anledningen är nog olika från person till person. Jag kallar mig min hamsters matte ibland och ibland för hans mamma, det är inte tu tal om att jag tror han är mitt barn, inte en chans, men jag gör det bara av vana.

Jag är inte mina katters mamma för mina katters mammor/föräldrar är också katter. Jag är "matte", men pratar sällan om mig själv i tredje person när jag pratar med mina katter… (fast "är du mattes gosnos?" och liknande kan jag nog ha sagt någon gång..).

Jag är även ägare, men det säger jag inte så att katterna hör…för de är ju knappast mina slavar - snarare tvärtom.

Egentligen ser jag mig nog mest som mina katters "vårdnadshavare", dvs. den som har både praktiskt och juridiskt ansvar för att katterna har det bra.

Jag har alltid varit matte till mina djur men ibland kallar jag mig mamma till nuvarande katt Lakritz mest på skoj.
Jag har ju faktiskt adopterat honom😉

Det är fånigt.
Tyvärr sprids väl ovanan när folk tittar på tv-program om hundar och katter där det nu verkar ha blivit vanligt att säga mamma och pappa istället för matte och husse.
Jag är mina katters matte.

Nog mer en rolig grej bara :) Eller att man tycker det är gulligt.
Tycker inte man ska sitta och "döma" folk som kallar sig sånt, låt dem göra det, vad gör det? Upp till var och en liksom.

Min sambo säger "nu kommer mamma" till min hund, hon reagerar på det, men jag förmänskligar verkligen inte min hund bara för det, för att man ibland kallar att jag är "mamma" så att säga :)

#5 Jag ser dock att ordet "kattföräldrar" även börjat användas när det gäller t.ex. föreläsningar om katter. Och funderar varför ordet används i sådana sammanhang.

#6 Benämningarna mamma, pappa eller förälder kan låta lite fjantigt, men ska kanske bara tolkas som att katten har en större betydelse för ägaren. "Ägare" kan man välja att vara under en väldigt begränsad period, men förälder är man hela livet. För höjd kattstatus är det bara positivt att katten ses som en självklar familjemedlem och det förstärks kanske om ägaren benämns som kattens mamma, pappa eller förälder.

Jag har reagerat på att man kallar t.ex. sin gamla katt för bebis. Visst får man göra det, men jag gör det inte.
Dock säger jag kompis till mina två katter och kallar mig för matte. Säger kompis då de är så lika att jag inte känner igen de i mörkret.

Kan det vara en amerikanisering? Där borta heter kattmatte "cat mom" och katthusse "cat dad". Personligen är jag matte, men av nån mysko anledning brukar jag säga till katterna när min pappa kommer på besök att "det är bara mofa som kommer". Rätt löjligt, men det har bara blivit så.

Jag tycker det här är alla tiders fint och gulligt och känner mig både som mamma, matte och ägare till mina katter och jag har adopterat dom kanske känner jag så på ett djupare plan eftersom jag är adopterad själv sen har jag också haft katt från katthem som jag adopterat så för mig är det en viktigt bit att få vara allt för katterna oavsett jag är matte, mamma, kattförälder eller något annat.

Kanske låter det larvigt men vi blir en familj den dagen ett djur flyttar in det är en familjemedlem vi tar in till oss och för mig handlar det inte om att förmänskliga katt och när allt kommer omkring så "förkattligas" vi människor för både katt och människa får lära sig att anpassa oss efter varandra.

Jag kan bara se något fint i det här och ser någon det löjligt så känner jag bara så länge katterna uppskattar och känner sig älskade så är det det viktigast av allt ❤️

Hur gammal katten är när man får den kanske spelar viss roll för vad man kallar sig?

Jag fick mina när de var vuxna och nu är de medelålders på gränsen till geriatriska. Så jag ser dem mer som familjemedlemmar och vänner än som barn. Jag kallar mig därför för deras matte och inte deras mamma.

Men jag kan förstå om man får hem katten som unge att det är lättare att se sig som förälder, och att det sen kanske hänger med trots att katten har blivit vuxen.