Jag brukar skänka till katthjälpsorganisationer när de berättar om en katt i nöd och vädjar om hjälp.

Jag är inte med på några sådana sidor alls.

Jag tycker det är jobbigt att se denna enorma mängd av katter som far illa. Enskilda katter, mindre och större kattkolonier, misärhem etc. Kattungar, dräktiga honor, sjuka och skadade katter. Toviga katter. Så mycket lidande. Så helt i onödan.

Hoten om att katterna har "si och så lång tid kvar att leva" är säkert sanna många gånger när det gäller hemlösa katter/kattkolonier/misärhem. Men samtidigt riskerar katterna att hamna i oseriösa/okunniga jourhem, där folk tar emot därför att hjärtat säger det, i ett läge där hjärnan också skulle ha behövt få vara med i beslutet…

Jag tycker det är svårt med alla vädjanden om pengar. Jag vet ju hur galet mycket pengar som går åt, inte minst för veterinärvård. En enda katt kan kosta katthjälpsorganisationen/katthemmet tiotusentals kronor.

Men det gäller att veta att pengarna hamnar rätt.

Personligen tycker jag INTE om när katthjälpsorganisationer "hittar på" en berättelse om hur katten har gått runt och gråtit, vädjat om hjälp men avvisats av alla människor (o.s.v.). För mig känns det oseriöst.

Däremot tycker jag att det är OK när man skriver att "vi har fått in en katt i dåligt skick. Veterinären har sagt följande… Det kommer att kosta så här mycket enl. uppgifter från veterinären, och vi behöver få in pengar för att täcka veterinärkostnaderna då det här inte ryms inom vår ordinarie budget".

Risken med alla dessa hemska berättelser är ju också att folk tycker att det blir för mycket, och lämnar grupperna, eller slutar skänka pengar eftersom behovet aldrig tar slut… (det blir en uppgivenhet).

Jag upplever också hur många katthjälpsorganisationer går på knäna, varken ekonomin, jourhemmen eller volontärerna räcker till, och hjälpbehovet minskar aldrig. Det känns snarast som att det bara fortsätter eller t.om. ökar.

Det här visar, tänker jag, att det måste till fler och andra åtgärder parallellt. Ett ökat kattägaransvar. Kanske kommunala anslag till katthem och katthjälpsorganisationer o.s.v.

Det måste vara MÖJLIGT att bedriva katthems-/katthjälpsverksamhet, så länge som kattsituationen ser ut som den gör i Sverige.

Ja, katthemmen gör ju en slags samhällsinsats, så det vore väl rimligt om stat eller kommun bidrog till driften.

Jag ser väldigt många sådana inlägg i mitt facebookflöde, så jag får dagligen en överdos av hur det lidande som oansvariga kattägare skapat ser ut i praktiken. Jag blir bedrövad, förtvivlad - och arg!

Det är kattägare som skapat och upprätthåller den låga kattstatus som leder till att katter hamnar i katthjälpsföreningars nödrop! Men de kattägare det gäller ser inte nödropen för de håller till i gullegullgrupper där t.ex. utekatten Majsan (37,58% skogSkatt) precis fått sin 5:e kull och endast lyckönskningar och gratulationer är tillåtet. Där id-märkning, vaccination, kastrering och försäkringar inte "behövs" - för DERAS katter (och kullar) kommer minsann "aldrig" bli sjuka, efterlysas, ge upphov till oönskade kullar eller hamna i hemlöshet. Det är grupper där ledorden är okunskap, nonchalans och ren dumhet.

I den andra änden finns katthjälpsentusiasternas sidor och grupper som översvämmas av nödrop om skadade, okastrerade, omärkta, hemlösa, sjuka, oönskade, övergivna, avlivningshotade och omhändertagna katter i alla åldrar- även enskilda kattungar och hela kullar. Varje enskilt ärende är ömmande och varje enskilt ärende behöver pengar, eget livslångt hem hos en ansvarsfull ägare - eller åtminstone ett jourhem!

Jag förstår att det är svårt för katthjälpsföreningar att "nå ut" och skapa den uppmärksamhet som behövs för att någon ska "se" de enskilda katter det gäller, men jag tycker inte om när avlivningshot används som påtryckningsmedel för det uppmuntrar till ogenomtänkta impulsbeslut. Likaså när nödropen kryddas med tårdrypande spekulationer om hur katten hamnat i hemlöshet - trots att man förstår att ingen egentligen vet det. Fakta räcker och beslut om att bli kattägare ska också alltid grundas på fakta. Vill man bli kattägare och kommer man ha råd, tid, plats, lust, ork och förmåga att vara kattägare oavsett hur gammal katten blir?

#5: håller med dig.
men blir också arg på alla som låter sina katter springa vind för våg. det är ett oskick.

#1: det gör jag med.