Sällskapsdjur

I Sverige finns i dag ett okänt antal hemlösa katter. Många av dessa katter far mycket illa när de varken är anpassade eller tränade till att klara sig själva. Katter förökar sig relativt snabbt, vilket leder till att antalet hemlösa katter kan växa snabbt. För att komma till rätta med detta krävs åtgärder, gärna i samarbete med de ideella organisationer som arbetar med att ta hand om katter. I flera länder har man utvecklat arbetet enligt den så kallade TNR-metoden (Trap Neuter Return). Man har nämligen funnit att utskjutning av kattbestånd inte leder någon vart i ett längre perspektiv, utan att det krävs helt andra åtgärder för att begränsa antalet hemlösa katter. Att skjuta ett djur bara för att det råkar var hemlöst är dessutom djupt oetiskt, vilket bl.a. det norska rådet för djuretik har gjort uttalande om. I stället arbetar man med att fånga in katter, kastrera dem och sedan släppa ut dem. Metoden har visat ett mycket gott resultat och är användbar i de områden där katter har fungerande revir att hålla till inom. Metoden har lett till att beståndet av katter reducerats väsentligt på kort tid. Den kan också betraktas som acceptabel ur djuretiskt perspektiv.

Bakom varje hemlös katt finns ursprungligen oftast en ägare som har brustit i sitt tillsynsansvar. Kattens utsatthet beror också på dess låga status. Därför behövs statliga insatser som syftar till att stärka kattens status. Till exempel bör krav på obligatorisk ID-märkning av katter införas och ett obligatoriskt statligt katt- och ägarregister ska upprättas. En kattansvarsutredning för att genomlysa och förbättra katternas situation bör också tillsättas.

Motion till riksdagen

2006/07:MJ265

av Helena Leander (mp)

Motion 2006/07:MJ265

http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=410&dok_id=GU02MJ265&rm=2006