Annons:
Etikettkattprat
Läst 1093 ggr
Alexej
2012-03-23 07:05

Sagolika

Jag tyckte det var en bra inititiativ att du försökte förmedla en katt härifrån till dina vänner. Tänk om fler kunde göra det.

Det blev bara fel att de ville ha bara en kattunge men det var ändå bra av dig. Och det är ju inte ditt fel.

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Annons:
Sagolika
2012-03-23 11:59
#1

Jag är sur och på dåligt humör, sjuk och mår inte bra & detta var bara droppen som kom bägaren att rinna över. Jag undrar varför jag bryr mig om att engagera mig överhuvudtaget. I så gott som hela mitt liv har jag hjälpt djur och människor med än det ena än det andra. Det tycks ligga i min natur. Jag har ju verkligen nog i mitt liv ändå. Otack är världens lön känns det som ibland. Jag har trots svår pengabrist bidragit med ganska mycket pengar till de hemlösa katterna & saker som mat, sand, leksaker m.m. Det får tyvärr vara slut med det. Jag måste tänka mer på mig själv och mina närmaste istället. Men hade jag haft ett välbetalt arbete hade jag kunnat fortsätta bidra ekonomiskt här och där och i större omfattning. Men så väl är det ju dessvärre inte.

Sen känns det inte så roligt att raskattuppfödare jämt ska få sig en känga av "ert" läger. Jag är ingen massuppfödare. Jag har "tagit paus" av olika orsaker i 4,5 år. Det är väldigt länge eftersom man annars vanligen tar 1-2 kullar om året som "liten" uppfödare. Det är heller inte alla uppfödare som är beredda att "offra" sin uppfödning för att kunna behålla djur som "inte är till någon nytta i katteriet". De omplacerar, men jag är för blödig och för fäst vid dem. Jag kämpar vidare och försöker behålla dem fastän det har varit mycket problem med stridigheter i flocken. Det kan även innebära att jag måste kastrera och mister alla mina avelsdjur tyvärr och att vissa linjer dör ut. Likaså att vissa kombinationer man drömt om nu inte kommer att bli gjorda. Det känns ganska tråkigt faktiskt. Jag riskerar också att få göra en ännu längre paus med uppfödningen. Kanske i väldigt många år eller för gott.

Jag är mycket noga med mina katter & kattungar och även med val av deras köpare. Katter och kattungar får lyxmat och lyxsand och skäms bort rejält av mig, men jag älskar att göra det. De som känner mig vet att få människor älskar sina katter så högt som jag gör  och jag är beredd att offra väldigt mycket för dem. Jag berättar även för köparna att två katter har det roligare om de är hemifrån mycket på jobb eller så. De flesta har också mycket riktigt fått kattsällskap. Antingen direkt eller efter en tid. Några få har fortsatt vara ensamkatter, men har mått bra ändå. För mig är det inte skäl nog att neka dem en katt, även om jag hellre ser en eller flera kattkompisar. Men vi är ju alla olika. Ni är dock väldigt mycket "allt eller inget", svart eller vitt & vill inte ändra er eller backa det minsta. Men ibland måste man vara lite mer flexibel. Ni har inte alltid rätt och alla andra fel.

Varför säger jag inte till folk som ber om hjälp att de får klara det själva? För att jag är snäll och dum och gärna vill hjälpa.

Har många strider kvar att utkämpa i mitt liv, så jag kommer att fokusera på det nu istället.

Jag kommer att säga till min kusin att de får fråga Kattjouren eller kolla på Blocket eller i tidningarna efter en kattunge. Hon kommer att tycka att folk är galna som nekar dem katt, då de verkligen är bra enligt hennes synsätt. Jag tror ingen av dem haft en tanke på att kraven som ställs för att få köpa kattunge skulle vara så höga att de skulle bli nekade. De tänkte ju också rätt som hellre ville hjälpa en kattförening än gynna huskattuppfödare på Blocket. Men då får det väl bli så. Det är ju heller inte mitt problem och inte mitt fel. Det var inte min idé utan de som kom till mig för att få hjälp.

Alexej
2012-03-23 16:45
#2

Jättetråkigt att du inte mår så bra och allt det.

Men angående kattungarna: Det är inte länge sedan att de flesta katthem avlivade sina oönskade katter. Fräsiga katter avlivades direkt, sedan hade Djurhemsföreningen sin 3-månadsregel och jag vet (tyvärr) att många katter avlivades för de var för länge på katthemmet. Gamla, sjuka likadant och en del katthem (vet inte om det stämmer) avlivade sina svarta katter.

Många katthem kastrerades aldrig och bara gav bort sina katter-mot en gåva tex. Hittade igår en gammal årsredovisning där katthemmet hade 3-5000 kr veterinärkostnader på ett år trots många katter…

De sista åren har det hänt mycket-säkert också genom internet att fler unga har börjad engagera sig. Och kraven har växt. Många har slutat avliva, katter säljs och blir kastrerade och id-märkt innan de flyttar.

Och regeln om att inga ensamma kattungar har också kommit till de sista åren. Vi vill höja statusen på katter, då gäller det också att ställa krav på kattköparen. Ett katthem ska vara seriöst, bara så får vi upp statusen. Och regeln har kommit till för många har märkt att en ensam kattunge inte mår bra. Sedan att komma med argumentet att man är hemma hela dagen eller så, det funkar inte. Vi kan inte ha en massa undantag på alla regler. För också en arbetslös kan vara borta hela dagen.

Jag tycker att dina bekannta borde leta efter en ungkatt som redan har visat att katten vill vara ensamkatt. Men enligt min erfarenhet är det oftast bara äldre honor.

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Upp till toppen
Annons: