Annons:
Etikettsajten
Läst 1523 ggr
[sarasvati]
2012-08-01 01:06

Sen abortering med kastrering_ ev sviter?

Uppföljning - tråden *LÖST*, AKUT, veterinär nära Billinge, Eslöv? från ursprungligen 17/7 2012.

Missan kastrerades och ungar aborterades hos veterinär i Skåne 20/7, som sägs i tråden ovan. Det var ganska sent i dräktigheten men ok enl vet. Den lilla skruttan, troligen nära året enl vet, har återhämtat sig väl, är mkt social, orädd och kelen. Vill helst ligga och spinna med nya ägarna (= mina bekanta som tagit sig an henne).

Är sedan 29/7 i nya permanenthemmet i Gbg där bekantingarna alltså stadigt bor. De har redan 4 katter (varav 3 är f d hittisar), alla go'a och snälla. "Problemet" nu är att nya lilla skruttan attackerar alla de andra katterna. Helt orädd, men väldigt arg - gentemot katterna enbart, inte alls människor, även främlingar får komma och gosa med henne.

Nätdörr är fixad för att skydda såväl nya skruttan som övriga fyra katter. De senare bryr sig inte så mycket, sprang undan med en gång, och går nu inte ens fram till nätdörren (den är till sovrummet, där matte tillbringar mkt tid samt alltid nätterna med nykomlingen - som verkar trivas förträffligt med detta).

Vad vi undrar är, kan detta vara hormonellt betingat? Är hon fortfarande, psykiskt s a s, dräktig/har ungar … som hon skyddar? Lillskruttan var hos vet igår som konstaterade att operationssåret läker ok, och "allt" ok i övrigt. Men kunskapen är ju inte alltid så stor vad gäller kattpsyken … Hon är alltså extremt aggressiv gentemot övriga katter i hemmet, varav två stora hannar och en äldre katthona + en yngre (alla är kastrerade), inte rädd verkar det - det är snarare de övriga katterna som är rädda för henne. Märkligt det hela, vi trodde nykomlingen skulle vara den rädda och behöva stöd och beskydd vid introduceringen.

Några tips eller synpunkter vad göra?

Alla är inställda på att ge det hela tid. Men kan det finnas mer än tid att göra? (Feliway ska införskaffas imorgon.) Hur agera?

Annons:
Mari
2012-08-01 06:09
#1

Lämnar en kommentar så jag kan följa detta. Har själv en katt som vart likadan efter kastrering, dock var hon inte dräktig men fick i samband med kastreringen operera bort lite knölar så nästan en hel rad med spenar försvann. Veterinären trodde att elakheten från henne berodde på att hon hade haft ont och därmed förknippat det med de andra katterna - speciellt den nyaste katten, detta sitter tyvärr fortfarande i nu efter flera år men har minskat och kommer mest i perioder.

Sajtvärd för Djurfoto
www.mariekengren.se

Alexej
2012-08-01 09:12
#2

Vad menar du med aggressiv? Vad gör hon mot de andra katter?

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Bullemor
2012-08-01 09:31
#3

Rent generellt så skulle jag säga att hennes beteende egentligen inte har något med kastreringen att göra. Visst blir det en hormonomställning vid kastrering (oavsett dräktighet eller ej), men troligare är att hon kanske är en fegis egentligen och dräktighetshormonerna istället gjorde henne kelig osv. Jag vet inte hur pass bra smärtstillning hon fick i samband med op., men även smärta kan såklart göra att de uppför sig annorlunda. Ge henne tid och låt henne få vara ifred i lugn och ro en period, är mitt råd.

[sarasvati]
2012-08-01 15:22
#4

Tack för synpunkter! Ska försöka svara. Katten är inte hos mig utan har fått berättat för mig men ska hälsa på idag så klarnar kanske bilden.

Missan (kallas hon) har inte bytt personlighet efter abort/kastrering, så vitt vi vet. Hon var skygg vid upphittandet men blev snabbt förtroendefull och kelen, och har fortsatt att vara sådan, gentemot människor. Ingen förändring där; läkningsprocessen har gått fint, hon piggnade till snabbt, och var också helt lugn under den långa bilfärden fr Skåne till Gbg nio dgr senare. Hurudan Missan varit mot andra katter före abort/kastrering vet vi ju inte; inga sådana möten har iakttagits. I det nya hemmet flög hon på de 4 katter (el 3, den fjärde har inte kommit i närheten ens) som redan bor där, jagade ut dem ur sovrummet och försökte klösa dem - fick rejäla pälstussar i "nävarna" men ingen ytterligare blodvite då matte ingrep och övriga katter flydde (ut, gm kattluckor); då en hanne senare försökte återkomma för att hälsa skedde samma sak - en mindre pälstuss rök, han stack fort som f*n (en stor, svart, genomsnäll f d kolonikatt f ö - tåliga och snälla är de allesammans, gudskelov). Därefter nätdörr + övriga katter har helt undvikit närkontakt. Missan i sin tur är fortsatt go' som guld med matte i sovrummet!

Missan är både yngst och minst i flocken, samt nykomling, så det hela är ytterst märkligt. Vi tänkte att just typ dräktighetshormoner, som rimligen fortfarande finns kvar i kroppen?, kunde göra att hon vill "försvara" sig själv och ungarna gentemot andra katter, medan människor är ok? Och att det går över. Läst i tråden om kastrering av dräktig katt nu, och det verkar inte som om andra haft sådana erfarenheter dock. Men visst måste sen abort med kastrering vara en oerhörd omställning för en liten kattkropp som gjort sig redo att bli mamma, så ngt ligger det väl i det.

Så ja, #3, att ge det tid och låta henne vara ifred i lugn och ro en period låter som ett gott råd. Vi gör så.

pia-app
2012-08-01 15:54
#5

Hittar inte något i texten om hon var med andra katter innan kastration för annars kanske det är så att hon helt enkelt är en ensamkatt och fungerar bra då.

[sarasvati]
2012-08-01 16:37
#6

#5 Jo så kan det också vara. Vi vet alltså inte hur hon fungerat/fungerar med andra katter (se #4 "Hurudan Missan varit …") eftersom hon är en hittekatt, och det under tiden i Skåne inte förekom ngr möten med andra katter.

Dock har jag fått telefonsamtal nu i em. Missan och två av de andra katterna (hannarna) har hälsat och nosat på varandra gm nätdörren, om inte direkt supervänligt så under fullt ordnade former. Vi hoppas och ser tiden an!!

Annons:
brutt
2012-08-01 18:09
#7

6. Se där ja ett framsteg. Hon kanske bara behöver landa i allt det nya ordentligt först och de andra katterna få vänja sej vid henne också en och en i taget. Alla ska ju ha en reträttplats med. Så mycket nya dofter och intryck för dem allihop.

Tror nog Feliwayen hjälper till bra också sedan finns ju även Zylkene om hon verkar orolig.

Bra att ni ser tiden an.

Alexej
2012-08-01 20:05
#8

Honor är oftast mer bestämda och är en katt rädd/osäker kan den väl angriper först.

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Katthemsmatten
2012-08-01 20:45
#9

Eller så har damen bestämt sig för att skrämma bort alla andra katter från detta fantastiska revir. Har sett det förr :-/ Feliway och Zylkene fungerar bara om det är oro som orsakar beteendet. Vill hon ha reviret för sig själv har preparaten ingen som helst effekt. Det finns katter som i åratal levt i grupp men som sedan får leva som solitärer med en ägare och som sedan aldrig accepterar att behöva dela sitt revir med någon annan katt. Inte ens någon de tidigare levt och fungerat väl med.

Medarbetare Hittekatter iFokus

[sarasvati]
2012-08-02 02:47
#10

#8 jo så kan det också vara - rädd/osäker hona som angriper först.

#9 jo så kan det också vara - alla andra katter ska skrämmas bort från detta fantastiska revir [det ÄR fantastiskt ;-) - och katten är inte rädd/osäker, du har en poäng där - var där ikväll med Zylkene, men det finns ingen katt där som behöver det - och Feliwayen har ju inte kunnat ha ngn verkan ännu].

Min fråga var mera, vad göra? - och hur agera? I olika scenarior. Mer än att ge tid. Se #0. Men det är klart att ingen vet.

Huvudproblemet är generellt att det inte finns någon forskning på området. Aborter sent i dräktigheter sker ju bara med hitte/huskatter. Och där finns varken pengar eller ära att vinna, professionellt - så ingen vet och ingen bryr sig. Men jovisst, det finns läkemedel, mot mjölkstockning t ex och hotande juverinflammationer. Då måste dock ngn ha kunskap om och kunna upplysa om riskerna, samt symtomen.

Det här ska ordna sig för just denna katt. Det har lugnat sig.

Alexej
2012-08-02 07:52
#11

Tror inte det hängerbara ihop med sen abortering. Vi aborterar också så länge som möjligt men aldrig haft problem sedan.

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Upp till toppen
Annons: