Perserkatten här dräglar för han får inte luft genom den sönderavlade näsan. Det sitter smuts i de pyttesmå näshål hela tiden som han inte kan slicka bort som en huskatt kan göra. Därför sover han med öppen mun och dreglar.

Så kanske nånting med näsan/ bihålinflammation?

#1 Hon verkar inte tät i näsan. Men man vet ju aldrig. Något har tillstött sista tiden som inte varit förut. Dreglandet har nog funnit en tid men inte alls så här påtagligt.

Har haft äldre katt som bedömdes ha halsinfektion (p g a stora halsmandlar + åt dåligt). Han dreglade inte, men det kanske är olika mellan olika individer och infektionens art? Agria skriver om "sjukdom i munhålan" som orsak till ökad salivutsöndring/dregling hos katt. Även en av mina kattböcker nämner riklig dregling vid munproblem…?

Hon får inget läkemedel som ger ökad salivering (t ex som biverkan)…?

#3 Ja det jag har hittat har också handlat om problem med tänder, tandkött eller munhåla (halsinfektion etc.) Sedan nämndes en leversjudom men Tessies levervärden var fina. även en nervös åkomma som kallades rörelsesjuka som katter får symtom av när de åker bil etc. Inte heller så troligt.

Jag ska åka tillbaka till veterinären imorgon igen och om de inte hittar något får jag åka till specialisten i nästa vecka.

Enda gången jag har varit med om en dreglande katt var en jourkatt som fick kattsnuva, han dreglade kopiöst mycket. Den hade inga andra symtom än just dreglandet. Fick ändå antibiotika då veterinären misstänkte halsont och det gick inte att undersöka katten så bra i halsen. Dreglandet försvann på två dagar.

#6 Hon är ju vaccinerad mot kattsnuva men halsont kan ju komma av andra orsaker. Skulle själv tippa på det med - att det är halsen som spökar.

Ringt veterinären och fått en tid idag kl. 14:00 får vi hoppas de kan komma på vad det är.

Tyvärr det slutade inte lyckligt det här. Kom hem med tom kattbur….

Veterinären sövde Tessie för att kunna undersöka hennes mun och svalj ordentligt. Det visade sig vara en stor tumör under tungan. Den var jättestor men satt så den inte syntes. Det fanns inget att annat att göra än att låta henne somna in. Nu har vi sorg här hemma.

Tessie skulle fylla 14 år i år.

Oh, vad sorgligt.  KRAM till er….

Så ledsamt, förstår att förlusten är tung att bära.

Ja man vill ju helst att de kära katterna ska leva för evigt.

Vad sorgligt, Lena. Precis som du skriver vill man ju ha sina missar hos sig för evigt - varenda en av dem.

Nu har vi fått lära oss mer om katter som dreglar och kan föra den kunskapen vidare. Kanske kan det hjälpa andra hussar/mattar och missar.

Skönt att Tessie slapp vakna mer när det var så illa som det var.

Men det är ändå alltid svårt att skiljas från sin misse. Det blir så otroligt tomt.

Massor av tröstekramar från mig och missarna här hemma.

Ja det här var en ny erfarenhet för min del. Men veterinären sa att det var ganska vanligt. Hon diagnostiserade det med ett latinskt namn. Det brukar oftast synas i munnen, men i Tessies fall satt det mitt under tungan vid tungroten.

Kramar!  <3 <3

Lena, undrar om det var fibrosarkom som var diagnosen.

#16 Det var något med sarkom minns jag. Dumt nog skickade jag iväg kvitton till Agria med en gång för att då det gjort.

Har en yngre katt i min vård som för ett par år sedan fick ta biopsiprover efter att hon visade sig ha köttiga svullnader under tungan i munhålan och baktill i munhålan samt vid mungiporna - det stank förfärligt och hon var besvärad. Dessa prover visade negativt (skickades till två olika ställen) och hon fick efter en tid av utredningar en diagnos som istället hette något jag nu inte minns på rak arm.. Numera går hon på kortison som håller besvären borta. Finns så mycket med munhålor som kan spöka. Ibland är det tyvärr inget som går att bota : (

#18 Nej i Tessies fall var det tyvärr inget som man kunde göra. Att operera hade inte varit humant för hela tungan hade behövt tas bort och kanske ändå mera. Sedan var besvären så extrema med. Och det gick så snabbt åt fel håll. Blev värre dag för dag.

#19 Låter som fibrosarkom. Samma som min älskade Sullivan dog av den 30 juni 2011. Finns ingenting man kan göra. Precis som du skriver krävs att man avlägsnar minst 2 cm runt hela tumören (gör oftast att katten inte har någon kind eller käke). Efter det krävs strålbehandling. Sannolikheten att överleva upp till 18 månader efter denna aggressiva behandling är 30%. Överlevnaden utan någon som helst behandling är 6-12 månader.

Jag valde att låta bli att behandla. Varför ge min älskling ynka 30% chans att överleva denna begränsade tid utan någon livskvalitet istället för att låta honom leva utan alla de biverkningar behandlingen skulle ge även om tiden skulle bli marginellt kortare? För mig var svaret mycket enkelt.

Beklagar sorgen djupt för en älskad Tessie och älskad Sullivan och önskar att det hade funnits bot för era katter. Ni gjorde helt rätt tycker jag som inte förlängde lidande utan istället såg till deras bästa.

Men vad sorgligt, tänker på er Lena!

Tack, Skyggis!

#21 Tack Skyggis! Nej att se dem lida och veta att man inte kan hjälpa dem är det hemskaste som finns. När jag åke till veterinären hade jag hoppats på en behandlingsbar halsinfektion även om jag nog innerst inne förstod att det var något annat i görningen. Dreglandet var nämdligen allt för extremt.

Beklagar förlusten av din älskade katt.

Jag sitter kanske i samma sits.

Var till veterinären igår och hon sa att hon trodde det var en tumör under tungan längre in på sidan men att vi skulle prova med antibiotika och se om det är en riktigt ful infektion först annars ska min Tudor få somna in om ca 10 dagar om medicinen inte hjälper.

Tycker det är lite konstigt att hon inte kunde kontrollera på en gång efter att jag läst så mkt om detta nu och ist skicka hem mig helt förstörd och tvångsmata katten med medicin och plåga honom sina sista dagar i livet om det inte är en infektion.

Tudor började salivera mkt och slutade nästan jama helt och började dregla, luktar skunk i munnen men när han började dregla blodblandat två dagar efter så åkte vi in och kollade.

Kom det blod i samband med dreglet på era katter?

#9 Ser också att jag missat detta! Beklagar så här i efterhand Tessies bortgång

Vi hade ju en katt i Kviberg förra våren som hade ett otrevligt sarkom (tumör) i överkäken. Prognosen för den katten hade varit livslång antibiotikabehandling. Och då menade veterinären på att livslångt skulle vara max 4 månader… Det fanns inget att göra för Johnny Depp.

Jag lägger ut en bild här som det såg ut i hans mun. Öppna inte bilden om ni är känsliga. Det ser inte trevligt ut.

#25 Ja, det låter inte bra. Kram till dig och din katt

#26 Fibrosarkom är inte roligt. Min älskade Sullivan fick den diagnosen. Att behandla hade möjligen köpt litet tid, men inte ens det var säkert. Han fick leva obehandlad så länge han visade livsvilja och glädje. Sullivan 'berättade' själv när han tyckte det räckte. Inte kul, men jag känner att vi fick ut det bästa av de 12 månader han levde efter diagnosen. (6-12 månader brukar vara det normala med den formen av tumör. Med aggressiv behandling är överlevnadschansen upp till 18 månader bara 30%. Som ni förstår var det inget alternativ.)

I Tessies fall gick det extremt snabbt. Dreglandet tilltog från måttligt till att det rann hela tiden från den 19/12 till den 2/1. Hon led och var mycket besvärad. I Tessies fall var det en stor och köttig tumörbildning som satt under tungan. Man såg den inte när man tittade i munnen. Det var först sedan hon var sövd och veterinären kunde titta under tungan som den visade sig. Det är mer vanligt att den sitter på mer synlig plats i munnen. Hade den upptäckts tidigare hade vi nog kunnat behandla den under en tid, men nu hade det varit inhumant.

Beklagar :( det är så hemskt sånt här..

#30 Ja det blev lite av en chock när vi fck klart för oss att det var så illa som det var. Tessie fick somna in innan hon vaknade från narkosen. Att sedan komma hem med tom bur var tungt. Men att se henne lida ännu mera hade varit värre. Vi saknar henne mycket. Precis som Linus som dog i maj förra året.

#31, Jag förstår, vi har också förlorat en katt nyligen, 24 november, i ren chock och det var så oväntat :/

Att komma hem med en tom bur är det värsta som finns, man får försöka acceptera det som hänt och det tar tid. Men det är ju en lättnad att kunna tänka att katten inte lider mer :)

Kramar!

#32 Beklagar! Ja det är så man får tänka att katten inte lide mera. I Tessies fall grubblade jag mycket på vad det kunder vara som gav sådana häftiga dreglingssymtom. Före jul gjorde veterinären en riktigt grundlig undersökning med olika blodprover, röntgen etc. utan att hitta något. Det var först när hon sövde Tessie som det upptäcktes.

#33 Tack! Våran katt dreglade också väldigt mycket sista dagen och även lite dagen innan men ingen ville ju ta emot oss så vi har ingen aning om varför, man kunde inte se något när vi äntligen kom fram heller, och då var han ju död..

Inte bra när det är svårt att upptäcka sakerna i tid! :( uscha..

#34 Mitt i all bedrövelsen känns det endå bra att vi fick veta vad det var som felade Tessie, vad det berodde på. Värre i ert fall när man aldrig får svar på den frågan.

#35 Ja precis, måste vara skönt att slippa gå runt med tankar om vad det var för något, vilket jag gör varje dag fortfarande.

Jag beklagar verkligen den stora sorgen! Vet hur det känns att inte få säga hejdå och oväntat åka hem med tom bur. Det va nästan tio år sedan nu, och tårarna faller fortfarande när jag tänker på det.

Tessie kommer säkert och tröstar dig med sin ande, men jag och katterna skickar också en *tröstkram*

#37 Jag var ju med henne när hon fick somna in även om hon inte var vaken när det skedde. Det var ju trots allt mest humant att låta henne sova vidare och inte behöva vakna upp mera när det nu var som det var.