I går kväll satt jag och sammanställde en lista över jouröppna veterinärmottagningar/djursjukhus, för att ha sådana uppgifter lättillgängliga ifall någon av katterna skulle insjukna. Jag vet ju hur stressad jag blir vid akuta sjukdomsfall hos katterna, så det var bra att vara lite förberedd.

Fredag den 13 var det också…

Jag hann inte mer än sammanställa listan så kände jag att det började lukta "dålig kattmage" i lägenheten. Jag hittade emellertid inget att städa i kattlådorna. Istället hittade jag "diarrédroppar" lite överallt i lägenheten. Det hade jag inte varit med om tidigare. Så jag började städa rent och försökte ha ett extra öga på katten som det verkade handla om.

Jag hade precis städat rent när hon började kräkas, massor av blötmat. Hoppsan, ja, inte helt oväntat kanske om magen krånglade. Så jag städade vidare.

Katten ifråga har haft lite tendenser till förstoppningsproblematik (?) tidigare över åren, och veterinären har gissat att det beror på hennes långa päls. Därför viktigt att hon äter ffa blötmat. Men att hon gått runt och "droppat bajs" hade jag inte varit med om tidigare.

Hon verkade må OK i övrigt. Rörde sig normalt. Inga konstigheter.

Hon provade att gå på lådan, men ingenting kom. Hon gick lugnt därifrån.

Plötsligt satte hon sig på en tröskel och började krysta. Hon som normalt aldrig skulle sätta sig utanför lådan. Urinstopp eller förstoppningsproblematik, tänkte jag, och fortsatte observera på lite håll (tidigare skygg katt).

Helt OK att hon bajsade/kissade "var som helst", bara hon fick ordning på det. Sådant är ju städbart.

Jag misstänkte förstoppning, och snart fick hon ut en liten kula bajs. Mjukt och fint, inga konstigheter.

Hon försvann in under sängen. Jag försökte ha is i magen och avvakta lite till. Alternativet var att ringa taxi och åka 8 mil till närmaste jouröppna veterinärmottagning, vilket inte kändes riktigt motiverat ännu och skulle stressa katten ytterligare, vilket kanske snarast skulle försvåra bajsandet.

45 minuter efter att hon börjat uppvisa symptom gick hon så på kattlådan igen. Först på en låda, och därefter på nästa kattlåda. Matten hittade sedan en kisspöl i ena kattlådan. Skönt - inte urinstopp! Sedan hittade matten en TJOCK bajskorv i nästa kattlåda. Förmodligen "boven i dramat" gissade jag. Korven var inte hård, innehöll inga synbara mängder gräs/hår. Den var bara TJOCK.

Nu hoppades jag förstås att hon skulle vara OK igen.

Någon halvtimme senare började hon be om mat, pratade och ville kela. Hon tuggade kattgräs och fick blötmat med fortiflora på, eftersom hon på det hela taget verkad må OK och var hungrig. Hon åt med god aptit, och verkade OK. Lite antytt blöt i sin långhåriga rumpa, men det var förväntat efter omständigheterna. Inget mer påtagligt kladd vad jag kunde se.

1½ timme senare kissade hon lite igen i ena kattlådan. Bajsade ett par smala korta små korvar i den andra kattlådan. Mjuk avföring. Hon passade också på att bajsa en skvätt (med lös konsistens) i en av transportburarna. Hon som aldrig går in frivilligt i en transportbur annars… Men jag förstod att det var mjukt och skönt därinne, och att hon förmodligen var lite öm i rumpan och kanske associerade det onda med kattlådan. Så jag fick städa igen.

Ja, nu luktade det kattbajs i hela lägenheten, och det var mitt i natten. Allt som gick att göra rent var städat, mattorna behövde förstås tvättas några varv i tvättmaskinen också för att bli rena, och balkongdörren fick stå på glänt över natten.

Kissen gick och lade sig och sov i ett klösträd, och så småningom somnade även matten (även om hon fortfarande var lite bekymrad för kissen förstås).

I dag på morgonen verkar läget vara lugnt. Inga konstigheter (än). Kissen har ätit blötmat med fortiflora till frukost. Jag gissar alltjämt på att hon drabbats av någon form av förstoppningsproblematik, med förstoppningsdiarré (d.v.s. löst bajs som kunnat rinna förbi på sidorna av "stoppet" när hon krystade).

Varför skriver jag då det här? Jo, därför att många tror att katter missköter sig/protesterar när det plötsligt börjar hamna bajs på fel ställen. Har t.ex. läst om folk som rusat fram för att "banna" katten när den har satt sig på fel ställe, för att därefter kånka iväg kattstackaren till kattlådan när den kämpar för att bajsa.

Att ha katt är lite som att ha småbarn. Man får räkna med att det kan bli så här ibland. Att det kan hamna kiss, bajs och kräks lite varstans. Att man får städa och tvätta, och ha extra koll på.

För mig återstår att boka en tidigare tid i tvättstugan än planerat. Att ha koll på kattens allmäntillstånd och toalettbestyr. Att fundera igenom om jag kan ändra på något/hjälpa henne på något mer sätt.

Hon har haft problem med magen kanske 3-4 ggr tidigare i livet (redan som mkt ung, hon är 13 år idag), där veterinären misstänkt förstoppning p.g.a. hår. Det verkar sannolikt. Ordinationen är att hon ska äta ffa blötmat, röra på sig, få kattmalt vid behov (på sista tiden har hon dock vägrat att äta kattmalt) o.s.v. Rena kattlådor är förstås också viktiga i det här läget, så att katten inte håller sig i onödan. Tidigare har jag kammat henne dagligen, just nu tackar hon bestämt nej till kammen…. (värsta fällningen har inte börjat än, men vi ska diskutera det här hon och jag….). Rakning har hittills verkat lite överdrivet, och kräver lugnande + att hon far illa av stress vid transport etc.

En del ger messmör - hon vägrar att ens titta på messmör. Laktulos kan ges, men bara om katten dricker bra. Hon dricker sällan - utan får i sig vätska via maten. Kanske är det laktulos jag ska prova i nästa steg? Ja, det finns lite att fundera kring. Även om jag tror att den här tjocka korven kanske var en engångs-händelse (verkade inte innehålla päls i någon mängd att tala om).

Men det jag vill betona är alltså att katter felbajsar inte för att djävlas/protestera. Det finns en orsak. Magsjuka, förstoppning, smärta, erfarenheter av smärta, kommunikation m.m. Ja, orsakerna kan vara flera. Man får försöka vara detektiv och lista ut vad det handlar om för den enskilda katten.

Nu håller jag tummarna för att min katt är helt återställd och nöjd och glad igen.

Det blir onekligen ett visst stresspåslag hos matten också när kissarna inte mår bra.