna som inte verkade bry sig nämnvärt. Katten var ok visade det sig men den höll sig på avstånd hädanefter.

Jag tror att det till viss del hänger ihop med katters ringa värde. Inte för att de flesta hundägare tycker att det är ok att deras hund biter en katt men man kan i ärlighetens namn bli väldigt trött på katter med ägare som inte bryr sig.
Självklart inte kattens fel men man kanske skulle träna hundarna att bita oansvariga kattägare…?😏
Om katter hade högre status kanske fler hundägare skulle ha vett på att träna sina hundar att tolerera katter omkring sig? Det är bara en fundering från min sida alltså.
Jag brukar träna hundarna på att kunna vara kring katter eftersom vi har katter i stallet men det funkade alltså inte fullt ut hemma med en attackerande katt.

Sen finns det riktiga as till hundägare som tycker att det är "roligt" att hunden ger sig på en katt och vad fasen gör man åt såna idioter?

Jag vet en Schäfer som bet ihjäl en katt och en mindre hund (vid två olika tillfällen). Det var inte första gångerna den hunden uppvisade oroväckande beteende, men ägaren ville inte riktigt förstå det.

Slarvig hoppsan-avel på olämpliga psyken + olämpliga och/eller oförstående ägare blir en livsfarlig kombination när det handlar om potentiellt livsfarliga djur (som alla större hundar faktiskt är).

#2: Ja, verkligen! När det gäller katter kan nog en och annan terrier vara skyldig också. (Jag är alltså terriermänniska själv, det gäller att veta vad man har i snöret även om den är gullig.)

Aveln, antalet olämpliga hundar och olämpliga ägare lär ju inte ha blivit bättre med senaste årens "covidproduktion" där folk avlade på vad som helst och dessutom sålde till vem som helst.

Antar att det ökade på huskattaveln rätt rejält också för "Jag måste ha katt NU-människorna" tog sig väl inte tid att tänka efter eller att besöka ett katthem (som dessutom ställer lite "jobbiga" frågor, kan man förmoda). 🙄😑

Kamphund = hund som är tränad till kamp
Avskyr när de använder det ordet i sociala medier.

Det hjälper inte med förbud, en hund som dödar en katt kan ske oavsett ras i prncinp. Beror inte på rasen utan på individen på hunden.

#4 Och individen när det gäller hundägaren också kanske…?

#5 Ja det också självklart.

Hundar av "kamptyp" är i grunden framavlade för kamplust och kampegenskaper. Det som gör dem särskilt farliga är att de "låser" bettet på ett annat sätt än andra hundar och det är en nedärvd egenskap som antingen finns eller inte finns. Ungefär som jakt- eller vallningslust, dvs. nedärvda egenskaper som kan visa sig i vissa situationer utan att de behöver uppmuntras.

För att en hund ska bita ihjäl en katt behövs inga särskilda kampegenskaper och det behöver kanske inte ens betyda att hunden i sig är en "farlig" hund.

#7: Instämmer. Kamphundar = hundar som har en historik som innebär kamp, antingen mot andra hundar eller andra djur. De har en del med sig genetiskt, precis som andra hundar som har avlats för ett specifikt ändamål.
Hela biten finns inte kvar men så utpräglade egenskaper försvinner inte i en handvändning.