Annons:
Etiketttips-råd
Läst 2593 ggr
frejons
2016-10-06 23:11

Extremt skygg katt gör framsteg men...

Hej på er!

Detta blir mitt första inlägg här och vänder mig till er erfarna kattägare som lyckats tämja skyggisar.

Efter nästan 6-7 försök i att komma i mail/telefonkontakt med katthemmet för tips, har vi börjat ge upp. Synd då vi var osäkra på beslutet men blev lovade hjälp och dessutom är kontraktbundna till dem. MEN! Vi ger inte upp för det. Låt mig introducera katterna.

För ca 3 månader sen så adopterade jag och min sambo två kissar från ett katthem. Ska tilläggas att jag inte vart kattägare innan, däremot har sambon haft katt men en väldigt trygg och problemfri sådan. De båda flyttade hit samtidigt. Noah, en 6 årig översnäll gubbe men som tyvärr skrämmer bort Eyla (utan att vara hårdhänt). Men det är ett annat problem.

Den andra katten, Eyla 3 år, hade bott på den skygga avdelningen på katthemmet sedan september 2015 (!) och var den som höll sig allra längst bort från oss vid våra besök. Faktum är att vi i princip lyckades leka med de flesta skyggisarna där förutom henne. Men just därför (och för att hon har två beiga tassar), så valde vi henne. Vi skulle ta hand om en trygg katt och rädda en skygg. Perfekta kombon.

Väl hemma så har det mesta gått relativt bra. Vi är SÅ fascinerad över den utveckling Eyla gått igenom. Hon är ju en riktig fegis, men som vi försöker utmana. Vi blev trötta på att hon tryckte under soffan hela dagarna så vi beslöt att ta bort soffbenen. OJ vilken skillnad det blev. Därefter har hon varit en riktigt nyfiken liten tjej som gärna observerar oss och ställer till med bus när vi inte tittar. Att leka spidercat längs soffan, löptävlingar med sig själv eller kasta runt leksaksmöss är en favorit, även ifall vi är vakna. Så här i efterhand inser vi att Eyla nog skulle passat bättre som ensamkatt då hon hellre fräser och boxar Noah när han vill leka/jagas. Detta har inte förändrats ett dugg under den här tiden tyvärr. Hon tolererar hans närhet i hemmet, men inte den fysiska närheten. 

Det vi vill ha hjälp med är att veta hur vi ska närma oss henne. Hon vill verkligen INTE ha någon fysisk kontakt. Det är det läskigaste som finns. 

Hon vågar äta ur våra händer (om hon fått smaka på det vi bjuder henne först). Att mata henne när vi sitter bredvid går bra. Hon vågar IBLAND självmant gå fram och nosa på fingrarna när vi sträcker ut händerna. Vid möten springer hon inte iväg lika panikartat som innan utan vänder sig om för att se vart vi ska. Hon kan ligga lugnt kvar i soffan och vila om vi håller på med annat. I skrivande stund ligger hon på vardagsrumsbordet och tittar på TV ca 3m bort utan att lyssna efter mig. Hon är generellt väldigt kontaktsökande men på avstånd. Hon sitter snällt och tittar på en när det är dags för mat. Hon har aldrig vart aggressiv eller ens klöst oss. Hon verkar verkligen stortrivas i det kattimperium vi byggt här hemma. 

Min teori är att hon är utefödd och aldrig haft kontakt med människor, eller åtminstone någon positiv kontakt. Hon blev infångad på landet nånstans i västerås tillsammans med sina tre ungar.

Att leka med henne gick bäst i början men har blivit otroligt svårflörtad. Man får absolut inte titta när hon leker med fjäderspöt, då blir det läskigt. Så ofta slår hon till den nån gång och springer sedan iväg när hon kommer på att hon är rädd. Att leka är numera en anledning att bli rädd och gömma sig känns det som.

Elementpenseln har vi provat. (När hon legat i sin safe zone, i en koja t ex) Den får ofantligt mycket fräs och boxningar när den närmar sig. Och nuddar man, ja då blir det eld i rumpan och vi har fått vittna diverse omöjliga katthopp.

En vante är fullkomligt livsfarligt och resulterar i samma innan vi ens nuddar henne.

En fjädervippa, samma. 

Klapp på hakan i samband med matning ur hand. Ja, då ryggar hon tillbaka och går hellre iväg än att mumsa vidare. 

Detta har så klart skett med rimliga mellanrum, ett par gånger i veckan max så att hon får "återhämta" sig. 

För tillfället försöker vi testa på "a hungry cat is a workable cat" (jackson galaxy), och försöka klappa medan hon äter ur handen, men det verkar uppenbarligen som att hon hellre svälter än att låta oss röra henne. (Vilket vi så klart inte tillåter, svälta alltså)

Vi har blivit tålmodiga och tack vare det fått se resultat, men på just detta plan har det stått still nu. Vi har på riktigt inte fått röra henne sen hon flyttade in.

Är ledsen att det blev långdraget, men vill ge en så komplett bild som möjligt. Vi uppskattar alla tips vi kan få. Fråga gärna om det är något jag missat.

Fredrik & Janine

Annons:
Uppkatten
2016-10-07 09:21
#1

Om du adopterade katterna för bara tre månader sedan så tycker jag att det verkar gå helt fantastiskt bra!!! Det finns vuxna skyggisar som ö h t aldrig blir klappbara. Att bli klappad är inte heller något som KATTEN har behov av. Mina båda tjejer är också fd skyggisar från katthem. De var under halvåret när de fångades in och kring halvåret när de kom till mig. Den ena blev en riktig kelgris på bara 5 veckor ca. Den andra har än i dag - 5½ år senare - inte blivit en "knäkatt". Hon går inte att hålla/lyfta/bära. Hon låter sig klappas och kammas när hon äter, och jag kan få klappa henne när hon ligger och vilar (fast inte alltid). Lääääänge bar hon sig åt som om hon skulle få el-stötar om jag så bara tänkte på att klappa henne, eller om jag bara "råkade" snudda vid henne, och vill jag fotografera henne så anser hon fortfarande att kameran nog kanske snarast är ett maskingevär… MEN så småningom har hon börjat vilja kela när hon själv bestämmer det och på sina egna villkor. Det är inte så ofta, men det finns ändå där, och då kan hon vara alldeles till sig och spinna och mjölktrampa o s v och jag kan få gosa länge med henne. I övrigt känner jag igen mkt av det du berättar när det gäller ffa min mer försiktiga katt. I övrigt är min försiktiga katt mkt glad och social och kommer när jag ropar på henne mm och har på senare tid börjat sova i min fotände periodvis. D v s den sociala utvecklingen har inte stannat upp, utan den fortsätter hela tiden. Men det är alltså ffa vid maten som jag får klappa och kamma henne dagligen.

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Sajtvärd för Djurskydd i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.

Tjeja
2016-10-07 10:07
#2

Jag tycker ni ska slappna av lite och glädjas åt de fantastiska framgångar ni redan har haft så fort! :-) Förstår att det känns länge och frustrerande att se denna goa kisse och inte få gosa med henne. Men faktum är att 3 månader är väldigt kort tid för en skyggis. Det kan ta flera år ibland innan en skyggis är helt trygg och endel kissar blir aldrig några kelgrisar oavsett hur trygga de är. Det är många gånger en fråga om personlighet i kombination med att utmana kissen med anpassade intervall. Sedan är det ofta så att framgångarna går i perioder. Först 3 steg fram, sedan två tillbaka, sedan stiltje ett tag och sen rätt vad det är ett eller två nya framsteg.. o s v. Sådär kan det hålla i flera år. Det viktigaste är ju att först få kissens förtroende och sedan få den att vänja sig vid viss hantering, även om det kanske inte uppskattas. Det viktiga är ju att kisse går att hantera hos veterinär. Men det är inte alla katter som lär sig att uppskatta kel i allmänhet för det. För vissa tar det tid, andra älskar kel snabbt men endel har sin integritet kvar även om de är sociala ochvill vara med där saker händer o hålla koll osv. Även om de flesta kissar brukar lära sig att uppskatta kel åtminstonne på sina egna villkor när de själva vill. 😻 Fortsätt ni att jobba på så fint som ni gjort hittills och utmana henne lite ibland med beröring i samband med positiva händelser och saker och godsaker.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

frejons
2016-10-07 13:59
#3

Tack för svaren!

Ja vi inser ju att det krävs ännu mer tid och på något sätt så är det väl det vi är rädda för, att hon aldrig kommer vilja kela. Men då får det väl vara så.

Har ni några tips och tricks på hur vi kan närma oss henne? Förutom det vi skrev ovan. Alltså bra sätt att utmana henne. Vi vill verkligen leka med henne och tror att det skulle stärka hennes självförtroende, men det är verkligen som att hon kommer på att hon är rädd när hon vågar släppa loss lite.

En annan sak är att Noah som sagt vill jaga iväg henne. Först trodde vi att han ville leka, men oftast när det börjar närma sig läggdags så ska han alltid sitta och "vakta" sina klöspelare, utgångar toaletten osv. Och när han ser att hon är ouppmärksam så börjar han ladda en "attack". Stackarn är ju halt (inget han lider av, men kmr vara resten av livet enligt veterinär), så han hinner sällan ifatt då Eyla är kvick som attan. Men när han försökt hoppa på henne och hon löper undan så går han och jamar VÄLDIGT bekymrat. Och sådär kan det hålla på ett tag. När han väl lyckas så blir det ganska våldsam men kort fight så det flyger tussar. Följt av fräs och morr från Eylas sida. Och Noah går lika bekymrat iväg och jamar. Har så svårt att sätta fingret på beteendet. Om han mobbas, inte tycker om henne eller rentav vill leka eller söka fysisk kontakt. Han fick sig en rejäl snyting på nosen för ca två veckor sen  efter en sån här mikrofight så det blev ett litet sår. Rengjorde med lite saltlösning och det läkte ganska fort.

Hon är ju generellt väldigt nervös i hans närvaro och springer gärna förbi honom. Andra stunden så kan de ligga helt lugnt bredvid varandra på stolarna under köksbordet. Eller så "pussas" de och hon nosar honom i baken, dock så gör inte Noah det tillbaka. Deras relation har varit så här sedan ankomst i princip och de har väl rykt ihop sammanlagt 5-6 gånger. Klon på nosen har vart den värsta, som skedde för två veckor sen. Sen dess har de faktiskt inte rykt ihop. Men ska tilläggas att han ska vara VÄLDIGT kattkär och måste ha kattsällskap, enligt tidigare akutmatte. Det vi har oroat oss för är att han är deprimerad för att han inte får leka med sin kattkompis.

Tanken har också slagit oss om Eyla håller sig tillbaka för att Noah hela tiden ska vara där och bestämma. Som att han säger åt henne att "NEJ! Du får inte gosa med dem".

Tjeja
2016-10-07 15:58
#4

Hur många kattoaletter har ni hemma? Det är viktigt att det finns toa som hon kan gå på när han vaktar den andra så att säga. Man brukar räkna 1 toa per katt + en extra.

Dvs att ni skulle ha 3 toaletter åt 2 kissar.

Då skulle hon förhoppningsvis få mer ro att göra sina behov. För att inte få göra sådant som man behöver och vill är ju stressande både för katter och alla andra djur.

Tips på utmaningar. Tja.. vippor av olika slag kan både lekas med och kelas lite försiktigt med. Det kan vara ett sätt att successivt vänja kissen vid beröring utan att man behöver komma allt för nära. Har man tur med mycket vipp-kel så upptäcker kisse att det är mysigt med kel.. då kan händer så småning om läras uppskattas också. :)

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Uppkatten
2016-10-07 16:44
#5

Har ni provat Feliway doftavgivare för vägguttag för att få bättre harmoni mellan katterna? Det kan kanske vara värt ett försök annars tänker jag. Och se till att Noah får mycket stimulans.

"Stora toalett-race:et" verkar vara omöjligt att stå emot för många katter. Man bara MÅSTE jaga den stackaren som varit på toa…. Men flera kattlådor på olika ställen i bostaden kan ev. råda bot på detta… 

Kanske skulle du kunna höra med några större katthem (med vana skyggisvolontärer!) om du kan få komma dit på besök och lära dig mer om hur man kan jobba med försiktiga o blyga katter?

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Sajtvärd för Djurskydd i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.

frejons
2016-10-07 19:31
#6

Vi har två lådor, varav en är jättestor. Det är den som används mest och som står inne på toaletten. Toabesöken har börjat gå bra sen vi fixade en till, innan blev det lite skura men det var faktiskt Noahs verk. 

Det är ju i grund och botten Noah som känner sig osäker i deras relation. Vi brukar kalla han för surgubbe emellanåt då han blir så surig när han inte får som han vill. Han är ju äldre 6 år och Eyla är 3 år om det har betydelse. Eyla mår ju bra och trivs i övrigt men stöter bort honom helt. Vi är ju rädda att Noah inte trivs riktigt. Han är ju liksom inte så kelig som han var på katthemmet. Akutmatte berättade hur mysig han var och kunde ligga i knät, och det var när han hade en jättebra kattkompis där. Denna kompis flyttade och då blev han deprimerad. Det är just det som väcker varningsklockorna. Tanken att skaffa en till katt har slagit oss men det finns ju ingen garanti att det kommer fungera bättre.

Vi leker med Noah dagligen, han har väldigt mycket energi emellanåt vilket förmodligen utlöser "attackerna". Men ibland känns det som att det inte spelar någon roll om vi så leker med han två timmar om dagen. Och ändå är han uppväxt som innekatt. (vanvårdshem)

Feliway har vi testat. Även Feliway Friends-varianten. Vi märkte ingen skillnad alls tyvärr. Ja, det känns lite fel att kontakta andra katthem bara. Men idag ringde de faktiskt upp och ska följa upp detta. Så ÄNTLIGEN har vi fått någon respons. 

Får fortsätta testa med vippan då helt enkelt så kanske hon vänjer sig.

Ja, alltså vi är ju väldigt pålästa nu när vi fått söka hjälpen på egen hand. Jag tänkte om ni hade något ess i rockärmen som fungerat extra bra med era skyggisar. Det vi skulle behöva är nästan att se någon annan hantera framförallt Eyla i detta fall. Vi har ju lyckats göra henne så modig som hon blivit iallafall och det är vi otroligt glada för. :)

Annons:
Tjeja
2016-10-07 19:43
#7

En till kisse som gillar andra kissar och blir kompis med Noah kan absolut vara en bra lösning så småningom. Men det är ju svårt att veta från början vilken kisse som skulle fungera i "flocken" i så fall som sagt. Om du får hjälp och stöd av katthemmet skulle du kunna prova att vara jourhem till en till kisse och se hur det fungerar, om det fungerar och de trivs ihop får den stanna annars får ni prova med en annan jourkatt, o s v. 

Skaffar ni en till kisse som är kattunge uppfödd hos människor och är van vid hantering redan som bebis och med en kelig mamma som gillar människor är ju möjligheten större att ni får en till som dessutom är mer kelig än de flesta skyggisar brukar kunna bli. 

Annars kan en vuxen, trygg och människo-kär kisse kan vara en väldigt bra hjälp i att få de andra kissarna att känna sig trygga och bli mer keliga också. Då kan det vara vits med t e x en omplaceringskisse från t e x någon seriös uppfödare. Då är det lättare att både få en kisse som är kelig och är van vid att ha flera kompisar i en "flock" och man vet redan innan lite vad katten har för personlighet och temperament (om uppfödaren är seriös och ärlig förstås och vill hjälpa er att hitta rätt kisse som in i er familj.).

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Katthemsmatten
2016-10-10 10:33
#8

Ska ni skaffa en kompis till Noah så måste det vara en som är lika mycket "på" som han. Den gossen har ett driv och en överskottsenergi som slår det mesta jag har varit med om. De flesta katter blir rätt trötta på honom. Anledningen till att jag skriver detta är att jag vet vem katten är och har träffat  honom väldigt många gånger. 

Eyla är en försiktig liten dam som inte visat särskilt stort intresse för de katter hon levde med. Min erfarenhet av skygga katter är att de ofta känner sig stressade av just vippor. Försök att rulla bollar eller använd laserpekare eller snören på golvet. Ingenting som kommer ovan ifrån. Det är ofta skrämmande med prylar över huvudet när man är en blyg kisse som Eyla. Som jag också känner sedan tidigare.

Medarbetare Hittekatter iFokus

frejons
2016-11-06 01:16
#9

Tjeja: Tack för bra tips!!! Skitbra idé det där med att vara jourhem. Katthemsmatten: oj vad kul! Noah hette Johan innan han blev adopterad, så du inte förväxlar. Enligt oss är han en otroligt lugn katt som i princip spenderar hela dagarna med att sova. Den enda riktiga glädjen verkar vara att äta. Och han får ju sällan så mkt mat han vill så då sitter han och surar nånstans. Vi älskar honom ändå, och kanske är det vi som inte ser att han är glad.. det är det som är svårt att veta för oss lite oerfarna. Men ibland får han så klart busryck och när vi leker med han så blir det snabba hopp och löpningar! Så vi försöker så mkt vi kan på den fronten med att underhålla honom. Jag kan ge en uppdatering nu iallafall. Noah har kommit oss lite närmare och vilar gärna bredvid oss i soffan. Han börjar tillåmed bli en knäkatt då han brukar krypa upp i knät å trampa å lägga sig när det är dags för tupplur. Eyla har också gjort ännu mer framsteg, nu kan vi leka med henne lite mer, men bara när hon är på humör. Vi har en klöspelare bredvid soffan som hon brukar klösa på å sedan lägga sig på sidan vid. Leksignal! Så där ligger hon å jagar hoppande möss på ett spö. Så otroligt stark och vild hon är när hon är igång! Vi får dock inte titta för mycket, då springer hon iväg. Men nu vågar hon sig upp och vila i soffan medan vi sitter i den, en tresits med divan. Noah har försökt lägga sig vääääldigt försiktigt bredvid henne en gång, vi höll andan. Han la sig ner men då stack hon iväg. han verkar lika upprörd över att inte få leka med Eyla. Samma visa, jaga, bli fräst och morrad på och sedan uppgivet gnäll, repetera ett par gånger tills han går å sover. Samma visa som alltid tyvärr, så inga framsteg på länge förutom soffscenariot. de har åtminstone inte hamnat i en bråkboll på länge nu, peppar peppar.

Tjeja
2016-11-06 09:01
#10

Nämen vad skönt frejons, det går ju jättemycket frammåt! Bara ha tålamod ska du se. En dag rätt vad det är så ligger hon kvar ändå när Noah kommer! Tycker det låter som ni gör ett jättebra jobb med kissarna! Det behöver bara få ta den tid det tar varvat med små utmaningar emellanåt som när noah lade sig brevid eller ni gör något nytt försiktigt. 😊💕

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Katthemsmatten
2016-11-07 10:11
#11

#9 Jag vet exakt vilken katt Johan är. Har träffat både honom och Eyla ofantligt mycket.

Medarbetare Hittekatter iFokus

frejons
2016-11-07 11:12
#12

Tjeja: ja, jag har goda förhoppningar för framförallt eylas utveckling. Tror det kmr bli en riktigt mysig kisse när hon väl accepterat oss. Jag hoppas också att Eyla blir mer kompis med Noah i samma takt som hon släpper in oss. Förr eller senare lär det ju ske. Eller kan det vara så att de aldrig blir vänner? Katthemsmatten: ja jag förstod det så. Jag blev förvånad över din beskrivning av Noah bara, för han har inte betett sig så överaktiv som du beskrev. När han är vaken och vi inte leker med honom så sitter han bara nånstans och stirrar 7 gånger av 10. Om han inte gör det så försöker han jaga Eyla eller tigga mat. Annars så slöar han bara i soffan/sängen. Skulle betrakta Eyla som den aktiva av de två, som alltid är på upptäcktsfärd och hittar på bus :) Skulle du ändå rekommendera en katt som är lika "på"? Jag tänker ju på Eylas skull också, det innebär ju att hon kmr behöva försvara sig mot två st. Eller tror du de kmr ägna sig åt varandra och lämna Eyla ifred?

Katthemsmatten
2016-11-08 19:13
#13

Jag tror inte att Noah och Eyla kommer bli bästisar. Eyla har inte något behov av Noah, det är mitt sätt att se det i alla fall. Om Noah får en likasinnad kompis behöver han ju inte försöka göra allt för att Eyla ska leka med honom och då får hon lugn och ro. Men hon kommer sannolikt inte bli bästis med katt nr 3 heller.

Medarbetare Hittekatter iFokus

Annons:
Tjeja
2016-11-08 19:32
#14

Huvudsaken är ju inte att de blir bästisar utan att de accepterar varandra i samma revir utan groll (dvs den ena ligger kvar även när den andra kommer utan att det behöver bli bråk eller någon springer iväg). Sedan är det ju trevligt om de kan uppskatta varandras sällskap i alla fall emellanåt.

Jag tror absolut att en 3dje kisse till sällskap åt busen har förutsättningar att kunna bli jättebra lösning om den tredje kissen bara är av rätt personlighet så han passar in i gruppen. Men det måste ju också få ta lite tid för en till kisse att komma in och alla tre att anpassa sig till varandra.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Katthemsmatten
2016-11-11 13:37
#15

Tycker du ska prata med dina kontakter på Katthemmet om detta. Skicka ett mail med dina funderingarså svarar de så snart de hinner. Just den här veckan är extremt kaotisk eftersom hemmet fick hålla stängt för att det inte gick att ta sig fram för kvällspasset och man har lagt massor av tid på att försöka skotta sig fram (inklusive bilen). Nu börjar det ordna sig med kommunikationerna.

Du ska också vara beredd på att det kan ta mycket lång tid innan de accepterar varandra utan allt för mycket fräs och sura miner. Har en 'pensionär' boende hos mig sedan 9 månader och äntligen kan de vara i sängen samtidigt utan att grabbarna (båda kastrater sedan många år) måste mucka gräl med varandra.

Medarbetare Hittekatter iFokus

frejons
2016-11-12 00:06
#16

Jag vill börja med att tacka för all fina hjälp och tips ni ger! TACK! Deras relation är så märklig. De kan ena stunden ligga bara ett par decimeter från varandra. Andra stunden så är det jaga, fräs och förtvivlan. Jag antar att det är kattbus som noah saknar. Vi har märkt att han är hård i magen. och han har även varit väldigt lättskrämd de senaste dagarna. En natt flög han ur sängen i ett skutt ur sin sömn och sprang ut i köket som ett skott. När jag gick upp för att kolla till honom så verkade han väldigt rädd för mig och låg kvar ett tag, sen gick han och la sig i soffan. (Bredvid Eyla). Vi har kontakt med katthemmet, har haft besök en gång och vi ska planera in ett till hembesök inom kort. Enligt dem så verkar inget vara konstigt och det lugnade oss lite. Vi får se om han får stanna hos oss, usch hemska tanke. Men känns skönt att veta att deras vänskap förmodligen bara är en tidsfråga. Det känns dock olyckligt om han ska vara ledsen till dess.

Kattencoffee
2016-11-15 14:43
#17

Hittade in till tråden då jag funderat fram o tillbaka på att skaffa en kattkompis till min skyggis Coffee. Hon påminner enormt mycket om din beskrivning av Eyla vilket är kul. Men Eylas framsteg har gått mycket snabbare än Coffees, som nu bott hos mig i 11 månader. Hon är iförvisso ca 2-3 år äldre än Eyla också. Det är väldigt frustrerande med en skygg katt som inte är mat-motiverad. Min skyggis har aldrig gått att locka med godisar eller annat. Hon är en små-ätare som ratar den mesta blötmaten jag ger henne. Gått igenom nästan alla märken på marknaden nu! Nått du kan prova att göra för att ha lite mys-stund med Eyla är att skedmata henne. Detta har funkat jättebra för mig och Coffee. Hennes favorit är lättvispad äggula (bara gulan, inte vitan). Ibland utblandad med lite leverpastej. Sen sträcker jag fram skeden och ligger en bit ifrån o håller den under nosen. Tillslut börjar hon slicka och verkar tycka det är väldigt mysigt. Händer att hon inte äter alls ibland såvida jag inte skedmatar. Generellt gillar hon så lös och soppig mat som möjligt, så är det inte redan en paté eller mousse får jag mosa den o spä ut med vatten. (Det ironiska i det hela är att hon älskar sitt torrfoder). Enklaste sättet att busa med henne har alltid varit vippor av olika slag. Jag brukar ligga i soffan och sen lägger jag en ganska stor (men lite tunnare) matta på golvet. Sen kör jag med pinnen på vippan under mattan. Det älskar hon. Som någon skrev tidigare så är saker som kommer uppifrån mer obehagliga. Så försöker hålla det lågt. Kan varmt rekommendera leksaken "Da Bird" med fjädrarna. Den är Coffees favorit. den har en lång och smal pinne och långt snöre så man kan vara ganska långt bort medan man leker.

http://kattencoffee.wordpress.com

Mirial
2016-11-15 21:11
#18

Jag har 2 huskatter. 2 killar som jag blev jourhem åt för 3 år sen, sedan adopterade jag de. De var ca 6 månader när de kom till mig. De kom från ett vanvårds ärende och hade haft en mycket tid start i livet med slag och sparkar mm. Ena killen började efter ca 6 månader komma upp i soffan och ville bli klappad. Han är idag helt tam med människor han känner och efter att sett någon ny person ett par gånger bara kommer han fram och luktar och kollar läget. Den andra killen får jag fortfarande efter 3 år inte röra. Han är en trygg kille som sover med oss i sängen och högljutt tigger blötmat när han kommer in men han vill inte bli klappad. Senaste två veckorna har jag märkt att han börjat utvecklas igen och ligger närmre mig i sängen och jag kan hastigt snudda vid honom när jag ger honom blötmat utan att han springer iväg. Min sambo får inte komma så nära och om någon annan är här kommer han inte in alls. Mina killar har ju exakt samma bakgrund och har utvecklats så olika så det är verkligen individuellt. Jag tror att det viktigaste när det gäller skyggisar är tid och tålamod och att låta de ta det i sin egen takt.

frejons
2016-11-19 00:48
#19

Kattencoffee: Vad kul! Har verkligen letat efter liknande fall men inget som riktigt passat Eylas skygghet. Hon har faktiskt blivit väldigt modig. Vi lyckas leka med henne allt mer. Vi har en klöspelare precis bredvid soffan och ibland klöser/klättrar hon där och gnyr, sen lägger hon sig nedanför och kikar på oss. Så då har vi tagit kattspöt och lekt med henne därifrån. Det funkar jättebra så länge man inte böjer sig fram eller tittar när hon ligger på rygg. Hon brukar även krypa upp i andra änden av soffan när vi sitter i den nu. Tack för mattipset! Sån tur är så tycker hon det är jättekul när man kastar godisar åt henne. Jag har även börjat ge middagen ur handen på mig, sakta flyttat maten från fingrarna upp till handflatan. Så jag kupar handen lite och vinklar tummen så när hon äter så rör jag lite på fingrarna mot halsen och tummen mot kinden. Funkar jättebra! Hon får ju lite elchockar" men stannar ändå kvar. Men vi får fortfarande inte klappa henne alls och håller sig på avstånd. Hon vågar mycket mer nu, som att äta av fiskgratängen när vi inte ser, krafsa hål i brödpåsen och äta, rota bland soporna osv. Det är nu ganska kattsäkrat i köket haha. Mirial: så himla härligt att läsa om framgången kissarna har gjort!! så hemsk bakgrund men som ändå lyckats få förtroende igen! Bra kämpat!!

Uppkatten
2016-11-29 22:07
#20

#18 Jag har samma erfarenhet som du av att katter kan utvecklas mycket olika. Har två (fd) skyggisar som - vid samma ålder - togs in från en och samma kattkoloni. De har alltså följts åt hela tiden. Den ena katten blev tam och gosig efter bara 5 veckor här hemma. Den andra går fortfarande efter 5½ år inte att hålla/lyfta/bära, och hon gosar bara när hon själv har bestämt det… Hon är väldigt restriktiv med klappar. Går bäst att klappa o kamma när hon äter, men genom systematisk träning går hon nu ofta också att klappa lite när hon ligger o myser/sover. Under mycket lång tid bar hon sig åt som om jag tänkte ge henne elstötar, om jag så bara tänkte på att nudda vid henne…. Men hon är en glad och rolig och mysig tjej till vardags, hon vill bara inte ha kroppskontakt, och så vill hon att allt ska vara lika-lika-lika.

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Sajtvärd för Djurskydd i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.

Annons:
Upp till toppen
Annons: