Annons:
Etikettkattberättelser
Läst 1358 ggr
Kattsthlm
2014-06-11 17:00

Mitt lojala lilla kattskrälle

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Det här blir lite långt, men efter en lång och känslomässigt omtumlande dag känner jag att det finns någonting jag vill dela med mig av.

För två år sedan i september tog jag hem en katt jag hittat ute och hur det nu än var så blev hon lite senare min. I december samma år tog jag henne till veterinären första gången och hon kämpade för sitt liv. Jag och veterinären kämpade som tusan för att få över henne i en klämbur. Varje gång vi lyfte på skynket jag hängt över buren for hon omkring så vi trodde hon skulle skada sig. Jag kunde lika gärna ha försökt vaccinera och kastrera en nyfångad, förargad grävling.

Allt gick trots alls bra och efteråt när vi kom hem så tog det inte lång tid innan hon vinglande kom gående på fönsterbrädan och satte sig på mitt skrivbord där jag satt. Närmare än hon någonsin vågat sig tidigare. Jag minns hur förvånad jag blev över närheten hon sökte i en situation där jag förväntade mig att hon skulle känna sig otrygg (fortfarande lullig efter narkosen).

Idag var hon hos veterinären igen för vaccination och tandstensborttagning och som förra gången var hon fullständigt livrädd. Den här gången lånade jag en klämbur och jag fick helt enkelt ner henne i den genom att hemma hos mig lyfta henne och sänka ner henne i den - inget svårare än så. Hon blev dock så otroligt rädd och hon klagade, morrade och fräste högljutt hos veterinären. Inte lika galen som förra gången, men den väldigt snälla och tålmodiga personalen hos veterinären blev ändå förvånad när jag berättade att hon faktiskt varit ännu mer rädd den tidigare gången. Enda skillnaden från förra gången var att hon låg still i buren den här gången.

Medan jag väntade på att de skulle bli klara hos veterinären och ringa mig hann jag många gånger tänka på hur mycket jag offrat för min lilla hittekatt. Hur jag har ansträngt mig för att hon ska få må bättre och ständigt bli tamare, och hur lätt det hade varit att ha en redan tam katt istället. Jag hann också känna mig lite dum som trots allt tvingat henne till veterinären som hon hatar så mycket.

När lilla katten var hemma igen sprang hon först och gömde sig, men efter bara 10 minuter kom hon fram och hoppade upp i sängen. Hon la sig på sitt fårskinn (favoritsovplatsen) precis bredvid mig och såg riktigt nöjd ut när jag klappade henne. Hon ligger där fortfarande alldeles drogad, men lugn och så oändligt trygg här i sitt eget revir. Hon visar inte ett tecken på surhet av att jag tog henne i buren. Hon verkar bara glad att hon är hemma igen och att jag är här och gosar med henne. Jag är så oändligt glad att hon känner sig så trygg här och varje gång hon visar sådan här lojalitet till och med när jag precis innan stängt in henne i en bur tänker jag att all den tid jag lagt ner på henne var värd det! Att ta sig an en hittekatt som behöver socialisering är inte det lättaste men även de katterna förtjänar ett så gott liv som möjligt och de har så mycket att ge om man bara ger dem chansen.

Annons:
Jassan
2014-06-11 17:24
#1

Men åh vad fint att få läsa om dig o din katt.❤️ Så kul att hon är trygg hos just dig. Bra kämpat. 🌺

https://jazzans.wordpress.com/

Kattsthlm
2014-06-11 21:16
#2

Tack, Jassan! 😃🐱

Jassan
2014-06-11 22:41
#3

🙂👍

https://jazzans.wordpress.com/

Katthemsmatten
2014-06-12 12:34
#4

Väldigt fint inlägg! Har hört det tidigare att många katter som är väldigt rädda blir mer tama när de kommer hem igen. Som om de verkligen är tacksamma för att det inte blev farligare än det blev och att de kommer tillbaka till sitt trygga revir.

Du gör ett fantastiskt bra arbete med din skyggis!

Medarbetare Hittekatter iFokus

Upp till toppen
Annons: