Ååå så spännande för er! Nu blir det roligt att vänta på bilder!

vad kul..hoppas hela vägen gått bra!:)

Vad gott att Blixten..den vackra har fått komma hem till dej…kommer säkert att gå jättefint!

Spännande! Själv tycker jag att Blixten är ett av de finaste namnen på en katt…

Vad kul :)

spännande att få se bilder Maggan47

Här är Blixtens Trisslott…..

Ohhh…dags att börja skrapa snart då

Här kommer lite bilder på charmknutten

En till…

…ocj en till Jag behöver verkligen lära mig hur man lägger dem direkt i inläggen.

Vad fina kort!!! Han är så härlig Blixten. Han är lycklig som fått ett så bra hem hos dig. Lycka till med lilla charmknutten! Och håll oss uppdaterade om hur det går för er.

Nu vill jag ni ska skrapa trisslotten!!!!! Jag är nyfiken ju! *spännande* Hehe.

Kramar Melinda

Sorry, ingen utddelning på lotten! Men antagligen desto mer utdelning på Blixten! Puss!

Lycka till med goa blixten! synn att det inte blev någon vinst, men som sagt Blixten är ju en vinst i sig.

Så söt han är!!!!!!!!

Hur går det för vår lille vän?

Sådär…han äter bra, går på toa bra och leker med Ruben bra men så fort någon av oss tvåbeningar kommer så springer han o gömmer sig under sängen

Om han ligger i katträdet och man komer närmre o försöker klappa honom lite så bits och rivs han eller hoppar ner och springer o gömmer sig.

Så man kan väl säga att kattvägen går det jättebra och människovägen så går det sådär.

Några framsteg är det i alla fall för jag har allt sett honom i min säng på morgonen men när jag vaknar till ordentligt så hoppar han ner. Det gör ju också att det blir lite svårt att ta kort på honom för man ser honom knappt men jaja…det kommer

Ja, allt är ju så nytt för honom….

jag vet inte vad de andra kattveternanerna tycker om det :D men jag brukar försöka klappa mina rädda katter när de äter. en försiktig men stadig hand på bakkroppen medan de äter, har märkt att det hjälpt våra katter att bli mer trygga med oss.

Inbillar mig, att när han se, att de andra är trygga i ditt sällskap så blir han så smånigom trygg han med. HAr jag fel?

gunilla, det upplever jag jättemycket med våra stödkattungar. de tittar på våra katter som stryker sig mot benen och sedan gör de likadant.

Ja och som i Tussilagos andra tråd… muta med godis1 (den om Tilda)

Jag gullar med de andra hela tiden så att han kan se det men det har inte hjälpt än. Inte så att jag inte finns där för honom utan bara för att visa att jag är ok.

Jag kan inte klappa honom när han äter för om jag kommer för nära så går han. Även om jag låtsas att jag inte bryr mig om honom

Jag ligger på golvet en bit ifrån honom och pratar med honom men han köper inte det heller  

Antar att det kommer snart

Just precis nu när jag postade det förra meddelandet så hoppade han upp i sängen och gick emot mig. Jag låg alldeles stilla och när han kom närmre mig än 40 cm hoppade han undan och ner på golvet. Då låg jag still och tittade inte åt hans håll

ja, det kommer ska du se :) det lustiga är ju att ju mer vi människor vill - ju mindre vill katten. när man väl börjar tänka att "den här kattan kommer minsann ALDRIG att bli tam", vips vill hon bli klappad. jaja. som sagt, det kommer, det är jag säker på :)

Hm… tycker det verkar som om du behöver en räkfest på fredag……

#26 Får testa det på måndag kväll. Jag åker bort på fredag och kommer hem på måndag. Sambon är hemma och han hatar räkor…dumma han, jag älskar räkor

Ger honom tid, vad är några dagar i ett kattliv! En katt har rätt att att vara försiktig i början, det är helt normalt. Snart har du världens goaste katt hemma!

Absolut kommer jag att ge honom tid Det tråkiga är bara att det känns som om han tror att vi vill honom illa, det ser så ut på honom. Vill honom absolut inget illa.

Om han bor här hela livet och inte blir kompis med mig så blir det så för han är ju kompis med Ruben och han sköter allt annat helt perfekt så det är inga fel på honom…han är bara lite blyg som Naquita sa

en av de kattungar vi har nu (som ju då är lite yngre, kanske fyra månader) har varit HELT avståndstagande till oss hela tiden, inte visat några som helst tecken på att vilja vara nära. fram till förra helgen då hon helt plötsligt ville bli klappad på magen och började storspinna. jag blev helpaff. så som sagt, det kommer. rätt som det är så kommer han att inse att du är en schysst typ som inte vill honom illa och då kommer det!

KAn ta månader…..Vi såg, hur Tompen sörjde och saknade Siw de första veckorna. Benny var orolig, han åt knappt och var ute mest hela tiden. Först nu, nästan 2 månader efter att SIW gick bort, så börjar han komma tillbak till sitt gamla jag igen. Så det tar ett tag att glömma och saknaden efter Naquita är förstås där ett tag. Han undrar väl, varför ni var så stygga och tog honom därifrån…..

#31 Då kan jag ju alltid säga till honom att det var inte jag som var elak och tog honom därifrån utan den som transporterade honom till Växjö För jag är ju jättesnäll

Hehe, ja visst. Men du fattar hur jag menar va? Det blir ju så, från kattens perspektiv….

kan ta tid som sagt, min Flisan låg ju under sängen i 4 månader, och jag hade inte draghjälp av Lucas, då 16 år, han märkte henne inte ens, utan en dag, stod hon överst i trappen, och Lucas på väg upp, tvärstanna mitt i , katt däruppe, fara, vad händer, och han rusa in till mig i vardagsrummet, hallååå, står en främmande katt i min trapp, högst upp, vad gör den där…och där stod hon, för att sedan dra sig tillbaka under sängen, men efter det börja hon komma fram, och nu är det gospropp nr 1, så allting tar sin tid, men så plötsligt Maggan47

Jag förstår precis vad ni menar Det blir bättre och jag tror er. Det blir ju nya framsteg varje dag. Jag har varit bortrest i helgen och när jag kom hem igår och gick och la mig så låg han på mina fötter innan jag hade somnat

Han kom och satte sig i soffan jämte mig innan. Men så fort man rör sig så går han. Fast det gör inget för jag pratade lite med honom och tittade på honom utan att försöka närma mig och det funka fint Ska försöka ta lite fler bilder på honom nu när jag är hemma igen.

Ja, sen är det ju inte alla katter, som blir så där supergosiga. Arne får sina ryck ibland, men mestadels så är han lite självgående. Mycket sällan knäkatt. Men han älskar att bli kliad mellan trampdynorna.

Härligt att Blixten har landat! Han ser så söt ut där med sin vita kattkompis! :)

//Lena