Annons:
Etikettövrigt-kattrelaterat
Läst 3014 ggr
Lena
12/9/12, 11:44 AM

Hur blev du engagerad i Hittekatter?

Vad var det som gjorde att du började engagera dig för hemlösa katter? Utveckla gärna ditt svar i tråden nedan.

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Annons:
Andina
12/9/12, 12:48 PM
#1

Efter att i snart 10 år haft hittekatter hemma så har jag tittat in lite då och då på Hittekatter, men det var först i somras när jag sökte ägaren till en vilsen kattherre som jag blev mer engagerad i forumet.

Jag måste också få säga att bemötandet här inne är väldigt positivt och vänligt, samt att det är ett aktivt forum - vilket gör att jag gärna tittar in här varje dag.

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

Andina
12/9/12, 12:52 PM
#2

Nu ser jag att frågan kan uppfattas fel av virriga hjärnor som min… Jag svarade på frågan i rubriken - vad som fått mig att engagera mig i Hittekatter… och då utgick jag ifrån detta forum (troligtvis eftersom det stod med stort H).

Men om jag ska svara på vad som fått mig att engagera mig i hemlösa katter - då har jag alltid varit intresserad (även om inte aktivt engagerad i organisationer), ända sedan jag var liten, då jag, redan då, tog hand om hemlösingar och letade nya ägare till dem.

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

lillmymlan
12/9/12, 12:56 PM
#3

Via hittekatter.ifokus!

Hade inte en aning att det fanns så många hemlösa, rättslösa missar här i Sverige… men nu vet jag :)

Startade med att fånga in ett gäng missar i Åtvidaberg och sedan Linköpingskolonin och sedan A-kolonin och nu… ja, nu hoppas jag få in de sista i Linköpingskolonin….

Många katter blev det… och 3 år har det tagit… få man måste vara envis och ha uthållighet och såklart älska missarna Kyss

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket.
*Nalle Puh*

majvi
12/9/12, 12:58 PM
#4

Det var faktiskt Mjau torrfoder där det stod  vi stödjer kattfonden och en internetadress, Sen kom jag via länkar till olika kattsidor på internet.

Då kom jag på att jag kunde ta en katt till.En granne var ordförande i Uppsala kattklubb och när jag pratade om att jag funderade på att hjälpa en hemlös katt fick jag deras tidning av henne där de hade haft ett reportage om en person från djurens rätt som var engagerad i hemlösa katter.

Jag tog kontakt med henne men det blev en 5-månaders kattunge från Enköping i stället.Det kanske var dumt att stödja ett förening som bara hade jourhemskontrakt för 8 veckor men det gjorde jag.

Sibylle-då från djurens rätt- tog kontakt igen och frågade om jag hade fått tag på någon katt och vi pratade länge.Jag skulle ju kunna ta in en kattunge akut..

Sen blev det ett möte med engagerade kattvänner och Samvetet startades.

“In a world filled with hate, we must still dare to hope. In a world filled with anger, we must still dare to comfort. In a world filled with despair, we must still dare to dream. 

Selma99
12/9/12, 1:16 PM
#5

Jag svarade att jag alltid varit engagerad. Sedan är det ju så att det har varit olika över tid hur stort engagemanget har varit.

Redan som liten kom jag i kontakt med hittekatter genom att min mamma hittade och tog hand om en kull kattungar där mamman hade blivit trafikdödad. Det var inte lätt så det inte fanns lika mycket information som i dag. Jag stödjer genom medlemskap och genom att vara aktiv i flera föreningar. Aktivt arbetar jag som volontär på Fiahemmet i Norrköping med stödjer även andra kattföreningar. Andra föreningar som Djurens Rätt, Svenska rovdjursföreningen, svenska naturskyddsföreningen har jag varit medlem och aktiv i sedan många år.

Sedan har jag även på senare år engagerat mig politiskt och försöker också på så sätt både göra människor medvetna om hittekattsproblemet och påverka i rätt riktning  i samhället.

Alexej
12/9/12, 1:58 PM
#6

Jag växte upp med katter men då var det ovanligt att kastrera en katt. När jag flyttade hemifrån har jag haft katter, en del kastrerade, en del okastrerade. Fick alltid katterna gratis (mest kattungar) och de kom och försvann eller blev påkörda.

Blev lite mer medveten om att det inte var rätt mot katterna, att deras liv är mitt ansvar.

Här i Sverige hade vi gård med en massa katter som jag försökte få ordning på genom kastreringar. När jag flyttade till stan 2005 började jag jobba på Djurens Vänner Skara. men jag avskydde att de avlivade skygga katter, rädda katter, katter som satt för länge, katter som inte var rumsrena, katter som var sjuka.

Jag hade just skaffad mig en dator- min första, jag visste ingenting om andra kattföreningar eller DV´s rykte. Bara nån vecka senare var jag och handlade och såg tidningsrubriken: Djurens Vänner Göteborg gasar ihjäl katter. Blev totalt chockade, köpte alla tidningar och började kolla på internet. Hamnade på Evamojjes blogg, där hon skrev om DV Göteborg och hittade länkar till Hittekatter.ifokus och Göteborgs Katthjälpen som hade sett till att skandalen kom i tidningar. Det var januari 2007.

Och nu sitter jag här med en massa egna och jourkatter.

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Annons:
Lena
12/9/12, 2:22 PM
#7

Intressant att höra hur erat engagemang föddes så att säga. Genom dessa erfarenheter kan vi sedan bygga vidare och hitta bättre vägar att nå nya presumtiva eldsjälar.

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Jourhemmet
12/9/12, 4:09 PM
#8

Mina två första katter köpte jag från ett jourhem. Letade sedan runt efter olika katthem för att själv bli jourhem.

Katthemsmatten
12/9/12, 5:17 PM
#9

Min hjärna är av samma typ som Andinas, så mitt svar blev inte heller korrekt. Skäms 

Mitt engagemang började när jag kom till Stockholms Katthem för att söka ett par nya familjemedlemmar. Den katt jag hade förälskat mig i satt på skyggisavdelningen dit Johnnys Girl följde mig. Den kissen var totalt ointresserad av mig så istället visade kloka Johnnys Girl mig en annan kisse som hon trodde skulle passa, Chanda från Husby som hållit Johnnys Girl plus ytterligare en volontär vakna många och långa iskalla nätter innan de till slut lyckades få drop trapen att gå ned över henne. Från att ha varit en riktig spott och fräsmaskin är hon idag en inte fullt tam, men väldigt kelig huskatt tillsammans med mina övriga katter som alla varit övergivna. Samtliga kommer från samma katthem där jag f ö idag är volontär.

Medarbetare Hittekatter iFokus

ingvarisbjorn
12/9/12, 7:39 PM
#10

När hemlöse Julius matare tyvärr gick bort tänkte matarens släktingar avliva honom - visserligen fint att inte bara strunta i katten och lämna honom att svälta/frysa ihjäl mitt i smällkalla vintern, men vi hade plats i lägenheten så han fick flytta in till oss. (Släktingarna är våra bekanta) Via det lokala katthemmet kastrerades, vaccinerades och id-märktes han innan han så småningom fick ett nytt hem. Detta var nu ett par år sedan och vi (sambon och jag) är jourhem/akuthem sedan dess. Mitt svar blev alltså #1 "en enskild händelse runt en katt"

Nosen
12/9/12, 11:04 PM
#11

Jag skulle ha praktik via arbetsförmedlingen sommaren 2009. Det fick inte vara handel, hotell eller restaurang. Så det var svårt att komma på något.

Då tipsade min pappa om katthemmet i stan.

Jag hade aldrig hört talas om det innan och tänkte att jag gillar ju katter så varför inte. Jag hade ingen aning om hur man arbetade på ett katthem eller ens hur statistiken såg ut med hemlösa katter.

Men efter den sommaren så förändrades allt! Jag var på katthemmet mån-fre hela sommaren och fick se med egna ögon och lära mig hur allt låg till. Efter praktiken så fortsatte jag komma som volontär, hjälpte till med deras hemsida och så vidare.

Sen när jag flyttade norrut så kontaktade jag katthemmet här i närheten och är volontär där nu.

Man blir beroende på något vis, eller det blir kanske en passion. Varje vecka så är det katter katter katter. Kolla annonser, forum, tidningar, blogga och volontärarbeta.

Jag tror att jag kommer fortsätta hela livet :)

Hur jag kom till hittekatter i fokus var en googling tror jag. På någon sjukdom eller så. Sedan blev jag medlem här :)

johnnys girl
12/9/12, 11:44 PM
#12

För tolv år sedan försvann min katt Rasmus spårlöst. Jag var helt förkrossad och kontaktade Sth. katthem för att fråga om han var där. Måste erkänna att jag hade väldigt vaga begrepp om hur ett katthem fungerade. När ingen hörde av sig från katthemmet och berättade  att Rasmus fanns att hämta där så åkte jag dit för att leta.
Så klart att han inte fanns där, men jag blev fascinerad av verksamheten och anmälde mig som volontär.
Mitt logiska jag har gett upp hoppet om Rasmus för länge sedan, men någonstans i mitt undermedvetna fortsätter jag att leta.
Varje gång jag går in i vår karantän spanar jag bland de nyinkomna katterna för TÄNK OM han sitter där. Det är inget jag tänker utan det sker automatiskt precis som jag fortfarande ständigt scannar min omgivning efter en svart-vit stilig hankatt
Så jag misstänker att hela mitt engagemang egentligen handlar om att jag fortfarande letar efter Rasmus även om jag inte fattar att det är så.

Trösten i  Rasmus försvinnade är att min kattspanar-radar har utvecklats och tack vare den har många andra katter fått hjälp.

Ständig uppassare till griniga Luffar´n, Snygga Smilla, Busiga Mina, Skygga Tingeling, Charmören Flea och hunken Roffe.
Volontär på Stockholms Katthem
www.katthemmet.nu www.svekatt.se

 

Tyrisen
12/10/12, 1:27 AM
#13

Jag valde 3. Efter besök/kontakt via katthem. Har alltid varit engagerad i djur, men som ung visste jag inte riktigt hur illa det verkligen var med så många hemlösa.

Sen min bror blev allergisk när vi var små, så kunde vi ej ha några pälsdjur. Jag hade längtat efter mitt egna husdjur - en KATT - så länge. När jag flyttade och blev "egen" så började jag fundera på allvar och suga i mig all information jag såg.

En dag såg jag en lapp på universitetet som någon från ett katthem satt upp. Där stod att jourhem söktes till hemlösa katter. Gick in på hemsidan och sen blev det mycket läsning. Kände starkt att det här var något för mig. Blev så ledsen när jag insåg att det verkligen fanns mängder av hemlösa katter som behövde få komma in.

Jag anmälde mig och ett tag senare kom min älskling, och jag har aldrig sett någon eller något som varit så rädd. Från det till att efter 2 månader få smeka kattens rygg är något av det mest givande jag varit med om. Hon blev kvar hos mig, och sen blev det en till som adopterades direkt. Har haft några fler jourisar också.

www.kattstatus.se - Allt du behöver veta om katter

Stoppa BYB!

Annons:
Tyrisen
12/10/12, 1:36 AM
#14

Fast hallå, då inser jag ju nu att jag borde ha svarat: 5. Såg ett flygblad/affisch. Cool

#7 Håller med dig Lena. Jag tror att studenter är bra mål för jourhemsverksamhet, så som det blev för mig. Jag var ny i stan, mottaglig och ville ha något givande att syssla med och som student har man ofta mer tid än andra. Dessutom kändes just jourhem som väldigt enkelt sätt att hjälpa till.

Jag menar inte att det är något man tar lätt på, utan mer att det faktiskt är enkelt att öppna sitt hem för en katt. Bara man vill lära sig och har bra stöd från katthemmet, vilket jag hade :)

www.kattstatus.se - Allt du behöver veta om katter

Stoppa BYB!

Lena
12/10/12, 10:11 AM
#15

Det verkar som katterna själva är de bästa värvarna av nya eldsjälar! SkrattandeAtt träffa en katt i nöd är nog det som väcker engagemanget mer än något annat. Om man nu inte går i försvar och sätter på sig skygglapparna…

När det gäller mitt eget engagemang känns det som jag föddes sådan. Har alltid varit kattälskare - redan som riktigt liten. Började rädda katter i unga år 8-9 år. Men fick väl inte så stor framgång eftersom den vuxna omgivningen var tämligen känslokall när det kom till katter på den tiden. (talar om 60 talet). Minns många tramautiska händelser från unga år. Min första hittekatt kom 1979 och har sedan följts av många flera. 2004 startade jag den första webbgruppen - Kattgruppen på msn. 2006 blev det Hittekatter iFokus när jag precis hade flyttat hem till Sverige efter 4 år i Nederländerna. Det blev en väckarklocka att komma hem igen - i Nederländerna fungerar djuskyddet mycket bättre och katter har högre status. Nöden i Sverige blev så mycket tydligare när man varit borta ett tag och sett hur bra det faktiskt kan fungera.

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Gatukorsning
12/10/12, 12:28 PM
#16

Jag skulle inte ha katt alls. Jag skulle ju ha hund…men så blev jag jourhem åt tre hemlösa kattungar.

Varav en flyttade in för gott tillsammans med en skyggis. Nu får de bo här för alltid.

Lite extra tid, lite extra omtanke, lite extra tålamod och så lite extra kärlek är allt som behövs för att låta en skyggis tassa sig in i ditt hjärta!

emjon
12/10/12, 5:49 PM
#17

Mitt djurintresse har följt med mig sedan barndomen. Vår första katt började vi som kattvakt till och när de skaffade hund så trivdes inte katten och fick flytta till oss.

Vid 18 års ålder tog sjukdom över och jag visste att hans tid var räknad och visste också att jag aldrig skulle kunna få ett bra liv utan katt. Nu valde vi 2 kattungar och jag fick första aningen om ansvarslösa kattägare.

När dessa två kissar blivit 9 år och det var januari 1991 såg jag ett inslag på nyheterna lokaltv om Stockholms Katthem som sökte hjälp till katternas skötsel.

Jag tog kontakt med katthemmet och gjorde besök där och fick en rundvandring. Vid den tidpunkten hade jag ingen aning om hur situationen var för de hemlösa kissarna. Då presenterades den alldeles lilla ljuvliga kisse för mig och för ett ögonblick så slutade världen att existera.

Han stal mitt hjärta och jag hade honom på näthinnan hela tiden och vi bestämde att vi ville ge kissen ett hem. Tog kontakt med katthemmet och frågade om vi fick adoptera honom men han var inte frisk utan skulle in till Djursjukhuset igen så vi fick avvakta. Efter 3 dagar sade veterinären att kissen var så dålig och skulle inte överleva så det var bäst att avliva honom. Det ville inte Siv utan de hämtade honom och kom hem till oss med kissen.

För att göra en lång historia kort så tillbringade jag de första dygnen i sängen med kissen i halsgropen. Knodden piggnade till med mat och medicin för sin dåliga mage. Vi fick 15.5 år tillsammans med mycket tårar av både glädje och sorg och han var en sådan katt som man får uppleva en gång i sitt liv.

Efter det har det blivit många flera katter från katthem och även samarbete med tidigare Djurombudsmannen och hennes stödförening. Då tog vi hand om flera hemlösa genom dem.

Sedan kom vi in på jourhemsverksamhet och vi har oftast fastnat för kissar som inte blivit sedda. Oavsett var de kommit ifrån har alla varit lika underbara var och en på sitt sätt.

När jag tänker tillbaka finns det inget jag ångrar men blir så väl medveten om hur problemet ökat under alla de åren och det är så ledsamt.

Ju mer jag lär känna av människorna dessto större blir kärleken till djuren

LinnMafalda
12/12/12, 1:30 PM
#18

För mig var det djurrättsaktivismen som gjorde att jag även engagerar mig i hittekatter. Men det gör ju också att jag inte tycker att katter är de enda som behöver vår hjälp och därför har jag arbetat brett med de flesta sorters djur. Allt från sällskapsdjur till lantbruksdjur. Och jag tycker att det är viktigt att hela tiden behålla ett djurrättsligt fokus, och kombinera med information om vad vi kan göra för att bry oss om ALLA djur. Jag tycker det är tråkigt att många i "hittekattsvängen" inte vill problematisera avel av raskatter tex. Och att det kan saknas ett helhetsperspektiv på vilka faktorer som gör att det finns så mycket hittekatter.

TerriZue
12/12/12, 3:05 PM
#19

Jag vet inte om jag räknas som engagerad då jag faktiskt inte har räddat in någon katt från hemlöshet. Dock binner jag väldigt starkt för frågan, jag planerar att skaffa katt och då ska det självklart vara en hittekatt och jag vill hjälpa till så mycket jag kan.

Jag har alltid varit mycket engagerad i saker som rör människors dåliga behandling av djur och miljö och har ganska starka åsikter i ämnet. Därför blev det automatiskt så att jag började enagera mig i hittekatter när min bästa vän blev väldigt engagerad och jag fick höra av henne vilket stort problem det faktiskt var.Därför kryssade jag i att jag blev engagerad via andra som jag känner. :)

Jag gör mitt bästa för att lära mig så mycket som möjligt och sprida den informationen vidare till andra (alla som behandlar sina katter illa gör det förhoppningsvis inte med flit).

Seeing isn't believing, believing is seeing.

 /Mims Medarbetare på Julen.ifokus och Harry Potter.ifokus

Rafflan
12/12/12, 11:03 PM
#20

1. En enskild händelse runt en katt/katter. ¨

En ensam hittekatt, skadad och behövde opereras, ingen märkning, ingen ägare som saknade honom. Katthemmen runt omkring hade inte råd att betala hans operation. Avlivning väntade runt hörnet, underbar katt, snäll, kelig och tam, jag var så ledsen, jag hade inte pengarna att betala hans operation själv. Fick tips från nåt kattfourm om en fond för hittekatter, sökte ditt och fick bidrag så vi kunde operera min underbara katt som fick namnet Ninja <3, tyvärr levde han bara 7 månader i min ägo, sen fick han elak cancer och såret ville inte läka så fanns inget kvar att göra för honom :'( <3

Idag finns här 1 hittekatt, en skyggis från en liten koloni i närheten :)
(och såklart hans kompis, en "avlivning pga allergi" som inte fick avlivas för mig ;))

Annons:
LillKira
2/9/13, 11:42 AM
#21

En väninna till mig tyckte att jag behövde en katt eftersom jag alltid ville vara hos henne och gosa med hennes. Hon började bombardera mig med blocket annonser om katter och kattungar. En dag var jag inne själv och tittade och såg en anons om hemlösa katter. Då bestämde jag mig för att ta kontakt med ett katthem och istället adoptera. Det blev två stycken "skyggisar" som hade haft det tufft. Två killar . Började sen arbetsträna efter sjukskrivning på katthemmet. Där träffade jag också Katitzi som nu är i katthimlen.Hon blev infångad med sina kattungar 2009 och kom till katthemmet. En liten sliten flicka på ca 8år.Mina killar blev ju infångade ganska tidigt i livet men Katitzi hade levt ute åtminstonde 8år,fött kull på kull med ungar och bara blivit matad vid ett hus!! Ingen som brytt sig om hene! Hon fick följa med mig hem,hon var näst intill apatisk på katthemmet,lilla hjärtat. Hon åt bara om vi klappade henne,inget liv i ögonen. När vi kom hem trodde jag att hon skulle gå och gömma sig men neej,hon hoppade upp i mitt knä lät killarna nosa och fräsa lite sen åt hon självmant. Jag hann ge henne 2 år av kärlek,värme och trygghet innan hennes kropp inte orkade mer. Sorgen och saknaden efter Katitzi känns varje dag. Idag finns Kira hos oss ca 6år och har också varit ensam därute. Om hon haft ett hem så var det isåfall länge sen. Så idag lever jag med 3 hittekatter eller katthemskatter vad man nu vill kalla dom. Jag kallar dom "mina hjärtan" .

Upp till toppen
Annons: