Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (5) Senaste inläggen

Ny kategori 000. Vanliga frågor - FAQ - ej för diskussion! 001. Kattambassadörer TNR/Skygga Katter 02. Hittekatter i Fokus 03. Hittekatter i media 04. Katthem, jour- & stödhem, föreningar 05. Kattens status 06. Kastrering, ID-märking, Vaccination 07. Djurskyddsfrågor 08. Bilder & Filmklipp 09. Goda ideér, råd och tips! 10. Huskatten 11. Kattsjukdomar & problem 12. Kattmats relaterat 13. Kattprat i allmänhet 14. Katter söker hem! / Katter sökes! 15. Bortsprungna/upphittade katter 16. Transporthjälp önskas/erbjudes 17. Solskens- och molnhistorier 18. Evenemang på Katthemmen/ Kampanjer 19. Insamlingar, Auktioner 20. Dagens Ros & Ris! 21. Till minnet av 22. OT Utanför ämnet 23. Utsatta djur av annat slag 24. Annonsdiskussioner 25. Information om Forumet & oss Medlemmar Ny kategori
13. Kattprat i allmänhet

Näthatet och kattdödarens familj

2013-07-03 11:20 #0 av: Katthemsmatten

Läser i DN.se om kattdödaren. Hur psykiskt störd är han inte? Och vilka konsekvenser får inte näthatet när man mordhotar hans familj? Lika bestört som jag känner mig över de dåd som begåtts mot katterna, lika bestört och äcklad är jag över hur nätmobben agerar. Och det sker även på iFokus. Trots anmälningar agerar inte de som står bakom iFokus utan skjuter hela tiden ansvaret på sajtvärdar som inte agerar med det ansvar som borde vara obligatoriskt för en sajtvärd som kan anses motsvara chefredaktören i pressen.

Här kommer länk till artikeln om Högsbofallet:

http://www.dn.se/nyheter/sverige/misstankt-kattdodare-atalas/

Här är länk till ytterligare en artikel, än mer skakande, i Expressen.se
http://www.expressen.se/gt/16-aringen-fantiserade-om-unga-kvinnor/

Anmäl
2013-07-03 11:27 #1 av: Lena

Ja det är skrämmande med det där näthatet som breder ut sig alltmer. Man inser hur lågt stående människan kan vara. Om man nu tar det aktuella fallet med kattmorden blir ju inte näthatarna just mycket bättre än förövaren. 

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2013-07-03 12:05 #2 av: Litenmentuff


Men på ett sätt kan man ju förstå att folk blir hatiska mot GM..Han har ju trots allt plågat ihjäl 9 katter sammanlagt på ett medvetet sätt...Och dessutom verkar han njutit av det...:(

Anmäl
2013-07-03 12:29 #3 av: Katthemsmatten

Men nu är det ju inte GM man har mordhotat utan hans familj! Det har jag mycket svårt att förstå logiken i.

'Öga för öga, tand för tand' har mig veterligen inte fört utvecklingen framåt och gjort världen till en bättre plats. Det enda det gör är att trissa upp våldet och det kan knappast försvaras med att det någon annan gjorde var förhatligt så jag har 'rätt' att göra samma sak. Två fel blir inte ett rätt.

Anmäl
2013-07-03 12:53 #4 av: Litenmentuff


Nä hans familj förtjänar inte det. Men personligen så tycker jag han förtjänar all skit han kan få för allt lidande han orsakat alla katter samt deras ägare.

Anmäl
2013-07-03 12:57 #5 av: Lena

#4 Gärningsmannen ska ha sitt rätmätiga straff, inte snack om saken. Troligen blir det sluten psykiatrisk vård. Det som jag vänder mig emot är att hatet skenar iväg och gör att anhöriga hotas. 

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2013-07-03 14:20 #6 av: Alexej

Det är verkligen skrämmande hur ansvariga pushar upp folk att hetsa ännu mer oavsett om det är på illersajten eller Flashback - här får ni skriva. Nivån är lika låg ibland på båda sidorna. Känns som om själv misslyckade personer njuter av att skriver skit och hetsa upp folk genom internet och nästan badar i andras olyka. Och att dra in anhöriga med ibland namn, personnummer, fb-sidan och spekulerar hej vild utan några egna kunskaper om bakgrunden, ja, där har vi människor live.

Jag har en utlänsk vän med ett problemungdom som har gjort något kriminellt. Otroligt vad folk "grävde" upp på familjen. Fattades bara deras skostorlek. Ibland är familjen ansvariga varför vissa blir som de blir och gör men samtidigt är det fel att hänga ut hela familjen som inte ens kan försvara sig.

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Anmäl
2013-07-03 14:45 #7 av: Josefa

Men familjen har med största sannolikhet varit medvetna om att den här killen är den skyldige. Så jag tycker att familjen har en del ansvar och skuld till att han hann med så många katter. 

Anmäl
2013-07-03 14:48 #8 av: Katthemsmatten

#7 Jag tror inte att det är så enkelt att avgöra om en närstående är skyldig till något eller ej. Hur skulle de se det?

Anmäl
2013-07-03 15:03 #9 av: Josefa

Det är ju inte direkt så att han vittjat parkeringsautomater eller pangat rutor eller tom ryckt väskor från gamla tanter. Han har sysslat med blodiga saker. Självklart har det lämnat spår. Och man bör vara ganska trögtänkt om en massa katter knivhuggs till döds i ens närområde om man inte börjar lägga ihop ett och ett, när man känner till att ens familjemedlem har plågat och tagit ihjäl djur förr. Speciellt när händelserna inträffat samtidigt som familjemedlemmen varit ute och ränt.

Anmäl
2013-07-03 15:05 #10 av: Litenmentuff


Jag får nog hålla med josefa här...Och när det gäller GM så tycker jag inte ett dugg synd om honom. Hoppas bara han får vad han förtjänar. Kan även nämna att jag läst brevet han snickrat ihop. Bland det vidrigaste jag läst i hela mitt liv..Han är en mycket sjuk människa.

 

Jag känner stor sorg för alla de katter han torterat till döds och för deras ägare..Ni har mina sympatier. Hjärta

Anmäl
2013-07-03 15:29 #11 av: Katthemsmatten

#10 Det är just det som är problemet. Det handlar om en mycket sjuk person och det är sorgligt att vi i dagens samhälle inte bryr oss tillräckligt för att ta tag i psykisk sjukdom på ett tidigt stadium. Psykhälsan är i princip nedmonterad och man förväntar sig att patienterna ska klara sig själva i samhället utan nödvändigt stöd. Som anhörig har man inte den kunskap som krävs för att utgöra stödet och det är cokså oerhört betungande att 24/7 försöka bevaka och behandla en anhörig. De som arbetar inom vården har det lättare, även om också de har det tungt. De har en adekvat utbildning, det är inte en anhörig de vårdar och de arbetar ca 40 timmar per vecka. Inte 168 som det innebär att vårda anhöriga.

Jag försvarar inte beteendet och jag lider med de arma katterna. Faktiskt mindre med de kattägare som släppte ut sina katter efter de första attentaten. Där har katten fått betala hela priset.

#9 Om du hade ett barn som gjort något dumt, är du helt säker på att du skulle klara av att hantera att det fortsatte? Det är en naturlig reaktion att 'bli blind och döv'. Som förälder vill man inte se att ens älskade barn faktiskt har sidor som inte är älskansvärda och man stänger lätt av för att man inte kan ta till sig informationen. Vi vet inte heller hur många gånger de sökt professionell hjälp för att lösa situationen. Oavsett så ger det inte någon rätt att mordhota hota någon annan. Vare sig gärningsman eller anhöriga. Vi lever i en rättsstat, även om den inte alltid fyller de krav som vi var och en kan tycka vore en exakt rättvisa, men det är ändå ett rättssamhälle där domar utfärdas i domstolar och rättvisa inte ska skipas via medborgargarden. Börjar vi tycka att det är OK att vi springer omkring och mordhotar varandra kommer snart samhället att urarta. Var ska vi sätta gränsen för att det är OK med privata hämndaktioner? Den typen av rättsskipning tenderar att ge lägre och lägre tröskel för vad som anses rättfärdigat att ta itu med på egen hand och vi står där inte ett dugg bättre än de mördare, vandaler eller sexualförbrytare vi ansett oss ha rätt att på egen hand döma.

Låt rättvisan ha sin gång den 9 juli inom ramen för domstolsväsendet. Familjen är straffad även utan mordhot. Att ens anhörige mår så dåligt att den för att döva sin ångest skapar ångest eller dödar andra torde vara något av det värsta man kan utsättas för.

Anmäl
2013-07-03 15:33 #12 av: Lena

Att GM är svårt sjuk/skadad råder nog inget tvivel om. Inte heller att han ska ha sitt straff, vilket han med all sannolikhet även får nu. Däremot tycker jag inte det finns några skäl till att gå till angrepp mot hans anhöriga om nu inte dessa också deltagit i djurplågeriet. Att GM kunde hålla på så pass länge med sina vidrigheter trots att stadsdelen var under bevakning tyder på ganska stor förslagenhet. Därför inte alls säkert att de märkte av det så mycket hemma. 

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2013-07-03 19:16 #13 av: Magrat

TS: Min man undrade vad det var jag svor åt och satte sig bredvid mig och läste en tråd på en viss sajt, hans reaktion: "Jag trodde inte att ifokus var ett dotternätverk till flashback! Är det ingen som tar ansvar när de ansvariga för sajten inte gör det?" Jag håller med honom.

//  Leona

Anmäl
2013-07-03 23:17 #14 av: Uppkatten

Man VÄLJER inte att bli psyk-sjuk. Det är inget val som man gör en morgon när man vaknar. "I dag ska jag bli psyksjuk och gå ut och döda katter". "I morgon väljer jag att låta bli".

Det måste vara fruktansvärt när hjärnan inte fungerar som den ska. När man får sådan ångest att man måste börja skada sig själv/andra/döda katter för att "hålla ihop".

Kan man hållas ansvarig för en hjärna som ställer till det för en på det viset? Hur mycket KAN man styra över sin allvarliga psykiska sjukdom/störning? Ungefär lika mycket som över sin cancer kanske?

Handlingen är avskyvärd - det är inte tal om annat. Men självklart kan man inte bete sig illa mot någon vars hjärna "ställer till det", för vem har nytta av det? Och att bete sig illa mot anhöriga är än värre.

Vad vi bör fråga oss är förstås vad som skulle hända om vi minskade barngrupperna inom förskola/skola? Om barn blev sedda och fick tillräckligt stöd tidigt i livet? Var fanns psykiatrin och hur fungerade den? Vad hade personen för stöd i vardagen? Kan vi anklaga en sjuk/störd människa för att omgivningen inte fanns där och hjälpte honom - tillräckligt mkt?  

Jag tycker OERHÖRT synd om människor med psykisk sjukdom som inte får tillräckligt stöd och adekvat hjälp tidigt. Ingen har valt sin sjukdom, och fanns det en möjlighet att välja så tror jag inte att någon skulle välja livet som mkt allvarligt psykiskt störd.

Den här killen har förmodligen ett ganska tufft liv framför sig, med psykiatrisk vård etc.

Jag gissar att hade han fått chansen att göra ett val - i "friskt" tillstånd - så hade han valt att få må bra, att få ett bra jobb, att bilda familj, att leva ett gott liv helt enkelt. Precis som alla vi andra önskar få göra. Man väljer inte att få en hjärna som inte fungerar "normalt".

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.

Anmäl
2013-07-04 00:02 #15 av: Lena

#14 Kloka ord du skriver där! Frågan är vad som gått fel när det blir så här galet i en ung människas liv. Det finns bara förlorare i det hemska som hänt. 

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2013-07-04 08:40 #16 av: Alexej

#14/15 Absolut!

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Anmäl
2013-07-04 10:56 #17 av: Josefa

Nä, man väljer inte att bli psykiskt sjuk och man väljer inte att få ett barn med psykisk sjukdom. Men som förälder har man ett ansvar för sitt barn. Man ska inte skylla på att barngrupperna är för stora osv. Jag menar inte att det är familjens fel att killen inte fungerar normalt och visst, jag vet inte om familjen har försökt få hjälp till honom. Men de borde ha anmält för polisen om att de har en familjemedlem som tar ut sina aggressioner på djur när dessa saker började hända i närområdet. När det kommer till så pass grova våldshandlingar så får man fan stoppa undan  sina moders/faderskänslor och se till att få stopp på det hela. 

Anmäl
2013-07-04 11:06 #18 av: Katthemsmatten

#17 Det är inte bara anhöriga till djurplågare som inte klarar av att vare sig se eller agera. Det händer att även anhöriga till människomördare stoppar huvudet i sanden.

Om nu familjen under flera års tid har sökt hjälp för pojken utan att någonting har skett så förstår jag om man har givit upp. Det hör inte till ovanligheterna nämligen att man som anhörig får stånga sig blodig för att få ens den allra mest basala hjälp från samhället. Det gäller framför allt hjälp för någon med psykiska besvär. Utan att ha alla fakta om den här familjen vill i alla fall inte jag döma dem.

Anmäl
2013-07-04 12:02 #19 av: Rödis

Tack #14 och många andra också! 

Inte bara familjen till GM har det svårt just nu, de drabbade kattägarna har det också jättetufft samt Flashback gruppen som hjälpte till att få fast honom... alla behöver stöttning, ingen mår bättre av hat från människor som inte ens står nära utan bara sprider dessa gifter. 

Anmäl
2013-07-04 15:21 #20 av: Lena

#19 Nej det är smärtsamma dagar för alla inblandade just nu. Det sätter sina spår för dem som drabbats och för dem som jobbat med att fallet skulle lösas och kommit gärningarna in på livet så att säga. 

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2013-07-04 17:57 #21 av: Uppkatten

#17 Du skriver att man inte ska skylla på att barngrupperna är för stora. Men jag jobbar med barn, och ser den verkligheten dagligen. Jag vet hur det är att jobba i en grupp om 17-20 (!) 1-2 åringar och att inte räcka till, att inte kunna ge samhällets yngsta det stöd de behöver. Jag vet hur det är att ta hand om småbarn "på löpande band", därför att det - dessvärre - är så situationen ser ut i perioder i vissa delar av landet inom förskolan. Jag vet hur det är att möta barn i behov av särskilt stöd i förskola/skola, och hur svårt det kan vara att få fram ens det mest basala i "hjälpväg" till dessa barn. Ofta är det bara välutbildade, kunniga och starka föräldrar som lyckas... och ändå hamnar de allt för ofta trots det bara "halvvägs". SJÄLVKLART påverkar det här våra barn och unga! Jag har också jobbat många år med forskning, och är bestört över hur lite barns och ungas behov beaktas i olika sammanhang.

Vet inte hur ofta jag hört kollegor (eller själv) uttryckt oro när barn har haft "allvarligt avvikande beteenden". Och det är en enorm frustration när man själv inte har möjligheter att hinna eller kunskaper nog att kunna stötta barnet tillräckligt. Jag tror att vi har allt att vinna på fler vuxna inom förskola/skola, bättre utbildning hos de anställda, mindre barngrupper, ett ökat fokus på barnen och ett minskat fokus på administrativa uppgifter, mer resurser till de barn som behöver det o s v. Det är så otroligt mycket som grundläggs hos (det lilla) barnet, och ofta kommer (tillräckliga) insatser in alldeles för sent (om någonsin...).

Är man 2,75 vuxna på 17 1-2 åringar kan jag lova dig att man känner sig otillräcklig! Speciellt när de vuxna dessutom har i sin yrkesroll att sitta i möten, gå utbildningar, jobba med adminstrativa sysslor många timmar i veckan o s v. Jag kan lova dig att det går ut över barnen och inte minst över de barn som har störst behov av vuxenkontakt och vuxenstöd! Och det påverkar naturligtvis barnen och hur rustade de är inför framtiden! Vilken självbild och självkänsla de får.

En del barn behöver bokstavligt talat TRÄNAS i hur man beter sig i vardagen, LÄRA in det som för de flesta barn är "naturligt och självklart", lära sig var olika sociala gränser går och hur man ska "stoppa sig själv" så att det inte blir tokigt, lära sig att FÖRSTÅ empati o s v. För det krävs resurser!

Jag är övertygad om att det som samhället inte satsar på våra barn i dag - tvingas man satsa senare när barnen blivit äldre och mår än sämre...

Hur den här killen har haft det känner jag inte alls till. Men generellt så börjar en god "vuxenhälsa" på många sätt redan i barndomen!

Föräldraansvar - ja visst. Men vi känner inte till hela situationen, och vad som gjorts och inte gjorts, vad som hade kunnat upptäckas och inte o s v. Vi vet inte heller hur föräldrarna själva har mått. 

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.

Anmäl
2013-07-04 20:56 #22 av: Josefa

#21 Varför lämnar man bort ett barn på 1-2 år, 8-10 timmar om dagen? Man sätter inte barn till världen för att andra ska fostra dem till en. Det gapas så efter materiella ting att men glömmer bort vad den egna avkomman verkligen behöver. Här ska arbetas heltid och gärna lite till för att man ska ha råd med största TV-skärmen och nyaste modellen på diverse apparater. Ungarna tystas med än det ena än det andra, men den riktiga kontakten mellan barn och föräldrar finns det inte tid till. 

Anmäl
2013-07-04 21:56 #23 av: zorro2

Håller med deg der #22, man sätter barn till världen også ger man ansvaret för oppfostran til samhället, dagis, förskola, skola.

många gånger som jag tagit sista bussen hem en lördag och vilken ser man på stan, grupper med 10-13åringar....ska dom vara där?...är det skolans ansvar?


 

Anmäl
2013-07-05 06:20 #24 av: Uppkatten

#22 Håller helt med dig! Så här små barn (1-2 åringar) skulle inte behöva vara på förskola annat än undantagsvis, och de skulle definitivt inte ha så långa dagar på förskolan som många barn har. Det händer att vi får barn till förskolan som inte kan gå ännu, som fortfarande heltidsammar (har inte börjat äta fast föda ö h t ännu), som inte förstår språket och som själva inte har börjat prata verbalt ännu (inte ens enstaka ord). De riktigt små barnen behöver därtill ofta sova två ggr/dag och äta oftare (och tidigare!) än de äldre barnen, vilket många förskolor har svårt att få till rent praktiskt.

Det är inte ovanligt att barn börjar på förskolan redan i samband med sin ett-års dag... Självklart är det inte bra för barnet, och man ser ofta flera veckor av sorg och förvirring hos de riktigt små barnen i samband med inskolningen och tiden närmast därefter.

Som personal försöker man göra det bästa av situationen: påpekar vikten av att förbereda barnet inför inskolningen (barnet ska t ex vara vant att äta mat dagtid - inte vara vant att ammas huvudsakligen under dagtid). Vi försöker också nå fram med budskapet att det är jobbigt för små barn att vistas hela dagar på förskolan o s v. Men det är i slutänden föräldrarna som bestämmer utifrån sin specifika situation.

Politiker som kommer på besök brukar förvånat titta på barnen och säga: Är de så här små???!!! Ändå är det de som fattar beslut om förskolan...

Jag tycker själv att man överskattar förskolans betydelse för de yngsta barnen (ffa för 1-2 åringarna) och att man underskattar föräldrarnas betydelse för (det lilla) barnet.

Förskolan kan vara ett bra komplement. Men för de allra yngsta barnen är föräldrarna fortfarande det allra allra viktigaste! Jag uppfattar inte att samhället signalerar det till dagens föräldrar. Man signalerar "rätten till förskoleplats från den dag barnet fyller ett år - ställ er i kö för plats snarast!"

Men som verkligheten ser ut idag - så borde vi åtminstone ha en förskola som bättre klarar av att tillgodose små barns behov. Och där är vi inte i dag anser jag. Vi behöver (generellt): färre barn i grupperna, färre barn på förskolegården (mer än 140 förskolebarn samsas på vissa förskolor om en och samma gård), vi behöver en ökad personaltäthet, bättre utbildad personal, bättre resurser till de yngsta barnen och bättre resurser till barn i behov av särskilt stöd. Gärna en maxtid på förskolan per dag samt lagstadgad rätt till semester för barnen. Dessutom borde barn slippa att vara på förskolan när de är för trötta eller för förkylda för att vara där!

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.

Anmäl
2013-07-05 07:19 #25 av: Uppkatten

Kan tillägga att för en del barn är förskolan ovärderlig redan i tidig ålder, t ex i de fall där det är allt för jobbigt hemma, i de fall då mamma/pappa mår mkt dåligt o s v. Finns både för- och nackdelar med förskola för små barn, men vi vinner helt säkert på att göra förskolan så bra som möjligt för alla barn som vistas där.

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.

Anmäl
2013-07-05 10:37 #26 av: Lena

Man kan lugnt konstatera att det finns mycket som brister i samhället idag. Därför är det inte så konstigt att det ibland går helt galet för vissa individer. 

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2013-07-05 19:47 #27 av: zorro2

och det väl därför dagens barn inte har nån respekt för någon eller nånting.


 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.