Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (5) Senaste inläggen

Ny kategori 000. Vanliga frågor - FAQ - ej för diskussion! 001. Kattambassadörer TNR/Skygga Katter 02. Hittekatter i Fokus 03. Hittekatter i media 04. Katthem, jour- & stödhem, föreningar 05. Kattens status 06. Kastrering, ID-märking, Vaccination 07. Djurskyddsfrågor 08. Bilder & Filmklipp 09. Goda ideér, råd och tips! 10. Huskatten 11. Kattsjukdomar & problem 12. Kattmats relaterat 13. Kattprat i allmänhet 14. Katter söker hem! / Katter sökes! 15. Bortsprungna/upphittade katter 16. Transporthjälp önskas/erbjudes 17. Solskens- och molnhistorier 18. Evenemang på Katthemmen/ Kampanjer 19. Insamlingar, Auktioner 20. Dagens Ros & Ris! 21. Till minnet av 22. OT Utanför ämnet 23. Utsatta djur av annat slag 24. Annonsdiskussioner 25. Information om Forumet & oss Medlemmar Ny kategori
11. Kattsjukdomar & problem

aggressiv kattunge?

2013-01-25 09:25 #0 av: Veronica_E

Hej!

För ca 2½ mån sen tog vi hand om en kattunge som hittats ensam i en grop som hon inte kunde klättra upp ur. Hon var då ca 5-6v gammal och mamman hittades överkörd i samband med detta. Vad vi vet så är hon född och uppvuxen på en gård utan mänsklig kontakt, man vet inte vem "ägaren" till mamman är.

När hon kom till oss var hon pytteliten, vi var till vetrinären 2 ggr med henne och efter uppvätskning, antibiotika och endel tvångsmatning (hon vägrade äta eller dricka) så blev hon pigg och började äta själv.

Nu till problemet: Hon bits, attackerar! Inte hela tiden men hon kan oprovocerat anfalla händer och underarmar och fötter/vader. Det hjälper inte att säga NEJ, eller att lyfta bort henne, hon bara fortsätter. Hon borde nu vara ca 4 månader gammal. Jag har läst på så mycket jag bara kan och min teori är att hennes beteeende beror på att hon inte lärt sig av mamman och syskon hur man ska "bete sig", samt att hon inte träffat människor under sina första veckor.

Hon är inte kelig, har aldrig strykt sig mot någon av oss eller lagt sig i knät. Däremot kan hon lägga sig brevid oss i soffan eller i sängen och när hon halvslumrar så får man klappa henne på huvudet. Annars kan vi inte klappa henne alls, hon hugger efter händerna om man försöker.

Nu börjar det bli obehagligt, barnen är rädda för katten och deras kompisar vågar inte ens komma hem till oss pga henne.

Är det någon som vet hur vi ska hantera det här??? Vi vill ju att hon ska stanna hos oss men om hon fortsätter så här så kommer det bli ohållbart :(((

Anmäl
2013-01-25 09:42 #1 av: Jourhemmet

Skaffa en katt till, en trygg katt, lite äldre än er kattunge som får lära henne hur man beteer sig som katt. Tyvärr kan detta hända när de inte får den oerhört viktiga uppfostran från sin mamma.

Aldrig någonsin skälla på katten utan lyft bort henne när hon gör så, biter hon i händerna så håll handen stilla för att när hon lugnat sig ta bort handen. Avled beteendet med annat. Använd aldrig händerna när ni leker med henne utan använd vippa och dyl. Aktiverar ni henne mycket? Är hon ensam mycket? Som sagt skaffa snabbt en kattkompis till henne.

Anmäl
2013-01-25 09:47 #2 av: Sagolika

Jag instämmer. En lugn, trygg katt äldre än hon som kan uppfostra henne. Plus kastrera henne så tidigt som möjligt.

Anmäl
2013-01-25 10:05 #3 av: Katthemsmatten

TS du får mycket goda råd av #1. Dessutom måste ni 'tvångsgosa' henne, dvs ta upp henne inlindad i en stor handduk och håll fast henne. När hon slutat spjärna emot, för det kommer hon göra, så får ni försiktigt lirka in en hand i handduken och röra henne. Gör det här så många gånger ni hinner varje dag. Det går utmärkt att göra det medan man tittar på TV.

Och hon behöver en trygg, tam vuxen katt som kan lära henne vettigt kattbeteende. Hon var så ung när hon förlorade sin mor att hon inte fått någon som helst uppfostran. Det kan en vuxen katt råda bot på och ni kommer få en alldeles förtjusande liten katt istället för vad som håller på att utvecklas till ett minimonster.

Anmäl
2013-01-25 10:30 #4 av: Veronica_E

#3

Ska man verkligen göra så? Tvångsgosa alltså? Allt jag läst säger motsatsen, låt henne vara tills hon själv söker kontakt. Känns som att man sabbar det förtroende hon förhoppningsvis ändå har.

Ja det där med en katt till säger alla. Jag måste nog jobba lite på sambon på den fronten...

Anmäl
2013-01-25 10:47 #5 av: Jourhemmet

Man bör tvångsgosa men med många korta stunder. Fråga din man om han vill ha en trygg gosig katt eller en som inte vill veta av er.

Anmäl
2013-01-25 10:57 #6 av: Katthemsmatten

#4 Om man inte provocerar en skyggis så kommer den aldrig att bli trygg. Den behöver uppleva att den faktiskt inte dog av att bli berörd, inträngd i ett  hörn och liknande. De går bakåt en stund, men sedan går de framåt 2 steg i sin utveckling. Så gör saker som den inte själv vill. Katten har bara behov av dig som betjänt - någon som ser till att det är rent i lådor och sovplatser och som serverar mat med jämna mellanrum. Katten klarar sig utmärkt utan oss människor, men det är inte bra om den ska bo i en familj. Speciellt inte i en familj med barn.

Anmäl
2013-01-25 10:58 #7 av: Alexej

Problemet ligger som du själv har skrivit att katten växte upp utan mamma och syskon. Det är ni som måste uppfostra katten nu-så snabbt som möjligt och så konsekvent som mögligt. För eran och kattens skull.

2 artiklar som kan hjälpa dig:

http://hittekatter.ifokus.se/articles/4d714722b9cb46224405bb31-varfor-bor-kattungarna-vara-minst-12-veckor

http://hittekatter.ifokus.se/articles/4d715623b9cb46221d0672e5-skygg-kattunge-hemma-och-nu-del-1

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Anmäl
2013-01-25 11:34 #8 av: bymaruska

Det är lite delade meningar om tvångsgos. För min del skulle jag aldrig använda mig av den metoden till att börja med när kattungen har lite av beteende störning. Kattungen har aldrig lärt sig hyfs av mamma katt och då måste ni hjälpa katten med det. En snäll, tålmodig äldre katt med pondus löser det hela är jag ganska övertygand om. Beröringen kommer av sig själv vart efter om katten vill. När du beskriver att ni får klappa lite betyder att missen vill med vågar inte riktigt. Så titta runt bland katthemmen efter en vägvisarkatt som kan agera mentor. Plus att över tid så har två katter väldig stor glädje av varann.

M-H

 

Anmäl
2013-01-25 11:59 #9 av: Veronica_E

Åh tack för de artiklarna!

Nu när jag läser era svar så blir jag besviken på mig själv över att jag inte frågade tidigare! Jag började leta information när hon började med sitt oönskade beteende. Jag skulle ha gjort det från början.

OM vi nu skulle skaffa en katt till, vad ska det vara för katt? Hur gammal? kön? spelare sånt någon roll?

Och ja, kastreras ska hon så fort det går.

Anmäl
2013-01-25 12:08 #10 av: Jourhemmet

Kön spelar ingen roll men en ungkatt skulle jag rekommendera, inte för gammal för då finns risken att den blir irriterad på den lille vars liv kommer att gå ut på att busa.

Hjälp en katt från ett katthem så räddar du två liv, den du köper och en till som får komma in från kylan på den plats som blir ledig. Katthems personalen kan hjälpa dig att välja rätt, katten är dessutom kastrerad, idmärkt, vaccinerad och vetundersökt. Du har även möjlighet att lämna tillbaka katten OM det mot förmodan inte skulle fungera. Se till att din kattunge är vaccinerad x 2 innan du tar hem en ny katt men gör det snarast för att styra upp din katts beteende så fort som möjligt.

Anmäl
2013-01-25 12:48 #11 av: Katthemsmatten

Håller helt med #10. Och du ska inte vara besviken på dig själv. Du insåg att du behövde hjälp med ett problem och såg till att få det. Många andra skulle skickat katten i döden hellre än att försöka ta reda på vad man kan göra för att hjälpa den till rätta.

Anmäl
2013-01-25 13:36 #12 av: Josefa

#10 Eller köp en katt från en privatperson som också tar hand om hemlösa katter. Blir så irriterad på katthemsfolk som hela tiden påpekar att man absolut inte ska köpa från privatpersoner utan från katthem. Det beror väl på vad det är för katter som privatpersonen säljer? Många katthemsfolk gör allt de kan för att förstöra för privatpersoner som försöker hjälpa hemlösa katter. Samma sak gäller hos mig. Får jag iväg en katt så har jag möjlighet att ta in en ny.

Anmäl
2013-01-25 13:42 #13 av: Katthemsmatten

#12 Josefa, det är inte så vi menar, men det är svårare att hänvisa till en privatperson. Skulle självklart kunna hänvisa till dig, men jag har inga kontaktuppgifter och dessutom är det inte ens säkert att man vet i vilken ände av landet TS bor. Därför är det enklast att hänvisa till ett katthem. De är lätta att hitta till via google/eniro/hitta, men det går inte att googla fram 'privatperson med hittekattsförmedling'. Rekommenderar man att ta katt från privatperson är risken överhängande att det blir från en BYB via blocket och då har vi inte vunnit någonting alls för våra hittisar. Snarare tvärtom.

Du har ju alla möjligheter att PM:a TS, både i den här tråden och andra, för att erbjuda dina katter.

Anmäl
2013-01-25 13:48 #14 av: Josefa

Även om ni inte menar på det viset, så tolkar de flesta det som att man absolut inte ska gå in på Blocket el dylikt och leta katter. I annonserna står det ofta lite om katternas bakgrund, så att man kan läsa sig till om det är omhändertagna katter eller BYB.

Anmäl
2013-01-25 13:52 #15 av: Katthemsmatten

Det kräver trots allt att man är insatt i problematiken med BYB, vilket väldigt många inte är eller ens förstår vad det innebär. Katt som katt, liksom.

Anmäl
2013-01-25 14:16 #16 av: Alexej

#8 Tvångsgosning är väldigt bra med en kattunge/ungkatt som inte har lärd sig gränser och att "underkasta" sig. Katten måste lära sig hur den ska få göra utan att människan blir skadad. 

Kattmamman bestämmer alltid när, hur och hur länge. Vill hon slicka rent ungen tex ser hon till att den håller sig lugnt, oftast genom att hålla fast ungen. Samma sak gör man när man virra in en ungkatt i en filt eller tjock handduk.

Lika lite som man gör sina barn en tjänst med en uppfostran utan regler är det med kattungar. Där måste man ta över jobbet av mamman genom att hålla fast en katt, hålla den still med ett grepp i nacken (inte lyfta äldre kattungar), fräsa mot de. Jag har fräst mycket mot kattungar, de lär sig snabbt.

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Anmäl
2013-01-25 17:35 #17 av: Lena

Ser att du fått många god råd om hur du bör gå tillväga. En ställföreträdande kattmamma känns som det viktigaste i det här läget. Vi människor kan aldrig lära en katt att bli katt på samma sätt som andra katter kan. Bra med en katt som själv bott med andra katter och har utvecklats till en riktig katt om du förstår hur jag menar. Och som sagt det finns katter både hos katthem och privatpersoner som skulle fungera bra i det avseendet.

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2013-01-25 18:28 #18 av: Uppkatten

Min första misse var väldigt ung när han kom till mig och ordentligt hårdhänt! Jag fick vara tuff med honom! Fräsa åt honom, rulla över honom på rygg och "fya". Säkert borde han fått bo kvar med mamma och syskonen några veckor till, men ibland vill livet annorlunda...

Han var ordentligt hårdhänt upp till drygt ett års ålder. Därefter blev han den absolut vänligaste, goaste, supersnällaste katt som någonsin funnits. En helt fantastisk misse!

Så ge inte upp bara för att missekatten inte vet hur man ska bete sig - det går att påverka och du har fått massor av bra tips!!! Följ dem!!!

När min misse var som "värst" (och jag lekte ALDRIG med händerna med honom!), så anföll han ALLT som rörde sig!

Jag sov med knästrumpor, långkalsonger, polotröja och hade t om tubsockor på händerna nattetid eftersom han anföll mig så intensivt om jag rörde mig i sömnen... (han sov i min säng).

Jag funderade på att sälja honom till försvaret som attack-robbot eller nå´t...Obestämd

Jag hade alltid massor av rivsår på händer o underarmar, och mina kompisar sa dagligen att : "vad du ser ut!"

Men jag var bestämd och konsekvent mot denna lilla svarta missekattpojke och jag lovar att detta vilddjur blev den mest fantastiska misse man kan tänka sig! Använde aldrig tänder eller klor mot mig under de kommande ca 16 åren som vi fick tillsammans. Var världens mjukaste finaste misse.

Och ja, han fick en kompis också när han var knappt halvåret, eftersom matte till slut inte stod ut med att leka 20 timmar om dygnet....

Vet dock allt för många missar som avlivats i tidig ålder p g a att de inte fått lära sig att "vara katt"...

Följ råden du fått alltså och fortsätt att höra av dig här vid problem! Glad

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.

Anmäl
2013-01-25 21:43 #19 av: Veronica_E

Tack så hemskt mycket allihop för alla svar och råd!!
Jag är glad att jag hittade den här sidan, nu får jag börja operation övertalning här hemma :))

Anmäl
2013-01-27 21:21 #20 av: Katthemsmatten

Håll oss uppdaterade om hur det går, både med operation övertalning och att få missen uppfostrad.

Anmäl
2013-01-28 17:00 #21 av: Veronica_E

Operation övertalning har tyvärr inte funkat så bra.
Just nu är jag inne på att skaffa ett större klösträd så att hon kan göra av med lite energi.
Jag provar att fräsa åt henne när hon attackerar och det funkar faktiskt, även om hon försöker igen så ger hon sig till slut :)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.