Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (5) Senaste inläggen

Ny kategori 000. Vanliga frågor - FAQ - ej för diskussion! 001. Kattambassadörer TNR/Skygga Katter 02. Hittekatter i Fokus 03. Hittekatter i media 04. Katthem, jour- & stödhem, föreningar 05. Kattens status 06. Kastrering, ID-märking, Vaccination 07. Djurskyddsfrågor 08. Bilder & Filmklipp 09. Goda ideér, råd och tips! 10. Huskatten 11. Kattsjukdomar & problem 12. Kattmats relaterat 13. Kattprat i allmänhet 14. Katter söker hem! / Katter sökes! 15. Bortsprungna/upphittade katter 16. Transporthjälp önskas/erbjudes 17. Solskens- och molnhistorier 18. Evenemang på Katthemmen/ Kampanjer 19. Insamlingar, Auktioner 20. Dagens Ros & Ris! 21. Till minnet av 22. OT Utanför ämnet 23. Utsatta djur av annat slag 24. Annonsdiskussioner 25. Information om Forumet & oss Medlemmar Ny kategori
10. Huskatten

Har ni varit rädd för en katt?

2010-11-10 16:01 #0 av: Alexej

Jag har aldrig varit rädd för en katt förrut fast jag fick en del bett och rivmärken. Nu efteråt tycker jag det är konstigt att jag aldrig inte ens var rädd för fräsande skygga katter fast jag var ju försiktigt så klart.

För några veckor sedan hoppade en katt bakifrån på mina ben och jag fick sedan tom blodförgiftning för jag gick för sent till läkaren.

Katten gjorde likadant i ett jourhem och kom tillbaka, sedan hade jag honom i en bur och han fick p-piller. Han förändrades totalt och tydligen gick alla hormoner ur kroppen nu. Kelig och snäll mot andra katter osv. Idag släppte jag ut honom och han ville bara kela och strök sig mot mina ben. Men jag har blivit rädd för honom. Väntar hela tiden på att han hoppar på mig igen. Känns jätteläskig. Och jag tror inte ens att han skulle göra det igen men...

Och jag märker att nu har jag också blivit försiktigare med andra katter och väntar hela tiden att de gör nåt mot mig. Inte kul det här.

Jag har haft samma med hundar, hästar, ormar och maskiner att jag plötsligt blev rädd efter jag först inte var det minsta rädd. Det kan jag leva med men rädd för katter?

Har ni nångång varit rädd för en katt?

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Anmäl
2010-11-10 16:05 #1 av: Hawknestgrove

men vad kul att han förändrades av ppiller!!! Ja jag var ju lite rädd för Dante och Divina, då jag blev illa riven när jag skulle ta in dem, sen blev det ju inte roligare när de skulle till vet, då slutade min hand så här.....

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2010-11-10 17:19 #2 av: Jourhemmet

Det har hänt mig också. Har heller aldrig någonsin varit rädd för någon katt. Men så fick jag hem en KKS katt som varje gång jag öppnade dörren attackerade mig. Jag satte ett nät i dörren för att lättare socialisera henne. Då flög hon rakt igenom nätet två gånger när jag satt och pratade med henne.

Anmäl
2012-05-16 11:59 #3 av: MouIIyo

Som liten blev jag attackerad av 3 katter. Fick åka till akuten med stora sår. Ja, jag gillade inte katter.

Men allt ändrades när jag räddade min katt från en drogmissbrukare.

Anmäl
2012-05-16 15:05 #4 av: Marga

Ja när man väl har blivit ordentligt oprovocerat attackerad av en katt kan det inte hjälpas att man blir försiktig och avvaktande mot den katten. Däremot inte mot andra katter, i alla fall inte jag. Där har man ju så mycket positiv erfarenhet att man förstår att den attackerande katten är ett undantag.

Anmäl
2012-05-16 16:26 #5 av: Issa

Katter känner väldigt väl om en person är rädd. Fick besök av en man som var katträdd och det fick jag reda på först senare. Min huskatthona låg och sov på soffan och han satte sig försiktigt en bit ifrån. Min hona var aldrig intresserad av besökare utan brukade hålla sig på sin kant eller gå undan och lägga sig. Bäst det var började hon få ett tokspel och åkte fram och tillbaka på rygg på soffan och drog sig fram med tassarna. Mannen blev rädd och höll ut ena armen och då flög hon upp och slog alla tassarna i rockärmen och där satt den vettskrämda karln med armen rakt ut. Kunde inte begripa vad det tagit åt katta så jag fick ta loss henne och stänga in henne på toaletten. Så kan det gå!

Anmäl
2012-05-16 17:10 #6 av: lillmymlan

Jag har stor respekt för missarna och jag ser alltid till att jag inte beter mig hotfullt mot den som är räddast. Försöker att läsa deras kroppsspråk och utgå från min magkänsla.
Mitt ex blev attackerad av sin katt, men han var inte arg på husse utan på grannens katt! Tyvärr gick husse emellan och blev illa biten och riven :(. Husse hade dessutom ganska nyligen fått en ny njure så det var rätt bråttom för honom att få medicin :(.
Annars har husse hand om Musse och visst jagar han ut oss ibland :) här tar vi det säkra före det osäkra. Han bestämmer och vi är hans betjänter :)

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket.
*Nalle Puh*

Anmäl
2012-05-16 20:34 #7 av: Jessicahagstrom94

alltså.. rädd vet jag inte. möjligtvis att jag har varit det faktiskt! familjekatten som bor hemma hos min mamma är inte en katt man klappar och myser med hur som helst, han sätter sina gränser med klor och tänder om man säger så, och det oförberett.

för många år sen när jag var mycket yngre än nu, satt jag på altanen med en vän och katten satt där med oss han också, helt plötsligt bara flyger han på mej och river mej på pannan, så att jag börjar blöda hur mycket som helst, hade en bula där i flera år efter.

men rädd vet jag inte om jag blev för honom, snarare så jag fått mer respekt för honom. än idag går jag inte och klappar och kelar med honom hur mycket som helst ^^ ärligt talat var det nog nåt år sen bara som jag började våga plocka upp honom utan att vara nervös.

hände även för flera år sedan flera kvällar i rad att han hoppade upp i min säng och först var han urgullig och skulle gosa, men när han fick nog rev han mej. slutade med att jag fick börja sova med dörren stängd för att det fortsatte. :s kunde ju inte hålla på och bli riven var och varannan dag.

idag är han snällare än då, kanske för att jag fått mer respekt för honom och vet hur han kan vara.

Medarbetare @ Katter Ifokus.
Anmäl
2012-05-17 08:15 #8 av: Alexej

Den katten jag skrev om där uppe var verkligen en mardrömskatt. För han anföll utan förvarning. Han var verkligen farligt. En stor kraftig hane som har tyraniserad sin omgivning under många år. Men han blev helt annolunda efter p-piller. Fast rädslan satt kvar i mig. Han envidas sedan att sova på mitt kudde i sängen mot mitt huvud. Sov de första nätterna med täcket över huvud för jag var rädd att han skulle klösa fast sig i mitt hår. Var rätt så glad när han fick ett hem som stallkatt och han mår bra där nu.

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Anmäl
2012-05-17 11:38 #9 av: MouIIyo

#8 Min moster hade en sådan katt. Hon hade hittat honom på sitt jobb och tagit hem honom. Helt plötsligt började han flyga på alla. Men det var en sak som var konstig.
Om nätterna när han skulle sova, kom han alltid och la sig med mig. Detta var då i Estland så vi var ju sällan där.
Men just då, låg han och kurrade och var jätte mysig. Förstår inte det beteendet?

 

Någon som kan förklara?

Anmäl
2012-05-17 19:09 #10 av: GabrielStar

Jag hade en perser katt förut som var lite åt de försynta hållet väldigt rar katt, å på gården hade vi ofta besök av bodkatter många var mest nyfiken å en del tigde mat, men de fanns en katt som var riktigt elak, en riktig slagskämpe med stora synliga muskler på ryggtavlan, som jag är helt säker på tänkte död Oliver.

Han brukade stå uppe i slänten på gården där man har inblick över hela gårsplan å ytterdörrarna å när han såg Oliver sitta på bron så rusade han mot honom även fast han såg att vi såg honom gick vi ut å schasade bort honom så sprang han bara så pass att vi inte kunde hinna i fatt honom. En dag så hörde jag ett hjärtskärande skrik utnaför fönstret, han gett sig på Oliver som inte kunde försvarade sig ulltussarna flög så jag skynda mig ut å smög fösiktigt bakom enbusken där Oliver hade sin favorit sovplats å sedan röt jag som en björn å sprang rakt emot dom. Slagskämpen flög iväg ner för slänten men stannade sedan å stirrade med en iskallblick på mig då sprang jag mot honom igen å efter de så vågade han inte göra fler attacker mot min stackars katt.

Tror sedan att komunen avlivade honom för han kom inte tillbaka efter de hade en avlivingsräd i stan..

Anmäl
2012-05-17 23:38 #11 av: monstermash

Vi hade två katter när jag var liten som var kullsyskon. När dem införskaffades var jag kanske 3 år eller så. Det hade nog slagit slint i huvudet på båda två. Obestämd Den ena flög på och rev/bet mig om jag satt för nära min mor (som den katten var väldigt fäst vid), och den andra rev/bet mig när jag var nära min syster(som den katten var väldigt fast vid). Det var förövrigt mest mig katterna hatade, mot de andra i familjen var de helt OK, men lite konstiga mot dem med som jag minns det.

En av katterna hade också en vana av att riva mig såfort jag satt och sjöng, tror inte den katten tyckte det var något vidare kul att behöva höra på. Flört Det var verkligen inga roliga år med de katterna. Jag grät om jag behövde vara ensam hemma med dem för jag var ärligt talat livrädd. Nu var jag ganska liten, men minns jag inte fel avlivade vi dem just för tempramentet och för att de tyvärr blev sjuka, så de fick somna in samtidigt.

Visst sitter det kvar lite, men jag är åtminstone inte katträdd och kommer definitivt köpa mig en egen någongång! Vi har även haft katter efter dem.

Vill du se valpbilder så titta gärna på min instagram.

Anmäl
2012-05-18 11:55 #12 av: Slampen

Jag har en katt som kommer till mig då och då. Första gången var sommaren 2008. Jag pratade vänligt med honom och jag gav honom tom ett namn, Kroton. Fråga mig inte varför han fick det namnet. När jag då vände ryggen till så hade jag honom helt plötsligt sittande med sin klor i mina vader. Jag blev redigt rädd. I dagens läge, så är jag inte lika rädd för honom och mina katter möter honom emellanåt. Men jag brukar se till att dom kommer in lite fortare när han är i närheten.

Jag vet inte var han kan höra hemma och huruvida han är kastrerad eller inte. Han är dock i jättebra skick. Jag har någon gång satt ut mat till honom, men han äter inte. Tror väl att jag ska förgifta honom, vilket jag inte ska givetvis. Skulle vilja fånga honom och ta honom till veterinär och se om han är kastrerad. Men frågan är hur? Han är misstänksam....

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.