Annons:
Etiketttill-minnet-av
Läst 4338 ggr
Lena
10/2/11, 1:44 PM

Synsätt - sorg efter djur?

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Hur upplever du att gemene man ser på den som sörjer sitt döda sällskapsdjur? Utveckla gärna ditt svar i tråden här nedan.

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Annons:
Lena
10/2/11, 1:49 PM
#1

Tyvärr möter jag ofta oförståelse för att någon sörjer sitt djur. Det är t.ex inte alls särskilt accepterat att vara ledig från arbetet i en sådan situation.

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Lorita
10/2/11, 2:01 PM
#2

Jag har en arbetgivare som är tvärt om, jag kan även utan problem ta ledigt/ byta arbetsdag om ett djur blir akut sjuk, vilket jag gjorde förra månaden och alla hade förståelse för att jag inte var helt i fas dagen efter, nu överlevde djuret men jag hade fått vaka hela natten.

Hade hon dött hade jag kunnat var ledig eller fått gråta/gå undan så mycket jag ville på arbetstid. Min chef har inte mer djur än en andelshäst och den har han för att titta på trav inte för djurets skull.

Med vänlig hälsning Lorita
Sajtvärd för Konstnärer, Welshponny och Westernridning




laila-maarit
10/2/11, 2:02 PM
#3

min omgivning har accepterat o förstått min sorg, även på jobbet. de vet ju min relation till djuren…Glad

Lena
10/2/11, 2:03 PM
#4

#2 Vilken bra chef du har!

#3 Härligt att höra!

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

ingvarisbjorn
10/2/11, 3:11 PM
#5

Jag röstade att det beror på huruvida de själva har haft djur - vilket jan leda till både bättre och sämre acceptans! Har själv upplevt reaktioner som "Äsch, massor av våra stallkatter har dött, det är inget att lipa för"

Lorita
10/2/11, 3:41 PM
#6

#5 jag gråter floder för varje stallkatt som inte kommer hem Gråter

Med vänlig hälsning Lorita
Sajtvärd för Konstnärer, Welshponny och Westernridning




Annons:
UlrikaD
10/2/11, 4:24 PM
#7

Jag har ofta fått reaktionen: men varför är du så ledsen, du har ju så många. Den reaktionen har fått mig att bryta med f.d vänner. Det är så otroligt känslokallt att inte fatta att olika djur är olika individer.

Som att säga: Varför är du så ledsen att din pappa har dött, du har ju fortfarande din mamma kvar..

Lena
10/2/11, 4:46 PM
#8

Tror också att personens egen erfarenhet av kontakten med djur spelar in. När det kommer till katter spelar nog den låga statusen in. De är nästan gratis och finns i tusentals typ. Allt ses i materiella termer liksom.

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Sidentass
10/2/11, 6:08 PM
#9

Jag svarade "beroende på om de själva haft djur" - För de som aldrig haft kontakt med husdjur verkar det vara svårt att på riktigt förstå att vi djurägare kan sörja på samma sätt som om det handlar om människor…

Lorita
10/2/11, 7:05 PM
#10

#9 inte min chef, han vet vad djuren betyder för mig och jag får sörja och ge akut hjälp naät det behövs….jag ger tillbaka med att ge extra när mitt jobb behöver lite mer av mig

Med vänlig hälsning Lorita
Sajtvärd för Konstnärer, Welshponny och Westernridning




martdat
10/2/11, 9:02 PM
#11

ja att gå till veteirinären med sjuka djur har jag aldrig blivit nekat till på jobbet, har flera ggr gått tidigare för katt o kanin för att hinna till vetten innnan de stänger,. gråta på jobbet däremot är inte ok, då jag jobbar på hotell och det går inte framför gästerna, men om jag gråtit så får jag gå undan en stund o lugna ned mig, svarade ganska dålig men det är väll lite olika vilka slags folk det är,,.

Sajtvärd på kattpolisen i fokus.

Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.

Lena
10/3/11, 5:46 PM
#12

Puttar upp för flera synpunkter!

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

MewTwo
10/3/11, 10:12 PM
#13

Har nu mist tre av mina kära katter på ungefär tio månader och har lyckligtvis mötts av stort stöd både från veterinär, familj, vänner och arbetskamrater/chef (och nät+bloggvänner icke att förglömma) - men å andra sidan har katterna hela tiden varit en så väl kommunicerad del av min identitet att ingen ifrågasätter det. Jag får leva ut både glädje och sorg öppet och jag är mycket medveten om att jag är privilegierad ifråga om detta. Men samtidigt har det varit ett målmedvetet men mycket ödmjukt marknadsförande av kattengagemanget på arbetsplatsen, man måste vara lyhörd för hur människor vill/inte vill bli involverade.

Ett tag hade jag fullt av lådor med kattloppissaker på mitt kontorsrumm, inklusive en insamlingsbössa för katthemmet. Plötsligt fick jag till min förvåning se att det låg pengar i bössan, det visade sig vara arbetskamrater som "lånat" den och gått runt och skramlat lite! ♥

Annons:
Svali2011
12/30/11, 11:24 AM
#14

De första dagarna fick jag lite förståelse för min sorg men inte efter en vecka! Nu har det gått snart två månader och jag sörjer min älskade katt så mycket. Saknaden är så stor, jag ser honom överallt. Jag hittade den här sajten just för att jag hade sökt någonting som handlade om sorgen efter sitt djur. Jag kände mig så ensam i min sorg och är så tacksam för att jag hittat hit. Fast jag gör inget annat än att gråta nu men det är säkert läkande att få lov att göra det. När min katt dog klarade jag inte av att gå till jobbet. Men jag kunde inte säga varför, jag sa bara att jag var sjuk, vilket jag verkligen var.  En vecka efter adopterade jag en hittekatt som skulle skjutas GråterJag är så glad att jag har henne, hon är underbar och hjälper mig så oerhört mycket. Men nu förstår omgivningen ännu mindre att jag saknar min döda katt och att jag är fortfarande ledsen, att jag gråter eller besöker hans grav! Vad är det för människor? Eller är jag konstig? Knäpp i huvudet?  Jag vet inte, det gör i alla fall gott att ha hittat hit, bland människor som kan förstå hur det känns. Tack för att ni finns.

Alexej
12/30/11, 12:35 PM
#15

#14 Jag saknar fortfarande katten jag hade när jag var barn. Han gav mig så mycket då!

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

MewTwo
12/30/11, 12:57 PM
#16

14# Du har rätt att sörja lika mycket som om det handlat om en människa! Katten var ju din familjemedlem! Människor som inte kan respektera vars och ens behov och sätt att sörja har jag inte mycket till övers för. Sorg är personlig, tidlös och gränslös och måste få ha sitt rum!

Lycka till med din tröstande lilla hittekatt! Din saknade änglakatt håller en skyddande tass hos dig, det tror jag…

NinjaKakan
12/30/11, 3:36 PM
#17

Jag har också mött på mycket människor som har sagt; Det är bara ett djur Josefin. Det finns värre saker.

Problemet är väl då att jag lever för mina djur och med mina djur. Dom är inte mina ägodelar utan dom är en bit av mig.

Har också brytit kontakten med många f.d människor som sagt det.

Respektlöst och kallt. Alla kanske inte har samma syn på djur, men man måste respektera andras känslor med.


Lena
10/25/14, 12:15 PM
#18

Puttar upp denna fråga!

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Tarotstollan
10/25/14, 10:53 PM
#19

Jag brukar nästan aldrig tala om för folk att något av mina djur är dött eller att jag varit tvungen att avliva det. Det är bara den närmaste i familjen som oftast fått ställa upp med bil och ibland pengar till veterinären som vet om det. Jag känner inte att jag kan dela med mig av min sorg för det är ingen som förstår ändå, tycker jag.
Så jag sörjer i min ensamhet och sen om någon frågar kan jag tala om det, fast det kan dröja väldigt länge innan jag säger något.
När min mamma var iväg och avlivade våran hund en onsdag så sa jag inget till mina jobbarkompisar förrän på fredag eftermiddag 5 min innan vi slutade. På det viset behövde jag inte prata med dem om det.

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

Lena
10/26/14, 12:38 PM
#20

Det är ledsamt att det ska vara på det här sättet att man som djurägare ska mötas av den här oförståelsen. Men det är väl kanske så att man måste ha upplevt närheten till ett djur för att begripa det.

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Annons:
Jessicahagstrom94
10/26/14, 10:29 PM
#21

Jag upplever att det tydligen är mer okej att sörja en häst än en katt för att hästen är större och i deras mening viktigare bara därför.

Jag har förlorat många smådjur och en katt, det är utan tvekan värsta känslan jag någonsin känt vilket djur det än handlar om. 

Minns när min katt dog, det var en lördag. På  måndagen gick jag till skolan och fick frågan av en lärare vad jag hade gjort hela helgen eftersom jag inte pluggat så mycket till ett prov vi skulle ha då, när jag svarare att min katt dog var det tydligen en dålig anledning att skippa pluggandet. själv upplever jag att det var ganska självklart att jag inte hade tid eller lust att plugga när min katt dog, plus att hela lördagen gick till att leta veterinär som hade öppet och köra hela vägen dit, dessutom samma dag som min kusin fyllde år..

Lena
11/1/14, 10:06 AM
#22

För många verkar sorg vara förknippat med det ekonomiska värdet på djuret. Märkligt tankesätt kan jag tycka. Precis som det är pengarna även skulle styra våra känslor.

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Upp till toppen
Annons: