Haha, min katt är precis likadan och inte tycker jag att det är jobbigt ^^ Hon får gärna sitta i mitt knä under nummer två om hon vill. Och katter klättrar, han kanske bara har ett större aktivitetsbehov så ni får leka med honom mer. Han är trots allt fortfarande kattunge.

En kattunge som tagits ifrån sin mamma för tidigt får ofta sådana psykiska störningar. Den har inte fått lära sig det rätta kattbeteendet och blivit otrygg i sig själv. Hittar man en så liten unge så bör man hitta en amma till den, eller iaf låta den växa upp med andra jämngamla kattungar och någon äldre katt som fostrar den.

#2 har lång erfarenhet av kattungar, så jag kan inte tillägga något betr. det. 

Du skriver att han är nykastrerad. Det kan ta några veckor innan hormonerna går ur kroppen på honom. Då brukar just beteendet att försöka  betäcka allt och alla försvinna. I övrigt får ni nog leva med att han är extremt klängig. Ni har ju fått rollen som mamma när han var liten och det tror jag inte han kommer att växa ur även om han med tiden kommer att bli lugnare. Det blir alla ungkatter. Försök aktivera honom så mycket ni kan. Det finns t ex leksaker man kan hänga upp i dörröppningen som brukar fungera bra. Se bara till att den inte hänger där när ni inte är hemma. Snören är kul men farliga leksaker för en ensam katt.

Jag har en katt som bokstavligen rev mitt hem då jag fick hem henne.

Du har fått fina råd i de tidigare svaren… #1  #2  #3

Det råd jag fick o det råd jag tänker ge dig är att ha tålamod. 

Katten kommer att lugna ner sig när han blir äldre. Alla är vi olika o så även katter. En del är mer aktiva än andra o en del tar även längre tid på sig att bli vuxna. 😉

Som andra redan skrivit beror det med all sannolikhet på att han inte växt upp med sin kattmamma. Men om jag förstår det rätt har ni ytterligare en katt därhemma. Det är bra för det kompenserar till viss det förlusten av mamman. Just nu är han troligen i ett extra jobbigt stadie som kommer att lugna ned sig när hormonerna går ur kroppen och han växer till sig.

Du har nog jobbigaste tiden med katten nu när han är 6 - 12 månader. De brukar lugna ner sig. Men med ungkatter på halvåret kan man ibland fundera på om det är en katt eller en klätterapa man fått hem!

Och klorna verkar vara extra vassa i den åldern också!

Håll ut och lycka till!

#6 Ja det brukar vara en jobbig tid när de är i tonåren!

#1 det är precis samma här. Katterna är aom små plåster och vill vara med på allt och våra har ändå haft väldigt bra uppväxt. Tänk på din som har varit hemlös! Det är absolut normalt för honom att bete sig så :)