Annons:
Etikettkattprat
Läst 1243 ggr
Lamina
2012-07-07 18:41

Funderingar om en hittekatt

Sitter och klappar på yngsta kattflickan som bor hos mina föräldrar. Hon är en liten hittekatt, min syster hittade henne som kattunge när hon satt och skrek i en buske förra vintern. Det var runt 20 minus ute! Förvånad Jag kan inte hjälpa att fundera på denna lilla katt, vart hon kommer ifrån och hur hon hamnade där.

Vi skulle bara ha henne i några dagar bestämde pappa, tills vi kunde hitta hennes ägare eller en ny ägare. Men jag förklarade att hittekatter numer räknas som hittegods och att hon därmed inte kan säljas fören om ett bra tag, när hon faktiskt rätterligen tillfaller oss. (Vet ärligt inte om det faktiskt det är så det ligger till, men det är väl som det är med den saken.) Men ägaren borde ju gå att hitta tyckte vi, för hon verkade inte oönksad. Flickan var vid gott hull och väldigt tam och kelen. Inte verkade hon vara van vid utomhuslivet heller.

Så vi letade. Lappar sattes upp, annonser skrevs på varenda sida vi kunde hitta på nätet. Jag frågade t.o.m. en tjej som kunde "prata" med djur (Och det tror jag fullt och fast på att personen ifråga kunde då hon både då och senare kunde berätta saker om både katten och andra av mina djur som hon omöjligen kunde veta annars eftersom hon aldrig ens träffat dom eller sett bild på dom.) Men någon ägare dök inte upp. Tiden gick, och den lilla kattflickan lyckades nästla sig in i våra hjärtan. T.o.m. min kära mor, som normalt inte tycker om katter, vart stormförtjust i henne. Det vart aldrig mera tal om att hon skulle flytta.

Nu, 1½ år senare, är lillflickan vuxen, men fortfarande lika underbar. Och hon lever ett gott liv som innekatt, aldrig att hon ska behöva hamna ensam och övergiven i en buske igen. Men jag kan inte hjälpa att fundera ibland, när jag klappar på henne. Vart kommer hon ifrån? Är det någon stackars människa därute som saknar henne? Eller är hon trots allt en stackars oönskad liten katt som någon slängt ut? Jag blir ledsen av att tänka på det. För i vilket fall så är det ju synd och skam. Synd om den stackare som förlorat sin katt. Eller skam över att någon har gjort så mot denna lilla kattjej som ju bara vill bli älskad och må bra. Obestämd

//Lamina

Before we work on artificial intelligence, why don't we do something about natural stupidity?

Annons:
brutt
2012-07-07 19:04
#1

Fint skrivet! och tur att ni tog er an den lilla i en oförklarligt på tok för hård värld.

Marga
2012-07-07 20:04
#2

Det är nog många som delar dina funderingar om katter dom har hittat och tagit hand om. Vad har de hemlösa katterna varit med om, varför är dom övergivna, är det någon som saknar dom? En sak som skulle undanröja mycket av dom funderingarna är krav på ID-märkning och registrering.

Men du får nog förlika dig med att du aldrig får svar vad gäller din lilla katt. Var bara tacksam att du hittade henne i tid, det är säkert hon.Glad

Alexej
2012-07-07 20:07
#3

Ja, det är många gånger jag gärna skulle veta var katten kom ifrån, varför den hamnade ute…

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Lena
2012-07-08 00:18
#4

Ja vi är många som önskar att våra katter kunde tala! Då hade vi nog fått höra många tårdrypande öden. Fint skrivet av dig! Förstår att du verkligen älskar din lilla kisse!

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Starfall
2012-07-08 12:04
#5

Vad bra att ni tog hand om kattflickan, tänk om fler vore som er. :) Jag har själv 2 hittekatter här hemma. Månssan, 11år, som kom till oss som liten unge tillsammans med 2 syskon. Vi frågade alla grannar om någon visste något, men ingen kändes vid kattungarna. Dessutom var dom så förvildade så jag fångade in dom med en håv. 1 hane och två honor var det. Hanen lyckades på nåt sätt fly och vi såg honom aldrig igen. Måndsans syster Vildan lärde sig aldrig lita på människor men hon boddr kvar hos oss i 5-6 år, fick p-piller och det fungerade bra. Tyvärr blev hon påkörd en dag och överlevde inte. Månssan lärde sig lita på oss relativt fort och hon är väldigt sällskaplig. Den andra hittekatten är Morriz. Han kom till oss hösten 2011 och var då så mager att man kunde se och känna alla ben i hela kroppen. Pälsen var i förfärligt skick och han var så svag att han knappt kunde gå. Självklart tog vi in katten i huset och det stod snabbt klart att detta inte var en förvildad katt. Jag har aldrig någonsin sett en så tillgiven och snäll katt. Jag misstänker att han haft en ägare men att han av någon anledning har försvunnit därifrån. En tanke var att han kanske varit innekatt och smitit och inte hittat hem igen. Dessutom var han kastrerad så han måste ju ha haft en ägare tidigare. Vi anmälde honom som upphittad hos polisen, hörde av oss till katthem, annonserade på anslagstavlor och tidningar, frågade grannar och kollade om han hade chip (vilket han tyvärr inte hade). Jag kollade även igenom efterlysningar på blocket, kks och andra annonseringssajter. Inget napp någonstans. Morriz har stannat hos oss sedan dess. Idag mår han bra och har till och me blivit lite rund om magen ;) han älskar att ligga inne i soffan och sova och att kela. Men det är ofta jag undrar vems han är.

Upp till toppen
Annons: