Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (5) Senaste inläggen

Ny kategori 000. Vanliga frågor - FAQ - ej för diskussion! 001. Kattambassadörer TNR/Skygga Katter 02. Hittekatter i Fokus 03. Hittekatter i media 04. Katthem, jour- & stödhem, föreningar 05. Kattens status 06. Kastrering, ID-märking, Vaccination 07. Djurskyddsfrågor 08. Bilder & Filmklipp 09. Goda ideér, råd och tips! 10. Huskatten 11. Kattsjukdomar & problem 12. Kattmats relaterat 13. Kattprat i allmänhet 14. Katter söker hem! / Katter sökes! 15. Bortsprungna/upphittade katter 16. Transporthjälp önskas/erbjudes 17. Solskens- och molnhistorier 18. Evenemang på Katthemmen/ Kampanjer 19. Insamlingar, Auktioner 20. Dagens Ros & Ris! 21. Till minnet av 22. OT Utanför ämnet 23. Utsatta djur av annat slag 24. Annonsdiskussioner 25. Information om Forumet & oss Medlemmar Ny kategori
Tråden är låst och inga nya kommentarer kan skapas
17. Solskens- och molnhistorier

En skyggis i familjen.

2012-08-02 14:17 #0 av: Ambrose

Detta är berättelsen om Astrid. En liten kolsvart skygg tjej som precis flyttade in hemma hos mig, sambon och vår katt Nheo. Hennes historia börjar nu, en ny start på livet. Om det blir en moln- eller skolskenshistoria återstår att se, men förhoppningsvis kommer hon att leva resten av sitt liv i en familj som älskar och bryr sig om henne!


Tanken med detta inlägget är att jag ska kunna berätta om Astrids framgångar och eventuella kliv bakåt. Kunna fråga om råd och förhoppningsvis ge tips utifrån mina egna erfarenheter,  till framtid människor som är villiga att ta in en skyggis.

 

Astrids bakgrund.

Astrid föddes ute i en kattkoloni som matades av en gammal dam i ett bostadsområde. Grannarna hade fått nog och ringt kommunen som skulle skicka dit en jägare. Sådan tur var så fick ett katthem redan på detta. De satte igång och lyckades på håret samla in alla katterna innan jägaren anlände.

Om Astrids mamma eller eventuella syskon vet jag tyvärr ingenting.

Astrid kastrerades, märktes och vaccinerades i december. Samma dag flyttade hon till ett  jourhem. Där bodde hon några månader, enligt familjen gjorde hon framsteg. De bestämde sig då för att ta hem en 8 år gammal katt som hade bott hos dem tidigare. Enligt dem så hade Astrid börjat kissa i deras säng och soffa innan de tog hem den andra katten igen, men jag undrar....

Jourhemmet ringde till katthemmet och sa att de inte kunde ha kvar lilla Astrid. De åkte då direkt med henne till en av mina kompisar, ringde och meddelade honom att de var 15 minuter bort och lämnade av den stackars tjejen där.

Min kompis har haft henne i ett par månader. Astrid har alltid varit skygg och fräst så fort han har kommit för nära. Hon har spenderat dem största delen av sin tid i kattlådan eller under köksbordet. Han försökte klappa henne en gång, men då blev han biten.

Tyvärr hade inte min kompis det tålamodet som en skygg katt kräver. Jag bestämde mig då för att resa upp till honom i Norrland (8-10h resa) för att hälsa på Astrid och se om jag kanske kunde ta med henne hem.

 

Även en skygg katt förtjänar ett bra hem!

En skygg katt kräver tid. Det är något som jag från början har vetat om och varit villig att ge. Att en katt blir så rädd för människor som Astrid är inte utan orsak. Något verkar helt klart ha hänt hennesom gjort att hon tappat förtroendet för människor. Det går inte att förklara för en katt "Lilla Astrid, det är ingen fara, jag kommer aldrig göra dig illa". Istället får man visa detta med varenda liten handling, om och om igen. Hon kommer säkert ha återfall, tveka och ha ögonblick där hon reagerar helt av gammal vana, men för oss människor gäller det att inte ta detta personligt. Vid sådana tillfällen måste vi ta ett steg tillbaka och hitta en punkt där katten känner sig trygg igen.

Jag har inte arbetat med skygga katter innan jag träffade Astrid, men jag tror att om man kan få en skygg katt att lita på dig så kommer man ha en trogen vänn för livet. Allt tid man spenderar tillsammans, allt man lär sig och förändringen man gör i katten liv kommer att skapa ett otroligt starkt band.

 

Min tid i Norrland.

När jag först kom hem till min kompis så lät jag Astrid vara ifred första dagen. Jag ville att hon skulle förstå att jag inte var där för att tränga mig på eller göra saker och ting obehagliga för henne. Om jag någonsin tittade på henne så gjorde jag det med halvslutna ögon och mycket blinkande.Jag möttes av ett par ögon som stittade ner i golvet och flackade från den ena sidan till den andra som om hon försökte göra sig så liten och ointressant som möjligt. "Hoppas, hoppas att den farliga människan inte ser mig!"

Efter en dag så satte jag mig på golvet ett par meter framför henne och var nog med att alltid ha min sida elelr rygg vänd mot henne och aldrig stirra henne i ögonen. Lite åt gången flyttade jag mig försiktigt närmare, men samtidigt vad jag väldigt noga med att se hur hon reagerade. Om hon såg ut som att hon ville springa iväg så satt jag stilla och vände mig bort för att inte verka farlig.

Sådär fortsatte det de första dagarna. En dag hade hon gömt sig inne på toaletten. När jag behövde använda den höll jag upp dörren för att låta henne springa ut. Det gjorde hon inte, istället satt hon kvar där när jag kom in. Jag fick ett fräs, men gjorde det jag behövde så lunt och ofarligt som möjligt, bara 60cm ifrån henne. Senare på dagen satt hon fortfarande kvar där, men då kunde jag komma in utan att bli fräst på.

Hon hade nu börjat vänja sig vid mig. Jag vaknade mitt i natten av att hon smög förbi utanför sovrumsdörren. Jag låg vaken och pratade med henne i 1.5h medans hon smög fram och tillbaka utanför dörren.

De tre sista dagarna började hon tycka att det där med människor som åt middag var riktigt spännande och hon fick både kebab, köttbullar och bacon. Först slängde jag bara maten till henne. Hon åt den mer än gärna. Jag försökte sedan ge henne direkt från handen. Hon böjde sig fram, var jättenära att ta maten, sedan verkade hon inse att "Just det.. jag gillar inte människor!" och fräste åt mig. Det var bara att återgå till att slänga maten till henne elelr släppa den nedanför min stol så att hon behövde komma lite närmare varje gång. Sista dagen så vågade hon faktiskt ta bacon från mig! Gissa om jag blev glad!

Att försöka klappa henne eller liknande kom aldrig på frågan. Jag ville inte förstöra det lilla förtroende som hon hade börjat få för mig.

 

Jag får ta med henne hem!

En dag kom en dam från katthemmet och hälsade på. Hon frågade min kompis lite om hur det gick för Astrid och hon frågade mig om jag fortfarande var intresserad av att ta henne. Självklart var jag det!

Jag berättade lite om hur jag bodde, hur min katt Nheo är och vad jag hade för tankar om Astrid. Det slutade med att jag fick Astrids vaccinationskort, chipnummer etc och att jag skulle få ett kontrakt hemskickat så att jag kunde bli Astrids ägare!

 

Resan hem till Göteborg

Igår morse skulle vi med tåget hem. Att fånga in Astrid var inte det lättaste. Hon hade spenderat en del tid i transportburen (tydligen var den bättre än kattlådan), men när vi försökte få henne att gå in där genom att hoppas att hon sprang in om vi kom för nära henne, så gick det inte alls. Hon blev livrädd och både kissade och bajsade på sig innan hon tillslut gick in i transporten.

Resan hem, med både tåg och buss skötte hon exemplariskt! Inte ett ljud, men hon satt nyiket och sniffade och såg sig runt. När vi åkte buss kunde jag ha henne bur i knäet och hon verkade inte ha något problem med det alls. Ingen fräs, inget jamande och hon lyckades t.om. sova ett par minuter åt gången. Det enda problemet var när vi på tåget träffade några tjejen med en hel drös Chihuahuaor och trotts att jag sa till dem så tog de en av sina hundar och stoppade dess näsa rätt in på buren.. Hunden och Astrid sniffade på varandra en liten stund innan Astrid fräste till rejält. Efter det höll de sådan tur var hunden borta.

 

Äntligen hemma!

Efter en resa på över 10 timmar så var vi äntligen hemma! Att Astrid hade fått spendera hela den tiden brevid mig utan att jag någonsin hade gjort henne något, bara titta på henne med blinkande och halvlutna ögon, tror jag hjälpte en hel del.

Vi öppnade bure och släppte in henne i köket där hon har både låda, mat, vatten och gott om ställen att sitta på eftersom vi inte har luckor på alla skåp än. Självklart har vi plockat bort eventuellt farliga saker från de skåpen. Som dörr in till köket har vi satt upp kompostgaller på en duschdrapperistång. Tack vare det så kan hon se och höra allting som händer utanför köket och hon kan även se vad Nheo har för sig.

I början så tog hon en snabb titt omkring innan hon parkerade sig i en av hyllorna i ett skåp.

Efter ett par timmar satte jag mig framför skåpet och gav henne lite skinka. Det var väldigt uppskattat för hon var riktigt hungrig efter resan. Skinkan åt hon ut mig hand, men hon hade lite bråttom att ta den så då råkade hon få med mitt finger på köpet. Jag skrek till och fick ett dovt morr tillbaka, men det var bara att låtsas som ingenting och fortsätta mata henne.

Nu i morse såg vi att hon hade varit på lådan och ätit upp all kattmaten som jag hade hällt upp. Det kändes väldigt skönt. Hon har även ätit och varit på lådan en gång till sedan dess.

 

Astrid och Nheo

Då vi kom hem så ställde jag ned buren och lät dem lukta på varandra. Det gick jättebra och trotts Astrids tidigare dåliga erfarenheter med katter så var hon snäll och riktigt intresserad.

I morse så satt Nheo utanför köksdörren och ropade på henne. Det är något han alltid brukar göra när han letar efter någon, varesig det är katt eller människa han letar efter. Efter några minuter så fick han ett par mjau tillbaka.

 

Detta är Astrids historia, än så länge. Vad som händer härifrån återstår att se, men jag hoppas på det bästa! :)

 

PS. Bilden är på Astrid när vi var uppe i Norrland.

 

 

 

Anmäl
2012-08-02 14:29 #1 av: plutopellis

Åh du goa underbara människa! Tänk om fler var som du! Grattis till er lilla Astrid, önskar er all lycka!

Anmäl
2012-08-02 14:38 #2 av: Lena

#0 Så himla bra skrivet! Skulle vilja ha din berättelse som Artikel här på Hittekatter iFokus!

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2012-08-02 15:57 #3 av: Ambrose

#1 Tack så jättemycket! :)

#2 Det får du gärna ha :)

Anmäl
2012-08-02 16:19 #4 av: johnnys girl

Vilken bra idé att berätta om Astrids fram och eventuella baksteg här på Hittis.

Ska bli spännade att följa hennes resa och här finns många  med erfarenhet av slygga katter som kan ge dig tips och goda råd.

När du känner att det är dags att börja klappa henne lite försiktigt kan du börja med att skaffa en elemenpensel. Du vet en sådan där pensel på ett långt skaft.  Börja vänj henne vid beröring med penseln och smek henne med den. I början kan hon säkert klappa till penseln eller bita i den och då gör det inte ont på diig. Efter ett tag kommer hon att upptäcka hur skönt det är att bli smekt och då slappnar hon av mer och mer. I det läget kan du försiktigt prova att byta ut penseln mot handen, ta det lugnt, ett litet steg i taget, men forstätt tänj hennes gränser sakta men säkert hela tiden. Feliway eller  Felifriend kan vara bra hjälpmedel att ta till  så att hon känenr sig lite lugnare.

En eloge för att du ger Astrid en chans och du har rätt. Det finns ingen bättre känsla än när man vinner en sygg katts förtroende.

Lycka till!

Ständig uppassare till griniga Luffar´n, Snygga Smilla, Busiga Mina, Skygga Tingeling, Charmören Flea och hunken Roffe.
Volontär på Stockholms Katthem
www.katthemmet.nu www.svekatt.se

 

Anmäl
2012-08-02 18:18 #5 av: emjon

Minns att du i tidigare inlägg började skriva om Astrid och dina funderingar du då hade.

Kan bara säga att det värmer mitt hjärta enormt att du ville hjälpa Astrid till ett för alltid hem och inte varit rädd för allt vad det innebar med resan.

Du skriver så kärleksfullt och bra och med all din insikt redan nu är jag helt säker på att du kommer lyckas.

Förhoppningsvis kommer Astrid och Nheo bli vänner och det skall bli spännande att följa era äventyr här i tråden.

Önskar varmt lycka till med kissen och hennes nya härliga liv.

 

Anmäl
2012-08-02 19:58 #6 av: Sidentass

Men vilken fin berättelse om finaste Astrid! Känner mej övertygad om att ni kommer att uppleva fler och fler små framsteg tillsammans..känns ju allaredan som att ni kommit långt tillsammans redan nu!

 

Önskar er allt lycka till, och ser fram emot uppdateringar!Glad

Anmäl
2012-08-02 20:37 #7 av: brutt

Gillar skarpt att du tog hem Astrid ! Mycket bra skrivet och berättat dessutom.

Ser fram emot att få läsa mer om Astrid Glad

Anmäl
2012-08-02 22:17 #8 av: Katthemsmatten

Underbart att du ger söta Astrid ett tryggt hem för alltid! Ser fram emot att få läsa mer om hennes fram- och tillbakagångar. Det kommer att bli en del av båda delarna, vet jag av erfarenhet med min egen lilla skyggis.

Anmäl
2012-08-03 00:13 #9 av: Lena

#3 Tack så mycket för att vi får använda din text i form av en artikel! Fixer det imorgon. :)

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2012-08-03 00:57 #10 av: Wikipedia

Detta är som en riktigt spännande och gripande bok, man kan inte vänta på att få läsa mer om vad som komma skall! Underbart berättat om en vacker liten skyggis! Ser fram emot att få följa din och hennes resa tillsammans!

Anmäl
2012-08-03 10:46 #11 av: Ambrose

När får jag träffa henne?!

Inatt var det minst sagt livat!

Min lilla Nheo vill inget hellre än att få hälsa på Astrid, så han spenderar större delen av dagen med att ligga utanför köksdörren och ropa på henne. Det är ett jamande han brukar använda sig av när han har tappat bort en kompis, katt eller människa.

Under natten var han överlycklig för då vågade Astrid äntligen svara honom! Det jamades fram och tillbaka och upphörde bara tillfälligt när Nheo kom in till sovrummet för att säga till mig och sambon istället. "Det är en stängd dörr där borta! Öppna den åt mig!"

Idag får nog Nheo följa med mig in och hälsa. Fast jag är lite orolig, Astrid är inte längre en katt som varnar. Hon har slutat fräsa från flera meters håll, istället tillåter hon att man är riktigt nära, men så fort det blir för mycket så slår hon till med tassen. Sådan tur är så verkar hon inte ha alla klorna ute. Hon lappade till mig två gånger igår när det blev för mycket, men jag fick bara en liten, knappt märkbar, reva båda gångerna.

Förhoppningsvis så kan Nheo läsa henne bättre än mig och han är en väldigt försiktig katt så jag håller tummarna för att det ska gå bra! Jag kommer nog att sätta mig på golvet där inne och läsa eller liknande under eftermiddagen. Hålla mig i närheten, men låta Nheo hälsa på Astrid utan att jag är för nära så att jag inte lägger någon press på henne utöver det som en främmande katt (Nheo) kan tänkas göra.

 

Önska oss lycka till! :D

 

*Dålig bild från mobilkameran, men Astrid är på toa där inne och Nheo ligger utanför.*

Anmäl
2012-08-03 11:10 #12 av: Lena

Nu har Ambroses trevliga inlägg blivit en artikel. Läs Här!

Tusen tack Ambrose för att vi fick använda din text till en artikel!

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2012-08-03 18:15 #13 av: Ambrose

En liten olycka


Idag ar det över lag varit en ganska så bra dag. Nheo och Astrid har hälsat på varandra och Astrid tyckte att det var riktigt spännande. Nheo har kommit fram till henne och hälsat flera gånger och därefter hållt sig på någon meters avstånd.Jag var med dem inne i köket sammtidigt och läste en bok.

Man märkte på Astrid att Nheo gjorde stor skildnad. Hon vågade smyga omkring och utforska köket efter att Nhe hade gått och hon vågade t.om. gå på lådan bara någon meter ifrån mig.

Därefter la hon sig på golvet, på sidan som en normal katt! Jag blev överlycklig för hon satt inte längre och tryckte i en liten boll! När jag sedan lämnade köket så gick hon och la sig i en korg med en handduk i som vi hade gjort iordning. Där låg hon avslappnad och sov i ett par timmar!

Tyvärr hade vi nyss en lite olycka :( Sambon och jag gjorde iordning maten i köket och sambon slamrade ganska rejält. Precis då behövde Astrid gå på lådan men vågade inte så det fick bli i korgen istället :(

Det var bara att ta ut och tvätta rent den så fort hon var klar. Förhoppningsvis så förstod hon att jag inte blev arg på henne eller liknande, men ifall att så matade jag henne med lite skinka när jag kom tillbaka.

 

PS. Lena, vill du att jag ska skriva framtida inlägg i artikeln istället eller ska jag hålla mig här? :)

 

Anmäl
2012-08-03 18:19 #14 av: Lena

#13 Ja det kan var smart att skriva dem under artikeln. Har länkat den till frågor om skygga katter i vår FAQ avdelning. Då ligger den lätt åtkomlig över tid sedan.

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2012-08-03 19:19 #15 av: Ambrose

Då gör jag så.. kopierar in de andra inläggen jag har skirvit med. Så får denna berättelse fortsätta i artikeln :)

 

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.