![[ammyscrib]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Vila i frid Mira
I vintras tog dom min underbara lilla katt till avlivningen, och jag saknar henne jättemycket fortfarande.
Jag och min faster hittade henne när jag var mindre, när hon blev hittad (Mira) var hon både blind och döv och hade även blivit påkörd. Vi tog hand om henne i flera år och allting funkade, Mira mådde bra och kunde ändå reagera på höga toner så helt döv var hon inte. Hon blev jätte tam och kunde känna igen lukter på folk och på det sättet avgöra vem som var vem. Vi försökte ett flertal gånger vifta med kattleksaker framför henne eller i huvud taget för att se någon reaktion, men hon bara stirrade rakt in i tomma intet. Hon stirrade ut mitt i ingentinget och gav tyvärr inga reaktioner. Jag tror att blindheten och den dåliga hörseln orsakades av själva bilolyckan och inte var något medfött, men man vet ju aldrig. Det verkade som om det var biloyckan.
Åren gick och hon blev gammal, i sin otur blev hon också värre och inte bättre som innan så veterinären sa åt oss att avliva henne men vi vägrade och vi kämpade för att få behålla henne vid liv men till slut så blev vi tvingade. Jag tyckte hon klarade sig, men det fanns andra som inte höll med… och det är så mycket man kan tänka och tycka kring det här men det var så svårt för oss alla och jag, främst, ville ju ha kvar min lilla katt vid liv.
Nu i vintras gick hon bort vid avlivningen och då hon var så skadad så kanske vissa tycker det är bra… men om ni frågar mig så tycker jag ändå det fanns hopp kvar för min lilla katt. Jag tror innerligt att hon skulle kunnat bli bättre.
Vila i frid underbara Mira.
Ibland måste man sätta sitt ego åt sidan och tänka på vad som är bäst för djuren. Du gav henne ett värdigt liv, och det var upp till dig att ge henne ett värdigt slut. Hur mycket man än älskar dom som måste man se till deras bästa. Jag vet att det är svårt men eftersom veterinären bad dig att avliva Mira så tror jag att det var det bästa för henne. Man älskar sina djur så mycket att man blir blind när det kommer till sånna saker. Veterinärer ser det som man inte ser om man älskar ett djur väldigt mycket, dom ser till djurens bästa utan några känslor inblandade.
Ta hand om dig iallafall.
Så sorgligt! Jag beklagar förlusten av din älskade Mira. Jag förstår så mycket du saknar henne, min katt dog för fyra månader sedan och sorgen och saknaden är fortfarande så stora. Det enda du kan göra är att tänka att hon har det bra nu och lider inte längre. Det tar inte bort saknaden, man vill ju ha dem med oss!
Har du sett detta? http://youtu.be/K31M5Erp1OM Det skänker tröst även om man gråter! Det finns flera sidor på nätet som är jättebra och har hjälpt mig mycket. Du får gärna skriva till mig om du vill så berättar jag mera. En tröstekram!
Så tråkigt att din kära Mira blev sämre och att hon var tvungen att somna in. Det är alltid ett svårt steg att ta det där, men ibland är det trots allt det bästa man kan göra för sin katt.
Vita katter har ofta anlag för dövhet. Hon kan därför ha haft nedsatt hörsel hela livet. Något som gör en katt mera sårbara för trafik och andra faror. Däremot klarar sig en döv kisse bra inomhus.
Hur gamal var Mira när hon somnade in?
//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"
Sov i ro, vackra fina, lille kisse…en misse som fick känna sig högt älskad av sin matte…det är så svårt när man måste ta ett steg som detta..men ibland måste man hjälpa dom små över bron…det smärtar, det är tungt, det är svårt…tänker på dej..
kram