Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (5) Senaste inläggen

Ny kategori 000. Vanliga frågor - FAQ - ej för diskussion! 001. Kattambassadörer TNR/Skygga Katter 02. Hittekatter i Fokus 03. Hittekatter i media 04. Katthem, jour- & stödhem, föreningar 05. Kattens status 06. Kastrering, ID-märking, Vaccination 07. Djurskyddsfrågor 08. Bilder & Filmklipp 09. Goda ideér, råd och tips! 10. Huskatten 11. Kattsjukdomar & problem 12. Kattmats relaterat 13. Kattprat i allmänhet 14. Katter söker hem! / Katter sökes! 15. Bortsprungna/upphittade katter 16. Transporthjälp önskas/erbjudes 17. Solskens- och molnhistorier 18. Evenemang på Katthemmen/ Kampanjer 19. Insamlingar, Auktioner 20. Dagens Ros & Ris! 21. Till minnet av 22. OT Utanför ämnet 23. Utsatta djur av annat slag 24. Annonsdiskussioner 25. Information om Forumet & oss Medlemmar Ny kategori
02. Hittekatter i Fokus

Har du en hittekatt?

2018-03-08 15:22 #0 av: Dessi3

Vi har en katt, Elsa, som vi nu har haft ganska exakt 3år. Enligt vad vi vet bör hon nu vara ca 10, men vi har ingen som helst aning egentligen. Vi fick henne genom en bekant, som på facebook la ut en förfrågan om någon skulle kunna ta en katt. Hon i sin tur hade räddat den från en person som skulle "göra sig av med" henne, och vi kan väl säga att det inte var avlivning hos veterinär som var aktuell.

Jag hade från början tänkt mig en katt från katthem, men så blev det en liten helvit krabat huxflux. Från första kontakt till att vi hade hämtat hem henne i byn där jag är uppväxt passerade bara en helg.

Så var vi med katt. Ett namnbyte senare, från Tussilago till Elsa efter Disneyprincessan, var hon verkligem vår. I skrivande stund ligger hon och snusar i mitt knä. Sällskapssjuk deluxe.

Är det någon annan som har några annorlunda sätt att skaffa sin katt på?

Anmäl
2018-03-08 15:34 #1 av: Calcifer

För en sju år sen ungefär ringde en bekant till mig som storgrinade, och sa att hon höll på att hjälpa en vän vars granne hade fyra honkatter som var okastrerade och gick ute och som bodde i en liten lägenhet och nu hade två av katterna fått ungar nästan samtidigt. Andra hade klagat och de fick veta att de måste omplacera de flesta av sina djur (de hade även tre enorma hundar) och de hade nämnt för sin granne (dvs min bekants vän) att de tänkte döda kattungarna för att det var "enklast". Grannen hade tagit in kattungarna till sig först, men eftersom deras familjesituation inte tillät att de kunde ha så många djur hemma hade de bett om hjälp från vänner och bekanta. Och min bekant, deras vän, hade hjälpt till att få hem till alla utom en av kattungarna i ena kullen, men nu höll tiden på att rinna ut. Hon frågade då om jag kunde ta hem sista kattungen, tillfälligt, för att rädda livet på den. Jag sa ja, mest för att jag inte ville att den skulle förlora livet innan det ens hade börjat på riktigt i princip. 

Så hem till mig kom en liten, liten krabat, och jag hade då redan en katt med rätt många besvär, så det var tänkt att det verkligen bara skulle vara tillfälligt. Men han stannade hos mig rätt länge, ungefär 2 år, innan jag äntligen fick acceptera att min andra katts mentala hälsa var så pass dålig att han inte kunde stanna längre. Efter ett noga sökande fick han ett nytt hem hos en äldre man, och där lever han fortfarande glad och lycklig med en kattkompis och hundkompis och jag får uppdateringar då och då om hur det går för honom. 

Jag hade även under en kort tid en kattmamma hemma hos mig som jag och en exvän hade fångat in tillsammans med sina tre kattungar efter en hel sommars arbete utanför en ICA-butik. Kattmamman hade absolut haft ett hem tidigare det märktes men ungarna var födda ute i det vilda. Efter mycket jobb och efter en kastrering så fick mamman ett nytt permanent hem, och kattungarna fick även de hem där det har gått bra för dem, om lite långsamt pga hur de kom till livet.

Nuförtiden har jag två kissar hemma hos mig som är omplaceringskatter och trivs bra med dem men de kom till mig under helt odramatiska omständigheter.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2018-03-08 17:12 #2 av: DiamondIce

Men så fin hon är! Glad

Anmäl
2018-03-12 09:32 #3 av: Sommarek

Vi har bara hittekatter, men det mest udda tillfället var nog vår lilla prinsessa från Kreta (som tyvärr lämnade oss i november). Vi var på bröllopsresa och fick syn på en mager, skruttig liten katt som det rann blod och slem ur munnen på. De andra som bodde på hotellet vågade inte mata henne eftersom hon såg "sjuk" ut, så vi köpte mat till henne och lade ut - hon högg den till sig med klorna och gömde sig i buskarna för att äta. Efter lite letande hittade vi en organisation på ön som jobbade med djur, mest med hundar men vi skrev och frågade om de inte kunde hjälpa oss (vi har normalt alltid bur, handskar och nät i vår bil, men den hade vi ju inte med på resan). Det kunde de, men samma dag som vi skulle åka hem! Så vi lämnade vårt kort i receptionen och bad personalen ge det till hundfolket när de kom ut, så vi kunde få veta hur det hade gått.

Några dagar efter att vi kommit hem hörde de av sig; katten var upphittad och undersökt. Det visade sig att dreglandet kom sig av att hon hade stomatit, så hon skulle inte kunna leva vilt utan behövde regelbunden medicinering - så när kunde vi komma och hämta henne?  Yrar

Några dagar av stressad planering följde - vi försökte först ta reda på hur vi skulle kunna komma tillbaka till Kreta över en dag; då skrev organisationen till oss att de skulle ta henne till Hamburg, där de hade sin bas, och där passa på att sterilisera, chippa och vaccinera henne. Så då började vi kolla på nattåg till Hamburg, men innan vi kom så långt hade de hittat en frivillig pensionär som gärna körde katten hem till oss (då bodde vi i norra Danmark)! Så efter mycket om och men kom hon, en pytteliten, trefärgad katt från Kreta, i en stor hundbur. Vi medicinerade henne mot stomatiten, och hon blev till slut så bra att vi helt kunde sluta med medicinen. I strax över tio år fick vi lov att "låna" henne, innan ett njurproblem satte stopp för våra eskapader.  Vi  (bättre hälften, de andra fyra katterna och jag) saknar henne något så grymt. Storgråter

Anmäl
2018-03-12 10:00 #4 av: kattöga

Alla katter, utom en, som jag har och har haft är/har varit hittekatter.

Den första katten jag haft, fick jag som liten och hon kom från en bondgård.

En katt (en av dem som vi har nu) är hämtad från ett katthem utomlands,  senare efter 12 år flyttade han hit.

De två "ynglingarna" som vi har nu, är vildfödda och räddade av min mamma, och eftersom hon nu är gammal o sjuklig har jag fått "ärva" dem av henne.

Resterande katter som vi har haft, har alla hittat hit själva (trots att vi bor avlägset till). En del övergivna till svält, en svårt sargad då dåvarande ägaren inte brydde sig, en vilsegången katt som vandrat omkring i nästan ett år för att hitta hem...

Tänk vad mycket spännande man kan lära sig, när man inser att man inte är så smart som man har trott!    /   Catta-Y

Meeow! 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.