OK, att han anfaller och attackerar, beror ju på att han inte ser och hör. JAg tycker så här: Om han är Ok med er och hittar till låda och äter, så ska han få leva så länge hans liv är värdigt. Tänk på det ordet. Sen har du ju alltid möjlighet att ta hem en veterinär i stället. Det kostar, Ok, men ändå……OCh som jag tycker, döden är inte farlig, vi ska dit alla. Men det gäller att få resan dit så behaglig som möjligt.

Vill ge dig en vacker melodi, som du kan tänka på och ta till dig….

det är något bara du kan avgöra,,, så länge han verkar trivas med livet o äter o gosar o fixar lådan så är det ingen fara på taket,

har ju en 18 åring här som jag funderar på med hur länge hon ska leva, lite dement o pipig, men äter o gosar och har fortfarande glädje i livet så hon får vara så länge, .

jag tar bort henne när hon uppenbarligen inte vill vara med längre,

hemavlining kör jag alltid med om det är möjligt, vill inte heller utsätta dem för stressen med bilåkning,. skönt att höra att djursjukhuset börgat med det oxå,.

som sagt, du känner nog själv när findus inte längre vill vara med, men visst är det jobbigt att se dem bli gammla, kram,

ja jag tycker det är fruktansvärt att se Findus blir äldre och äldre, man vet ju att den dagen kommer men ändå..

Jag har också tyckt längre att så länge han äter och dricker och sköter lådan bra så är det lungt, men igår märkte vi verkligen att han inte hör knabbt något alls..=/

det är nog normalt att få nedsatt hörsel när man blir gammal, både djur o människor,

ingen fara med dövhet bara katten är inne. Men hur är det med  synen?

han ser bätte än vad han hör, men den säkert nersatt med,

ibland när han ska hoppa upp någonstans så trillar han ner igen han fixar inte att bedömma avstånd lika bra längre..

ja som sagt, det är värdigheten som är viktig.OCh absolut inte något utegående nu….

har ni tur, så kanske han bara somnar in av sig själv. Såna saker händer faaktiskt…..

Det här är så svåra saker att ta ställning till…tror nog att ni kommer att känna inom er när det är dags att hjälpa honom över..sen kan det kanske vara till hjälp om ni regelbundet ringer och pratar om tillståndet med en veterinär som ni känner förtroende för..

Jag skulle nog först och främst ta hem en veterinär och be den att ta blodprov för att kolla njurar, lever, socker osv. för att se hur gubben har det och om man kan hjälpa honom på något sätt om det skulle behövas.

ja ok, är kisse 19 år så har den väl med allra största säkerhet ålderssocker. Vilket i och för sig inte är något att göra åt när den är så pass. Jag tvivlar på att vet gärna tar blodprover och sånt hemma. det är dessutom väldans dyrt att ta hem vet. Man får räkna med en merkostnad på 4-500 kr bara för det.

Ja det är ett tufft beslut att ta… jag var i samma situation i december, då min 17 åriga katt fick lämna oss. Det var det värsta jag gjort, men tvunget då jag såg att han inte hade ett bra liv längre.

Det låter ju otroligt skönt att han kan få somna in hemma och slippa stressen som transport o allt runt veterinärmottagningen innebär.

Skickar er styrkekramar…

ja, vi hade ju lilla Pyssa här för 8 år sen. Hon hade ju varit döv i över ett år, hade åldersdiabetes, men mådde bra för övrigt. Åt, gick på lådan och var gosig. Givetvis bara inne.MEn sen en söndagmorgon den 25 maj, då svek synen vår lilla docka.Hon blev så rädd, sprang bara i blindo och skrek.Så på måndagsmorgonen så fick jag åka den sorgliga vägen till Ola.

http://www.lonely-knight.com/pri/ljus/djurljus4.htm#L50

#6 >Jag ringer ofta till Växjö Djursjukhus ang Findus och han välmående, och då sa de att det händer att katter som somna in av sig själva,

Och just nu sover Findus mer än var han är vaken så jag tittar till honom ofta..

ja, min kompis i Stockholm adopterade en Helig Birma av min fd och mig. Den hade totalt avelsförbud, en totalt hopknycklad svans. HAn döptes till Snobben. HAn hade sin favoritplats uppepå akvariet och en morgon, när han var 21 år, så låg han bara på sin vanliga plats, på akvariet. HAn hade somnat in för alltid.