2019-06-30 05:50 #0 av: Uppkatten

För några veckor sedan fick jag berättat för mig att det låg en trafikdödad katt några kvarter bort. Jag tog med mig min chipläsare och gick dit för att kolla om katten hade något chip, alternativt för att kolla om katten hade någon örontatuering. Det visade sig att katten var chippad. Efter att ha kollat i SKKs ägarregister fick jag fram kattens namn och ägarens kontaktuppgifter. Det var förstås inget roligt samtal att ringa. Samtidigt vet jag hur viktigt det är att få veta vad som har hänt ens katt, och att en del kattägare letar efter sina försvunna katter både i månader och år utan att någonsin få vetskap om vart katten blev av.

Eftersom jag visste att polisen hade kontaktats så ringde jag även polisen på 11414 och berättade att jag precis hade kollat chip samt kontaktat kattens ägare, så polisen behövde inte åka på detta. Jag passade också på att fråga hur man vanligtvis hanterar det här med trafikdödade katter i tätbebyggt område. 

Kvinnan jag pratade med sa att det var lite olika, men att polisen brukade ta sig an trafikdödade katter i mån av tid. Hon berättade att den trafikdödade katten ibland togs med till stationen, andra gånger lämnades katten in till veterinär eller fick en enkel begravning. "Det är något av en gråzon", sa hon. "Det kanske skulle behöva styras upp".

Under veckorna som gått sedan den här händelsen har jag sedan läst på FB om flera ärenden med trafikdödade katter. Om hur man ringt polisen och fått råd som att man ska slänga kattens kropp i t ex ett större sopkärl för brännbart, alternativt lägga in katten i något buskage eller motsvarande.

Och jag kan inte låta bli att tänka att det här inte är OK. Vi ID-märker ju och ägarregistrerar våra katter just för att FÅ VETA om det händer katten något, samt naturligtvis för att katten ska ha "en livlina" tillbaka hem om den kommer vilse.

Men om polisen begraver trafikdödade katter utan att ha kollat ID-märkning, eller om katten slängs i ett kärl för brännbart, alternativt om kattens kropp "göms undan" ute i naturen - hur ska då kattägaren någonsin hitta sin katt eller få veta...?

Den som söker efter sin katt söker ju vanligtvis av kattens normala revir, går längs vägkanter o s v. Men jag tror att få skulle genomsöka t ex större sopkärl i tätbebyggt område...? Och sådana töms ju dessutom regelbundet...

I Sverige finns omkring 1,4 miljoner katter. För många av oss är katten en kär familjemedlem. Kanske ens närmaste vän. Att leta efter sin katt under (mycket) lång tid, att hoppas, tvivla, längta - men aldrig få veta vad som hände är förstås väldigt jobbigt för många.

Vore det inte rimligt om polisen hade någon slags "checklista" för hur döda katter som påträffas ute ska hanteras? T ex att man alltid ska börja med att kolla chip/örontatuering, liksom att katten ska tas till veterinär (om ägaren inte hittas via ID-märkning) alt. till förvaringsutrymme på stationen - där den sedan behålls i t ex 4 veckor innan begravning/kremering. 

Rimligtvis bör döda katter ID-fotograferas och ett "upphittat-ärende" skapas (där man noterar t ex speciella kännetecken/halsband/var katten hittats/när katten hittats o s v). Det vore också önskvärt att en annons om trafikdödad katt rutinmässigt lades ut på VILSE.nu (landets största söksajt för bortsprungna och upphittade katter).

Jag förstår att en del kommer att invända och säga att "det där är inte polisens arbete att göra". Men jag tycker kanske att det ändå bör ligga där, eftersom det t ex är polisen som i dagsläget hanterar "hittegods".

Jag tänker också att det är rimligt att samhället avsätter viss tid/vissa ekonomiska resurser till den här typen av ärenden, eftersom det sannolikt blir kostsamt för samhället även när människor "inte fungerar" sedan en familjemedlem har försvunnit. Det är viktigt att få veta, och att få sörja, för att sedan kunna må och fungera "bra" igen. Kanske vore en "kattskatt" ett sätt att finansiera...? 

Att betala "kattskatt" skulle kanske även få folk att tänka ett varv extra innan de tar på sig ansvaret för en katt, liksom innan de släpper ut sin katt i ett område som inte alls är lämpligt för katter att vistas ute i....? 

Vore alla katter ID-märkta (helst med chip eftersom öronID ofta blir suddigt över åren) och ägarregistrerade skulle det därtill vara relativt lätt att hitta ägaren till en trafikdödad katt. Så ett krav på ID-märkning och ägarregistrering vore definitivt  på sin plats - även i det här fallet!