Personligen upplever jag inte alls detta som något problem. Det har gått väldigt smidigt här hemma. De gånger det varit lite kärvt i början har jag inte sett det som ett problem utan som en naturliga process som tillhör katters beteenden. Att göra upp om rangordningen helt enkelt. 

JBV syn gör sig påmind i denna diskussion jag hade med Helena Kättström tidigare i somras.

När det gäller vuxna katter, ja. Det är inte bara att släppa ihop. Vet man hur katter fungerar och tar hänsyn till det. Låter det ta den tid det tar så är det ju inte ett problem, men folk i allmänhet har faktiskt dålig koll på hur katter fungerar och det är oerhört vanligt att man bara släpper ihop två vuxna främmande katter med varandra. Vad får du då? Nästan alltid slagsmål. 

Jag tycker SJV har skrivit det bra.

#2 Vi har inte haft slagsmål här alls med våra hittekatter. På sin höjd lite morr och fräs. Faktiskt knappt det ens. Och de har varit vuxna de flesta av dem när de kommit. Hemlösa katter som är vana vid att vara med andra katter klarar det oftast oerhört bra det där. Däremot kan det vara kinkigare med en katt som är van att vara ensamkatt och som kommer till ett hem med flera katter. Dock inget oöverstigligt problem. Tycker JBV överdriver svårigheterna, får det att låta som ett större problem än vad det är.

Har haft svårt med någon enstaka katt, min ena honkatt exempelvis, har tagit henne två år att acceptera min hankatt och andra honkatt och hon kan fortfarande fräsa till och ge en smäll ibland.

#3

Aggressivitet mellan vuxna katter är en av de i särklass vanligaste anledningarna till varför kattägare söker hjälp pga. "beteendeproblem" hos sina katter.

Det handlar inte alltid om fullfjädrade slagsmål, men låggradig aggressivitet under lång period leder till en stress som kan orsaka sjukdom.

Katter reagerar olika när de inte trivs, det beror på vad de har för slags personlighet. En del är väldigt utåtagerande (i de fallen uppdagas problemen snabbt och man kan ofta lösa problemet ganska snabbt) medan andra är väldigt introverta. Där missar ägarna ofta att katten mår dåligt, dessa katter kanske bara drar sig undan och så tolkas det som att katten helt enkelt trivs med sin ensamhet. Ända tills stressen börjar tära på immunförsvaret och katten blir sjuk. Och så finns det allt där emellan, där de flesta katter befinner sig.

Själv har jag aldrig haft några problem med att introducera en ny katt men det beror förmodligen dels på att det alltid varit en kattunge och dels att jag går väldigt sakta framåt. Jag har 5 katter som kommit vid olika tidpunkter.

#5 Den typen av problem har jag lyckats klara mig ifrån. 

Visst kan det hända att katter inte trivs tillsammans. Men det antar jag även gäller alla andra djurslag. Man måste givetvis som djurägare vara observant på hur katter eller andra djur man har mår både enskilt och tillsammans. Min uppfattning baserat på alla år med katter och i kattkretsar är dock att katter i regel mår mycket bättre av att ha kattkompisar än att leva ensamma. Hur många man sedan kan ha beror naturligtvis på hur man bor och hur man har det med tid, pengar och allt annat. 

Det är många medlemmar som jag gett goda råd på det här området. Som blivit förfärade när inte katterna blir goda vänner på 5 sekunder. Men tar man det bara lite lungt så brukar katterna greja det där själva och acceptara varandra inom i alla fall 1 vecka. Om vi nu inte talar om fertila djur för då blir saken en helt annan.

Jag tycker det stämmer alldeles utmärkt det som står. Dock så kanske det borde stå att kastrerade katter har lättare för att acceptera nya katter och att det oftast är lättast att introducera en kattunge.

#8 Jag tycker att texten borde skrivas på ett mer nyanserat sätt. T.ex att det kan uppstå svårigheter när man introducerar en ny katt till dem man redan har och sedan lite vad man behöver tänka på för att underlätta. Mycket handlar om kattens bakgrund. Är den kastrerad? Har den varit van med andra katter sedan tidigare? Vilken karaktär har den osv. Väljer man katt efter hur de katterna man redan har är brukar det inte alls bli så svårt. Nu blev det bara betoning på svårt i upprepad form vilket jag anser är missvisande.

Tog 2

Hundarna har vart betydligt lättare, har en osäker liten vovve och har utan problem sammanfört honom med alla möjliga typer av hundar utan problem bara man gjort det på rätt sätt, har tagit ca 1-2 dagar innan dem funkar ihop.

Katter kan ta månader innan dem helt landat efter en omställning, vissa har det lättare än andra :)

Ett nytt hem betyder alltid en stor förändring för alla - den nya katten, de gamla katterna och människorna. Självklart tar det tid tills den nya rangordningen är upprättad. katter kommunicerar med varandra också genom morr, fräs och bråk (slagsmål), något som mest ser värre ut för oss än för katterna själva. Sedan är katterna individier och lika olika som vi människor är. Det finns katter som har väldigt dåligt självförtroende och blir bara stressade av andra katter och borde leva utan andra katter. Men en kunnig djurägare borde kunna lösa problem och ska man ha djur oavsett vilka krävs det kunskaper om djurens behov och egenskaper.

Jag tycker det är svårare med hundar. Där kan det bli allvarliga slagsmål. Min hund tål inte andra tikar sedan hon själv blev biten av en annan tik. Nu anfaller hon direkt när hon märker att den andra hunden är en tik men det är aldrig några problem med andra hanhundar.

#9 Håller med dig. Man får nästan intrycket att Jordbruksverket vill avråda folk från att skaffa fler katter. Men det är nog bara slarvig formulering som ligger bakom.

#12

Då tolkar vi texten helt olika.

#13 När de skriver

Katter har ofta svårt att anpassa sig till en ny grupp, och det kan därför vara svårt att introducera en ny katt

skickar de en klar signal av negativism. De borde ha skrivit att katter ibland har svårt att anpassa sig och att problemen oftast är av övergående natur.

#14 Håller inte med dig och du tar två fertila katter och sätter dem ihop så har det nästan alltid problem med att anpassa sig. Många gånger är då problemen inte övergående.

#15 Självklart ska sällskapskatter vara kastrerade. Men visst, det kan ju nämnas i texten att okastrerade katter medför fler problem än kastrerade, t ex stridslust, revirmarkering och rymningsbenägenhet.

De som har avelsverksamhet har nog redan informerat sig om sådana saker.

#16 Det håller jag med om att det borde stå. Men om man tänker sig att texten riktar sig till medelsvensson som inte har mycket kunskap om katter, än mindre att de borde kastreras tycker jag att texten är bra.

Själv har jag många vänner med bondkatter som slåss och inte kommer överens, ej kastrerade. Det är betydligt fler som har okastrerade katter än kastrerade. och då stämmer ju texten väldigt bra.

För den sakens skull tycker jag det vore bra om myndigheterna hjälper till och förespråkar kastrering!

#17 Ja, i väntan på att myndigheterna tar  på sig det informationsansvaret får väl vi själva hjälpas åt att tjata på våra vänner, släktingar och bekanta att de ska kastrera sina katter. 😉

#18 Oja jag är en riktig pest tycker flera bekanta.. Tyvärr misslyckas jag i 9/10 fall -.-' Ajja ska nöja mig med att två av mina vänner har bestämt sig att kastrera sina ute katter. Men jag blir så förbannad när folk har sina fertila honor ute och så vips blir de på smällen. 😡

#19 Fortsätt du bara att tjata! 🌺 En dag erkänner de nog att du har rätt. Här finns fler argument om du (eller någon annan) behöver

http://hittekatter.ifokus.se/articles/4d71761eb9cb462239086a44-kastrering-den-magiska-formeln?4d7123deb9cb4621410444ed-1-6-kastrering-id-marking-vaccinering

#20 Mirakel kan ske -.-' Den har jag läst innan, tycker det är en bra artikel ^^, Argument har jag massor av, men folk verkar inte vilja lyssna. Det är ju ``väldigt´´ dyrt att kastrera dem, speciellt honor.. Ajja vi får fortsätta kämpa för att ge katterna en högre status 🙂

#14

De ger en realistisk syn. Medelsvensson har dåliga kunskaper om katt. Kastrerade eller okastrerade så kommer medelsvensson nästan alltid att gå fel till väga när de sammanför flera katter med varandra. De kommer i nästan alla fall bara släppa ihop dem i tron att allt kommer gå bra. Mycket ofta får de erfara en hel del problem pga. detta.

#22 Tycker fortfarande inte om texten enligt ovan. Bättre att upplysa om vikten av kastrering istället och andra viktiga saker som gör att problem minimeras. En mer nyanserad text vinner alla på. Vi kan inte förutsätta att medelsvenssons är obildbar och aldrig kan ta till sig mer kunskaper. Det vore att ge upp.

#23 Vad tycker du om min nya version av texten 😊

Hundar är ett flockdjur som gärna lever i grupp och som har ett behov av att få träffa människor. Katter är också sociala djur, men de är inte flockbundna på samma sätt som hundar. Katter har ofta svårare att anpassa sig till en ny grupp, och det kan därför vara svårt att introducera en ny katt i ett hem där det redan finns en eller flera andra katter. Om katterna är kastrerade kan det vara lättare att ha flera djur då deras könsdrift försvinner. En katt utan könsdrift är lugnare och mer harmonisk. Som djurägare är det viktigt att ha tillräcklig kunskap om respektive individ såsom katten som art, för att kunna erbjuda dem ett bra liv.

Citerar #22 De [= Jordbruksverket] _ger en realistisk syn. Medelsvensson har dåliga kunskaper om katt. […]
_

Citerar #23 [min fetstil]: Tycker fortfarande inte om texten enligt ovan. Bättre att upplysa om vikten av kastrering istället och andra viktiga saker som gör att problem minimeras. En mer nyanserad text vinner alla på. Vi kan inte förutsätta att medelsvenssons är obildbar och aldrig kan ta till sig mer kunskaper. Det vore att ge upp.

Instämmer livligt med #23. Så mkt mera så som Jordbruksverket är en central djurskyddsmyndighet i vars uppgift ingår att bidra till ökad kunskap för att förbättra djurens situation - inte att cementera status quo. Detta är inte "realism", det är negativism - och värre! Usch *censur* [återkommer - måste logga ut].

Kan ändå vara bra att det står kvar så, men att det kan ges tips om hur man kan underlätta förstås.
Men att sätta ihop vuxna katter kan ta tid. 
Och i vissa fall handlar det väl egentligen om att dom bara accepterar att dela revir.

#22 Kastrerade eller okastrerade så kommer medelsvensson nästan alltid att gå fel till väga när de sammanför flera katter med varandra. De kommer i nästan alla fall bara släppa ihop dem

Jag kan bara tolka ditt inlägg som att eftersom "medelsvensson" inte är kapabel att lära sig någonting, så är det lika bra att de slutar sammanföra katter över huvud taget. Dvs Jordbruksverket uppmanar folk indirekt att inte ha mer än en katt, att stänga sin dörr för alla hjälpbehövande hemlösa katter.

#27

Nej, pga. detta är det viktigt att SJV understryker att svårigheter kan uppstå så att folk i allmänhet kan ta hänsyn till det istället för att stå där med hakan vid naveln när det visade sig att Murre inte alls tyckte det var så ballt att Baloo bara stegade in på hans revir.

#28 Håller inte med dig! Varför ska svårigheternas betonas i överkant när det gäller att ha flera katter? Jag menar det är ju mer av goda än onda att katter slipper vara ensamkatter. Vill man prata problem tycker jag man ska fokusera på vikten av kastrering istället. Det gäller att fokusera på rätt saker.

#29

Varför? Ytterst för djurens väl och ve och för det är inte ovanligt att katter avlivas pga. "beteendeproblem" och just aggression mellan katter är ett av de allra vanligaste problemen. Tyvärr löser inte kastrering problematiken. 

Att leka struts och säga att kastrering löser alla problem löser faktiskt inte den grundläggande problematiken.

Jag arbetar med beteendeproblem hos katter och jag kan säga dig att så gott som alla mina kunder har kastrerade katter.

Att en katt är kastrerad är grunden till att ha en harmonisk kattgrupp. Det är det viktigaste JBV borde informera kattägare om.

Du jobbar med beteendeproblem hos katter? Inte många som har råd att anlita någon eller ens intresse för det. De flesta "Svensson"kattägare med problemkatter har okastrerade katter och fattar inte att det blir problem genom att katten då kan kissa utanför lådan eller revirmärker eller slåss med andra okastrerade katter.

#31

Sant att många inte vill lägga pengar på sina katter, men ska man spendera 500 kr på att lösa osämja i kattgruppen är det i min mening bättre att lägga de pengarna på att få grundläggande kunskap om hur man skapar en god miljö för sina katter än att springa iväg och kastrera katten. Helst ska man såklart göra båda, men måste man välja är mer kunskap viktigare än kastrering.

Det går bra att hålla harmoniska grupper med fertila katter också, men det är svårare. Uppfödare gör detta hela tiden. Självklart underlättar kastrering i de flesta fall, men att bara kastrera gör liksom ingen större skillnad. Det som behövs är en grundläggande förståelse för hur katter fungerar. Hur man skapar en bra miljö, hur man läser av sina katter så man kan ingripa i tid osv.

Det ska tilläggas att jag även arbetar en del pro bono och fortfarande så är majoriteten av mina kunders katter kastrerade. Min uppfattning är ändå att många börjar där, med kastrering. Sedan löser inte kastreringen problemet och då söker man sig förhoppningsvis vidare. På hundsidan har det börjat bli lite liknande, folk tror att kastrering ska lösa problemet (t.ex. hanhundsaggressivitet) och så kastrerar man hunden, problemet kanske mildras men kvarstår.

Men Silvestris jag trodde du också tyckte att kastrering är A & O när det gäller katter - om man nu inte tänker ge sig på uppfödning av raskatter vill säga. Men det är väl knappast något nybörjar uppdrag. Sedan måste man givetvis även göra en del annat för sina katter för att det ska fungera och de ska må bra. 

Även om jag inte, som du, arbetar med beteendeproblematik hos katter professionellt anser jag mig ha gedigen erfarenhet inom området. Har som du vet hållit på med katter i många år och stöttat andra kattägare när det blivit problem. Nu ägnar jag mig ju enbart åt huskatter och företrädesvis åt hemlösa katter. Möjligen är det mindre problem bland dessa då de är mer vana att leva med andra katter. 

Jag anser mig inte leka struts för att jag inte applåderar JBV's skrivning enligt ovan och istället önskar mig en mer nyanserad skrivning. Jag tycker det nämligen är att göra precis tvärtom. Att försöka se saken utifrån ett vidare perspektiv.

#33

Jag tycker att kastrering är viktigt, av många olika skäl. Dock som jag skrev anser jag inte att det är en problemlösare så viktig att det är där man ska lägga krutet om man måste prioritera och välja mellan vad man ska lägga pengarna på.

Majoriteten av mina kunder har huskatter. Hemlösa katter som har levt i kolonier kanske har bättre förutsättningar att leva i grupp än många andra katter (hemlösa katter som inte mår bra i en grupp kommer ju inte söka sig till ett sådant liv) men majoriteten av Sveriges katter landar inte i den gruppen katter. Även om vi har många hemlösa katter så utgör de en minoritet.

Katter är inte flockdjur och i tider när det faktiskt finns kattmänniskor som hävdar att de är det anser jag att det är viktigt att SJV går ut och informerar att så inte är fallet. Att de påpekar att det finns svårigheter som man måste vara beredd på.

I tider när folk som som "ska" kunna katter (uppfödare, katthemsfolk osv.) propagerar för att katter ska leva i grupp är det oerhört viktigt att låta allmänheten få veta att det inte är så himla enkelt. Av djurskyddsskäl.

Nej, har aldrig haft problem men å andra sidan har jag bara introducerat en kattunge när jag redan hade en vuxen katt. Han blev överlycklig av att få en kompis, hade varit ensam katt i 3 år då efter att hans tidigare storebror dött.

#34  "I tider när folk som som "ska" kunna katter (uppfödare, katthemsfolk osv.) propagerar för att katter ska leva i grupp är det oerhört viktigt att låta allmänheten få veta att det inte är så himla enkelt. Av djurskyddsskäl". Skulle det här vara någon form av pik eller?🤔

Menar du istället att folk bör ha katter helt ensamma eller hur tänker du? Propagerar? Det är väl ingen som propagerar något här bara för att somliga av oss uppfattar JBV text som onyanserad. 

Att du skriver det här: "Jag tycker att kastrering är viktigt, av många olika skäl. Dock som jag skrev anser jag inte att det är en problemlösare så viktig att det är där man ska lägga krutet om man måste prioritera och välja mellan vad man ska lägga pengarna på" gör mig djupt fundersam. Har du inte råd att kastrera ska du inte skaffa någon katt överhuvud taget anser jag. Om vi nu ska propagera för något är det väl ändå att för att Svenssons ska kastrera sin katt.

Vet inte varifrån citatet i #0 är hämtat, men i Jordbruksverkets broschyr Djurskyddsbestämmelser katt från 2011 står detta på sidan 7, under rubriken Skötsel av katt:

"Katter är inte flockdjur på samma sätt som hundar, men de har likväl ett behov av social samvaro. Genom sällskap av andra katter, andra djur eller människor kan du se till att din katt får den sociala kontakt som den behöver."

#34 Så där är du Silvestris inte på samma linje som Jordbruksverket…

#36 Om vi nu ska propagera för något är det väl ändå att för att Svenssons ska kastrera sin katt. Håller med förstås!!!! ✨

Tror JBV text behöver ses i sitt sammanhang för att rätt förstås, här är länken:http://www.jordbruksverket.se/formedier/nyheter/nyheter2013/hundarochkattersnaturligabehovarviktiga.5.1fec19c313cf285924f80002798.html

Rubriken är "Hundars och katters naturliga behov är viktiga". Detta med anledning av de nya bestämmelser ang bl a mått på boxar och rastgårdar som började gälla f o m 1 maj 2008 och där övergångsregler (inkl dispenser) löpte ut 1 maj 2013. Därav den aktuella texten. Det påpekas att reglerna alltså börjar gälla fullt ut för alla hund- och katthållare fom maj 2013. Man påpekar så under samma rubrik [mina understrykn]: "Hundar och katter lever väldigt nära oss människor. Vi har ofta väldigt starka band till dem och vi vill dem väl. Som djurhållare är det viktigt att veta vilka behov djuren har och kunna erbjuda dem möjlighet att bete sig så naturligt som möjligt. Jordbruksverkets föreskrifter finns till för att kunna säkerställa att de grundläggande behoven hos djuren tillgodoses."

Härefter följer underrubriken "Hundar och katter behöver dagsljus". Därefter följer den i #0 citerade texten med rubriken "Hundar och katter har olika behov", samt texten, som i #0 [mina understrykn igen]:

_"Hundar är ett flockdjur som gärna lever i grupp och som har ett behov av att få träffa människor. Katter är också sociala djur, men de är inte flockbundna på samma sätt som hundar. Katter har ofta svårt att anpassa sig till en ny grupp, och det kan därför vara svårt att introducera en ny katt i ett hem där det redan finns en eller flera andra katter. Som djurägare är det viktigt att ha tillräcklig kunskap djuret för att kunna erbjuda dem ett bra liv."
_

Det är oerhört svårt ;) att inte utläsa detta som ngt annat än en rekommendation (eller värre?) fr jbv att undvika att inneha mer än EN katt i ett hushåll, dvs om man vill katten "väl" och vill erbjuda katten ett "bra" liv. Kort och gott, för att säkerställa att de grundläggande behoven hos djuren [katten i det här fallet] tillgodoses. Jordbruksverkets "föreskrifter" finns till för detta, påpekas nogsamt under huvudrubriken. Och vi vet hur myndigheter som länsstyrelsen tolkar jbv:s "allmänna råd" i termer av "bör" - kan förtydliga för den som undrar. Vad ska då en stackars okunnig medelsvensson göra, annat än huka under köksbordet med sin enda enstöriga, möjligen okastrerade, katt - rekommendationsvis? (Hundar tycks det gå bra att ha en drös av i ett hushåll dock.)

Att det inte finns ngr rekommendationer om kastrering etc i jbv:s text här är förståeligt. Det anser jbv sannolikt inte tillhör "hundars och katters naturliga behov". Vilket är vad texten enl huvudrubriken påstås handla om.

Problemet är fortsatt - som sagt - den onyanserade skrivningen. Och skrivningen överhuvudtaget! Följer man länken i slutet av den aktuella sidan = Mer information

Jordbruksverkets sidor om hundar och katter

så finns heller ingen fördjupning, ingen uppföljning, inga råd vad gäller "beteendeproblem" (som i smb m flerkattshushåll), inga länkar ens. Dock hävdas (här http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/olikaslagsdjur/hundarochkatter/skotselochtillsyn/saskoterdudinkatt.4.207049b811dd8a513dc80001987.html, under rubriken Så sköter du din katt:

"Katter är självständiga och intelligenta djur. De är inte flockdjur på samma sätt som hundar. Men även en katt har behov av sociala kontakter. De mår bra av att träffa både människor och djur. […]"

Tacksamt med människor. Men vilka djur kan detta gälla tro? Och hur ska de introduceras för katten? Fast så här långt kommer nog ingen Svensson iaf.

Jbv:s bidrag till "tillräcklig kunskap". Häpp!

#37 Såg detta först efter att skickat in mitt. Tycks finnas en hel del varierande synsätt hos jbv ;). Inga bestämda uppfattningar om någonting? Det kan vara bäst så då man inga kunskaper har heller, men ytterst farligt då det gäller en myndighet med makt. Och en myndighet som hävdar att det är upp till varje enskild länsstyrelse att tolka deras regler och föreskrifter efter eget skön. Resten av oss får vända oss till JO. Shit!

#36

Det har blivit relativt vanligt att katthem och uppfödare vägrar låta katter flytta till ensamhem. Jag säger inte att det är fel att ha katter i grupp (för de flesta kattägare är kanske parvis att föredra eftersom risken för problem ökar med antalet katter), men då krävs det att man tar ansvar för att informera om vilka risker som finns. Att man informerar om vad som krävs för att ge förutsättningarna för att katterna på lång sikt ska trivas tillsammans (inte bara acceptera varandra). Vad ägaren kan göra om det visar sig inte fungera. Det är inte ovanligt att det fungerar alldeles utmärkt de 2-4 första åren man har sina ungkatter för att sedan råka ut för problem, även med kastrerade katter.

Min grundinställning är att börja med en katt och bedöm sedan efter KATTEN, inte efter ditt behov, om det är lämpligt att skaffa fler. Gå inte in med någon föreställning om att varken det ena eller det andra är bäst för en given individ utan gör den individuella bedömningen. Många katter trivs alldeles utmärkt som ensamkatter, tom. bäst så. 

Vad gäller kastrering så vet både du och jag att vi inte lever i en utopi och jag håller fast vid att om man har problem och måste välja är det bättre att spendera 500 kr på att lära sig mer om katten och dess behov än på en kastrering. Kastrering gör ofta problemen mindre, men löser dem sällan. Det som löser problemen på riktigt är kunskap och praktisk tillämpning av kunskapen.

#37

Nejdå, jag är precis på samma linje som SJV.

#39 Tycker inte alls att du och Jordbruksverket är på samma linje, Silvestris. Jordbruksverket skriver i sina Djurskyddsbestämmelser om katter att "de har likväl ett behov av social samvaro. Genom sällskap av andra katter, andra djur eller människor kan du se till att din katt får den sociala kontakt som den behöver."

Du skriver i #39 att

"Majoriteten av mina kunder har huskatter. Hemlösa katter som har levt i kolonier kanske har bättre förutsättningar att leva i grupp än många andra katter (hemlösa katter som inte mår bra i en grupp kommer ju inte söka sig till ett sådant liv) men majoriteten av Sveriges katter landar inte i den gruppen katter." (Min betoning)

Slutsats: Jordbruksverket anser att katter mår bra av att leva tillsammans med andra katter, men man kan vara försiktig just vid introduktionen av en ny katt, enligt #0. (Fast där har de uttryckt sig onyanserat och klumpigt och försummat sitt informationsansvar om hur man underlättar introduktionen av ny katt.)

Du däremot anser tydligen att majoriteten av Sveriges katter mår bäst av att leva som ensamkatter - punkt. 🤫

#39 Du skriver  "om man har problem och måste välja är det bättre att spendera 500 kr på att lära sig mer om katten och dess behov än på en kastrering. Kastrering gör ofta problemen mindre, men löser dem sällan."

Ett mycket egendomligt resonemang!! Du verkar tro att kattägare bara vid ett enda tillfälle under kattens kanske 15-åriga liv har en liten summa att avvara på katten (förutom mat och sand får man förmoda), nämligen 500 kr. Ska man då använda pengarna till kastrering eller något annat…? 🤔

Jag är helt övertygad om att de allra flesta kattägare kan skrapa ihop minst 500 kr flera gånger under kattens levnad! Alltså föreligger inget valbehov. Alltså kan man både kastrera och skaffa sig kunskaper. Kunskaper är dessutom ofta gratis nuförtiden via internet.

Får man fråga vad du tar betalt för dina kurser/rådgivning om kattbeteenden - kan det vara just 500 kr? Du kanske har skrivit en bok i ämnet? Undrar vilken eller vilka forskare du har som inspiration och förebilder i ditt arbete?

Hävdar fortfarande att kastrering löser de flesta beteendeproblem, både för enskilda katter och för kollektivet av hemlösa, oftast övergivna eller bortsprungna, katter. Det inser t ex Länsstyrelsen Västmanland som i våras körde en stor kattkastreringskampanj.

Om man vill ha flera katter ihop tror jag inte den texten hindrar en från att skaffa fler katter.
Förhoppningsvis söker man antagligen svaret själv, vilket jag antar att den som lyckats leta sig till jordbruksverkets hemsida kommer att göra.

Det är inte helt lätt att sätta ihop katter alla gånger, det kan även gälla vissa flockdjur.
Då kan jag hellre störa mig på hur dom formulerar sig om hundar, för det är ju inte alls så lätt alla gånger att bara sätta ihop en massa hundar i en flock även om det underlättar när dom är flockdjur.

#40

Genom sällskap av andra katter, andra djur eller människor…

Detta betyder inte att SJV anser att katter ska hållas i grupp utan att de behöver sällskap, en människa går lika bra som något annat djur. Så, SJV anser att katter är sociala djur och jag håller med helt och hållet.

Och jag anser inte alls att majoriteten av Sveriges katter bör leva som ensamkatter. Dock är jag helt övertygad om att majoriteten av dem inte alls skulle fara illa av det.

#41

Självklart tror jag inte att en kattägare endast har tillgång till 500 kr under kattens hela liv, utan jag talar om en situation där man måste välja t.ex. när du väl har ett problem som måste lösas. I den situationen är det generellt sett mer värdefullt att lägga pengarna på utbildning än på kastrering.

Vad jag kostar beror på hur mycket arbete ett fall kräver. Det kan bli både mer eller mindre än 500 kr. En kurs får du definitivt inte för den lilla summan. Sedan håller inte jag mig till vad vissa forskare skriver, jag håller mig á jour och läser all forskning jag kommer över. Det vore högst ovetenskapligt att göra på något annat sätt.

#43 Uppfattar fortfarande din uppfattning: "mer värdefullt att lägga pengarna på utbildning än på kastrering" besynnerlig och svår att smälta. Det handlar enligt mitt sätt att se det inte alls om att välja det ena eller det andra. Kastrering borde alltid ske (undantaget avelsdjur) och kunskaper bör alla djurägare skaffa sig. Helst innan de skaffar djur.

I övrigt håller jag inte med varken dig eller JBV när det kommer till det där problematiserandet av att ha flera katter tillsammans. Säger inte att det aldrig förekommer problem, men håller inte med om att problemen kommer som ett brev på posten så fort det blir fler än en katt i hushållet. Har faktiskt sett betydligt mera problem med att hålla ensamkatter.

#44

Du behöver inte hålla med varken mig eller SJV men dagens etologiska forskning visar att aggressivitet är ett av de allra vanligaste problemen som kattägare söker hjälp för. Det är även någonting jag erfar i mitt arbete.  

SJV har som uppgift att basera sina ståndpunkter på vetenskap.

SJV påstår inte heller att problem kommer som ett brev på posten, det är ju mer er illvilliga tolkning.

Och visst borde alla kattägare ha både kunskap och kastrera sina sällskapskatter, men så vet vi ju båda att fallet inte är.

#45 Även om nu inte alla kattägare kastrerar och skaffar sig kunskaper om sina katter är det oerhört viktigt att vi fortsätter att propagera för att fler gör det. Det är enligt mitt sätt att se det bara att jobba på och aldrig ge upp. 

Tyvärr baserar inte alltid JBV sina ståndpunkter på aktuell vetenskap. Det gäller i synnerhet inte området hemlösa katter. 

Som en av deras Medarbetare uttryckte det i en emailkorrespondans: "ibland hittar man inte fakta om det djurslag man föreskriver om, då får man ta det man hittar…" 

Att använda ordet svårt två gånger i samma mening ger ett onyanserat och simpelt intryck. Här borde de kunna bättre när det gäller att författa en text.

Puttar upp för fler synpunkter!

Hoppas inga kattköpeintressenter läser på JVB sida. Det finns katter som vill vara ensamkatter, katter med dålig självförtroende men det är otroligt egoistiskt att bara vilja ha en katt. Katter behöver sällskap av andra katter. Tycker det är självklart att kastrera sina katter framförallt när de bli könsmogen och bråkiga.

Puttar upp för flera synpunkter!

Min erfarenhet är att ev slagsmål eller osämja är värst för kattägaren - det ser/låter värre än det är och det är oftast matte/husse som "lider mest". Själv har jag just nu 4 adopterade katter och bara en som jag haft sen kattunge. Hon har svårast att komma överens med de andra: de fd-hemlösingarna är mer "socialt kompetenta". Mest problem hade jag med min gamling som kom vandrande förra året: långvarigt hemlös i 12-års åldern, okastrerad stor hankatt med ärr över hela kroppen och avslagna tänder. Trots att han blev kastrerad och alla hans skador och åkommor och infektioner botades så rök han ständigt ihop med min unga (sen tidig ålder kastrerade) fd-TNR hankatt. Jag gick dela upp huset i två med galler emellan - och kattluckor åt både fram och baksida ut i trädgården. Ute verkade grabbarna komma överens eller åtminstone kompromissa. Så efter 6 månader slogs de ordentligt (blod skvätte, halsband flög av och gamlingen förlorade och tågade iväg till skogs.) Hans självförtroende var krossat. Jag hittade och bar hem honom. Sen sov han i en vecka. När han vaknade ville han plötsligt in till de andra katterna. Jag släppte ihop dem - även med den segrande unga hankatten. Gamlingen lade sig på golvet och lekte med låtsas mus och var o en av de andra katterna gick fram o nosade. That was it! Efter det inga problem: alla 4 lever i fred. Nu ytterligare 6 månader senare sover de fd-slagskämparna ihop på samma säng. (Och de inte bara "tål" varandra utan leker och sover ihop och agerar som grupp gentemot stackars inkräktare…) För att göra en lång historia kort (och äntligen komma till saken): Det tog sin tid. Men det löste sig och ingen fick mer än ett rivsår och lite stukad självkänsla. Tror ofta tid och katternas egen "smartness" är de faktorer vi mest underskattar. Råd till nya kattägare från erfarnare kattägare, SJV mfl borde också vara just det: Ge det tid! Iaktta djuren och fundera på ev orsaker innan ni börjar snacka omplacering!! Ge era katter alternativ d vs flyktmöjligheter, utkiksplatser, trygg plats att göra sina behov (massa lådor i hela huset/lgh, många matplatser, många gömslen osv. Men en del vill inte ha "besväret" - och det är ju tyvärr då den verkliga anledningen, bristande vilja hos djurhållaren, sätter stopp för bra och ofta fungerande lösningar. Och snälla, kastrera alltid innan ni ens funderar på varför ni har problem! Finns ingen ursäkt att låta bli i min värld! Och skulle kastrering mot all förmodan ej göra skillnad så var det ändå en god investering. För övrigt vet jag ej hur många katter i vuxen ålder som jag sammanfört utan ens en svansryckning!// Elsa

Svårt att säga det där tycker jag, Det beror så mycket från individ till individ. Alla katter är olika helt enkelt.

#51 Ja när det gäller katter får man inte generalisera för mycket eftersom de är sådana individer.