Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (5) Senaste inläggen

Ny kategori 000. Vanliga frågor - FAQ - ej för diskussion! 001. Kattambassadörer TNR/Skygga Katter 02. Hittekatter i Fokus 03. Hittekatter i media 04. Katthem, jour- & stödhem, föreningar 05. Kattens status 06. Kastrering, ID-märking, Vaccination 07. Djurskyddsfrågor 08. Bilder & Filmklipp 09. Goda ideér, råd och tips! 10. Huskatten 11. Kattsjukdomar & problem 12. Kattmats relaterat 13. Kattprat i allmänhet 14. Katter söker hem! / Katter sökes! 15. Bortsprungna/upphittade katter 16. Transporthjälp önskas/erbjudes 17. Solskens- och molnhistorier 18. Evenemang på Katthemmen/ Kampanjer 19. Insamlingar, Auktioner 20. Dagens Ros & Ris! 21. Till minnet av 22. OT Utanför ämnet 23. Utsatta djur av annat slag 24. Annonsdiskussioner 25. Information om Forumet & oss Medlemmar Ny kategori
04. Katthem, jour- & stödhem, föreningar

Lillemans nya början

2014-04-24 21:28 #0 av: Fjordell

Den 16 april ordnade jag ett akut stödhem åt en katt vid namn Lilleman, hos min bror som bara bor 100 m ifrån mig. Jag hade kunnat ta honom själv om det inte vore för att han var så otroligt skygg och rädd, och det funkar inte riktigt när jag har en nyfiken och lekfull valp hemma.

Lilleman är en oerhört mager, 1 år gammal okastrerad, helsvart, långhårig hankatt som bott hos en alkoholist. Han är så skygg, så rädd för människor att han enbart legat under sängen så fort man rört sig i hand omgivning. Det var först efter några dagar som han hade börjat visa sig, och våga sig fram, så länge inte min bror rörde på sig. Jag beslutade att ta dit en av mina två katter, Gilgamesh, som är en nykastrerad hane på 1 ½ år. Han föddes utomhus av en förvildad katthona som är omöjlig att fånga, så han har blivit flaskmatad från 3 veckors ålder, och växte upp bland hundar. Han beter sig som en hund i stort sett. Han hälsar glatt på alla, och är inte alls fientligt inställd till andra djur, framförallt inte katter. Så han kändes som en bra katt att ge trygghet åt Lilleman. Och mycket riktigt, Lilleman intresserade sig för Gilgamesh som bjöd in till lek hela tiden. Till slut lekte de tillsammans. De brottas och har det kul. Men han gillar inte människor överhuvudtaget. De är riktigt otäcka enligt honom.

Han har börjat våga vara framme även när min bror rör på sig. Så länge han inte går rätt emot honom, så går det bra. Men så fort någon annan är där ligger han enbart under sängen och gömmer sig. Det gjorde han även idag, en vecka efter att han flyttade in dit. Men vi drog ut sängen litegrann, för att se Lilleman. 

Jag la mig på mage i sängen och bara låg och pratade med honom i några minuter, samtidigt som jag sakta sträckte fram min hand en bit framför honom. Till slut tyckte han att jag var värdig nog att nosa på. Jag beslutade mig för att prova bjuda på en godis, som jag gjort många gånger förut, men han har alltid vägrat äta. Fram till idag. Idag tog han godis direkt från min hand för första gången! Och jag fick till och med ta i honom utan att han morrade och fräste. Vilken lycka!

/Amanda - Uppfödare av tamråttor i norra Sverige - Rebellions Rattery 
Sajtvärd på Vinthundar iFokus & admin i Facebookgruppen Råttorna

Anmäl
2014-04-24 21:29 #1 av: Fjordell

Jag fick den stora händelsen på film.Hjärta

/Amanda - Uppfödare av tamråttor i norra Sverige - Rebellions Rattery 
Sajtvärd på Vinthundar iFokus & admin i Facebookgruppen Råttorna

Anmäl
2014-04-25 10:57 #2 av: Katthemsmatten

En vecka för en utefödd kisse är inte lång tid. Tänk på att röra er långsamt. Snabbar rörelser är tecken på fara. Katter är ju flyktdjur och springer först och tänker sedan som strategi för överlevnad. Att du tagit dit en trygg katt hjälper också till att få skyggisen tryggare. Då finns det någon att kommunicera med och som visar att de där två-benta jättarna inte är så väldigt farliga. Försök kommunicera med skyggisen genom att ligga på golvet och sakta blinka, prata mycket och så småningom börja röra katten med hjälp av t ex en elementpensel.

Litet OT. Vad använde ni för taktik när ni försökte fånga din katts mamma? 

Anmäl
2014-04-25 11:46 #3 av: Fjordell

Nej, precis. Vi är medveten om allt detta. Vi tar allt i hans egen takt. Jag har gått igenom denna process tidigare med min egen katt, Nessa, som också har ett väldigt tråkigt förflutet.

Jag har ingen aning, det var inte jag som tog in kattungarna, utan det var personal på en naturbruksskola här i närheten, där mamman hade fött sina ungar i deras ladugård. De hann bara ta in två av ungarna innan mamman började flytta på resterande ungar, och det är det enda jag vet, tyvärr.

Hon som flaskmatade katterna var allergisk och kunde inte ha dem längre än nödvändigt pga allergi, så jag erbjöd mig att ta mig an dem när de var 12 veckor gamla, så de fick tid på sig att hitta bra hem att komma till.

Systern hittade jag snabbt ett bra hem med en annan katt i som sällskap. Men hanen annonserade jag om i flera veckor utan svar. Till slut hade han kilat in sig i familjen, främst vid min katt som jag haft sedan tidigare, som också varit hemlös. De fick ett starkt band till varandra, och jag kunde inte längre separera dem. Det var Nessa som själv bestämde att Gilgamesh skulle fortsätta bo här.Glad

/Amanda - Uppfödare av tamråttor i norra Sverige - Rebellions Rattery 
Sajtvärd på Vinthundar iFokus & admin i Facebookgruppen Råttorna

Anmäl
2014-04-25 14:37 #4 av: Katthemsmatten

Kul att det gått så bra för din kisse. Synd att man visade sådan okunskap från skolan. Man tar inte ungarna innan de är så stora att de börjat äta fast föda och rör sig utanför boet litet mer. Försöker man sig på infångning innan dess riskerar man att mamman svarar med att fly med resten av ungarna. Om man är helt säker på att man kan nå ungarna i sitt bo så kan man givetvis fånga dem när de är 3 veckor, men då ska man först ha plockat in mamman. Om hon lyckas smita iväg riskerar hon mjölkstockning.

Hoppas du kommer uppdatera oss om hur det går med den nya skyggisen.

Anmäl
2014-04-25 21:45 #5 av: Fjordell

#4 Jag håller med. De gjorde allt annat än ett bra jobb. Mamman borde ha varit prio ett, för såpass unga kattungar är inte svåra att fånga in i jämförelse. Så det var himla tråkigt.

Idag har Lilleman för allra första gången vågat vara framme när jag var och hälsade på. Det var första gången jag faktiskt sett hela honom. I rörelse. Jag mutade honom med massor av godis som han både fick springa efter då jag kastade dem lite överallt, och så fick han komma och ta vissa bitar alldeles intill mig, utan att jag rörde i honom. Han börjar bli en modig liten kille.Hjärta

Man får fortfarande inte närma sig honom utan att han gömmer sig, men att han faktiskt själv vågar komma fram lite nu... det är fantastiskt!

/Amanda - Uppfödare av tamråttor i norra Sverige - Rebellions Rattery 
Sajtvärd på Vinthundar iFokus & admin i Facebookgruppen Råttorna

Anmäl
2014-04-26 20:09 #6 av: Katthemsmatten

Tid och oceaner av tålamod och kärlek gör underverk. Alla skyggisar kan få ett mycket gott liv som huskatt till en person som accepterar att det finns lika många sorters katter som det finns människotyper.

Anmäl