Tack snälla supermoccine att du delar med dig. Det var mycket intressant läsning! Jättebra att veta att det faktiskt finns folk som kan tänka om - och att man alltså kan ändra folks attityder genom information.

Har ju själv ibland börjat tvivla på det för jag tycker de flesta människors attityder verkar cementerade i betong… precis som min egen när det gäller katter. Å aldrig mötas de två…….

Vad gäller inne- resp utekatt: så vitt jag har förstått så säljer Stockholms katthem först och främst sin missar som innekatter men regeln är inte skriven i sten.

Bokar man en katt som man vet absolut inte trivs inne och om du bor i kattvänlig miljö så får katthemskatten vara utekatt (men aldrig lämnas ute vind för våg så klart).

/Pelusa

Jag har också varit med om det många gånger att kattägare tänkt om när de fått mer information att tillgå. Har även själv blivit en bättre kattägare genom åren.

Om man ska generalisera och dela in kattägare i tre grupper ser jag det så här:

1. De redan välinformerade och seriösa kattägare
2. Kattägare som saknar information men är mottagliga för den eftersom de är engagerade och älskar sina katter.
3. Kattägare som saknar intresse och engagemang och egentligen inte borde vara kattägare.

Som du skriver är det viktigt hur informationen levereras. Om det blir på fel sätt är det lätt att mottagaren går i försvar och inte tar till sig vad som sägs/skrivs. Det här är en svår nöt att knäcka. Särskilt svårt blir det när det gäller de som inte är så där särskilt bra kattägare i grunden - som saknar intresset och engagemanget. Hur man får dem att ta bättre ansvar?

//Lena

#2 Ja, den tredje kategorin borde ju inte ha katt överhuvudtaget egentligen, som du säger. Kan man åtminstone få kategori 2 att inte generera en massa kattungar som potentiellt hamnar hos kategori 3 är ju det åtminstone ett steg i rätt riktning. Hur man ska nå dem som inte är intresserade vet jag inte. man måste nog försöka vinkla det på något sätt att de känner att det är något de vinner på.. eftersom de inte bryr sig om vad som är bra eller inte för katterna. hmm..

Skulle hämta medicin till en katt på apoteket. Den fanns inte men de skulle se till att den skickades  från tillverkaren så jag hade den dagen därpå.

Berättar det för en väninna som själv hade katt för många år sedan. Oj, vad bra svarar hon, att de prioriterar så snabbt. Underförstått det är ju bara en katt.

Sa till henne att det där är ju dina värderingar. Jag tror att hon fick sig en tankeställare. 

Folk lever ofta kvar i gamla myter. Det gäller att ta alla chanser att upplysa och informera.

Supermoccine jag blir väldigt glad över det du skriver och du är nog långt ifrån ensam med dina tidigare värderingar om katter. De flesta av oss har nog gjort misstag i början men det fina är när man kan tänka om utifrån de kunskaper man skaffar sig. Jag har själv många exempel på olika kattägare som säger att de älskar sina katter men deras värderingar stämmer inte in på mina. Några har jag kunnat påverka en hel del men inte fullt ut andra är hopplösa fall.

Skönt att veta att man kan ändra folks inställning. Det är det jag arbetar för varje dag och lyckas man omvandla en person så är det som att vinna ett pris.

Konstigt nog så har mina kissar från första katten varit kastrerade. Så det känns bra. Den fick jag för trettio år sen. Mina föräldrar var smarta uppenbarligen.

Själv så vill jag helst att katter ska vara innekatter, men vissa trivs ute och då får man anpassa det hela. Anser att man hellre kan skaffa sig rastgård om man bor i hus med tomt. Mina katter stortivs på balkongen som är fylld med blommor. Så mycket att jag får klagomål om jag stänger dörren dit :-).

Även vi på djurhjälpen vill helst att kissarna ska bli innekatter, men det olika beroende på katten. Vi kollar alltid var de bor så att området är bra, samt att de ska ha kissen inne i några månader innan de får gå ut. Under uppsikt. Är det kattungar så får de endast gå ut i sele tills de blivit kastrerade.

Tack för tråden, då vet man ännu mer om hur man ska prata med grupp 1 & 2. Den tredje gruppen kan man glömma. Mycket bra händer när serien hitta hem var, och mer kommer det att bli i höst. Då har man tillfälle att väcka folk ur sin törnrosa sömn. /Vanessa

Nästan så man skäms ibland att man inte  visste så mycket om hur man skyddar katter på ett bra sätt när man är ung :( Tror man lär sig det vart efter. Jag visste inte så mycket om katter när jag var ung, fast vi hade katter hemma. Nu har jag lärt mig en hel del sedan jag blev äldre. Har läst en hel del om katter i olika kattböcker med mera.       Så det har väl oxå lite med att ändra sin attityd kanske.

#11 Javisst, ju mer erfarenhet man får och ju mer kunskap man inhämtar desto mer möjlighet till attitydförändringar.

Jag önskar också att katterna kunde få smyga och klättra och det gör säkert katthemmen också.Problemet är inte enbart trafiken utan tyvärr minst lika mycket elaka människor som katterna kan råka ut för.Det ideala vore en stor inhägnad men det kan inte alla erbjuda,man får försöka ordna lite spänning i tillvaron åt katterna inomhus istället när man bor olämpligt.

#6 Ja då får du nog kalla oss fascister, men den miljön du visar på kartan skulle vi inte acceptera som utemiljö för en katt. Vi tycker inte att det är lämpligt med utekatt  i den typen av område. Dels är det trafiken men främst beroende på  att vi tyvärr har  en del dåliga erfarenheter av människor som inte är så snälla mot katter i det området.

Visst önskar vi också att kissarna skulle kunna få gå ut och snoosa i gräset som dom ville, men tyvärr så är inte Stockholm något Bullerbyn för katter.

Jag tycker inte heller att någon av de miljöerna är bra att ha katter ute i förutom i koppel.Så fort det är ett större bostadsområde är det stor risk för att de träffar på människor av fel sort tyvärr.

Min attitydförändring har gått från att tidigare (hade inte ens katt) tycka att katter måste få vara fria…vara ute…till att numera tycka att det oftast inte alls är lämpligt med utekatt.Det är alltför farligt helt enkelt.Har inte förrän senaste åren insett vad katter råkar ut för och vad människor är kapabla till när det gäller djurplågeri.

Anledningen till att katthem gärna vill att kissarna blir innekatter, är för att slippa rädda dem två gånger. Människan är en elak varelse, och bilar är hårda. Naturen är fin, men även här med människans "hjälp" så är även det farligt med alla gifter som finns. De som bor i hyreshus får inte ha utekatt, för den miljön är inte bra även om det ligger i toppområden. Som en av våra kissar som vi adopterade ut som innekatt. Ägaren lät henne vara ute ändå. Trots påminnelser. Hon blev påkörd och dog, framför ögonen på en från katthemmet som bodde i samma område. Bor man i hus, då kan man enkelt göra en rastgård, så får de vara ute utan att skadas av något.

Av den anledningen  föredrar jag innekatter, med utgång under uppsikt, i rastgård eller i sele som min ena gör.  /Vanessa

Jag drar mig tillbaka för ett tag. Känner mig inte välkommen här just nu. Det är med tårar rullande jag skriver. Adjö så länge, jag kommer antagligen tillbaka. Någon med administrationsrättigheter, radera gärna tråden.

Allt jag ville var att dela med mig av mina attitydförändringar goddammit! Jag hoppades att det skulle kunna ge någon något. Istället blev det såhär. Sedan tycker jag det är tråkigt att vissa ska hänga upp sig på ordet innekattsfascist när det väldigt tydligt (med såväl citationstecken som smiley) var markerat att det var skrivet med glimten i ögat.

Over and out.

Vad synd,det var bra det du skrev.Kom snart tillbaka!

Jag raderar tråden, då du önskar det. Men det är väldigt, väldigt synd då du är en härlig fläkt här. /Vanessa

Du kan förresten låta grundtråden vara kvar och bara ta bort allt som är urspårat off topic. Om du vill.

Jag kommer säkert inte kunna låta bli att vara inne och läsa, men jag känner mig inte så sugen på att skriva längre.

wheee!!! kom tillbaka supermoccine!!! Gillar dig skarpt!!!

/Miranda

#22 Inte ska du dra dig tillbaka från Hittekatter supermoccine. Det vore tråkigt tycker jag. Ibland har vi olika åsikter i en diskussion, särskilt laddat brukar det bli när frågan inne/utekatt kommer upp. Det har hänt många gånger förut. Vet inte varför det blir så laddat egentligen. Det är sådant som vi får försöka ta att vi inte ser det på samma sätt. Och öppningen i den här diskussionen var ju jättebra skriven.

//Lena

jag har en fd god vän som bra exempel på en person som älskar sina katter men är dåligt informerad. men hon är på något vis en fjärde kategori. hon älskar sina katter, men vill absolut inte kastrera dem och vill definitivt ha kattungar varje vår. vad jag har förstått så blir många dödade, ofta påkörda av någon bil, för de är utekatter väldigt nära en väg. jag försökte få henne att inse att det vore smart att kastrera sina katter. och ville hon ha kattungar så kan hon köpa på ett katthem. men det var inte alls någon möjlighet för henne, det var inte samma sak om kattungarna inte kom från hennes katt. och hon älskar sina katter, det vet jag, men hon är rätt hopplös, när det gäller det mesta… hon är helt säker på att hon behandlar sina katter på ett bra vis.

Här sitter också en gammal hund som håller på att lära sig gå fot..eller att sitta kanske;-) Som jag sagt i andra sammanhang lär man sig med tiden, jag är inget undantag..för flera år sedan var jag den stoltaste av stoltast när någon av mina honor fick ungar..och kunde inte se något fel med det. Men man visste så lite..eller kanske var man inte riktigt redo att ta till sig hur den bistra verkligheten ser ut för allt för många herrelösa katter.

De herrlösa katterna är den främsta anledingen till att alla mina katter hör till kastraternas skara idag.

Numera släpps inte mina katter ut utan uppsikt..också detta tack vare att man lärt sig att alla älskar inte katter såsom jag gör. Det finns folk som ogillar att ha katter grävandes i grannars rabatter, som inte välkomnar en kisse som tassar in när dörren står öppen…osv..osv..listan här kan göras lång..

Mina katter är inte helt innekatter, det skulle vara en omöjlig verklighet idag..men vi jobbar på att både katter o boende ska trivas i området här som är relativt trafikfritt…

Vi spånar på rastgård här på tomten:-)

#9 För 39 år sedan tog vi hand om vår första kisse som då var 2,5 år och kastrerad. Vi hade honom tills han blev 18 år och när vi hjälpte honom till regnbågslandet. Visste att jag inte kunde vara utan katt så vi hade planerat in 2 nya kattungar för att de skulle ha sallskap av varandra. När de var 9 år gamla kom jag i kontakt med Stockholms Katthem och blev aktiv i föreningen. Det var då som det verkligen gick upp för mig vad hittekatterna fick utstå. Jag tog ju också hand om min älskade Knodde och han var den första av våra katter som blev ID-märkt i samband med kastreringen och försäkrad. Just den biten har ju gått framåt men situationen har ändå förvärrats för katterna.

Skrev ju i en annan tråd om kattägare som har en egen syn på vad som är bra för katten. Förutom att de har en trappa ner från balkongen har de nu ställt ut två skålar. Undrar hur länge det dröjer innan protesterna kommer för barnens sandlådor ligger i närheten.

Och hur länge dröjer det innan någon häller gift i skålarna. /Vanessa

#31 Precis och jag förstår inte heller varför skålarna står där. Hoppas att jag får syn på dem så jag kan fråga eller de har kanske åkt på semester!!!!.

#18 Tror det har blivit lite huller om buller ang siffrorna. jag har inte visat någon karta på dålig utemiljö för katter?

#33 Ja det måste de uppenbarligen har blivit. :) Tror det var ett borttaget inlägg som åsyftades.

//Lena

VAVAVA????? Vad händer? Du får inte gå ifrån oss, Supermoccine! JAg har varit borta från datorn i två dagar och fattar nada….. Går på grundinlägget och måste säga, att jag också på senare år har fattat vikten med vaccinationer. Ok, kastrering var en självklarhet, men Pyssa var aldrig vaccinerad, t ex  förutom det sista halvåret, då veten rekommenderade att hon blev det för att Arne var vaccinerad. Så man lär så länge man lever. Att sedan försöka få in det i skallen på andra, det är inte lätt. Det finns inget som är svårare än att vara profet i sitt eget land.

#35 Att "man lär så länge man lever" är så sant som det är sagt. Det är det är det allting handlar om och den inställning man bör ha tycker jag. Bra både när det kommer till katter och andra lärdomar här i livet.

//Lena

#35 & #36 Håller med till 100%

japp. jag var helt oförstående för några år sedan. men på senare tid, speciellt efter ett jag blivit medlem här. så har min attityd förändrats mycket.

tyvärr ska allt kosta. vilket gör att man kanske trots attitydförändring kanske inte kan förändra så mycket i praktiken.

Jag har oxå lärt mig massor av det här forumet…. Förstod ej heller vikten av att vaccinera och IDmärka… samt kastrera.

Att Rasmus skulle vara innekatt det var helt självklart från början samt att han blev kastrerad och vaccinerad samt försäkrad men sen har jag inte fattat hur många hemlösa som det finns föränn jag kom hit….

Upplyser nu alla om hur superviktigt det är med kastrering så att vi får ett stopp…………………….

#38 Hennum, visst kan man göra mycket som inte kostar (om det var så du menade). Att sätta upp lappar, både för föreningar och tex "En katt föder…" från Djurskyddet. Sen kan man vara med och vakta fällor, köra katter mm. Att berätta för folk om vikten av kastrering mm är ju guld värt också. Att hjälpa andra till attitydförändring är ju en jätteviktig uppgift!

Sen behövs ju mer pengar överlag för att man ska kunna göra stora insatser. Så skulle det titta in någon kattintresserad miljadär här så är väl ingen gladare än vi och katterna!!! 

#38 Som andra skriver här finns det mycket nyttigt man kan gör i "Hittekattsbranchen" som inte kostar något. Bara att föregå med gott exempel för egen del sänder signaler till omgivningen. Ju fler vi blir som gör det desto fler kommer att förändra sitt eget agerande eller åtminstonde tänka efter.

"Ingen kan göra allt, men alla kan göra något" konceptet ni vet.

//Lena