Kattmamma i ladugården:

och igen:

Var ligger gården? Antar du har kontakt med kattslussen? De borde ju kunna ta åtminstone de små. Pappan? och mamman måste kastreras…

Jag har inte läst tråden du länkar till, men jag skulle framför allt säga att du bör prata med den gamle mannen. Han verkar ju vettig. Säg att du vill kastrera både kattan och ungarna. Verkar han tveksam så kan du ju säga som det är, att det inte är någon brist på katter så han kan enkelt få fler om det inte skulle fungera med den naturliga tillväxten.

Så länge mannen finns där och stödmatar och du kan hålla ett öga på det hela, verkar det vara den bästa lösningen att de blir kastrerade men får stanna. Om du kan få honom att införa några enkla rutiner som maskmedel i maten när det behövs, så har katterna med enkla medel fått det betydligt bättre. Om det går att fixa ett extra isolerat krypin i ladan så är det ännu bättre och om du har möjlighet att hjälpa till med veterinärtransporter och behandling när det behövs är det förstås allra bäst. Det finns ingen anledning att inte ungarna ska kunna klara sig bra i vinter om de får mat och en varm lega.

Gården ligger mellan thn-vbg. Kattslussen är den förening som jag varit i kontakt med - de kan inte ta emot ungarna, då de inte har plats och har flera i kö. Mamman kan de inte hjälpa om hon inte är "handtam".

De har lånat ut fällan till mig och har sagt att de ev. kan hjälpa till med veterinärvård, då de har samarbete med djurkliniker i området.

Den svarta katten känner jag inte alls till, kan det vara så att han är pappa om han rör sig fritt bland ungarna? Vet tyvärr inte vilket kön det är. Kan höra med KS om de även kan hjälpa "honom". Jag är verkligen mån om att kattmamman kastreras, men självklart borde båda katterna vara det.

#4: Mannen är jättetrevlig, vi delar bara inte samma syn på katthållning =) Självklart tar jag inte hans katter ifrån honom "bara sådär", utan vill verkligen föra en vettig dialog med honom. Resonerar som du när det gäller antalet katter, att han lätt kan skaffa katt på annat håll, om han skulle önska.

Däremot tycker jag inte att det är något alternativ att låta kattungarna vara kvar. Halv vilda katter är inte önskade i området och när de blir könsmogna, kommer det att vara omöjligt att fånga in dem för kastrering. Dessutom är de nu fortfarande små och vintern är här, med allt vad det innebär. De såg bra frusna ut, och behöver som sagt redan nu kollas upp av veterinär.

Bra idé att hjälpa till med ett isolerat krypin - till de vuxna katterna. Katterna verkar ju hålla sig vid hans lilla veranda, där han har en gammal madrass och en träskiva över - skulle ju gå att förbättra. Det är också där han ställer ut mat. Bra idé med maskmedel också, om man är tydlig och förklarar väl hur det fungerar, skulle han säkert göra det.

Tyvärr har jag inte längre något med hästgården intill att göra, då jag nu har slutat min anställning där, men jag passerar där ofta så en fortsatt kontakt med "gubben" kan jag gärna ha.

#6: Kan kattungarna komma in så är det förstås bäst, jag tänkte mer om det visar sig att det är omöjligt, antingen för att mannen vägrar eller för att det inte finns hem till dem.

Tills vidare kanske det går att blanda P-piller i kattans mat redan nu? Inte perfekt, men ett visst skydd mot kattungar medan ni diskuterar.

Dessutom är ju kastrerade katter bättre råttfångare, för de har ju inga behov av att vara ute och fria ;)

#7: I see. Mannen sa igår att det var ok att jag tog ett par, men jag är inte säker på om han förstod att jag ville ta hand om allihopa. Jag tror inte att han greppade detta med att de behöver omhändertas, utan mer att det var jag själv som ville ha ett par kattungar. Han är säkert resonlig om jag förklarar min avsikt med det hela.

Egentligen är jag nu i desperat behov av jourhem, då jag tyvärr har små möjligheter att själv öppna mitt djurfyllda hem för dem - men vad som helst är bättre än där de befinner sig nu. Har ju bl.a en ungkatt från mammans tidigare kull här hemma, som planeras att flytta till min mor om ett litet tag.

Han nämnde att någon hade varit intresserad av en kattunge, men sedan inte hört av sig. Jag lovade att återkomma till mannen, så snart som möjligt. Det ser han säkert fram emot, med tanke på att jag slutligen blev sittandes i hans kök och lyssnade till hans livs historier, i en timme eller två… =)

Vågar man ge henne p-piller OM hon redan skulle vara dräktig igen? Har läst att vildkatter normalt inte blir dräktiga under vinterhalvåret, men det är väl knappast hugget i sten.

På fotot ser man vilken hängmage hon har, men om hon har några ungar i magen är ju svårare att veta.

 Det ser nästan ut som hon skulle ha en kull igen.

#10: Visst gör det.. =(  Antar att veterinären kan kolla detta, innan kastrering - men vad tusan gör man om hon är dräktig? Då skulle hon definitivt behöva komma till ett jourhem/hem, där hon kan få föda ungarna under hyggliga förhållanden.

#8: Absolut, det får man ha som ett bra argument. Den här kattmamman verkar ju definitivt inte ligga på latsidan när det gäller att föda kullar - så kunde hon ägna sig helhjärtat åt råttfångst istället, så borde det gynna mannens intressen =)

 Om katten är dräktig tas fostren bort med kastreringen, detta avgör veterinären hur långt hon är gången, efter vecka 7 så är dom inte så pigga på att kastrera.  Det är så man hoppas på att det är mask i magen

#9: P-piller kan orsaka missfall, men frågan är om inte det är att föredra, om det inte är för långt gånget. Men det är förstås svårt att se. OM hon är dräktig är det bästa om veterinären kan abortera i samband med kastrering, men det beror ju också på hur långt gånget det är.

P-piller kan även orsaka att de inte kommer in i förlossning vid rätt tidpunkt och att ungarna då blir för stora och omöjliga för henne att föda fram = en säker och plågsam död för en katt som inte får hjälp snabbt. Jag skulle inte våga ge p-piller till en katt som skulle kunna vara dräktig…mer än ev kanske, kanske om kastreringstid är bokad inom en snar framtid.

Önskar dig ett stort lycka till med katterna och att du får ett bra samarbete med "gubben"!

Tessa, som jag lovade i den andra tråden, så skulle jag försöka få in en peng till hjälp för dessa katters omkostnader. Det har kommit bidrag till mitt konto för detta från kattvänner på Wikki-bloggen och dessa vill jag föra över till dig! En liten hjälp i alla fall! PM:a mig ditt konto!

Det är också en solklar kandidat till nästa kastrationslotteri, tycker jag - lägg en länk i lotteriartikeln!

*tassavtryck* Hoppas det löser sig!

Det värmer i hjärtat att ni engagerar er så i denna lilla familj!

Fantastiskt att ni tar er tid att svara på mina mer eller mindre snurriga frågor och funderingar. Man vill ju så mycket, men får inte göra något förhastat. Tänk vad mycket erfarenhet och kunskap folk runt om i landet sitter med, när det gäller katter i allmänhet och situationer som denna, i synnerhet. Det är guld värt, Jag har fått mycket (eller snarare mer) att tänka på.

Jag ska höra med veterinär angående p-piller och kastration. Undra hur man kollar ev. dräktighet enklast - genom blodprov kanske, eller ultraljud. Jag vet ju tyvärr ännu inte hur hanterbar mamman är. Kanske är det bäst att söva henne inför kastrering, och då först kolla upp henne.

Men jag har genom tråden fått mig en tankeställare när det även gäller den andre katten, och får klura på hur man bäst kan göra med honom/henne.

#16: Åh vilka snälla människor det finns, Tusen Tack! Pm:ar dig.

#17: Vilket bra tips! Jag är alldeles för dålig på att surfa runt och läsa mig till sådana bra saker =)

Som person har jag nog lite svårt för att be andra om hjälp, vill gärna klara av saker själv - men nu handlar detta inte om mig utan om en hel familj i behov av hjälp - och då är det fantastiskt att det finns personer som vill hjälpa. - Tack!

Kattslussen är inte precis känd för skygga katter men hoppades att de kunde hjälpa med kattungarna :(

Annonsera på Vänersborgtorget.

ja och kattslussen har viinte heller samarbete med. De har som KRAV att katter ska få gå ut själva. Vilket jag inte är glad åt. Prova att få in mammakatt och få henne kastrerad. oavsett. För hon kommer ju ha otorligts svårt att få  en bra födsel ute och unganra har nästan noll chans att överleva i denna kommande kylal ändå.

Hur rädda är ungarna?

Tycker du skall fånga Mamman nu, om du kan, hon ser riktigt dräktig ut. Ungarna behöver också hjälp för sina ögon. Lycka till

#20: Nej, jag har förstått det som att de har så många tama katter som behöver hjälp, och att det dessutom är svårt med resurser, att hitta folk som är intresserade av mer skygga katter, och det jobb som det innebär.

#22: Jag har ju bara sett ungarna en gång sedan de återfanns. De tycks vara vana vid den äldre mannen, att han ger dem mat på sin lilla veranda. Kan tänkas att de reagerade lite extra då jag var med, men de kom fram till fatet och åt. Två av ungarna dröjde lite men som du ser på fotot, så är hela familjen samlad. Kattungarna är däremot inte hanterade på något sätt,

#21 och 23: Vad tråkigt om mamman är dräktig igen, det är verkligen det sista som behövs nu - men desto viktigare att hon fångas in.

Ska se om jag får tag i föreningen idag, på deras telefontid. Har mailat dem, men ännu inget svar. De är inte lätta att få tag i, vilket jag givetvis förstår då det är ideellt arbete.

Uppdatering:

Mamma Lovis har fått tid för kastrering, eller om det faktiskt kallas sterilisering, nu på torsdag. De kommer då kolla om hon ev. är dräktig men ska vara duktiga på just kastrering då de gör så litet ingrepp som möjligt, för en snabbare läkning. Är lite orolig för hur Lovis ska reagera, och hur hantering av henne kommer att gå..

Lovis ska avmaskas nu i helgen och fångas in i början av nästa vecka. Tanken är att hon sedan ska få återvända till sin gård, men slippa framtida kullar. Den äldre mannen ska få kattmat och jag ska försöka hålla kontakten med honom, angående katterna.

Är det vettigt att ge honom både torr och blötfoder till katterna?

Kattungarna kommer att fångas in direkt efter att Lovis blivit infångad, men efter ingreppet får Lovis läka ifred utan sina ungar. Har köpt Banminth till ungarna, så får vi se hur deras övriga hälsotillstånd är.

Den svarta katten, som ev. är pappa till ungarna har jag ingen mer info om. Vore lämpligt att få även honom kastrerad, men det får vänta tills övriga familjen är omhändertagen.

ja kan hjälpa till bara transport kan lösas

Vem är du? =) Var bor du?

ja bor i varberg.har ett stort hus på landet

#25 Vad bra att honan blir kastrerad! :) När det gäller foder beror det på vattentillgången vilket som är bäst. Torrfoder kräver att katterna har riklig tillgång till vatten. Kan man bara sörja för det kan man ge dem både och.

jua har special foder åt min ena hankatt ..han e kastrerad,de finns även för honer

hur har det gått för denna kattfamilj

putt!!!

Hej!

Läget är, så vitt jag vet oförändrat för kattfamiljen. Om allt går vägen, kommer de att fångas in imorgon. Planen är att de ska få vara tillsammans fram till torsdag, då Lovis, mamma katt kastreras. Hon får sedan kurera sig i lugn och ro och kommer att släppas tillbaka till gården, då hon verkar ok igen.

Håll tummarna att allt går bra och att den gamla mannen tillåter att jag tar alla ungar. Det är vad som bekymrar mig just nu, och att de ska vara väldigt svåra att fånga in. På torsdag kommer jag vara såå nervös för Lovis skull, men hoppas att det kommer att gå bra på kliniken. Förhoppningsvis hinner jag bekanta mig lite med henne innan det är dax.

Det skär lite i hjärtat att låta henne smaka på det varma hemmets tillvaro, för att sedan släppas ut igen - men troligtvis betyder friheten mer.

#29: Ska kolla upp vilka möjligheterna är med fodring och "vattning", tack för ditt svar! Kommer troligtvis att ge mannen både burkmat och torrfoder, så kan han fodra med både ock.

#33 Så fantastiskt fint att denna kattfamilj får hjälp! Hoppas innerligt att infångandet går bra. Tittade på fotot av kattmamma nu, och blir orolig - hon ser verkligen höggravid ut. Kliniken är väl informerad om den risken, så att de har ordentliga resurser redo? Och alternativa lösningar? Om det har gått för långt kan de väl inte kastrera alls? Kan kattmamma få föda hos dig då … Ledsen att oroa mer, men bättre safe than sorry. Rosor till Dig!!

#35: Tack snälla, håll tummarna för oss!

Jag är också bekyrmad för mamman. När jag bokade tiden på klinik, beskrev jag hela situationen och att hon kan vara dräktig. Om jag förstod dem rätt, så kan man i samband med kastrationen ta bort mev foster, om det är tidigt i dräktigheten. Det nämndes att det kan bli ett större ingrepp och en hög kostnad, om det blir tal om abort - för jag tror att det var vad de menade, om ev. foster skulle vara såpass utvecklade.

Osäker på vad man gör i sådana fall - om det över huvudtaget är aktuellt med abort eller om det är bättre att låta Lovis föda ungarna. Då blir det bekymmer med var hon ska befinna sig och hur hon ska hanteras under tiden. och planen med att släppa ut henne igen, spricker..Jobbigt när man kan så lite om sådant här, man blir så rådvill! Jag har varit med om att en herrelös katthona fått ungar förut, men under andra förutsättningar.

Jag hoppas att jag får in Lovis imorgon, och då kanske se hur dräktig hon verkligen ser ut att vara. Om det verkar så, måste jag kontakta kliniken och höra med dem.

Kanske dum fråga, men jag antar att en katthona är rätt långt gången, om hon har en tjock mage? Det borde ju innebära att ungarna i magen har vuxit sig rätt stora.

 Ända till 7:e veckan tas fostren bort isamband med kastreringen, en katt är dräktig 9 veckor.

katthonan kan ha massor av mask som gör hennes buk svullen.

Hoppas du får in katten.

#37: Oj, så sent i dräktigheten alltså - då avlivas ungarna utanför mamman, under ingreppet? Ruskigt ledsamt men ännu fler kattungar är förstås en stort problem. I synnerhet om mamman är såpass "vild", som hon tycks vara.

Lovis ska avmaskas så fort hon kommer in, det är hon garanterat i stort behov av att bli.

**Hemsida: www.kattfamilj.webs.com**

Jag har gjort en enkel hemsida till kattfamiljen. Den är under uppbyggnad, men ni kan få en förhandstitt redan nu. Kom gärna med synpunkter!

Tanken är att jag ska kunna lägga ut mer info om just kattungarna, men då de ännu inte är infångade så vet jag i dagsläget inget mer om dem. Så sidan än så länge väldigt allmän, och redogör familjens situation och bakgrund.

Hemsida

detta verkar konstigt..ja erbjuder mig att va jourhem åt katter..sen så meddelas de inte om de blir aktuellt..katten från örkelljunga vet ja ju..sen har ja erbjudit fler hem till katter men inte hört nått…

#40 Ja men du får räkna med att det kan ta lite tid innan allt går i lås. Sedan har vissa föreningar den kutymen att de vill träffa jourhemmet först innan de placerar några katter. Det är ett stort ansvar att vara jourhem och då är det viktigt med ett bra förarbete. Inte så lyckat om det blir problem sedan katterna väl är placerade.

Om jag vore i dina kläder skulle jag ta det lite lungt. Börja med en katt. Om det fungerar bra kan du sedan ta dig ann flera.

det är inte första gången jag tar hand om katter..så ja vet hur mycke tid det tar ..sen vet ja sj hur många ja klarar av ..

#42 För oss här på sajten är du ju dock helt ny. Ingen här känner dig ännu. Därför behöver det etableras någon form av kontakt först innan placeringen av katten/katterna bli klar. Men det där ordnar sig säkert med lite tid och tålamod.

jo ja vet att ja är ny…sen så är de ju ja som vet bässt hur många ja klarar av..åh tid med katterna tar tid det vet ja..

ja ingen betvivlar det. MEn som LEna säger, låt en få komma först nu. Sen är ju vi många här, som känner till varandra ganska väl och som ansvarsfull förmedlare, så vill man ju gärna lära känna stödhemmet lite er in person. Vänd på det själv, så kanske du tänker i samma banor. Anta att du har ansvar för en liten kisse, som har farit illa. Då vill du väl gärna se och träfffa den som ska hand om dina kissar? Så tänker jag i alla fall. Ska någon vara stödhem för oss, så vill jag i alla fall träffa och se personen och se miljön innan jag placerar en kisse…..

ni är så välkommna här..de va ju de ja sa..ang katten i örkelljunga att ja tycker att någon som kan lämna katten här får se hur den ska bo..för de va ju på tal om att hämta katten i örkelljunga..så varför skrivs de då att man kan hämta katten ..¨då ser ni inte hur ja bor..

men bara för att du hämtar, så kanske man kan komma och hälsa på sen? OCh jag tog väl upp det där med tåget för att det verkade så svårt med bilresor. attan, att jag bor så fel och att jag inte orkar köra  så långa sträckor numera. HAr ju inget emot att köra bil, men fixar liksom inte mer än 30 mil på en dag numera.

ja tycker att en första kontakt är viktig..när katten lämnas..att den person får s e hur ja bor.åh hur katten kommer bo under jourhemstiden.

Ta det lugnt i tråden nu, och försök hålla fokus på den aktuella kattfamiljen är ni snälla =)

Starta hellre en ny tråd om ni vill diskutera jourhemmets vara eller icke vara. Tack =)

Ok putt för den lilla familjen!!!!!

#39 Fantastisk hemsida! Och en så fin kattfamilj, med kloka, listiga och tappra kattmamma Lovis. Charlie är bedårande. Håller alla tummar för infångande och lyckosam kastrering idag!!!!

Hur går det för er?

#51: Tack, vad roligt att du uppskattar sidan. Jag är verkligen grön när det gäller hemsidor, så det är tur att man kan få hjälp med färdiga mallar =) Huvudsaken är ju att budskapet går fram och att sidan blir besökt.

#52: Uppdatering: Just i denna stund kastreras Lovis. Fällan strulade i förrgår, så jag fick inte in henne förrän igår. Lovis är verkligen tapper, och har hela tiden behållit sitt lugn. Hon tar väl hand om sin unge, som följde med henne hem igår. Ingen vet ju något om Lovis egentliga bakgrund, men hon är väldigt cool och låter sig bli hanterad.

Tyvärr klantade jag mig rejält igår då jag skulle fånga in ungarna, så två ungar smet och jag fick bara fatt i en. Paddis ungen saknas och jag ska idag höra med den äldre mannen vad som har hänt med henne. Jag hoppas att någon har hämtat henne och tagit hand om henne! Han pratade om att någon varit intresserad, men jag fick tyvärr inte fatt i honom igår. Jag lämnade matskålar och torrfoder hos honom igår, och ska ta med mer mat idag. han har "byggt" en trevlig "koja" på sin veranda. En riktigt tjock skumgummimadrass med en tjock träskiva lutad över, som är fastspikad. Väldigt enkelt men det gör gott för katterna. I vinter skulle något mer isolerat behövas, om man får önska.

Veterinären kollade igenom Lovis nu på morgonen. Hon verkar vara fri från ohyra, ser ok ut i ögon och öron och hjärtat låter bra. Det är osäkert på vad den stora buken kan bero på. Dräktighet, parasiter, eller sjukdom. Veterinären kunde inte direkt känna några utvecklade foster i den tjocka magen. Veterinären bad om och fick min tillåtelse att låta henne somna in, OM hon upptäcker något sjukt i Lovis, som inte går att behandla. Hellre att få somna in smärtfritt än att ligga i kylan och självdö av sjukdom..

Håll all tummar ni har att det går bra för Lovis nu, och att jag får in resten av kullen senare idag!

www.kattfamilj.webs.com

Då håller vi tummarna för Lovis. OCh som du säger, bättre i värsta fall en smärtfri död, än att hon hade fått vara kvar i kylan…. Vi har haft minus 9 grader nu i natt….

ojoj stackars kisse

#53 Jag håller tummarna. Tycker du är jätteduktig som hjälper den här familjen! Fin hemsida också.

tessa du så duktig! Jag har följt Dina trådar och nu din fina hemsida.

Du har gjort ett väldigt bra arbete med den här familjen och hela tiden haft hela familjens helhet tillsammans som mål.

Hoppas att mammakatts odds är goda och att hon får komma tillbaka till sitt revir.

Klart du lyckas fånga små missarna idag!

Lycka Till

//M-H

#54: Jag tänker så, att det vore det mest humana.. Vi hade också en riktigt kall natt, usch! Förhoppningsvis är Lovis ok, och kan bli hämtat om 1 ½ timme, kastrerad och klar. Det tar emot att släppa tillbaka henne sedan, men tror att det ändå är det mest realistiska - även om jag innerst inne önskar att Lovis kunde få stanna inne i stugvärmen. Hon verkar så tapper och klok.. Det är något speciellt med henne.

Kattungen som jag fångade igår, verkar vara en liten pojke. Han har rätt klara ögon men de rinner och vätskan är seg. Säkert lider han, precis som de andra av ögoninfektion. De två kattungarna i fosterhem har redan blivit behandlade med antibiotika och ögonsalva, vilket de svarade snabbt på - jag ska försöka behandla de övriga på samma sätt. För övrigt verkar kattungen vara en rar liten gosse. Rädd förstås men jätteduktig för att aldrig tidigare ha blivit hanterad.

#56 och 57: Oj Tack, det värmer i hjärtat att höra. Det glädjer mig att ni tycker att jag gör ett bra jobb, har själv stundtals känt mig rätt hjälplös och rådvill. Det sista jag vill är ju att göra familjen en björntjänst, genom fel beslut och handling. Men jag är jätteglad för all support som jag fått av er här på forumet. Ni som orkat läsa mina långa och ibland förvirrade inlägg, där jag försökt ventilera mina frågor och funderingar och gett mig svar på tal - Otroligt värdefullt!

Tyvärr saknar jag körkort och har en sambo som för längesedan har tröttnat på mitt brinnande djurintresse. Han är en tråkig bromskloss, förvisso kanske en välbehövlig sådan men när sådana här situationer dyker upp, kan jag verkligen inte blunda och tro att det löser sig, att andra kan engagera sig - det fungerar inte så. Folk i omgivningen säger att det är väldigt synd om kattfamiljen, men ingen gör mer än så och tyvärr hjälper inte deras sympatier, själva kattfamiljen. Fast min sambo har sina ljusa stunder, och har förstås varit till stor hjälp genom många körningar till kattfamiljen och jag har en underbar pappa som också ställt upp. Han är idag bussig och kör till kliniken, så Dagens ros till honom!

tessa det är du som ska en jätte bukett fina rosor!

Det är inte lätt att jobba i motvind och vara beroende av andra.

Du har lyckas själv och var glad för det.

Klart din pappa ska ha en liten rosknopp med det är du som är The Hero!

Nu håller vi tummarna för missen!

//M-H

Mera jättebuketter av fina rosor till tessa !!

Håller alla tummar!

Du gör allt du kan! Mer kan ingen göra.

Tack snälla ni ?

Jag har nu goda nyheter - nu är äntligen alla i familjen infångade. Det gick bra med Lovis kastrering igår. Hon hade varit så redig och skött sig exemplariskt, fina gumman. Inga ungar i magen, och heller ingen synlig sjukdom eller skada invärtes. Däremot var tarmarna och magsäcken något irriterade och uppsvällda - Fick recept på ett spot on - preparat mot parasiter. Det kunde också bero på det hårda levernet med stort näringsbehov i och med dräktigheter och diande.

Det gick över förväntan att fånga in de tre återstående ungarna igår. Jag var såå nervös. Den äldre mannen var vänlig och hjälpte till, och gjorde i stort sett hela jobbet själv. Kanon, då ungarna var såpass vana vid just honom.

Då ungarna verkar lida av ögoninfektion eller kattsnuva, har vi fått tid hos veterinären i nästa vecka. De ska också vaccineras, men det får vänta tills de är helt friska. I övrigt så är det ljuvliga små rädda kattungar, som nu kommit in i stugvärmen. De låter mig göra rent deras ögon och jag smälter när de tittar på mig med sina stora ljusa ögon. Kattungarna äter med god aptit och sover i en stor hög.

Nu börjar jobbet med att övertyga dem om att människor är riktigt trevliga filurer, som de ska vilja leva tillsammans med.

Jag känner väldigt starkt för denna lilla fina familj, så jag hoppas att det nu kommer att ordna sig till det bästa för dem. När ungarna har varit hos veterinären och fått behandling, hoppas jag att jag kan finna stödhem/permanenta hem till dessa rara kattungar, som har massor av kärlek och omtanke att ge dem..

Fotot tog jag imorse, utanför stugan. Det snöade rätt rejält igår kväll så det känns verkligen jätteskönt att ungarna nu äntligen är inne!

Så glad jag blir att läsa att hela familjen är inne.

En stor eloge till dig!

Vad härligt!

Vad jätte bra att Lovis i det stor hela var en frisk katt.

Små missarna får du ordning på, dom har nog alla redan kommit på hur mysigt det är inne i stugvärmen. Vad har Du för planer för Lovis?

eller kvarstår det att hon ska tillbaka till mannen.

Är det inte härligt fredag! och inga missar du behöver oroa dig för alla är inne och är under kontroll. NJUT

Okej då ge pappa två rosknoppar…..

jippi jippi jippi så härlig läsning….

Så underbart att Lovisa var frisk, och att alla bebbar nu är inne. Du har gjort ett jättejobb och man kan bara önska dig och alla misarna lycka till. Hoppas du hittar ett hem även till Lovisa, ingen bra årstid och temperatur att släppa tillbaka ut i.

Hurra för dig tessa va du är duktig, mamma katt kastrerad och bebbarna inne… miljoner rosor till dig

Tack snälla ni!

#64 och 66: Planen blev ju till sist att Lovis ska läka och återhämta sig efter kastreringen i några dagar, och sedan släppas tillbaka till "sin" gård. Nu har hon varit hos mig i fyra dagar, och ser ut att repa sig fint. Men visst.. tanken att hon ska befinna sig utomhus under vintern, har börjat svida rätt rejält. Samtidigt känner jag att hon längtar ut, hon ligger och tittar ut vid fönstret och det känns splittrat att ha henne instängd. men om hon hade haft möjligheten att få vara "vanlig huskatt", hade hon säkert trivts bra. Lovis verkar uppskatta att bli kliad på huvudet/ansiktet, fastän hon är så ovan vid beröring och hon har hela tiden varit otroligt lugn och sansad.

Vetskapen om att hon i framtiden kan tänka enbart på sig själv och slippa fler kullar, med allt vad det innebär, känns skönt. Jag hoppas att jag med mitt stöd, kan hjälpa den gamle mannen med katternas stödfodring på gården under vintern. Då har de i alla fall lite tak över huvudet och mat tillgängligt.

Men tyvärr har jag inget annat alternativ för Lovis… Det kommer säkert att vara klurigt att finna goda hem till kattungarna, och att nu inom så kort tid finna någon kattvän med bra förutsättningar till att ta hand om Lovis, känns ännu svårare.

Tyvärr! Jag känner verkligen med kattfamiljen och hyser stor respekt till fina mamma Lovis. Jag vill hennes bästa men känner nu av mina begränsningar, - därför får jag försöka göra vad jag kan för henne ändå, fastän jag inte tycker att det är vad hon förtjänar..

Dag 2 vägde jag kattungarna. De väger mellan 700 - 1000 gram. Under helgen har de börjat leka, och de har sedan första början gått på lådan, allihopa. De äter med god aptit och deras ögon ser något bättre ut, än när de fångades in. Baddar rent dem varje dag, och det verkar göra gott.

Jag, som varit så engagerad i familjen under de senaste månaderna känner en enorm lycka, när jag ser familjen samlad runt matskålen och det enda man hör, är ett intensivt smaskande.

Jag är enormt lättad. Samtidigt har jag under denna tid, fått upp ögonen för alla dessa utsatta katter i landet. Jag förstår att "min" kattfamilj är långt ifrån unik, och det skär i hjärtat att tänka på att det finns så många katter kvar där ute i kylan…

Nu känner jag att jag har svårt att släppa Lovis, men jag ska definitivt fortsätta att hålla ögonen på henne. Jag hoppas att kattungarna kommer att utvecklas som de ska, och att det kommer att gå bra nu när jag ska försöka socialisera dem till små glada kissar. När de har varit hos veterinären, ska jag se om de ev, kan komma till jourhem. Har fått tips om att det är enklare att socialisera dem, om de inte är alla tillsammans. Låter vettigt.

Först när alla kattungar har kommit till riktigt kärleksfulla hem, kan jag känna att de är i mål. Fast för dem är det ju bara början på deras "nya" liv… =)

Fantastiskt jobbat tessa! Tusen rosor!

Känner också starkt för Lovis. Riktigt sorgligt att släppa ut henne i vintern, även om någorlunda ordnat där. Alldeles frisk är hon ju inte med den uppsvällda magen men så skönt att inte ungar eller ngt annat "elände" (menar cystor och så) - och håller tummar att spot-on har avsedd verkan.

Visst kan man förtvivla med tanke på alla utsatta katter där ute, men varje räddad kisse är oändligt fint. Och du har räddat en hel familj!!

Kan kanske fortsatta insatser här och på andra sajter, med koncentration på just Lovis, ge resultat. Hoppas!

Tessa, du är verkligen fantastiskt!!!

Tack, Ni är alldeles för snälla

Familjen rullar på. Jag har kickat igång bloggen på familjens hemsida, men hittills har jag i princip bara kopierat mina egna inlägg här i tråden, som en sammanfattning på vad som hänt i veckan. Så går det när man inte har daglig tillgång till internet =)

#70: Jag är också lite bekymrad över Lovis uppsvällda mage, men då hon ändå verkar må bra, äter som hon ska osv, finns det nog inte så mycket att göra i dagsläget. Tycker också att det är skönt att veterinären inte hittade varken ungar eller något allvarligt (synligt i alla fall), då hon kastrerades. - Då är det hopp om livet i alla fall.

Tycker ni att jag gör helt fel som släpper tillbaka Lovis igen? Som jag tidigare har skrivit, så känns det verkligen inte bra men vad ska jag annars göra..?

Jag är en riktigt blödig djurvän, med större hjärta än hjärna (och plånbok) - så jag ska absolut fortsätta hjälpa djur, efter bästa förmåga. De flesta av mina djur har varit "oönskade" på ett eller annat sätt, och jag brinner verkligen för utsatta djur.

Jag försöker intala mig att man får göra så gott man kan, även om det inte hjälper alla - men det är svårt att finna det tillräckligt, när man inser hur den bistra verkligheten ser ut för (alldeles för) många..

Men nu har jag tagit på mig det stora ansvaret för familjen, så det är bara att tuta och köra! Man får sikta mot små delmål i taget..

Tyvärr glömde jag min kamera, ska försöka uppdatera er med foton nästa gång.

Hade naturligtvis önskat att du kunde behålla Lovisa inne också. Kram på dig för ditt enorma arbete med denna familjen

fantastiskt bra jobbat! nu vill vi se bilder på sötnosarna! :)

En utekatt kan ha det bästa livet. Om mannen ger henne mat och lite tillsyn är det väl bra?

#72 "Tycker ni jag gör helt fel som släpper tillbaka Lovis igen", undrar du. Såklart du inte gör. Med mat och tillsyn som #75 skriver, är det (väl ;-)) bra. Optimalt är det såklart inte. Men som sagt, vad ska du annars göra? Det är det jag inte heller vet. Lovis verkar ju ändå ha anpassat sig till hem/huskattlivet i kanske oväntat stor utsträckning? Har haft katt som slängt sig i väggen, bokstavligen. Du har inte möjlighet att behålla henne själv en tid? (Förlåt att jag inte läst igenom tråden igen.) Det vore BRA om annan möjlighet än tillbakasläppande kunde ordnas i detta fall tycker jag.

Större hjärta, än hjärna och plånbok är bra! Det gäller de flesta av oss här. Hjärnan är det nog inget fel på dock. Hjälper plånbokshjälp i detta fall? Eller är det annat som gör att du inte kan behålla Lovis, åtminstone ett tag? Som sagt, förlåt att jag inte gått igenom tråden igen. Börjar bli sent …

ja har erbjud min hjälp flera gånger..synd så blev de inget me sussi....men som sagt de finns fler hemlösa katter

#77: Du har kontaktat mig men i och med att du bor så långt bort, så är det tyvärr svårt att ta emot din hjälp.

78..om katten finns i skåne å ja i varberg..de är inte världens ände.transport hjälp brukar ju kunna lösa sig ju

#79: Jag kan inte diskutera andra katter men de ungar jag har hand om och som denna tråd handlar om finns i Vänersborg, ca 9 mil norr om Göteborg. Därför söker jag främst jourhem som inte finns alltför långt bort. Det handlar inte bara om transport, den går säkert att lösa men jag vill gärna kunna besöka jourhemmet och får hjälp av den lokala kattföreningen med veterinärvård. Ville bara förklara hur jag resonerar, hoppas du finner katter som du kan hjälpa.

Vackert skrivet Tessa.

Tycker oxå det är viktigt att den utplacerande har en möjlighet att hälsa på sina kattbebisar.

Har för ett par veckor sedan tagit om hand en katt från katthemmet Kompis.

Han har blivit Marknadskatt. Varit på Kattutställning och varit tillbaka på Kompis för pediakyr. I dag har han dessutom varit och imponerat på Vet. som kastrerade honom.

Tycker att det är lite taskigt att ingen kan åka hem till Gustavsson o bedöma om han/hon är Ok att ta hand om kissarna när han/hon gärna vill hjälpa till.

Nog måste nån´bo i närheten.

Härlig Hemsida förresten använder mig själv av Freewebs- Lätt som en plätt( om man har ti förståss)

Kram till dig o dina kissar.

Nalle

Nalle

Älskar både min nya kisse o Maritha på Kopmis

hej..vilda-hilda  de frågas ju här inne om man kan va jourhem.ja svara på en katt i borås här inne.åh han lova att han skulle höra av sig.men inget.ja kan undra om hjälp behövs.å om min hjälp duger här inne..ja katter är verkligen mitt liv..ja har blitt lessen flera gånger här inne å undrat va är de för fel som ja gör..mer än erbjuda hem till dessa kära kissar

hej..vilda-hilda  de frågas ju här inne om man kan va jourhem.ja svara på en katt i borås här inne.åh han lova att han skulle höra av sig.men inget.ja kan undra om hjälp behövs.å om min hjälp duger här inne..ja katter är verkligen mitt liv..ja har blitt lessen flera gånger här inne å undrat va är de för fel som ja gör..mer än erbjuda hem till dessa kära kissar

#81: Tack så mycket! Kul att någon mer har nytta av freewebs enkelhet =)

Uppdatering:

Idag har kattungarna varit hos veterinären, främst för att kolla deras rinnande ögon. Hela kullen skötte sig eemplariskt, var väldigt lugna och lätthanterliga. Troligtvis har de kattsnuva, och ska nu gå på en antibiotikakur samt få ögondroppar två gånger per dag. Veterinären trodde att det snabbt skulle ge resultat. Pga ögonen får ungarna vänta lite med vaccination, men i övrigt verkar de glada och välmående. Jag har gissaty på att ungarna är ca 8 veckor gamla, och veterinären gissade på detsamma.

Lovis är nu behandlad med profender spot on och är i princip redo att återvända till gården. Nu är hon egentligen kvar, mest för ungarnas skull. Lovis är en supermamma, så jättetrist att hon inte kommer att få vara en del i deras liv de närmsta veckorna, då det sker så mycket i ungarnas utveckling..

Igår myste Lovis med en av sina ungar, se foto:

Men varför ska du skilja på mor och ungar. Ungfarna är ju inte äldre än 8 veckor säger du. Varför inte behålla mamman tills de är 12?

är Lovis kastrerad nu då?

#86 och 87: Därför att de just nu är instängda i ett rum och det är ingen hållbar lösning. Det känns absolut inte bra, men det känns heller inte ok att ta ifrån Lovis sin frihet under en tid och låta henne vänja sig vid en ny tillvaro inne i värmen, för att sedan "kastas ut" igen. Lovis blev kastrerad för exakt en vecka sedan.

 ja men… du får inte skilja dem åt nu.  mamma katt behövs med sina ungar.

Isf bör ungarna flytta med mamman tills de är 12 veckor gamla.

Tog detta för några dagar sedan, tror jag - hela kullen:

Jag skjuter ju nu på hennes återvändande till gården, för ungarnas skull - men de kan omöjligt följa med henne, då blir de förvildade och kommer att vara svåra att fånga in för kastration. Det är ingen värdig tillvaro för en katt, och det enda jag kan göra är att försöka göra den mer dräglig för Lovis.

Är medveten om att det är för tidigt att skilja mor och ungar, men de kommer inte att kunna vara tillsammans i fyra veckor till.

Idag satt en av grabbarna vid fönstret och filosoferade:

Ibland sitter både mor och barn och spejar vid fönstret.

en sån underbart fin liten familj!

Då bryter du mot lagen. Om du tog på dig detta så får du fullfölja det!

Nu blir jag förbannad.

kattungarna ska väl va me mamma ännu dom är såå små

Tessa, jag förstår hur du tänker. Samtidigt står det i djurskyddslagen att ungar inte få skiljas från mamman innan de är 12 veckor.

KKS skrev en utmärkt artikel on varför kattungar ska vara 12 veckor innan de skiljs från mamman. Läs den.

Att växa upp med sin mamma är det bästa du kan göra för en kattunge. Det är bara 4 veckor kvar tills dess. Under tiden kan du se till att mamman verkligen få det bra hos mannen på gården.

Men lugna er lite nu! Tessa har tagit in katterna och hon vill hjälpa dem att få goda hem. Och helst vill hon inte släppa ut vackra Lovis till kylan igen heller!

Är det inte bättre att vi använder energin och fredagskrafterna till att hjälpa Tessa hitta en lösning, fixa ett jourhem till Lovis och ungarna istället? Eller hittar på något så att det GÅR att ha Lovis inne den månad till som krävs?

Försök hitta positiva lösningar istället för att gruffa, please!

Jag ska försöka hjälpa till genom att lägga upp bilder på Lovis och barnen på Wikkibloggen - man måste ha hopp om att något gott ska kunna hända? Om vi hjälps åt???!

Men om man ordnar ett jourhem åt Lovis och ungarna i en månad, och sen släpper tillbaka Lovis, kommer inte det att göra skada för henne?

Ett jourhem i en månad bör ju inte vara så svårt att fixa, men hur mår kattmamman sen?

jo men finns jourhem?kattungar får inte lämna sin mamma så tidigt

Jag vill för allt i världen hoppas att det går att hitta ett PERMANENT HEM till en så fin kattmamma! Det var i alla fall mitt syfte - men att någon med mer utrymme för kattfamiljen kan hjälpa till tillfälligt om Tessa har trångt..?

Alla vill vi väl ändå att hon ska få ett eget riktigt hem - kanske hitta någon som kan göra en trygg nöjd innekatt av henne?

Mew2

jag har för mig att mannen ville ha tillbaka Lovis, var det inte så från början iallafall?

Jag förstår era åsikter, och ingen är mer ledsen än jag över att det inte finns bättre alternativ till hela familjen! Om ni tror att Lovis inte far illa av att befinna sig som hon gör nu, så självklart kan jag försöka att hålla familjen samlad - men jag är orolig att hon mår dåligt och att hon kommer att påverkas negativt då hon återkommer till gården, om hon får vara inne för länge. Kattungarna är fortfarande väldigt skygga, så de behöver verkligen socialiseras nu medan de är såpass små. Mannen på gården har ju dålig koll på sina två katter, men självklart vill han ha dem där. Eftersom jag inte har något permanent hem på gång till Lovis, har jag inte pratat med honom om detta. Även om den gamle mannen är väldigt vänlig och lätt att prata med, så är det inte lätt för honom att hänga med i svängarna angående katterna, han förstår inte riktigt vad problemet är - därför vill jag inte göra det mer invecklat för honom, än vad det redan är.

#98: Tack. Jag är tacksam att ni uppmärksammar mig på detta, men snälla bli inte arga - det hjälper ingen, allra minst kattfamiljen! Självklart har jag ett enormt ansvar för hela kattfamiljen, men från att det har varit omöjligt för mig att ta in kattfamiljen överhuvudtaget, till att nu ha dem - har blivit en stor omställning och i min frustration över deras situation, har jag kanske haft svårt att verkligen hinna tänka efter. Hade i princip gett upp hoppet om ungarna, då de återfanns - och när jag såg hur de frös och verkligen behövde tas om hand, med ögon och annat fanns det inget val, än att ta dem. Hade absolut inte de bästa förutsättningarna för detta, men gör mitt bästa. Man måste ju se till hela familjens välbefinnande och tyvärr krockar deras intressen och jag blir förvirrad över de val och alternativ jag har.

Jag ska sätta mig ner och räkna mer på hur exakt gamla kattungarna kan vara, men helt klart handlar det ju om minst 3 veckor till, tills de är 12 veckor gamla. För Lovis skull, tror jag i och för sig att det är bättre att hon får stanna hos mig, än att komma till ytterligare ett jourhem, och sedan tillbaka till gården. Jag tror tyvärr inte att hon skulle trivas som innekatt, efter att ha tillbringat hela sitt liv ute med all den "frihet" hon (på gott och ont) har haft. Däremot tror jag att hon skulle kunna bli en jättetrevlig "huskatt", med frihet att vara ute som hon vill.

Jag söker ju jourhem till kattungarna, men de kommer nu att behandlas i drygt en vecka, för sina ögon - så inget här går ju snabbt, om man säger så.

Går det inte på nåt vänster att övertala gubben om att det är riktigt trevligt att låta katten komma in i huset? Han behöver ju inte tillåta henne att vara i soffan om han inte vill det, men han kanske kan ge henne en bädd på golvet? Hon vill säkert vara ute mycket, men hon skulle ju ha bättre chans till att överleva sina år som råttfångare om hon fick sova varmt ibland mellan råttjakterna.

#105: Bra tanke. Jag har funderat på det och nu vet jag ju faktiskt att Lovis går på låda - om det finns en sådan. Har kanske lite svårt att se att den gamle mannen skulle vilja skaffa en sådan, och sköta den men det innebär ju att hon i alla fall använder lådan, om den finns. Han behöver ju inte ha henne inne så långa stunder, utan mest för att få vila och äta. Värma sig helt enkelt.

Ska höra med honom, då jag lämnar tillbaka Lovis och ger honom kattmat. Till huset finns det ju två farstun, där det inte är lika varmt som i ett vanligt hus, men ändå såpass att en katt kan få skydd från kyla och vind. De skulle ju kunna få vara där, om han inte vill ha dem i köket (som är det enda uppvärmda rummet förutom sovrummet).  Den gamle mannen berättade sist gång vi sågs, att han hade haft öppet ytterdörren för att vädra, och att hans två katter då hade kommit in och satt sig i farstun. Det tyckte han var bra, för då kunde inga möss smita in i huset, under tiden. Så visst finns det hopp..

#106 Det sista låter ju hoppfullt i alla fall! Kanske en bädd där? Det blir väl i alla fall inte lika kallt där, och då får han ju som hans själv sagt dörrvakter mot eventuella råttor :)

När ungarna är omkring 12 veckor då tröttnar också mamman och vill ha ett liv tillbaka. Så det blir nog inga problem att hon inte skulle trivas att komma ut då. Sedan är det nog viktigt att du behåller kontakten till mannen. Lite dumt, för man kan ju dö när som helst men läser jag äldre man tänker jag automatisk på vad som kommer att hända när mannen dör.

#108: mannen är 80+, så även jag tänker automatiskt på hans ålder och hur länge han kan tänkas orka på kvar. Han verkar vara en riktig "järngubbe", med ett skarpt intellekt och hyffsad hälsa, men man vet aldrig. Därför vill jag fortsätta hälsa på honom, så att jag vet att han mår bra och på så vis också kan fortsätta att hjälpa katterna,

Jag funderar på att sätta halsband på Lovis. Så att det syns att hon inte är herrelös, så att någon i området får för sig att "göra sig av med vildkatten". Dessutom är det reflex i halsbandet, så att hon syns, då gården ligger nära en bilväg. - Är det en dum ide? Funderar också på att fästa en id-hållare (tub) i halsbandet, med mitt tel.nr på. Är medveten om att Lovis inte är min, men händer det henne något - att hon blir påkörd eller dyl, så kan inte den gamla mannen göra något ändå, och då vill jag gärna bli kontaktad.

Är det ok, tycker ni? Självklart förklarar jag detta för den äldre mannen. Sedan kan Lovis förstås förlora sitt halsband, men det är ju värt något så länge hon har det.

ja måsste ju säg vilket jobb du gör..åh me dessa kissar..hoppas bara att kissens halsband inte ramlar bort..som du säger så är ju mannen gammal..

#109 Absolut! Vänj henne redan nu vid halsbandet, så det inte blir nytt och konstigt när hon kommit ut så hon försöker ta av sig det då. Bättre att hon krånglar lite med det inne nu och får vänja sig. Namntub är jättebra också, mycket bra idé/initiativ!

Vad skönt att ni tycker att det är ok. Jag säger då det, nya dilemman hela tiden, och det är baske mig inte helt lätt att veta vad som är rätt och fel =)

Då sätter jag på halsbandet redan ikväll, så får hon vänja sig vid det lite "pö om pö". Jag tror säkert att den gamle mannen tycker att det är ok. Vi har en bra relation och jag är överraskad att han verkar lita på mina goda avsikter. Jag är verkligen 100 % djurvän och även mån om honom - men i dessa dagar, är det svårt för folk i allmänhet, och äldre männisor i synnerhet att lita på någon… tyvärr! Mannen blir lika glad varje gång jag kommer, och berättar gärna för mig om sitt liv, vid köksbordet. Jag känner för sådana människor, de är ensamma men besitter otrolig kunskap och erfarenhet. En eloge till dem!

#112 Jag håller med! Tyvärr är många historier långdragna och saknar poäng, men oj vad mycket de har att berätta! Ibland är det både fascinerande och rent fantastiskt hur mycket kunskap och erfarenhet de sitter på, något som tyvärr går till spillo när de går bort eftersom dagens arbetarsamhälle förändras.

Jag tycker det är rent sorgligt att de sitter där ensamma utan att längre ha något "syfte", de som en gång varit så värdefulla för samhället. Det är viktigt att bevara både kunskap och historier, så man borde göra så oftare - ta sig ett par timmar åt att åka hem till någon äldre som inget sällskap har, det ger otroligt mycket för allbåda parter :) Även ett telefonsamtal till en ensam gamling kan betyda väldigt mycket för dem!

#113 Du är nog allt för den gammle mannen, som du säjer så kommer han att göra eller iallafall lyssna till dej och din omtanke för katterna.

 jag känner för gammlingar, de ger mej så mycket. 

ca 1,5 timmar  timme dagligen från kl 11 -12 :30 samtalar jag med gammlinar på ett äldreboende vardag som helg.

Lenny, Spenny, Benny och Jenny - nu finns det en presentation på hemsidan, om kattungarna individuellt!

Snabb uppdatering: Mor och ungar mår bra. Ungarnas ögon blir bättre för varje dag som går, och behandlingen ska pågå några dagar till. Ungarna utvecklas varje dag och nu växer de så att det knakar. De ser inte längre ut som små ulliga bollar, utan mer som "riktiga" katter. De blir också mindre skygga allt eftersom och jag tror och hoppas att de kommer att bli jättetrevliga katter.. =)

Uppdaterad hemsida.

Har kommit i kontakt med intresserade jourhem, så det är förhoppningsvis på g. Tänkte också börja annonsera, har ju faktiskt inte gjort det ännu så det är dags. Det bästa är ju förstås om ungarna kunde flytta till permanenta hem direkt, men jag är jätteglad att jourhem finns och vill hjälpa till.

Så fina bilder!!

tessa!

Lite uppdatering vill ha! plus Du måste titta i kastrationslotteri tråden…..

//M-H

Vilken fin hemsida, fina bilder på dom alla, så söta så, och jättefint skrivet av dig, familjens räddande ängel

Mamman är väl redan kastrerad men då kanske ungarna kan kastreras? Vet inte om en veterinär i tessas närhet gör tidiga kastreringar men Gunilla har ju en billig veterinär i Strömstad. Det är inte så långt mellan Vänersborg och Strömstad!

#118: Tillvaron som fostermamma har varit lite körig, så tyvärr har jag inte varit så aktiv här, men mitt hjärta slog nyss en dubbelvolt - Tack vare Dig! Helt fantastiskt, jag blir alldeles rörd…

#119: Tack snälla du, ungarna är ljuvliga och har verkligen blivit mina små skötebarn. Har redan fått ångest över att lämna bort dem. Det är ju självklart vad jag vill och försöker att göra, men jag är en sådan hönsmamma som verkligen vill att ungarna ska få det bra. Det ger mig många skumma drömmar om nätterna.. =)

#120: Mamma Lovis blev kastrerad då hon fångades in, har själv ingen aning om hur det fungerar med tidiga kastreringar? Har alltid trott att man gör det först vid könsmognad. Min Charlie på ca 6 mån. blev nyligen kastrerad, då det verkade vara dax. Samma veterinär som kastrerade hennes mamma Lovis, och det gjordes lika bra även denna gång.

Ungarna skulle behöva id-märkas. De ska på återbesök hos veterinären nästa vecka för återkoll med ögon och för att vaccineras. Vaccination hjälper den lokala kattföreningen mig med ekonomiskt, men inte med id-märkning då föreningen förespråkar örontatuering som görs i samband med kastration (sövning).

dom är så fina allihop! men den där lilla tjejen är så sööööt att jag knappt kan hålla mig från att komma och kattnappa henne!

#122: De är underbara allihopa, sådana rara små kämpar!

Jenny är verkligen en vacker tjej, har ett så sött och näpet ansikte. Jag blir fascinerad av hennes starka färgkontraster, de svarta partierna är verkligen svarta =)

haha du är varmt välkommen att kattnappa! Under tiden kan jag bjussa på en mor & dotter bild:

Har varit lite dålig med uppdatering men familjen mår bra. Lovis är lite lös i magen, och har egentligen varit det under hela sin tid hos oss. Vet inte om det är maten hon reagerar på eller/och stress över att befinna sig "inlåst". Hon är väldigt lugn och verkar ok, men har säkert aldrig tidigare blivit serverad regelbundna måltider med kattmat.. Lite svårt att erbjuda henne sin vanlig kost i form av t.ex möss..

Kattungarna växer som sagt och frodas. De gillar att vara på upptäcksfärd i stugan och har de senaste dagarna fått träffa Charlie, deras storasyster. Det har gått strålande, de leker fint och särskilt Lenny och Charlie har funnit varandra. Kattungarna har under dessa dagar blivit mindre skygga och vågar till och med leka lite med mig, om det finns en spännande och rörlig lekpinne emellan oss =) Charlie verkar faktiskt vara till nytta för deras socialisering, och ligger avslappnat på mattan då hon blivit trött i benen. Kattungarna ser också fascinerat på när Charlie och jag leker och gosar, och kanske kan detta också vara nyttigt för dem.

Jag har nu satt ut annons i lokaltidningen. Det visade sig vara svårare än vad jag trott, kanske är jag ovanligt trög. Jag fick inte länka till hemsidan i tidningen, vilket är väldigt synd. Fotona på Lokus försvann vid beställningen och jag måste sätta pris i alla annonser. Det är såå svårt, hur "värdesätter" man ett djur..?! Det finns så många aspekter i det hela, så att jag blir gråhårig.

Mer gråhårig blir jag också av svårigheterna med att få de små kottarna att fastna på bild =) Här är busparet Charlie och Lenny:

#123 det hade varit himla kul, kanske vide hade uppskattat en liten jenny till sällskap… har dock helt oväntat fått ett annat kattprojekt så jag får nog sansa mig lite tills jag vet vad som händer där. ska strax åka ut på frammatning och runtfrågning. härligt att se att katterna mår så bra hos dig. de såg ju inte alldeles krya ut när de bodde utomhus. härligt med människor som engagerar sig, en eloge till dig!

Hade jag varit lite rikare i dagsläget så hade jag kommit och norpat Jenny direkt. Har följt henne från start. Alla är jättefina, men hon har liksom "pratat" med mig från första stund.

#125: Bara att tacka och bocka =) Du gör själv en god insats med det "kattprojekt" du hjälper till med nu, hoppas att det kommer att gå bra!

Det skulle vara väldigt roligt om kattungarna fick fortsatt kattsällskap i deras nya hem, tror att det skulle vara gott för dem. Tänk dig Vide och en Jenny, det låter det… ;)

#126: Vad trevligt att du följt familjen sedan start och haft ögonen på Jenny. Jenny tror jag är en väldigt speciell liten tjej och jag avundas den som kommer få se henne utvecklas och leva ut hela den fina personlighet som hon egentligen har, men ännu inte riktigt vågar visa.