Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (5) Senaste inläggen

Ny kategori 000. Vanliga frågor - FAQ - ej för diskussion! 001. Kattambassadörer TNR/Skygga Katter 02. Hittekatter i Fokus 03. Hittekatter i media 04. Katthem, jour- & stödhem, föreningar 05. Kattens status 06. Kastrering, ID-märking, Vaccination 07. Djurskyddsfrågor 08. Bilder & Filmklipp 09. Goda ideér, råd och tips! 10. Huskatten 11. Kattsjukdomar & problem 12. Kattmats relaterat 13. Kattprat i allmänhet 14. Katter söker hem! / Katter sökes! 15. Bortsprungna/upphittade katter 16. Transporthjälp önskas/erbjudes 17. Solskens- och molnhistorier 18. Evenemang på Katthemmen/ Kampanjer 19. Insamlingar, Auktioner 20. Dagens Ros & Ris! 21. Till minnet av 22. OT Utanför ämnet 23. Utsatta djur av annat slag 24. Annonsdiskussioner 25. Information om Forumet & oss Medlemmar Ny kategori
05. Kattens status

Avliva skygga katter!

2012-12-14 19:38 #0 av: IceJossan

Varför ödsla energi på att fånga in skygga katter? De blir ändå inte tama! Om katten är över 8 veckor går det inte att få den tam, det är jättemånga som säger det, även veterinärer! Det är synd om dem och de borde avlivas istället, det är inget liv att gå runt och vara rädd jämt, de lider bara av att tvingas bo med människor. Och det är ju ändå ingen som vill ha en skygg katt, eller hur? MÅNGA håller med om det som skrivits ovan - det är många som anser att det stämmer.

Men ser denna kisse ut att lida? Nej, för det är ju en tam familjekatt, den är värd att leva eftersom den är älskvärd och gosig.

Men ni skulle bara veta! När Johanna kom till mig 16 juli (tillsammans med sina två ungar som sen flyttade när de var 15v gamla) var hon så skräckslagen att hon kastade sig uppför väggarna. Paralyserad satt hon under sängen eller nergrävd bakom påsar i garderoben, och om hon fick syn på mig när hon var uppe och gick så fick hon panik igen. Hon hade troligen aldrig varit så nära en människa och hon hade definitivt aldrig varit inomhus tidigare.

Exakt tre månader senare hade hon utvecklats ENORMT! Hon är en liten mirakelkatt som utvecklats så fort! Fortare än hon själv hunnit med emellanåt. Visserligen hade hon en övergångsperiod från gömma-sig-under-sängen till att sitta precis vid kanten och drämma till mig när jag gick förbi. Men sedan någon månad tillbaka är hon en riktig kramkatt som jag ska hålla hårt hårt i famnen, riktigt krama om med hela armarna och jag ska pussa och gnugga ansiktet mot hennes panna och kinder hela tiden, annars gnuggar hon själv sitt eget ansikte mot mitt. Efter en stund bökar hon runt och vill ligga på rygg, då får jag lägga ena armen på magen och klia henne på bröstet och i ansiktet. Hon ligger även i knä om hon har tid - gärna då på rygg och gosar för att sen hänga huvudet över kanten och spana på värden från ett nytt spännande perspektiv - upp-och-ner. Vi klipper klorna en gång i veckan men det är lite besvärligt - för mig alltså, för hon ska gnaga på klosaxen. Spinner gör hon konstant.

Detta är alltså en av de kissar som enligt många borde ha avlivats. Som inte var värd att leva pga sin rädsla för människor. Älskade Johanna, hon är ett praktexempel på hur fel dessa människor har! Hon lider inte, hon mår kanonbra i människosällskap, det visar hon tydligt. Hon är ett av många levande bevis på att skygga katter visst blir tama - i rätt miljö, med rätt slags människor, mycket uppmuntran och all tid de behöver!

Att vara skygg är ingen sjukdom - låt även de rädda katterna få chansen till ett härligt liv, ge dem chansen att blossa upp och visa sina härliga personligheter! De är lika härliga som Pelle, Nisse, Smulan och alla andra familjekatter, skillnaden är bara att de inte fått chansen att visa det... Ska de behöva dö p.g.a. det?

Länge leve arbetet med skygga katter - det är enormt givande! Fler borde prova.

Anmäl
2012-12-14 19:42 #1 av: Tusen

Underbar historia! Fortsatt lycka till med din fina kisse. Kyss

Anmäl
2012-12-14 19:43 #2 av: Wony

Vilken underbar berättelse! (Och fint namn på katten! Glad)

Med tid, omsorg och tålamod kan man göra underverk. Och de som inte tror att det går, har troligtvis inte det tålamodet som krävs. Eller så vågar man själv inte tänka tanken på att prova, för att man är rädd att misslyckas?

Jag har ännu inte haft möjligheten att ge en skygg katt en chans till ett bra liv, men när den dagen kommer tänker jag inte gå miste om den.

Anmäl
2012-12-14 19:51 #3 av: MSH

Underbar läsning!

Anmäl
2012-12-14 20:12 #4 av: Gatukorsning

Min skyggis har både arytmi och forl. Han har bott på samma ställe sedan han flyttade hem till mig, men för varje månad som går så flyttar han sig närmare och närmare ut i den stora världen i lägenheten. Han är bara framme på natten när jag sover. Han älskar att bli kliad under hakan och bakom öronen. Han tycker om att  sova med huvudet i min hand (och då brukar jag också somna där jag ligger bredvid honom). Jag spenderar flera timmar med honom varje dag, han ligger på sin filt i sitt trygga gömställe och jag sitter bredvid och pratar och gosar med honom. För ett år sedan var han helt apatisk och reagerade inte på någonting.

Jag älskar honom brutalt och skulle inte för mitt liv någonsin ge upp. HAn får vara hur skygg och försiktig han vill, jag skiter i vad andra säger. Och skulle något hända honom i morgon så vet jag att den tiden som han har fått bo hos mig har varit den bästa i hans liv. Han får mat, värme och kärlek. Här finns det ingen som jagar honom, ingen som kastar stenar på honom eller sparkar honom. Här behöver han inte slåss om maten. Här finns bara kärlek och värme.

Älskade älskade skyggisen min!

Anmäl
2012-12-15 06:22 #5 av: Tyrisen

Det är så härligt att läsa om Johanna! Har sett filmer på katthemmets FB-sida och hon är ju hur mysig som helst :)

 

Jag har också en historia om en livrädd katt som kom hem till mig 2004 via just Örebro Katthem. En fullkomligt panikslagen liten kisse som satt bakom toaletten i flera dygn och skakade. Aldrig sett en människa. Fick stänga om henne där och sen fick hon ha mat och grus därinne. Hon hade inte ens ätit när det var stängt, det tog flera dygn. Gick inte fram så fick ställa vattnet precis bredvid toaletten. Sen låg hon under min säng i två veckor, och kom någon gång fram på natten, när jag släckt och låg blickstilla i sängen och låtsades sova.

 

Men sen ändrades det snabbt. En dag kom hon fram när jag fortfarande satt upp i sängen. Nästa dag när det inte var mörkt ännu. En annan dag la hon sig i fåtöljen istället för tillbaks under sängen. Efter nån månad låg hon KVAR i fåtöljen när jag kom hem. Efter 2 månader fick jag klappa ryggen, en gång. Första gången, men det skulle bli måååånga gånger fler eftersom jag adopterade henne :) Det var det väl värt? Vill poängtera att det livrädda avtog ju ganska snabbt (dvs. det man kan tycka är lidande), det är att utveckla en mer djup tillit som tar lite mer tid.

 

Det blev förvisso ingen knäkatt av henne (som den andra hemlösa som kom senare dock blev!), men det bästa hon visste var att ligga sked och gosa i soffan på kvällarna Glad

 

Anmäl
2012-12-15 06:28 #6 av: Tyrisen

Och här har vi då hemlösingen som blev en "knäkatt" som grädde på moset! När hon kom till mig hade hon varit i jourhem nån månad och var hanterbar, dvs. framme med oss andra och inte direkt rädd - men hon fick panik av att bli lyft så det gick inte. Klappa var hon inte heller förtjust i, men det gick an nån gång. Helst ville hon bara titta på oss eller sitta vid sidan av med kompisen, men hon var nyfiken och social av sig!

 

Numera ligger alltså denna katt under mitt täcke varje natt, och på kvällarna älskar hon att ligga som en riktig bebis i famnen när man tittar på TV. Har aldrig träffat en katt som älskar människor så mycket!

Anmäl
2012-12-15 12:32 #7 av: Ödlan

Jag har jobbat för ett katthem i ca 2 år nu som inte avlivar skygga katter. Det är ett litet katthem på en liten ort men tyvärr mycket hemlösa katter. Alla skygga katter vi fångat in hittills har hamnat i fantastiska jourhem som alla har behållit katten. Det är SÅ roligt när dom uppdaterar om hur det går och det går alltid framåt.

Den här katten kom till mig för ca 1,5 år sen. Det var en familj som uppmärksammat 2 lite äldre kattungar med sin mamma vid deras sommarstuga. Familjen ville gärna hjälpa till att fånga in familjen och fick låna en fälla. Mammakatt och ena kattungen fångades in redan dagen efter och placerades i jourhem. Några dagar senare satt den andra kattungen i fällan sent på kvällen och vi fick inte tag på jouhemmet för att höra om dom kunde ta denna med, så han fick komma hem till mig. Gjorde snabbt iordning i köket så han fick vara där med allt han behövde.

Första veckan var han otroligt stressad, totalt livrädd för mig. Efter nån vecka fick han komma ut till mina egna katter och det gick bra, han fick nya kompisar direkt.

Det tog ca 6 mån innan jag fick komma nära och klappa honom. Han var väldigt försiktig och höll sig undan från mig men ibland kunde han gå förbi och stryka sig mot benet.

Nu efter 1,5 år är han en riktig kelgris. Kommer ofta själv upp i knät och vill gosa. Han är en underbara katt med en väldigt speciell personlighet. Hade 2 små kattungar här i jourhem för ett tag sedan och då var det han som blev "jourpappa". Han tvättade och lekte med dom och ofta hittade man dom liggande tillsammans.

Jag hoppas för alla skygga katter där ute att fler kan tänka sig att ta in en skygg katt. Vad jag förstått blir katten ofta väldigt tillgiven sin nya ägare och vad mer kan man begära?

Anmäl
2012-12-15 12:35 #8 av: IceJossan

Tyrisen, vad hette missarna inom föreningen? *nyfiken*

Paddan känner jag igen!

Anmäl
2012-12-15 18:18 #9 av: viktoria91

Har själv 2 fd skyggisar och mina föräldrar 1. Tänk så trist livet varit utan att kunna följa skyggisarnas underbara utveckling till människosociala individer! För var je litet framsteg med den mes skygga tåras mina ögon i glädje över att ha fått äran att vara hennes trygghet.

Anmäl
2012-12-15 18:39 #10 av: emjon

Härlig läsning och inställning.

Har också tagit emot ett antal skyggisar som nu lever ett gott liv inomhus och är helt underbara kissar.

Anmäl
2012-12-15 18:54 #11 av: viktoria91

Min skyggaste är så söt, mammas lillapälskling. ;) Ibland går hon till ett annat rum än där jag är och står och skriker så jag måste kalla på henne så att hon får en anledning att komma springandes. ;)

Anmäl
2012-12-17 00:13 #12 av: Tyrisen

#8 Den svart-vita hette Moppsan, fick dock namnet Moa hos mig. Adopterades 2005.

 

Paddan hette Pretty, fick namnet Tyra. Adopterades 2006.

 

Flört

 

 

Anmäl
2012-12-17 09:46 #13 av: pia-app

Vi skulle behöva göra en sammanställning av alla de här toppenberättelserna och fler därtill och ha med till veterinärer som tycker att den ska tas bort pga av rädsla. Det skulle även skickas till övriga myndighets personer som oftast utan egen erfarenhet säger att katten ska avlivas . Man har oftast inte respekt för det kunnande som finns i landet om skygga katter utan vi tas oftast som konstiga ,blödiga personer som inte förstår vad som är bäst.

Det som man inte vill förstå är att det är tid och tålamod som behövs och det vill man inte ge utan allt ska lösas snabbt och när inte katten svarar på det så ska den avlivas.

Har nu på morgonen blivt nosad på av en skyggis som är här tillfälligt och hon låg dessutom kvar .

Anmäl
2012-12-17 10:56 #14 av: Katthemsmatten

#13 Superbra förslag! Och de här historierna är bara toppen på ett isberg. Fler blir det vartefter fler katthem/katthjälpare engagerar sig i skyggisarna.

Anmäl
2012-12-17 11:03 #15 av: Alexej

Det bästa i mitt liv borde ju ha varit när jag fick barn osv.

Men det som satt sig fast mest var när jag kunde känna på pälsen första gång på en katt som var så rädd för mig. En otrolig vacker röd katt som tyvärr blev allvarligt sjuk efter svälten ute sedan och fick avlivas. Då hade han blivit hel tam och så kelig och tacksam för all hjälp. När jag första gången vågade klappa honom lätt på ryggen vände det för honom och han blev så underbart.

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Anmäl
2012-12-17 23:57 #16 av: Debattia

Underbara berättelser!!Visar verkligen att det finns människor som förstår att även skygga katter kan bli och få helt underbara kattliv samt ge husse eller matte lika mycket kärlek som en heltam katt .

Såna här berättelser  borde polis och Lst i Gävleborgs län ha i sin email brevlåda varje dag.Dom som går ut med information om att ses en katt ut att vara hemlös ska dom kantaktas i första hand och att vildkatter ska avlivas ,dom får inte tas om hand för då är det djurplågeri.

Anmäl
2012-12-20 08:05 #17 av: martdat

här är ett praktexemplar på hur det kan gå med en skyggis räddad av kattjuoren o avlivad av adoptören på inrådan av veterinär-.....

https://www.facebook.com/#!/Kattjouren/posts/10152368930785454?comment_id=38120423¬if_t=feed_comment_reply

Sajtvärd på kattpolisen i fokus.

Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.

 

Anmäl
2012-12-20 09:40 #18 av: Katthemsmatten

Hur ska man få veterinärer och andra att åtminstone försöka lära sig litet om hur skyggisar fungerar?? Det här är så fruktansvärt sorgligt.

Anmäl
2012-12-20 17:03 #19 av: Jourhemmet

Känslan när man för första gången får klappa en skygg katt den slår allt annat. Efter alla timmar liggandes på golvet pratandes med kissen under säng eller soffa för att sedan se förtroendet tändas i dess ögon...åååå......

Eller när man känner någon katt strykandes mot benen och man tittar ner och får se att det var den mycket skygga katten som för första gången tog kontakt SkrattandeGråter

Anmäl
2012-12-21 00:54 #20 av: anebit

Tack för en underbar berättelse om en f.d. skyggis!  ♥♥♥

 

Anmäl
2012-12-21 01:40 #21 av: Gatukorsning

På tal om skyggisar...

Ni vet katten som jag berättat om tidigare i den här tråden, en skyggis som har bott hos mig i över ett år och bara litar på matte och husse, ingen annan får komma i närheten. Han har ju bott på sitt gömställe i över ett år nu, men för varje månad så gör han framsteg. Han är hjärtsjuk och så har han forl dessutom.Han har faktiskt flyttat fram nästan 2 meter på ett år.

Nåja, HAN GICK NYSS UT I LÄGENHETEN! Vi är alla hemma och vakna, och han är definitivt medveten om detta. Men ändå så VAR HAN UTE I DEN STORA VÄRLDEN! Jag blev så glad så jag började nästan gråta. HJÄRTAT MITT! Värsta tuffa katten!

Detta handlar inte om långa minuter eller så, han bara bestämde soig för att tassa in på badrummet där han har sin låda, gjorde sina behov och så tassade han tillbaka igen. Detta har ju aldrig någonsin hänt förut med honom så ni får ha överseende för min glädjeyra.

Jag är såååå stolt över katten, värsta tuffa killen! Åhhhh kärek!

Anmäl
2012-12-21 09:44 #22 av: Katthemsmatten

#21 Jag förstår din lycka! Lilla kisse som nu litar på er så pass att ni inte är en fara för honom när behoven gör sig påminda. Det var verkligen ett genombrott!

Anmäl
2012-12-21 12:51 #23 av: Gatukorsning

#22 Nu är det verkligen grejer på gång här hemma! Igår kväll när vi satt i soffan och kollad på film (han har full uppsikt över oss från sitt trygga ställe där han ligger på sin filt) så sträckte han sig efter den andra katten tre gånger när hon gick förbi. Hon visade att hon ville leka och han ville också leka men vågade inte riktigt. De leker alltid på nätterna annars. Och i morse när jag lyfte lite lätt på soffan där han hade gömt sig så tassade han ut i lägenheten mot sitt gömställe men stannade precis innan och vände sig om mot mig och väntade på att att den andra katten skulle komma och nosa. Så många framsteg inom ett dygn!

Nu blir det nog lite lugnare ett tag, han brukar fungera så. När han har gjort något framsteg så behöver han lite betänketid sen. Några veckor eller en månad eller så. Och sedan så gör han något helt oväntat igen. Fast betänketiden blir kortare och kortare hela tiden.

Och ja, jag är så stolt över grabben! Tuffaste katten!

Den andra katten, en hona som kom till mig med sina bröder när hon var liten (det fanns tyvärr ingen mammakatt med i bilden) var även hon en riktig skyggis när hon kom. Det tog över 2 månader innan vi fick röra henne, vilket ändå är ganska länge för en liten kattunge.


 

Anmäl
2012-12-21 14:02 #24 av: Katthemsmatten

Det är alltid lika roligt när de gör framsteg! Just det där att det kommer ett genombrott och så går de tillbaka litet innan nästa steg kan tas ser jag ofta på katthemmet där jag är volontär. Ungefär som att de måste smälta att de faktiskt inte 'dog' när de gjorde en ny sak. Glad

Anmäl
2012-12-22 13:32 #25 av: Gatukorsning

# 24 Sant. precis så. De laddar och laddar och laddar för att göra värsta grejen typ nosa på ens hand eller något annat riskabel) och sen så...måste de verkligen smälta  att det faktiskt inte var så fruktansvärt farligt.

Kan upplysa att igår kväll så gick skyggisen helt plötsligt ut från sin trygga plats. Satte sig mitt på vardagsrumsgolvet i flera minuter och kollade läget innan han tassade sig tillbaka igen.

Jag fattar ingenting...håller han på att bli en "normal" katt nu som har förstått att vi faktiskt inte tänker äta upp honom ??? Flört

Anmäl
2012-12-23 10:11 #26 av: MSH

Förmodligen; han kanske kom på att ni ska äta annat i jul (än katt !)

Skämt och sido, vi har också fått uppleva "känslan" av att få en katt mera öppen och tillgänglig och inget slår det!

Lycka till i fortsättningen!

Anmäl
2012-12-25 12:01 #27 av: Lena

Det finns inga hopplösa katter, det är bara i myndigheternas ögon dessa existerar. Ger man katterna den tid de behöver parat med trygghet och lugn och ro så kommer rädslan att försvinna. Det blir bättre och bättre även om inte alla blir knäkatter. Och som flera av er skriver är det en stor sak när man märker att en skyggis gör framsteg.

Vi har en kisse här nu som kommer från ett vanvårdshem och blivit oerhört rädd för människor. Han hade varit i ett jourhem under några år som inte kunde ha honom kvar. Vi kunde då hjälpa till med en permanent plats eftersom våra kära Linus lämnat en plats efter sig när han så olyckligt somnade in före sommaren.

Kissen heter Rigoletto och är en stor svart skönhet. Som så alltid är fallet med skyggisar går de tillbaka när de byter miljö. Så även med Rigoletto. Men nu börjar det lossna i rask fart. Redan från början gick det hur bra som helst med de andra kompisarna. Däremot gillade han inte oss tvåbenta och visade sig inte så mycket för oss. Nu är han mer och mer nyfiken och har tom kommit och lagt sig i sängen. Leker med bollar och leksaksmöss och springer runt med de andra katterna. Det ser så kul ut när han och Othello leker ihop. Othello är liten och kortbent och Rigoletto är lång och reslig - nästan dubbelt så stor. Vi älskar dem alla! Maken som är hemma mycket har gjort ett enormt jobb med Rigoletto och fått honom att lita på folk igen.

 

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2012-12-26 11:07 #28 av: Katthemsmatten

#25 Just de där små stegen som omgivningen inte ens noterar är de mest underbara när man har skyggisar.

#27 Så länge de har 4-benta kompisar som de kan kommunicera med så kan man ju låta dem tycka mindre bra om oss på 2 ben. De får ju ändå sällskap och på sikt så blir de precis så tama som vi hoppas, eller i alla fall klappbara. Glad Och för mig räcker det. Katten mår bra och är inte stressad. Måste alla vara knäkatter som glatt skuttar fram så fort det ringer på dörren? Inte i min värld i alla fall, men så jobbar jag ju inte som inspektör heller.

Anmäl
2012-12-26 11:21 #29 av: Alexej

Jag har en hona som jag fångade in för snart 2 år sedan. Hon gjorde inga framsteg, fräsig mot allt och alla. Men nu ligger hon alltid i min säng. Hon kan stirra på mig i timmar-typ vem är du? och jag kan lägga skinkan direkt framför henne utan att hon gör något.

Visst kan man tänka: hopplös katt men i hennes värld är det väldigt stora framsteg. Hon har en anledning varför hon är så rädd för oss och det är hennes rätt att ta små små steg mot människor. Ska jag straffa henne med döden för det?

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Anmäl
2012-12-26 15:07 #30 av: Lena

#28 När man har flera katter ihop minskar katternas behov av oss människor. De blir inte lika mycket knäkatter eftersom de har varandra. Vi blir mera de där som fixar maten och ordnar och fixar praktiska saker. Deras betjänter typ. Men det är ett mycket tacksamt arbete det där!

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2012-12-26 15:13 #31 av: majvi

En av mina katter trampar och spinner när jag smeker henne ,hon är inte så förtjust i att bli lyft men  hon kan ändå spinna när jag håller henne

8 år tog det,men hela den tiden har hon inte tillbringar under sängen och soffan.Det har alltid funnits kattkompisar att umgås m och jag är betjänten som fixar mat och städar.

Anmäl
2012-12-27 01:07 #32 av: Gatukorsning

Skyggisen som har bott under min säng i mer än ett år (han kom hit i oktober 2011) har den senaste veckan gjort enorma framsteg. Vi var hos mina föräldrar över julhelgen, och självklart följde båda katterna med, de känner sådan trygghet med varandra. Den yngsta fd skyggisen beter sig ungefär som en överbeskyddande storasyster ibland.

Skyggisen fick bo i mitt rum och den andra kunde traska runt bäst hon ville i huset eftersom hon har varit där många gånger förr och känner sig bekväm där. Dörren till mitt rum stod på glänt så att de skulle kunna hälsa på varandra när de vill. Skyggisen bosatte sig genast under bäddsoffan på sin filt, där han bodde i fyra dagar. Ungefär som jag förväntat mig. Däremot fick han för sig att sitta mitt i rummet och äta lite blötmat igår, det hade jag inte förväntat mig.

Nu är vi hemma igen, och jag tänkte att han nu skulle vara gömd i någon vecka eller så eftersom det har varit mycket konstiga grejer som har hänt för honom med ny miljö.

Och vad händer??? Inom loppet av en timme nu på kvällen så traskar han ut från sitt trygga gömställe TRE gånger. Den sista gången tassade han medvetet mot mig där jag satt i soffan. Jag vet att man inte ska stirra på katten men det är svårt att låta bli...

Med tanke på att denna katt var helt apatisk för ett år sedan och inte reagerade på någonting så tycker jag att han har gjort jättestora framsteg.

Som tur är så har jag många fina vänner som delar min glädje med mig när skyggisen gör framsteg, även om de inte har upplevt något liknande själva. De är nyfikna och frågar hur det går för honom. Tänk, kanske kommer de även själva en dag att få ta del av detta i sina egna hem? Vem vet?

Anmäl
2012-12-27 11:52 #33 av: Katthemsmatten

#32 Det är berättelser som din som gör att jag hoppas att fler ska förstå att det går alldeles utmärkt att vara innekatt med människa även om man är blyg/skygg. Förr eller senare blir de tryggare och de far inte illa.

Anmäl
2012-12-27 15:11 #34 av: Gatukorsning

#32 Jag tror att han har börjat inse att jag inte kommer att äta upp honom i alla fall! Flört

Anmäl
2012-12-27 20:07 #35 av: Lena

#32 Härliga med sådana framsteg! Ofta är det på det där sättet att det plötsligt bara lossnar när man minst anar det.

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2013-03-01 19:03 #36 av: carlas

Puttar upp denna underbara tråd - Hjärta

med anledning av LST VG kriterier för att döma en katt till döden,

här  http://hittekatter.ifokus.se/articles/512a2389ce12c40d3100040f-akut-nytt-272-vargon?discussions-1, #43 + hela i #49 Brustet hjärta


Hur nå fram till myndigheter? Forskning lyssnar de ju inte till. Kanske berättelser ur verkligheten?, av kunnigt folk m erfarenhet?


Anmäl
2013-03-01 22:44 #37 av: hamsternlukas1

En fantastisk berättelse men samtidigt så ovanligt vanlig beskrivning av sk förvildade katter bland er skyggisvana människor!

Får man lov att kopiera och sprida denna text?

Väldigt viktigt att detta budskap sprids tycker jag.

Är så trött på alla fördomar bland såväl myndigheter som privatpersoner!

Anmäl
2013-03-02 00:59 #38 av: [helenal]

fler berättelser om skyggisar, tack:)

Anmäl
2013-03-03 10:31 #39 av: IceJossan

Sprid på bara! Ut med budskapet! :)

Anmäl
2013-03-03 16:58 #40 av: hamsternlukas1

Kanske någon kunde få ihop en sorts sammanställning med ett flertal sådana här berättelser?

Som man sen kan skicka till berörda instanser i utbildningssyfte :)

Anmäl
2013-03-03 17:04 #41 av: Andina

Underbar läsning om era katter och erfarenheter och som får mitt Hjärta att sjunga! Glad Hjärta

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.