Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (5) Senaste inläggen

Ny kategori 000. Vanliga frågor - FAQ - ej för diskussion! 001. Kattambassadörer TNR/Skygga Katter 02. Hittekatter i Fokus 03. Hittekatter i media 04. Katthem, jour- & stödhem, föreningar 05. Kattens status 06. Kastrering, ID-märking, Vaccination 07. Djurskyddsfrågor 08. Bilder & Filmklipp 09. Goda ideér, råd och tips! 10. Huskatten 11. Kattsjukdomar & problem 12. Kattmats relaterat 13. Kattprat i allmänhet 14. Katter söker hem! / Katter sökes! 15. Bortsprungna/upphittade katter 16. Transporthjälp önskas/erbjudes 17. Solskens- och molnhistorier 18. Evenemang på Katthemmen/ Kampanjer 19. Insamlingar, Auktioner 20. Dagens Ros & Ris! 21. Till minnet av 22. OT Utanför ämnet 23. Utsatta djur av annat slag 24. Annonsdiskussioner 25. Information om Forumet & oss Medlemmar Ny kategori
17. Solskens- och molnhistorier

Alice, Nisse och Royal

2012-06-03 21:24 #0 av: Tessen

Min katt som nu är 10 år(tror jag) har bott med mig i 8 år i höst, jag köpte henne från föredetta katthemmet i Slöinge utanför Falkenberg. En långhårigt skölpaddstabby-hona med stora fina ögon, hon hade hittats på ett fält utanför Halmstad ihop med sin helvita långhåriga kattunge. Jag var nere hos min mormor i Slöinge och dom hade loppis och öppet hus på katthemmet, när jag väl såg henne så visste jag att jag inte skulle åka hem utan henne. Kattungen hade redan fått ett hem, hon var kvar där rädd, ensam och litade inte på människor, hon var nykastrerad och hade blivit öronmärkt, dom hade även opererat ut flera luftgevärsskulor, hon har fortfarande 2 st kvar i ena bakbenet som enligt veterinären inte stör henne. Hon fick åka den ca 20 mil långa tågresan med mig hem en fruktansvärt varm sommardag och det var tågförseningar i Göteborg. När konduktören såg att jag kom med en katt i en bur och skulle med tåget så flyttade han fram mig till första klass till en egen kupé där jag kunde öppna fönstret och få in luft, han hämtade även en ny vattenflaska åt henne och höll koll medan jag gick och köpte en macka med tonfiskröra som både jag och min fina Alice åt av. Väl hemma så började hon fort lita på mig och ville hela tiden vara nära, så är det fortfarande. Jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan henne!

Min andra katt som jag hade i 6 år, honom hittade vi som ungefär 8 veckor gammal kattunge ihop med sina 2 syskon på trädgården i mitt barndomshem. Vi fick reda på vem som ägde dom och att dom skulle blivit hämtade dagen innan men eftersom dom inte blev det skulle dom skjutas. Det skar så i hjärtat att jag tjatade och tjatade tills jag fick rädda en katt iaf, vår granne tog den andra hanen, honan vet jag inte vad det hände med. Jag fick 6 fina år med honom, han lever fortfarande men då kronofogden tog huset när min pappa hamnade i fängelse, då tvingades jag sälja min älskade lilla rödvita pälsboll som var en del av mitt hjärta och alltid kommer att vara. Min mamma fick lägga ut en annons på blocket för jag bara grät och klarade det inte, vi fick ett enda svar. Ett par i 45åråldern, utan barn som bor i en ombyggd sommarstuga på ett friluftsområde. Dom fick komma och hälsa på min fina katt som då varit ute i över en månad (vi var där dagligen och matade och kelade med honom men det var i januari/februari och han hade bara altanen där vi lagt ut några dynor åt honom och en filt att krypa under. Första gången dom såg honom var han våt, lite smutsig och ville inget hellre än att följa med mig hem då han aldrig accepterat någon annan. Men han kröp försiktigt upp i kvinnans famn och då kände jag att det var rätt familj för honom. Vi åkte dit med honom några dagar senare, jag köpte med mat och godis han tyckte om och vi vaccinerade honom en extra gång innan han fick flytta. Vi hade begärt 100kr eftersom jag inte ville ge bort honom till vem som helst, dom betalade 500kr för att just dom fick ta hand om honom och för att jag tagit med mat för att visa vad han tyckte om. Det var 4 år sedan i vintras, jag har fortfarande mailkontakt med dom och får bilder på en välmående, lycklig katt som omöjligt kunnat hitta ett bättre hem. Men det skär ändå i hjärtat av saknad varje gång jag ser en bild på honom!

Min mamma och hennes man tog också in en katt som inte hade ett hem, fina brunsvart-tigré-katten med vita sockar på framtassarna. Royal var redan 8 år när dom tog in honom men han gjorde sig fort hemmastadd och som katter gör så var det plötsligt hans hus och hans människor. Han var lekfull, mysig, sov hos en i sängen och i soffan, vart man än var så ville han vara med. Var man ute i trädgården så skulle han också vara det, gick man in så tassade han efter, han älskade sina tennisbollar som han kunde bli helt tokig när han lekte med. Han sov ofta inne på mattan på badrumsgolvet när golvvärmen var igång eller framför varmefläkten i golvhöjd i köket. Han fick ca 5 fina år där som bortskämd, välbehandlad familjemedlem! Sista året magrade han av till och från, spydde upp maten i perioder. Veterinären hittade inget fel. November 2010 fick vår fina vän somna in och jag har aldrig gråtit så mycket i mitt liv.

Jag känner idag att när Alice väl försvinner så kommer jag aldrig mer kunna skaffa en katt, för ingen är som hon. Jag vill inte ens tänka på den dagen hon försvinner för hon kommer ta mitt hjärta med sig och lämna mig krossad. Men ett liv utan katter? Det är inget liv. Så efter ett tag, veckor, månader, kanske år, så kommer jag än en gång finna mig på ett katthem och hitta den där katten som ingen annan vill ha, som jag bara inte kan lämna där.

Alla djur är heliga i mina ögon, alla djur är värda ett hem och en familj, vare sig det är ett djur med högre status som en häst eller en hund, men framförallt katterna, alla stackars oskyldiga katter som aldrig gjort något fel, aldrig skadat någon, men ändå fortsätter folk förgifta, svälta och skjuta ihjäl dom och det krossar mitt hjärta!

/Terese - Sajtvärd på bakverk.ifokus

Anmäl
2012-06-03 21:26 #1 av: Tessen

Alice, min älskade vän och familjemedlem <3

/Terese - Sajtvärd på bakverk.ifokus

Anmäl
2012-06-03 21:28 #2 av: Tessen

Nisse, min vän som jag aldrig kommer glömma, han som la sig så nära som bara gick när jag var ledsen.

/Terese - Sajtvärd på bakverk.ifokus

Anmäl
2012-06-03 21:29 #3 av: Tessen

Också såklart fina, fina Royal som ävenhan var en högt älskad vän!

/Terese - Sajtvärd på bakverk.ifokus

Anmäl
2012-06-03 22:40 #4 av: Lena

Tack för att du delar med dig av din fina berättelse om dina katter. Förstår att det var svårt att skiljas från Nisse, men du ordnade det jättebra för honom. Ibland blir livet inte som vi tänkt oss och då är det viktigt att tänka på att katterna får det bra trots allt.

Jättefina kissar alla tre!

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2012-06-03 22:54 #5 av: Tessen

#4 Tack! Jag ville verkligen inte stänga in honom i en lägenhet efter 6 år av att ha fått gå in och ut som han ville. Så det var tyvärr det enda rätta, för hans skull, att göra. Hur ont det än gjorde.

Ja visst är dom fina. Jag älskar dom alla tre för alltid! Man glömmer inte såna speciella "personligheter"!

/Terese - Sajtvärd på bakverk.ifokus

Anmäl
2012-06-04 09:11 #6 av: Lena

Nej katterna lever kvar för alltid i våra minnen! Kyss

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.