Differentierad prissättning på katthemmet

Är det rimligt att olika katter kostar olika mycket?

Katthem och katthjälpsorganisationer tar vanligtvis ut en avgift vid omplacering av katter. Avgiften täcker till viss del de omkostnader som katthemmen/katthjälpsorganisationerna har för katterna (lokalkostnader, veterinärvårdskostnader, kostnader för kattmat, kattsand o s v).

I snitt går dock katthemmen/katthjälpsorganisationerna vanligtvis ekonomiskt back vid omplacering av katterna, då man har betydligt större utgifter än vad man får in via adoptions-/förmedlingsavgifterna.

En del katthem tar ett och samma pris för alla katter oavsett ålder, kön och utseende.

Andra katthem/katthjälpsorganisationer tar olika pris för katter i olika åldrar. Kattungar är då t ex ofta dyrare än vuxna katter/äldre katter. Det kan också skilja i pris mellan kattungar och ungkatter.

En del katthjälpare drar det ännu ett snäpp längre och har olika priser för sina katter beroende på om katterna är kort- eller långhåriga.  

Det prissätts också utifrån ”vad som har gjorts med katten”. Katterna kan då kosta olika mycket beroende på om de är ovaccinerade eller vaccinerade (en vaccination resp. två vaccinationer), om de är ID-märkta eller inte, om de är kastrerade eller inte, o s v när de adopteras ut.

En korthårig okastrerad, ovaccinerad, omärkt kattunge kan då t ex vara den billigaste katten att köpa från just den katthjälpsorganisationen, medan en vuxen långhårig katt som är kastrerad, dubbelvaccinerad och id-märkt är dyrast.

Raskatter (med stamtavla!) är ofta de katter som är dyrast vid differentierad prissättning.

Hur ser du på differentierad prissättning på katthem/inom katthjälpsorganisationer? Är det rimligt att olika katter kostar olika mycket? Hur tänker och hur resonerar du? Motivera!

Jag tycker det vore rimligast om alla katter kostade lika mycket. Svårt att dra gränsen annars mellan en ganska ung och en vuxen katt, mellan en ganska långhårig och en mycket långhårig katt, osv. 

Alla katter bör förstås veterinärundersökas, vaccineras, märkas och kastreras innan de säljs, tror nog att alla seriösa katthem gör så.

En "okastrerad, ovaccinerad, omärkt kattunge" borde över huvud taget inte få lämna katthemmet!

Jag tycker att det är föredömligt att som t.ex. Stockholms katthem ha samma prissättning (2.000 kronor) oavsett katternas ålder, kön, utseende och pälslängd.  Även när registrerade raskatter hamnar där p.g.a. akut omplaceringsbehov är prissättningen densamma och  det är helt rätt tycker jag.  Katter hamnar på katthem p.g.a. olyckliga omständigheter och då är det enbart katternas bästa som ska avgöra var de hamnar därefter.

Om katthem börjar värdera kattindividerna (individuella egenskaper, utseenden, pälslängder och ev. ras-namn)  istället  för omsorgsutgifter och ansvarstagande så anammar de den kattsyn som är grundorsaken till katters låga status.  Katthjälpsverksamhet ska vara ett föredöme och samma prissättning kanske får en och annan att tänka till lite och inse vad det står för.

Vilken sorts katter brukar det vara enklast respektive svårast att hitta nytt hem till för katthemmen? Är det enklast med kattungar eller vuxna, kort eller lång päls, raskatter, eller är någon färg mer eller mindre populär?

Min brors familj skaffade katt från ett katthem, men de valde sin katt p g a att den var väldigt social och kelen och hade ett stabilt psyke.

#3 Jag skulle vilja påstå att det ofta är lättare att hitta nya hem till t ex kattungar/yngre katter, till friska och sociala katter, och till t ex långhåriga eller maskade/blåögda katter. 

Svårast är det nog många gånger att hitta hem till katter med "problembeteenden", till ängsliga katter och till t ex svarta katter (särskilt till de svarta katter som "gömmer sig i ett hörn och inte gör så mycket väsen av sig").

#3 Minst efterfrågan skulle jag tänka mig att det är på vuxna och äldre helsvarta korthåriga huskatter som  är skygga och rädda, men det spelar egentligen ingen roll eftersom skygga katter (för kattens skull) ändå inte kan adopteras ut till spekulanter vars kunskap, förståelse, engagemang, hemmiljö och livssituation inte passar en sådan katt. Om man tar en helsvart, skygg, korthårig eller äldre katt p.g.a. att den är 500 kronor billigare så är man förmodligen ändå inte den lämpligaste ägaren till den katten.

Önskar man sig en social, kelen och stabil familjekatt så är det kanske ibland bara  den sortens katt man har möjlighet att vara ett passande hem för och även sådana katter hamnar på katthem.  Att ta sig an skyggare katter kräver både kunskap, förståelse, tålamod och en livssituation som möjliggör ett sådant engagemang.

Om jag skulle söka min nästa katt på ett katthem skulle jag inte ha några förutfattade önskemål  alls och allra minst när det gäller utseendet.

Jag jobbar med adoption av katter på ett av våra största katthem. Kattungar är alltid väldigt lätt att hitta ett hem till, oavsett om de är långhårig, korthåriga,svarta eller annan färg. Även skygga kattungar brukar lätt hitta ett hem.  Men är det maskade blåögda kattungar eller sådana som anses  extra söta, typ långhåriga sköldpaddor eller röda ungar så kan det nästan bli slagsmål om dem.

Som nummer två i popularitetsligan kommer de ruffiga stora hankatterna. Gärna med lite trasiga öron och hamsterkinder. Det ska synas att de haft ett tufft liv.

På tredje plats har vi raskatterna och helst då Birma eller Ragdoll. Blåögda och fluffiga ska de vara. Bengaler och Perser är inte lika poppis, men det är sällan problem att hitta hem till dem.  Detta även om Bengalen är överaktiv och Persern har rinnade ögon och underbett. Även katter med "raskatts-utseende" typ maskade katter hamnar här.  Även om de skulle vara skygga så är utseendet viktigare än hur social katten är.

Därefter kommer tama sociala vuxna katter. Först och främst de långhåriga och sedan de korthåriga. Även här styr utseendet mycket. Röda och Sköldpaddor är poppis följt av Blå katter (stålgrå) Sedan kommer olika typer av  brun/grå-tigré  och sist de  svart-vita och helsvarta.

Därefter kommer de äldre  katterna tio-plussarna. Om katten sedan skulle ha något hälsoproblem så blir det ännu svårare.

Sist har vi skyggisarna. Även här styr utseendet på samma vis som för de tama

En del katthem/kattorganisationer anser att differentierad prissättning är bra, för då kan de "populära" katterna dra in extra pengar till verksamheten (och hjälper på så sätt sina "mindre attraktiva" kamrater...). 

Min uppfattning är dock att man tänker fel där. Det är viktigt att alla katthem och kattorganisationer istället signalerar "alla katters samma höga värde". Och att varje katt hamnar i det hem som blir bra för just den katten.

#7 Just det! Alla katter ska värderas och respekteras lika mycket som individer.