Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (5) Senaste inläggen

Ny kategori 000. Vanliga frågor - FAQ - ej för diskussion! 001. Kattambassadörer TNR/Skygga Katter 02. Hittekatter i Fokus 03. Hittekatter i media 04. Katthem, jour- & stödhem, föreningar 05. Kattens status 06. Kastrering, ID-märking, Vaccination 07. Djurskyddsfrågor 08. Bilder & Filmklipp 09. Goda ideér, råd och tips! 10. Huskatten 11. Kattsjukdomar & problem 12. Kattmats relaterat 13. Kattprat i allmänhet 14. Katter söker hem! / Katter sökes! 15. Bortsprungna/upphittade katter 16. Transporthjälp önskas/erbjudes 17. Solskens- och molnhistorier 18. Evenemang på Katthemmen/ Kampanjer 19. Insamlingar, Auktioner 20. Dagens Ros & Ris! 21. Till minnet av 22. OT Utanför ämnet 23. Utsatta djur av annat slag 24. Annonsdiskussioner 25. Information om Forumet & oss Medlemmar Ny kategori
09. Goda ideér, råd och tips!

Ny skygg familjemedlem

2020-02-02 12:08 #0 av: cattisa

I fredags åkte vi och hämtade vår nya familjemedlem från ett katthem. Han är en skygg, upphittad och infångad före detta hemlös katt som gått ute länge. Katthemmet såg till att han blev undersökt, kastrerad och vaccinerad medan han var där och de sökte efter hans tidigare ägare. När ingen hörde av sig adopterades han ut, och vi blev hans lyckliga nya familj.

Dvs vi, resten av familjen, är lyckliga. Katten är det inte. Han är mest rädd och osäker, och ligger och kurar på någon av sina favoritplatser och kikar på oss och hoppas att han ska få vara ifred. Han vågar inte röra sig i rummet när vi finns i närheten, och vågar bara äta och dricka och gå på lådan på natten. Men vi får klappa honom lite försiktigt ibland utan att han tycker att det är allt för hemskt. Han är en lugn och snäll katt som inte klöser eller bits. Om det blir allt för jobbigt fräser han lite, och flyr till någon säkrare position. Än har han inte "flytt" här hemma, men han sade ifrån lite när jag ville klappa honom efter att ha klappat vår hund och fortfarande luktade hund om handen.

Första natten vågade han inte äta mer än lite av samma torrfoder som han fick på katthemmet, och gå på lådan. Andra natten vågade han äta upp all blötmat + en del torrfoder och gå på lådan, så jag antar att det går framåt.

Vi har aldrig haft någon skygg katt tidigare, så vi får lära oss efterhand. Vi får goda råd och stöd från Katthemmet som tur är, och läser på så mycket vi kan. Jag har förstått att det gäller att ge honom tid och sitta inne hos honom och prata med honom och göra honom sällskap så att han lär sig att lita på oss. Han är en väldigt vacker katt, och verkar vara snäll och trevlig.

Jag hoppas att han snart vågar röra på sig i sitt rum även om vi finns i närheten, och att han ska våga ta emot godis och kanske börja leka lite. Fast det dröjer nog ett tag än. Just nu är han mest en rädd soffkudde i kattbädden i bokhyllan, eller på fönsterbänken.

Ni som har mer erfarenhet av skygga katter, hur lång tid brukar det ta innan innan de slutar vara så rädda och vågar börja ta kontakt?

"Tur har man kanske varje dag, otur mera sällan".
Valfridus I. President i republiken Åsen och Fristaten Holmen

Anmäl
2020-02-02 12:40 #1 av: Carmarino

Det varierar väldigt mycket beroende på katten själv. Hade en gång en skygg katt som aldrig blev riktigt sällskaplig. Hon rörde sig fritt i lägenheten men jag kunde inte ta upp henne och kela med henne. Brukade dock kunna stryka henne över ryggen när jag gav henne mat.

Efter många år så hände det ibland att hon kom upp och lade sig i mitt knä, men hon ville helst inte bli klappad, och att ta upp henne i famnen gick inte alls. Det var inte förrän ca ett halvår innan hon dog som jag kunde ta upp henne och bära henne. Då var hon nära 15 år.

Till saken hör att jag även hade en annan katt, som var superkelen och inte accepterade att jag ägnade mig åt någon annan än honom. Så honkatten var mer hans kompis än min katt. Det fungerade alldeles utmärkt för oss, men jag förstår om ni vill ha en katt som ni kan kela med.

De två katter jag har nu föddes utomhus och de var drygt ett halvår när de kom hem till mig. Lät dem vara ifred, men pratade med dem när de var i närheten, och så småningom blev de mer och mer sällskapliga. Minns inte hur lång tid det tog, men någon månad dröjde det nog innan jag kunna klappa dem.

Det tog dock inte så lång tid innan de slutade gömma sig hela tiden. Fast kanske berodde det även på att jag då hade en äldre katthona också, så de lärde sig nog från henne att de inte behövde vara så rädda.

Nu ligger bägge gärna i mitt knä och den som var skyggast av dem är otroligt kelen. De är dock fortfarande på sin vakt, och gör jag någon oförsiktig rörelse så sticker de kvickt iväg, men inte lika mycket som tidigare. Har haft dem i nio år drygt så skyggheten sitter delvis i, men inte så att jag upplever det som ett problem.

Blir dock lite fundersam när du skriver att ni även har en hund. Om katten har gått ute länge och inte är van vid varken hundar eller människor så kommer ni att få gå väldigt försiktigt fram. Du nämner inget om ifall ni även har barn. En skygg, före detta utekatt behöver lugn och ro för att acklimatisera sig, så ni kan nog räkna med att ni behöver både tid och tålamod för att få katten att trivas.

Fast det verkar ju som om ni får bra hjälp från katthemmet, så vad ni bör göra är att fortsätta som ni gör nu. Bered er bara på att det kan ta lång tid innan katten vågar lita på att ni inte är farliga.

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Anmäl
2020-02-02 12:53 #2 av: Maria

Här kommer en länk om vår adopterade Lakritz som var som ett litet fräsande monster när han kom till ossSkämtar

Det är 7 år sedan redan och hans gamle kompis Moritz är död men vi har en ny jämngammal Greta numera som också är hittekatt.

https://hittekatter.ifokus.se/discussions/52adbe8dce12c43a6500063f-lakritz-har-kommit

/Maria

 

Anmäl
2020-02-02 16:08 #3 av: Uppkatten

Vid flytt till nytt hem/inflyttning på katthem så får man räkna med att katten är väldigt stressad men den värsta stressen brukar klinga av inom några dagar (upp till 2 v ca). 

Hur fort eller långsamt det går innan en katt "slutar vara så rädda och börjar våga ta kontakt" varierar väldigt. En del katter kan vara så rädda att de bokstavligt talat kastar sig mellan väggarna de första dagarna, för att 6 månader senare vara gosetroll. Andra katter fortsätter att vara försiktiga/undvikande länge. En del blir aldrig riktigt sällskapliga av sig, men kan ändå ha ett gott kattliv ihop med människor.

Jag tog hem 2 ungkatter från katthemmet för ca 9 år sedan. De bedömdes vara ungefär jämngamla, kom från samma kattkoloni, fångades in under samma period, var i samma akuthem, satt tillsammans på katthemmet o s v.

Ändå utvecklades de mkt olika. Min ena katt-tjej blev ett gosetroll och "plåster" inom några få veckor här hemma. Hon vill helst vara i min närhet jämt, och vet inget bättre än att vara nära.

Det andra lilla spöket är en helt annan sort. Fortfarande efter 9 år går hon inte att hålla, lyfta eller bära. Länge flydde hon bara jag tänkte på att klappa henne. I dag är hon en rolig och glad katt, social med sin matte och gosar ofta (fast mest bara när hon själv har bestämt det... Glad). Hon kommer aldrig upp i knäet, utan går fram o tillbaka nära mig och vill bli klappad/kliad. Hon har det alldeles utmärkt här hemma, men är lättstressad om något avviker från "det normala". 

Hur er katt kommer att utvecklas beror på flera faktorer: gener, ålder, personlighet, tidigare erfarenheter av människor, bemötande o s v. 

Jag tycker hur som helst att det du berättar om katten låter positivt.

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.

Anmäl
2020-02-02 21:34 #4 av: cattisa

Tack för era svar. Jag har följt många berättelser om skygga katter här på iFokus under många år och tagit till mig av era erfarenheter och historier. Annars hade jag aldrig vågat mig på att ta hand om en själv. Hjärta

Nu inser jag att det gäller att beväpna sig med tålamod och låta allt ta den tid det tar.  Som tur är jag ledig de närmaste dagarna och kan ägna mycket tid åt katten och försöka få honom att känna sig trygg.

Hunden är inget problem i sammanhanget. Vi är vana att dela på hund och katt sedan tidigare. Han gillar katter, men vår gamla katt var en riktig retsticka, så de umgicks mest med en nätdörr emellan sig. Nya katten verkar inte mer rädd för hunden än för något annat här hemma... Vi får se till att allt går lugnt till mellan dem nu i början. Hund Hjärta KattHoppas jag...

"Tur har man kanske varje dag, otur mera sällan".
Valfridus I. President i republiken Åsen och Fristaten Holmen

Anmäl
2020-02-03 12:56 #5 av: Carmarino

Det låter som en bra plan. Håller tummarna för att det lyckas för er och att ni får en gosig och sällskaplig katt så småningom. Berätta gärna hur det går. Vi är nog många som vill höra om det. Glad

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Anmäl
2020-02-03 20:26 #6 av: cattisa

Jag är så glad för jag har lyckats hitta en katt som äter Mush och köttfärs och Mjau och allt jag ställer fram åt honom. Partajar Torrfoder Royal Canin Calm också som han fick på katthemmet tillsammans med varierande sorters blötmat. Torrfoder verkar komma i sista hand. Tänk en så klok katt, som tänker precis som jag om mat! Skrattar Än så länge är han enbart nattätare. Antingen för att han inte vågar äta på dagen än utan väntar tills allt är tyst och lugnt, eller för att han är sådan. Vi får väl se... Måne

"Tur har man kanske varje dag, otur mera sällan".
Valfridus I. President i republiken Åsen och Fristaten Holmen

Anmäl
2020-02-03 21:32 #7 av: Uppkatten

Mina katter var också natt-katter den första tiden här hemma Glad. Jag häpnade inför hur tyst de kunde röra sig. Ibland släckte jag ner och gjorde natt tidigt och gick och lade mig, bara för att jag ville få se hur de kom fram och utforskade lägenheten i mörkret. Jag njöt av att ligga där i mörkret och iaktta dem. 

Sedan dröjde det inte länge innan de forsade fram i hejdlösa, dundrande, ostoppbara jaga-lekar....  Skrattar

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.

Anmäl
2020-02-22 20:25 #8 av: cattisa

Nu har vår skyggis varit hemma i 3 veckor. Han är fortfarande mycket avvaktande och vill inte gärna att vi tar i honom eller klappar honom. På nätterna när han är själv i sitt eget rum leker han för fullt. Vi hör hur han hoppar omkring och det dunsar och låter. På morgnarna har alla leksaker flyttats och filtar och annat ligger ibland på golvet. Han verkar ha jättekul. Då passar han samtidigt på att äta ordentligt och gå på lådan flera gånger. Måne

På dagarna har han tidigare mest legat stilla på någon av sina favoritplatser i rummet och kikat på oss. Senaste veckan har han vågat sätta sig upp och tvätta sig trots att jag suttit bara någon meter ifrån honom. Han gillar när jag läser högt för honom. De senaste dagarna har han vågat sig fram och äta på dagtid och också gå på lådan på dagtid, oftast när han tror att vi inte ser. Det är små steg, men allt som går åt rätt håll är positivt. 

Katt Hjärta Hund

Vi har en gallerdörr av kompostgaller in till hans rum. Hunden är lugn och nyfiken på sin nya familjemedlem, och katten är inte alls rädd för honom, men har inte heller gått fram och hälsat än. Jag har suttit och kelat med hunden precis utanför gallerdörren flera gånger, och katten blir allt mer nyfiken på oss. Min tanke var att om jag och hunden visar hur mysigt det är att bli kliad och klappad så kommer katten kanske att våga låta oss klappa honom också så småningom.

Katten har inte vågat göra någon ansats att gå utanför sitt rum än. Jag hoppas att det kommer. Det är väl bara att vänta och låta det ta sin tid. Han är numera helt nöjd med att vi sitter inne hos honom och pratar eller läser. Vi blinkar lite långsamt mot varandra och håller nog på att bli kompisar. Han verkar trivas i alla fall. Hjärta

"Tur har man kanske varje dag, otur mera sällan".
Valfridus I. President i republiken Åsen och Fristaten Holmen

Anmäl
2020-02-22 21:54 #9 av: Tarotstollan

Det går framåt, härligt!Tummen upp

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

Anmäl
2020-02-22 22:31 #10 av: Uppkatten

Härlig läsning!!! HjärtaHjärtaHjärta

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.

Anmäl
2020-02-23 10:52 #11 av: eskils

#8 Det låter väldigt bra alltihop! GladBlomma


Anmäl
2020-02-23 12:28 #12 av: Maria

Så roligtGlad

/Maria

 

Anmäl
2020-02-23 13:07 #13 av: Carmarino

Så roligt att det går framåt. Kramas

Han kommer säkerligen att bli modigare och modigare efterhand som han vänjer sig mer och mer.

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Anmäl
2020-02-23 19:09 #14 av: cattisa

Han är en fantastisk katt! Jag önskar bara att det kunde gå lite fortare för honom att bli mer självsäker, modig och våga lita på oss. Jag vill att han ska få må bra och våga ta för sig.  Hjärta Katt  Djävlas

"Tur har man kanske varje dag, otur mera sällan".
Valfridus I. President i republiken Åsen och Fristaten Holmen

Anmäl
2020-02-24 09:54 #15 av: Carmarino

Tror att han alltid kommer att ha kvar en liten del osäkerhet/rädsla oavsett hur tam han blir. Så är det med mina katter. De är hur gosiga som helst med mig, men kan även backa om jag närmar mig dem lite för snabbt. Dessutom springer de fortfarande och gömmer sig om det kommer någon de inte känner på besök - och de fyller tio år i år.

Till min förvåning har dock den ena av dem börjat komma fram även när jag har grannarna på fika. Det började hon med vid nyår, och senast grannarna var här kom hon fram då också. Hon var dock lite tillbakadragen, men gömde sig inte. Den andra gömmer sig inte längre under badkaret, vilket var favoritplatsen tidigare, men hon håller sig undan i arbetsrummet, för där brukar gästerna inte vara.

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Anmäl
2020-02-24 20:16 #16 av: Uppkatten

#15 Även min skygga katt fortsätter att göra framsteg när det gäller människo-social-kontakt. Hon är snart 10 år och utefödd. Jag får fortfarande inte hålla-lyfta-bära, men hon gosar gärna genom att gå fram o tillbaka och stryka sig mot min hand, samtidigt som hon spinner högt. Ibland stannar hon till och vill bli kliad, och det hela blir så mysigt att hon trillar omkull... HjärtaGladHjärta

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.

Anmäl
2020-02-25 04:08 #17 av: Carmarino

#16 Samma som med min gamla katt. De är mysiga ändå, även om de inte är så mycket för att kela och ligga i knä. ❤

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Anmäl
2020-02-25 07:34 #18 av: Uppkatten

#17 Hennes gos är guld värt och matte blir lika lycklig varje gång GladHjärta

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.

Anmäl
2020-02-25 17:52 #19 av: Carmarino

#18 Vet hur det känns. Min gamla katt var 14 år gammal när jag kunde lyfta upp henne utan att hon försökte fly. De få gånger hon vågade sig upp i mitt knä vågade jag knappt andas, av rädsla för att hon skulle hoppa ner igen.

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Anmäl
2020-02-25 21:15 #20 av: cattisa

Härligt att få höra era berättelser. Även om jag vet att vi måste låta det ta tid med nya katten, så längtar jag efter att få gosa med honom, och hoppas att han blir ett riktigt gosetroll med tiden. Självklart är jag lite rädd att han aldrig ska bli riktigt tam. Men jag måste tro på det.

Vi kämpar på med att låta honom få ta saker i sin egen takt, samtidigt som vi sitter inne hos honom i omgångar under dagen, läser högt för honom, testar om han kan tänka sig att leka (har hittills inte fungerat), testa om han kan tänka sig att ta emot godis eller mat som vi lägger framför honom (har hittills inte fungerat) kelar med hunden så att han ser (verkar göra honom nyfiken i alla fall) och allt annat vi kan hitta på. Det går lite upp och ner. Totalt sett fler framsteg än baksteg.

Han är en så fin katt så det är absolut värt att kämpa för honom! Hjärta

"Tur har man kanske varje dag, otur mera sällan".
Valfridus I. President i republiken Åsen och Fristaten Holmen

Anmäl
2020-02-25 21:27 #21 av: Uppkatten

#20 Har du tur så kanske kissen har haft en familj en gång i tiden. Då kan katten så småningom börja "minnas" hur det var att leva med människor, och plötsligt när man kommer in i rummet en dag så är där ett riktigt gosetroll Glad. Jag har sett det hända många gånger på katthemmet, och man blir alltid lika lycklig och lite förvånad Glad. Hur gammal tror man att kissen är? 

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.

Anmäl
2020-02-25 21:51 #22 av: cattisa

#20 Jag hoppas att du har rätt att han har haft ett hem en gång i tiden och varit social och ompysslad.

Han jamar ibland på nätterna - och jag har hört att katter som är födda och uppvuxna ute utan kontakt med människor inte jamar naturligt för att kommunicera. Dessutom leker han med leksaksmöss på nätterna, det känns som om han kanske har gjort det förr. Han har inga problem att sköta lådan - det hade inte på katthemmet heller. Och han äter kokt torsk när vi testade häromveckan. Kokt torsk kan han inte ha jagat själv och vant sig vid att äta som hemlös.  Små detaljer, men jag hoppas i alla fall.

Katthemmet gissade att han är mellan 2 och 3 år. Veterinären sade 2 till 4 år. Han är vuxen, men katthemmet berättade att det är några körtlar i kinderna som börjar växa på okastrerade hankatter vid 4-5 års ålder, och de har inte börjat utvecklas på honom.

"Tur har man kanske varje dag, otur mera sällan".
Valfridus I. President i republiken Åsen och Fristaten Holmen

Anmäl
2020-02-25 22:12 #23 av: Uppkatten

Det stämmer att utefödda katter inte kommunicerar med människor med jamningar. De kan däremot kommunicera med varandra med olika andra läten. Min skyggis började prova att kommunicera med jamningar efter något år. Det var väldigt hesa spruckna små jamningar, de första som kom Glad. I dag är hon en fena på att berätta med jamningar vad hon vill Glad. Kommer man till en skyggisavdelning så är det ofta väldigt tyst där, jämfört med andra avdelningar på katthemmet.

Vuxna utefödda katter brukar vanligtvis inte vara så benägna att leka. För dem handlar jakt om att skaffa mat, och ingenting annat. 

Kattlådan brukar dock även utefödda katter ofta sköta prickfritt. Katter gillar att gräva ner sin avföring etc och kattsanden är det som bäst påminner om det underlag som katten väljer ute när den ska uträtta sina behov.

Jag tycker att det låter som att det finns gott hopp om att din katt har levt ihop med människor tidigare (en s k "falsk" skyggis), och då ökar också chansen att din katt kommer att bli mer "normalt" social och gosig framöver. Lite beroende på kattens personlighetstyp, arv, tidigare erfarenheter etc.

Men oavsett så är det bra att veta att de människo-sociala framstegen kommer att komma, och att katter fortsätter att utvecklas hela livet  i relation till sin människa. 

Det ska bli jättespännande att få följa er! 

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.

Anmäl
2020-02-26 11:31 #24 av: Carmarino

Det verkar finnas goda chanser att ni kommer att få honom att bli en riktigt sällskaplig gosekatt så småningom. Ni gör helt rätt som tar det lugnt och låter honom vänja sig långsamt. Även om det är frustrerande så lönar det sig i längden. Går man för fort fram riskerar man bakslag som gör att det tar ännu längre tid.

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Anmäl
2020-02-26 21:18 #25 av: cattisa

Tack för uppmuntran! Det behövs. Ibland går det bakåt, ibland framåt.

Sent igår kväll och nu ikväll har han lekt i sitt rum trots att ljuset varit tänt och dörren öppen. Gallerdörren är stängd, men vi ser honom och han ser oss. Så länge vi sitter still och bara kikar försiktigt på honom  ibland, låtsas han inte om oss! Det känns fantastiskt! Ballong

"Tur har man kanske varje dag, otur mera sällan".
Valfridus I. President i republiken Åsen och Fristaten Holmen

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.