Lite orolig över att bo med en sjuk katt

Hej!

Nu skapar jag denna tråd enbart för att jag vill skriva av mig lite om hittekatten  Leon och att jag är lite väl nojjig ibland.

Nåja, Leon är inte min på pappret än, just nu är vi fortfarande jourhem till honom. Han kom hit i oktober 2011 som en helt apatisk katt, vi hade aldrig sett något liknande. Han har aldrig varit arg eller aggresiv mot oss på något sätt, och idet första halvåret var han verkligen helt apatisk och reagerade inte på något alls.

Han har forl och dessutom arytmi. Sist han skulle operera bort några tänder så ringde de från vet och sa i princip att han visade på stark arytmi och att han kanske inte skulle klara operationen, då hade han bara varit här hos mig i någon månad. Jag tyckte det var skitjobbigt att få höra detta rent ärligt, att han kanske inte skulle klara sig. Men nu gjorde han ju det, den gången...

Efter att ha haft honom här nu i över ett år, så bestämde jag och min sambo att det är klart att Leon ska få stanna här hos oss, vi vet ju att han har det bra här. Och självklart vill inte katthemmet att han ska skrivas över helt på oss som ägare förrän han är "upp-putsad" och klar både vad gäller några tänder som ska tas bort och att hans hjärta måste bli kollat ordentligt med ultraljud hos hjärtspecialist så att vi som blivande ägare vet vad som kan vara felet. Det är samma veterinär som ska operera honom denna gång, och hon ville verkligen också att hans hjärta skulle kollas upp ordentligt innan.

Jag tror, ärligt talat, inte att Leon kommer att leva i jättemånga år till. Det har varit så många turer med forl, avslagna tänder, ringorm, arytmi, lös mage....ja allt möjligt. Just nu mår han bra här, och han och Andra Saker (min lilla honkatt) tycker om varandra mycket. Det märks, även om de inte ligger och myser ihop.

Jag vet att man inte ska oroa sig i onödan men jag gör det ändå, mina tankar nu är om Leon inte klarar sin nästa munsanering.

Finns det någon annan här som har haft/har en katt med arytmi eller dåligt hjärta och forl? Och i sådana fall hur har ni gjort då med munsaneringar? En lång narkos ska ju inte vara så bra för katten, men om katten har arytmi är det då bättre med två korta narkoser? Usch vad jag oroar mig innan jag vet något, men med tanke på vad vet sa förra gången han sövdes så...

Det finns olika sätt att söva en katt. En riktigt duktig veterinär brukar kunna hitta lösningar som gör det möjligt att sanera tänderna trots andra hälsoproblem. Lite beroende på vad för fel kissen har. Det bästa är naturligtvis att han blir undersökt vad gäller sin arytmi först innan nästa tandsanering ska göras.

Dålig tändert kan i sig ge upphov till alla möjliga sjukdomar. Vid FORL brukar katten må bättre ju fler tänder som tas bort.

# 1 Tack för lugnande svar! Han ska kolla hjärtat nu på måndag så det känns ju jättebra att få veta mer om vad vi kan göra och vad det kan bero på.

Det är ju även det här med forl som känns lite jobbigt, jag ska fråga om de kan ta så många tänder som möjligt utan att det ska behöva bli en alltför lång narkos för honom. Det är just narkosen som jag oroar mig för. För visst har jag väl all rätt att be veterinären att de tar bort kanske alla resterande tänder även om de inte är forlangripna än. Troligvis blir det i alla fall tre gaddar till som ryker, en som är sprucken och två som veterinären tror det är forl i (han hade ju forl i de tänder han drog ut sist). Jag vet att en katt klarar sig bra även utan tänder, menman får ju anpassa maten lite mer då.

Lilla Leon som redan nu ser ut som en gammal sköldpadda när han äter...

Jag tycker du ska prata med veterinären som gör kontrollen av hjärtat om hur du upplever det. H*n kan helt säkert ge dig råd, och dessutom prata med kollegan som ska ta hand om tänderna, om hur man bäst ska gå till väga.

Håller tummarna hårt för att allt ska gå bra för Leon!

Kan inget om problemet men tycker det är underbart att du bryr dig om katten. Sjukdomar som Forl och hjärtproblem brukar annars lätt bli dödsdomar för en katt.

#4 Nej men gud nej, den här katten ska inte dö än om jag får bestämma! Hade han bott kvar ute så hade han nog dött för länge sedan, så tilltuffsad och trasig som han var förut.

Han bor hos mig av en slump kan man säga, vi skulle inte ha katt alls, men jag och min sambo tänkte att vi kunde ju vara jour/akuthem åt en katt i stället. Väl på katthemmet träffade vi Leon, den mest apatiska katt jag någonsin sett. Det var min sambo som sa det, att ska det bo en katt hos oss så ska det vara en som ingen annan vill ha och någon som verkligen behöver oss. Gulliga, söta och sociala katter finns det alltid hem till. Men de behöver inte bo hos oss sa han.

Och efter att ha träffat Leon på katthemmet ett par gånger så var det ingen frågan om saken, INGEN var intresserad av Leon, och inte heller under det året som han har bott här har någon visat intresse för honom.

Han har det bra här, lugnt och skönt och ingen stress. Bara jag får veta vad som är felet med hjärtat hans så blir jag lite lugnare, och då vet jag ju även vad jag kan göra för att hjälpa honom. För mig är han värd mer än alla raskatter i världen. Helt galet vad man kan fästa sig vid en rädd, försiktig, apatisk, skygg och sjuk katt....

Dagens stora rosbukett till dig och din sambo, Gatukorsning!

Så länge man vet vad man har att rätta sig efter går det alldeles utmärkt att leva med en katt med hjärtfel. Man är medveten om riskerna och att katten kanske inte kommer att leva tills den blir 20 år. Sorgen får man ta den dag det händer, precis som med alla andra katter vi delar våra liv med.

Äsch då...nu blir jag generad ju

Jag skickar blommorna vidare till karlsloken som fyller 30 i morgon!

Det tycker jag han är värd, han också

#5 Jag blir alldeles tårögd av att läsa dina inlägg och särskilt det under 5 och all din kärlek till lilla Leon.

Så väl jag känner igen mig i dina tankar om en sjuk kisse som man vill göra allt för. Håller med om att ni är värda alla rosor som tänker så och det har även jag och min man gjort och på så ändå blivit ägare till de mest fantastiska katter.

Hoppas att ni kommer tillrätta med Leons problem och får många lyckliga år tillsammans.

Jag håller tummarna för dig imorgon! Hoppas verkligen att det inte är så illa och att er kisse klarar sig flera år till! Vill inte att du ska behöva känna den sorg som jag känner sedan 3 veckor nu. Så jag sänder den lilla positiva energi jag har kvar i kroppen och en massa kärlek till Leon och kommer verkligen hoppas att han klarar sig med minsta behandling möjligt för skygga lilla kissens skull!

Här är han mitt svarta lilla monster!

Även denna bild togs på katthemmet, vet inte av vem eller när.

Jag är jättenervös för i morgon, men det är bra att han får komma och göra ultraljud i alla fall. När jag ringde och pratade med djursjukhuset så sa de att de kanske även skulle ta blodprov om jag ville och om veterinären ansåg det som nödvändigt. Ett blodprov säger ju inte så mycket om hjärtat på katten, kanske med om andra värden. Vet inte ens hur det går till att ta blodprov på en katt... Eller hur det funkar med ultraljud heller. Det blir första gången för mig att se hur detta går till med katter så jag kommer absolut att lära mig en del.

Har positiv erfarenhet av djursjukhuset, vilket känns bra, eftersom de var så hjälpsamma när min honkatt fick så mycket komplikationer vid kastreringen. Komplikationer som de inte kunnat göra något åt för att förhindra vad jag förstår.

Lilla kissen, han hade tur att ni hittade varandra och att du tar hand om honom!
Ett blodprov kan man se blodvärdena på, om dom har brister av något eller om dom har lite blod i kroppen, dom kan även se njur och lever-värden för att se till så att dom ärr stabila och att dom fungerar som dom ska. Så jag tycker absolut att du även ska be om ett blodprov där dom kollar allt sånt för man kan få veta det inom 15 minuter om dom har eget lab, vilket i stort set alla djursjukhus har. Även om det höjer kostnaden med runt 4 - 500kr (dom ggr jag gjort det på min bebis kostade runt det) så är det verkligen värt det för att se hur resten av kroppen fungerar.

Ultraljudet kan dom se eventuella deformeringar på hjärtat, hur det slår och pumpar ut blodet i kroppen.
Jag tycker det är bra att det kollas upp på fina svarta kissen!

Håller med om det som Tessan skriver och det är bara bra att de är noggranna med lille Leon.

Vi håller alla tummar och tassar vi har här för att det går bra i morgon. När det är så här speciella saker så har ofta djursjukhuse bättre resurser.

Så fin han är, ditt lilla monster!

Man tar blodprov på en katt på samma sätt som på en människa, förutom att man rakar bort litet päls först. Dvs man stasar och sätter en nål i den största ven man hittar. I en fullt tam katt är det ett framben, men om katten är onormalt stressad eller skygg och det är en klinik där man är van att hantera skyggisar så brukar man handstasa och använda sig av lårets insida för att inte i onödan stressa kisse. Du ska se att det kommer att gå jättebra för er.

#14 Vad menas med att stasa och handstasa?

Leon är allt utom aggresiv kan jag lova. Sist jag hämtade upp honom från munsanering (november 2011 tror jag det var) så frågade jag personalen hur han verkade och hur han mådde. Djursjuksköterskan berättade att han hade fräst lite åt henne när han vaknade upp och jag blev jättestolt över kissen. Han visade ju känslor som en riktig katt genom att fräsa!

Leon är ganska lätt att hantera när han blir upplyft (av mig) hos veterinären. Men han blir mycket mycket stressad och rädd ändå, söker min blick och väntar på att jag ska blinka mot honom. Vilket jag naturligtvis gör. Hemma lyfter jag aldrig upp honom om jag inte absolut måste, eftersom det stressar honom något oerhört. Jag har inget behov av någon knäkatt heller, jag vill bara att han ska må bra. Han får gärna bo under sängen om han känner sig trygg där, bara han inte har ont eller är rädd. Det senaste halvåret har han faktiskt börjat sova som en "riktig" trygg katt: på sidan eller kura ihops sig till en liten boll. Mycket mera avslappnad kisse kan jag lova.

Håller tummarna för dig och Leon! Hoppas på det allra bästa vad gäller resultat av undersökning etc.

#15 Förlåt, litet yrkesskadad. Stasa är det man gör när man med hjälp av en gummislang och klämma drar åt så att venen ska bli större och gå lätt att sticka i. (Du vet säkert hur det går till när du fått blodprov taget i armvecket.)

Handstasar man har en sköterska sina båda händer till hjälp istället. Oftast är det mindre traumatiskt än om man gör det på det traditionella sättet. Men det kräver 2 personer för att ta blodprovet. En som stasar och en som sticker.

#17 Aha, tack du har jag lärt mig ett nytt ord i dag! Dags att påbörja projekt "få-in-svarta-faran-i-buren". Man vet aldrig hur lång tid det tar!

# 18 Det är ett problem jag känner igen

Jag hoppas så mycket jag bara kan att allt ska gå bra idag, att lilla Leon inte har ett alldeles för svagt hjärta utan att det kan fortsätta hålla igång honom ett tag till!
Jag gråter helt ärligt floder igen nu. Jag vet hur otroligt rädd jag var att något skulle vara allt för fel på min bebis eftersom hon inte ville äta, med jag visste ju att hon hade fått forl, men två dagar senare var hon trots det borta på grund av en tumör. Det är bara 22 dagar sedan ännu och extremt ensamt.
Jag hoppas och önskar att ni slipper allt som har med såna negativa upptäckter att göra, jag önskar ingen i världen den chocken jag fick så jag sänder all kärlek till er nu tills du vet hur lilla fina svarta monstret mår egentligen, för det är svårt att veta hur en skygg kisse mår dåligt man inte har lika lätt att uppmärksamma dom små förändringarna. Men jag vill tro att ni kommer hem med kissen och iaf någorlunda bra nyheter.

Min älskade Alice skulle bli 11 i vår så dom ville inte använda "vanlig" narkos på henne utan hade tänkt använda gas för att kunna vrida över på syre om hon visade tecken på att bli dålig. Men det kom ju aldrig så långt som till operationen.
Men gas-narkos tror jag skulle vara det säkrare valet på Leon också vid nästa munsanering.

Massa kramar till dig och din fina kille!

Så....nu är vi hemma igen, Leon och jag.

Vi fick träffa veterinär Anna Tidholm, och jag visste sedan tidigare att hon arbetar pådjursjukhuset dit vi skulle. Hon verkar vara en mycket välutbildad veterinär, docent och europeisk specialist, så det kändes väldigt bra! Vad jag har förstått nu när jag har läst på så är hon en veterinär som flera uppfödare verkar vända sig till. Så jag och hittekatten Leon kände oss lite ännu mera speciella just bara för det!

Vi tog inget blodprov, det får de göra i morgon i stllet när han ska operera bort fotltänder. Men Vi kollade på ekg och ultraljud. Enligt ultraljudet såg hjärtat mycket fint ut, helt normalt. EKG visade att han ligger lite lågt, på 140 slag per minut. I vanliga fall så ligger en katt på 150-160. Men när vi tog bort filten över ögonen på honom så gick pulsen upp till 180, så det var bra i alla fall. Leon har en förmåga att " "tappa bort" ett hjärtslag ibland, han liksom hoppar över det. Veterinären rådde mig att kolla upp Leons hjärta en gång per år (om jag inte märker att han blir ovanligt trött eller så, då ska han naturligtvis in på koll tidigare). Jag känner mig så mycket lugnare nu när jag i alla fall vet. Och om han ska sövas så måste det vara med Atropin och inget annat.

Just nu är jag riktigt fånigt stolt över honom, han är ju verkligen världens snällaste katt. Både veterinären och sköterskan tyckte att han var mycket lättundersökt eftersom han var så snäll. Ärligt, min andra katt hade ALDRIG varit lika still och snäll, hon är en hoppetossa utan dess like.

Så, munsanering i morgon då...som veterinären sa, han ska ju inte behöva gå runt med smärtsam forl bara för att hjärtat slår lite långsamt. Sedan så finns det alltid en risk vid narkos så klart, och det vet jag ju om.

Känns lite bättre just nu för stunden, men i morgon vill jagINTE ha några samtal från veterinär som säger att de är osäkra på om han vaknar upp... Jag vill ha ett samtal där de säger att allt har gått bra, katten har vaknat upp och han har fräst ifrån lite.

Skönt att höra att allt gått bra. Håller tummarna för Leon och dig imorgon. Men det kommer säkert att gå utomordentligt. Ni verkar ha hamnat hos en riktigt kompetent veterinär.

#22 Jo, verkligen.

"Specialkompetens inom hjärtsjukdomar, svensk specialist inom invärtes medicin, europeisk specialist inom VMD (vad det nu är för något) och docent inom hjärtsjukdomar. " Tror ärligt talat inte att jag hade kunnat få komma till en mer kompetent veterinär i detta område! Flaschigt värre! Och så kommer jag in där med en svart ärrad och halvt ruggsliten hittekattsskyggis med forl liksom...

Och så var hon trevlig, förstående och tydlig i sitt tillmötesgående av mig och Leon. Och sååååå lugn! Det hjälpte mycket!

Det är Leon och hans olyckskompisar som behöver de bästa veterinärerna! Och som förtjänar det mest dessutom.

Har läst hela tråden och jag är imponerad och glad av allt gulligt och fint du skriver

Lycka till imorgon vackre Leon och dig

Jag är verkligen jätteglad över att undersökningen gick bra och att hjärtat är fint!
Jag kommer fortsätta hålla tummarna för honom imorgon, du ska inte behöva det där samtalet. Jag vill tro att du får hem din älskade skyggis igen och att ni får bli hans "människor" på riktigt, inte längre vara hans fosterhem.
Han verkar ha funnit lite trygghet med er och det märks hur mycket du älskar honom. Han kommer va ännu lite mer tandlös och kan behöva specialmat nu när tänderna försvinner, men dock precis lika älskvärd och speciell som tidigare!
Jag kan inte ens förklara i ord hur glad jag är för din skull att undersökningen idag gick bra! Det visar starka tecken på att han kommer klara av munsaneringen fint imorgon tycker jag, men vi kommer nog ändå vara många som håller tummarna och tänker på er!

Massa kramar till er!

#25 och #26 Tack!

Han har ju uppenbarligen varit sövd två gånger tidigare, en gång vid kastrationen och så vid munsaneringen sist. Själva munsaneringe är jag inte ett dugg orolig för, det är samma veterinär som gjorde det sist, så det är bra. Det är bara narkosen som jag tycker är lite läskig. Men han är tuff grabben, de första levnadsåren ute på gatan (när det dessutom var två riktigt ordentligt kalla vintrar här) tog han sig igenom. Tuffa killen!

Han kommer säkerligen att ta sig igenom detta också, jag vill och tror det! Så att ni får många fler år tillsammans med svarta skyggisen som kanske efter en tid med värkande forl-tänder borttagna blir en lite mer tryggis som vågar vara ute och prata med åtminstone sina människor och umgås med sin kattkompis!

Just nu ligger han längst in under hörnsoffan och hatar mig...

Nejdå det är klart han inte gör. Han har bara varit stressad och behöver ett lugnt, mörkt hörn för att lugna ner sig. Katter känner inte hat mot någon, det är känslor som vi människor sätter på dom, men katter lever alltid i nuet.
Han vill säkerligen bara ha ett lugnt hörn för sig själv tills stressen gått över. :)
Stress är ju aldrig bra för en katt så ett tryggt hörn i hemmet nu efter undersökningen är ju precis vad kissen behöver!

Vad roligt att läsa att du fick träffa en kompetent veterinär som du känner dig trygg med. Det betyder mycket för dig och Leon inte minst kissarna känner av vår sinnesstämning och är du trygg blir Leon det också.

Håller fortsatt tummarna för er att allt går bra i morgon och det blir skönt för Leon att bli av med den smärta som Forl ger.

Usch, i morse lämnade jag Leon hos veterinären för munsanering av forltänderna. Jag grät hela vägen därifrån...är så orolig för denna tilltuffsade vackra kisse...

Vad skönt att Leon är väl omhändertagen både av dig och Veterinärerna! Och skönt att du ändå fick bra besked efter veterinärbesöket! Leon är lycklig som har en så kärleksfull familj!

Det går nog riktigt bra för Leon idag - och håller tummarna för att han återhämtar sig väldigt kvickt från ingreppet!

Håller fortfarande tummarna för att lilla fina Leon ska få komma hem och gömma sig i ett tryggt hörn igen under eftermiddagen/kvällen.

Det här har blivit lite som en terapitråd för mig...

Men jag tror att alla ni kattvänner förstår att man blir orolig, särskilt med tanke på att sist han opererades så ringde ju veterinären och berättade att de inte var säkra på att han skull klara av narkosen. Just därför har jag varit galet orolig inför detta.

Men han klarade det galant mit älskade hjärta!

Nu är han hemma igen, jag har ordnat så att det är mörkt och mysigt med filt åt honom under sängen, på hans vanliga lilla trygga plats, fast lite mörkare än vanligt. Och så lite mera tandlös såklart.

Han kräks av Metacam så vi fick annan medicin i stället (vetergesic), alltid lika spännande att ge en blyg skyggis medicin...får se hur det går ikväll. De hittade knappt någon tandsten alls (hurra!) och det bästa av allt: röntgen kunde inte påvisa forl i tänderna, detta trots att varendaste veterinär var helt säker på att han hade det. Ännu mera hurra att han inte har forlangripna tänder just nu i alla fall!

Däremot sa veterinären att hon inte trodde på att han var född 2008, hon sa att han är troligtvis betydligt äldre än så. Och att hans många spruckna tänder och trasiga underkäke visar på att han har levt ett mycket hårt liv länge. De tog bara en lös tand från underkäken, då hon inte ville vara där och peta så mycket. Röntgenplåtarna visa att underkäken är instabil och något "mjuk".

Så, mitt lilla ruggslitna underbara älskade monster är uppenbarligen full av överraskningar när det handlar om hälsan hans. Det är mycket som inte är som det ska. Men vad spelar det för roll? Jag älskar honom inte mindre för det. Och skulle han dö i morgon så har han fått leva den bästa tiden av sitt liv här hos mig, min sambo och lilla huskattshoppetossan!

Vad skönt att få så många goda nyheter! Lille gubben, så bra du har det hos matte nu. Det är jättesvårt att gissa ålder på en katt som är över 2 år. Det lär vara lättare när de passerat 10 har jag hört. Och upp till 2 år. Han kan säkert ha varit utegångare länge innan någon upptäckte honom eller så har han haft väldig otur och inte lyckats få någon fredad zon där han varit utan blivit slagpåse för äldre och mer erfarna hanar. Vet du var han kommer ifrån? Jag menar, i vilket område han gått hemlös?

Lilla svarta sötnosen då. Sönt att allt gick lugnt och fint till med så mycket positivt. Ja att gissa åldern är ju aldrig det enklaste om det inte är ungkatter. Han får helt enkelt leva några veckor, eller förhoppningsvis år, till nu och inte få allt för mycket mer forl-tänder.
Det kan ju hända att käken hans varit bruten när han var ung för ja, dom överlever ju konstigt nog sånt ibland, både frakturer och luxationer av höftleder kan, i bästa fall, läka ihop någorlunda rätt med lite brosk emellan eller om höften luxerar kan även en "ny höftled" bildas för höftbenet att sitta i. Men även om dom ibland kan, så är det hemskt att några katter öht ska behöva läka sånt själva.

Han mår nog bra och vilar lugnt i sitt lilla hörn nu. <3

Jo, några saker till som jag glömde att skriva. Tanden i underkäken längst fram var helt lös, de kunde bara plocka den tydligen. I överkäken tog de bort hörntänderna...så han kommer att se ut ännu mera som en sköldpadda när han äter stackarn. Blodprivet var normalt och visade inte på några avvikelser alls.

Så, svag hjärtrytm (med lite överhoppande av vissa slag ibland) och en halvtaskig underkäke. Denna gång inga forlangripna tänder, men det har han ju haft tidigare så det kan ju blossa upp igen.

Njut av dagens goda besked, Gatukorsning. Att ta ut framtida sorger i förskott är som att betala ränta på sorgen.

#39 Sant!

Vad härligt att allt gick fint med Leon idag och du nu kan andas ut lite lättare.

Pyssla om honom ordentligt nu så får vi hoppas att det dröjer med sådana besök hos veterinären.

De luggslitna kissarna är precis lika fina utan tänder och det är inte där charmen sitter som gör att vi faller för dem.

Leon Leon Leon...hjärtat mitt!

Idag satt vi på djursjukhuset i tre timmar. Inte kul. Leon har hostat illa lite av och till, låter som pipande torrhosta ungefär. För tre veckor sedan var vi till veterinär (tyvärr for vi till närmsta vet i stället för attåka till en som han redan känner sedan tidigare, men hade inte möjlighet till det då) för att kolla detta, de tog röntgenplåtar på lungorna och lyssnade, de sa att de inte trodde det var något fel på lungorna men att han kanske hade något annat besvär i halsen så för det fick han abtibiotika i 8 dagar.

Hostan blev lite bättre, och vi hörde den bara ibland. Men för några dagar sedan hostade han illa under ett par timmar och idag var det riktigt illa. Det är torrhosta, inget slem kommer upp och det är defnitivt inte en hårboll. Han äter och dricker normalt, och verkar inte slö alls. Men, med tanke på att han har dåligt hjärta så har jag fått lära mig av veterinärer och djursjukvårdare att vi måste vara extra uppmärksamma om han får hosta då det kan betyda att något är fel på hjärtat. Därför åkte vi in till sjukhuset idag (samma som har hjärtspecialist). De röntgade honom, lyssnade ordentligt på lungor och hjärta.

Slutsatsen blev att de tror att han har astma. Så nu blir det kortisonbehandling för honom. Hjärtat mitt...

Det känns bara så orättvist på något sätt, varför ska Leon alltid få en massa hälsoproblem? Nu när han har ett hem här hos oss, ett lugnt hem med en kompis. Vi har ännu inte "köpt loss" honom från katthemmet, just för att han hela tiden har haft en massa hälsoproblem. Det kändes inte så kul att behöva åka in med honom idag, med vetskapen om att fakturan gick till katthemmet...men jag och min man har bestämt att den kostnaden ska vi kompensera ändå.

Tröstetankar i natten. Det är orättvist, ja. Men så innerligt gott att hjärtat Leon har ett lugnt och kärleksfullt hem, hos dig och er.

Känner en som har en katt med astma. Det har blivit mycket bättre efter kortisonbehandling. Den kissen hade riktigt svåra besvär av sin astma. Men det är inte roligt med den ena krämpan efter den andra. Förstår hur du känner det. Vi har det lika dant med våran äldsta katt Saga. Men hon är till åldern kommen och har varit frisk tidigare. 

Men åh..... Hoppas att han blir bättre snart!
Så jobbigt för honom, nu hoppas vi verkligen att han blir bra fort och att krämpor och sjukdomar håller sig borta!

Leon, vi ber SkaparKatten hålla Tassen hos dig och se till att du med mattes och medicinernas hjälp bli frisk igen!

Jag känner att livet är lite väl hårt mot honom bara. Han har inte förtjänat detta.

Igår sa jag till min man att Leon har lärt mig så mycket. Om kattsjukdomar, om skyggisar, om hur kattens päls förändras när han är stressad, om hur lungorna ska låta på en katt, om hur ett katthjärta ska se ut och låta, hur man får i en skygg katt medicin och ja ....allt möjligt. Och så har han lärt mig om villkorslös kärlek.

Det är positivt att astman "bara hördes" och inte syntes på röntgenbilderna, får då är det lättare att behandla. Det blir kortisontabletter nu och återbeök om ett par veckor. Troligtvis så kommer han att få astma i omgångar, och inte hela tiden vilket är positivt i alla fall. Älskade vännen min...

#47 Ja visst är det orättvist att vissa katter ska få så många prövningar i sina liv. Men tycker ju att dessa hittekatter med sina tuffa bakgrunder bara ska få ha det fint och må bra när de väl kommit in i stugvärmen. 

Vi får hoppas han svarar bra på behandlingen. Det brukar de göra. 

Vad glad jag blir att höra att Leon får sådan omvårdnad och kärlek hos er. Hoppas allt går bra för er!

#47 Jag håller tummarna för lilla killen. Jag har själv astma och det kan vara riktigt jobbigt när den inte är behandlad.
Han har överkommit många saker för att hamna i den bästa familj han kunde <3 Jag hoppas verkligen att han blir bättre snart igen!

Massor av styrkerkramar till er som tar så väl hand o misse på bästa sätt..så mycket jobbigheter ni går igenom...men Leon känner sig trygg och så högt älskad med er..och det betyder så mycket i alltihopa...

Ja, jag och min man har pratat mycket om Leon nu. Och vi tror inte att han kommer att leva jättemånga år till, tyvärr, men vi är tacksamma för varje dag vi får ha honom hos oss. Vi har pratat om vad vi skulle göra om något skulle hända honom, och hur hans fyrtassade kompis här hemma skulle ta det. Hon fyller bara två år i juni, och har också varit en riktig skyggis när hon var liten, och hon beter sig precis som en överbeskyddande storasyster här hemma. När vi kom hem ifrån veterinären i fredags, så sprang hon fram till Leons bur och kröp in under filten bredvid. Jag tror att hon var orolig faktiskt, man säger att katter lever i nuet, men jag tror att även de kan känna oro.

Kan meddela att kortisontabletter är inte kul. De spottas tydligen ut både en och två och tre gånger vissa dagar. Som till exempel idag.

Nej fy det där med tabletter är inte alltid lätt med katter!
Min fina, saknade Alice fick antibiotika i tablettform i höstas och hon var så matglad att jag bara hade lite mjukost på fingret och petade ner tabletten i det och hon smaskade glatt i sig allt.
Men katter som är lite mer misstänksamma är väl inte lika lätta att lura med sånt tyvärr.

Helsvarta hamnkatten DimDim f d Mimmi som en del av er säkerligen fortfarande minns  hade Forl när hon till slut  blev infångad i hamnen i Malmö för en del år sedan. Hennes tunga stack ut från munnen och hon var vild både i blicken och i uppträdandet och hoppade 2 meter upp i luften.  Hon kallades på veterinärkliniken för den flygande katten. Hon var ordentligt sjuk  och det var ovisst om hon skulle överleva. Hon fick på försök  gå på kortison i hopp om att hon trots allt skulle klara sig. Efter 1 år en jul var käken plötsligt på något sätt  sned och alla tänder drogs ut. Vad händer? DimDim blev frisk när samtliga tänder drogs ut. Sedan dess är hon en helt frisk katt som njuter för fullt  av livet och älskar att klappas och ligga med sin glänsande päls  bredvid en. M a o idag en riktig familjekatt.

Jag vill med detta säga att Forl kan vara orsak till mycket lidande i övrigt för katten. Dessutom är DimDim ett lysande exempel på att påståendet att en förvildad katt överlag inte kan anpassas till ett bra liv i  vårt samhälle saknar grund. 

Önskar allt gott för Leon.

#55 Åh vad kul att läsa lite om DimDim igen!!! Tänkte faktiskt på henne igår kväll. Är inte så flitig läsare på ifokus längre men vid tiden då DimDim fångades in läste jag allt på hittekatter.

#53 Jag hade en misse som fick kortisontabletter för några år sedan p g a misstänkt astma, men där skulle tabletterna krossas till ett fint pulver som jag strödde över en mkt liten portion blötmat (han fick det ofta ovanpå tonfisk eftersom det var hans favoritmat). Han åt det glatt och villigt, och veterinären sa att det vanligtvis inte är några problem att få i katter kortison på det sättet eftersom kortisonet inte smakar särskilt mycket.

Så ring din veterinär och fråga om du kan göra så istället, så slipper du trassla med missen...?