Små bitar av något gott, skinka t ex och en elementpensel.

Vi har testat elementpensel och Doris (som varit den mer sociala av dem) sprang så fort hon såg penseln.

Ursäkta min okunskap, men vad menas med "klappträna"? :)

Prova med en grytvante på handen istället. Passa på stryka lite när de äter och är upptagna med det.

#3 T ex utefödda katter är ofta rädda för händer/beröring och behöver därför vänjas vid att bli klappade. Ofta börjar man med att klappa med t ex en elementpensel, en lekvippa eller något liknande. När missen börjar tycka att detta är drägligt/mysigt kan man successivt flytta handen längre ner på skaftet och så småningom klappa med handen.

#2 Min skyggaste misse lät sig klappas (och kammas!) första gången sedan hon gosat med en handduk ingniden med torkad kattmynta… Detta "rus" fungerade dock bara en gång - aldrig mer. Elementpenseln har hon konsekvent flytt ifrån, likaså grytvante. Jag har gjort så att jag har suttit bredvid missarna varje morgon när de har ätit frukost (ej första månaderna dock, då jag tyckte att de behövde få äta ifred då). Jag har alltid suttit på samma plats på köksgolvet. Där har jag så småningom kunnat börja klappa och kamma även den skyggare missen. Nu efter knappt 2½ år ställer hon sig fortfarande lätt skeptisk till klappar (men är en glad o social katt i övrigt). Hon är inte rädd för beröring, men är ändå högst tveksam till att bli klappad på.

Inför måltiderna kan hon dock komma fram och gosa fint en liten stund innan hon serveras mat (fortfarande sitter jag kvar på samma ställe, annars går det inte). Och här talar vi alltså om gos utan att ha mat framställd under nosen! Mitt syfte med att inte ställa fram maten direkt har varit att hon ska "vinna" något på att gosa (nämligen den eftertraktade maten).

I början var maten det viktiga i de sammanhangen, men nu verkar hon allt mer njuta av själva gosestunden, när jag kliar henne runt huvudet etc.

Det går bra att klappa och kamma henne när hon äter och har gjort det länge nu.

Ibland kan jag få klappa någon enstaka klapp när hon befinner sig någon annanstans i lägenheten, men det är mer "på nåder". Mitt mål i dagsläget är att "gosestunden inför måltider" (där jag kallar på henne och knäpper med fingrarna för att locka henne att komma) ska kunna bli "gosestunder utan matkopp" (genom att använda samma fingerknäppning). Vi får se om det "lyckas". Lilla missan tar ofta helt andra vägar i socialiseringen/habitueringen än vad matte hade tänkt, men det brukar vanligtvis vara bra vägar!

Jag tror fortfarande att hon är en kelgris innerst inne, men vill hon fortsätta att bara bli gosad med kring maten så är det helt OK det också. Fast visst vore det praktiskt att kunna få hålla/lyfta/bära lite också! 😉

Tack så mkt för utmärkt förklaring. :)