# Har du erfarenhet av skygga katter? Rösta! Author: Lena Har du erfarenhet av att ha tagit hand om skygga katter? Här kan du rösta, samt om du svarar ja berätta om dina erfarenheter. ## Comment 1 Author: Lena Inte riktigt skygga katter. Dock har flera av de hittekatter vi haft varit ganska blyga, de har dock alltid varit "handtama" inom familjen. //Lena ## Comment 2 Author: Jenna-Gun Alla våra katter är mer eller mindre  skygga när de är ute. Men det är bra. Då kan ingen stjäla dem.Det är väl lite synd att de är det mot oss oxå. Men vi vill inte muta dem för att de ska komma till oss när vi är ute. Fast alla är inte skygga för oss alltid, bara i bland. Men inne har ingen gått och gömt sej precis. ## Comment 3 Author: Pelusa Jag har hanterat och skött om ett flertal skygga katter som anställd på Stockholms katthem. Har även själv fångat in flera utefödda skygga missar som jag behållit  (Putte t ex) eller har lyckats placera hos vänner och bekanta (t ex Puttes mammis, Maya) eller som så småningom har fått plats på katthem (pojkar som Isak och Charlie) i väntan på att få ett hem. Kuriosa: Jag fick plötsligt ett mail från en mycket trevlig kvinna som det visade sig hade köpt Isak från Stockholms katthem. Förstår inte hur hon hade burit sig åt men hon har lyckats spåra infångaren efter så lång tid, ca tre år. Mycket svårt och kompetent deckarjobb tycker jag, med tanke på att jag inte finns med nånstans i missens historik eftersom missarna placerades direkt i ett akuthem eftersom de var vilda. /Pelusa ## Comment 4 Author: ladykatt Min Smulan var skygg och arg när jag tog hand om henne... hon levde sina första 13 månader som en vildfödd katt i en kattkoloni och det var jättejobbigt i början... hon attackerade allt och alla av rädsla så vi första dagarna var tvungna att peta matskålen under soffa, där hon hållit hus, med en pinne för att inte vara bitna. Jag brukade på kvällarna sitta på golvet vid soffan och prata med henne så att hon slappnar av. Efter två veckor började hon komma fram om nätterna men sprang direkt under soffan igen om någon kom till rummet. Efter tre månader var hon vän med oss människor och vi fick klappa henne och leka med henne, men hon var fortfarande mycket försiktig för mina andra katter... det tog närmare ett år tills hon blev en av kattgänget... kram/ Ladykatt ## Comment 5 Author: [Borttaget] Jag svarade faktiskt nej även om jag helst hade velat ha ett nja... Jag är ju uppvuxen på bondgård och där finns ju som de flesta vet "alltid" kattungar. När jag var liten letade jag alltid upp var dessa fanns och satt i timvis och lockade fram dessa små busar, vilka oftast när man väl lyckades fånga dem en gång snabbt blev tama. Däremot har jag inte tagit hand om någon vildfångad vuxen katt, därför kände jag inte riktigt att jag ville svara ja på denna fråga. Tama men skygga katter har jag däremot haft, t ex skulle jag vilja räkna in Sim Sim bland dem eftersom hon inte gärna går till andra utan håller sig väl undan om någon kommer och det tog ett tag innan jag kunde ta upp henne i knät själv också. ## Comment 6 Author: vanessa **Fick svara ja. För vilda, och ibland sk. skogsvilda katter har och tar jag hand om. Men de blir tama med en massa tålamod. En av dem har jag tidigare berättat om här - Spöket. Hon hatade mig för jag vägde hennes ungar som skrek i högan sky (då var hon i jourhem här). Ibland fick jag låta min man gå in innan mig och se till att hon höll sig borta när lådor och annat skulle göras i ordning. Sedan flyttade hon till katthemmet med sina bebisar när de var 12 veckor. När ungarna flyttade så lärde vi känna varandra på riktigt, och jag blev hennes trygghet. Inte så att jag kunde klappa henne, men hon följde mig överallt, och ropade jag på henne så kom hon springande. En dag fick hon ett hem, och dit åkte hon oklappad, med undantag från stulna sådana från mig :-). Idag är hon tam och älskar att bli klappad av sin nya matte. Så från att själv blivit bortjagad av henne, till att ha henne svansande efter sig med glädje i stegen till att ha blivit tam känns bra.** **Min man socialiserar katterna på hemmet. Han lägger mycket energi och kunskap på det. Och jag blir steg två för dem. Sedan när vi klarar av dem så kliver resten av gänget in och klappar dem för fullt. Fast nu har jag varit sjuk ett tag så jag har lämnat över detta med varm hand till de som är på katthemmet och de gör det bra.** **Så, till och med Vilda Katter har chansen att bli tama. Fick förövrigt ett mail från ägaren till en av de fd. vildingarna i går. Allt går så bra, och han njuter av livet till fullo, samt är så gosig. Han, Jussi, och Spöket var mina favoriter av alla kissarna. De klöste sig nog in i mitt hjärta, med tanke på att jag gjort detta i flera år och borde vara härdad :-). Fast kärleken, den kan ingen ta fel på. Mitt senaste kissekärlek är Baloo som finns på vår hemsida under hankatter katthem. Så mysig kille som snart ska vara helt tam, för det har jag bestämt.** **[www.djurhjalpen.nu](http://www.djurhjalpen.nu/)** ## Comment 7 Author: johnnys girl Även jag träffar många skyggisar i mitt engagemang vid Katthemmet. Är ofta ute aktivt och fångar katter i kolonier. Har även varit  akuthem till flera skyggisar och har just nu två st. utomhusfödda ca fem-månaders gamla systrar hemma som jag försöker övertyga om att jag är en ganska trevlig bekantskap. Ännu sålänge är dom mer än skeptiska måste jag säga. ## Comment 8 Author: Lena Intressant och givande att ta del av era erfarenheter! Här finns många exempel som visar att det är långt ifrån omöjligt att socialicera även de riktigt skygga katterna även om det tar sin tid. //Lena ## Comment 9 Author: Morgan10 Tror jag har en viss erfarenhet av förvildade katter genom engagemanget i KKS, har bl a tre förvildade katter hemma hos mig i lägenheten (varav en, Katharina ser du via bifogad bild, haft henne i över 3 år som stödkatt och fortfarande inte klappbar men sover i sängen...). ## Comment 10 Author: brutt Ja jag har träffat och träffar flera det roliga är när de kommer allt närmare och blinkar tillbaks som attan när man blinkar för att visa att man är vänligt sinnad på kattspråk en kontakt är etablerad känns det då som..En skygg katt måste få komma fram i sin egen takt om man ska kunna vinna dess förtroende sedan tycker jag att det är befogat med skygghet om man farit illa och inget som ska ligga en katt i fatet.Man får acceptera katten som den är och bevisa för den att mäniskan kan vara ofarlig och bra att ha till kompis.Ibland tror jag faktiskt att det blivit deras räddning att de är skygga alla människor är ju som bekant inte vänligt inställda mot en stackars hemlös sjuk skadad eller frusen katt.En del vill ju tom döda dem. ## Comment 11 Author: Jillsan4 Smirre min gamla katt var skygg när han kom till oss efter att ha bott hos en tonårsfamilj. Han låg 3 dagar under soffan så mamma fick stjuta in vatten,mat och låda till honom. Efter det fick vi gå på tårna för att inte skrämma katten. Det tog oss ½ år innan han litade på oss. Han blev en bra utställningskatt. Han har satt sina spå hos mig. Tyvärr så gick han bort 28/8-2002. Saknar dig Smirre. ## Comment 12 Author: Bima Japp. Jeremi tycker inte om när det kommer främmande. Han har alltid varit skygg, var det tydligen hos sina tidigare ägare också. Varför vet vi inte, men det kunde anas att de hade livliga vänner som sprang runt hos dem, så kanske att någon gjort honom illa - men det är bara en ren spekulation då vi inte vet orsaken. Nu för tiden har han faktiskt blivit mycket bättre och kan många gånger komma fram och hälsa och kela när vi får besök - men bara tjejer. Den enda killen, utöver sambon, som han inte varit rädd för är sambons kompis. Annars gömmer han sig under täcket eller sängen när någon av de besökande är män. Han är även rädd för när man har skor på sig, så tar man på sig skor och klampar runt blir han lite ängslig. Men som sagt så är han bättre än när han först flyttade hit, men riktigt bra kanske han aldrig blir. Vi har ju sällan besök och han älskar ju oss så det fungerar hur bra som helst ändå. ## Comment 13 Author: montax Jag ställde upp som akuthem åt en skygg hona i treårs-åldern. I början gick det bra. Hon bodde i köket under ett bord i hörnet. Men troligen tyckte hon att det blev för mycket spring i köket så hon flyttade helt enkelt ut och bodde i en klädkammare. Efter ett tag flyttade hon in under soffan och vägrade komma fram. Hon slutade  t o m att gå på lådan trots att jag hade ställt den nära soffan. Jag tror att det var mina 4 katthonor som skrämde henne. Vi fick ordna ett nytt hem åt henne. Ett hem där det fanns en lugn och snäll katt. Jag har även varit akuthem åt en kattunge, en hane. Det gick mycket bättre. Han utvecklades fort och kunde flytta hem till en tjej som hade en hane i ungefär samma ålder. Min hittekatt Simon blev ledsen då eftersom de hade haft skoj tillsammans. Funderar därför på att ta hand om en ungkatt från ett katthem. ## Comment 14 Author: Lena #13 Ungkatter brukar i regel vara lättare. Titta på inlägget Gotland där finns en underbar ungkattshona som söker hem. //Lena ## Comment 15 Author: montax Jo, Gotlandstjejen verkar vara gosig men jag tvivlar på att mina honor accepterar en tjej.  Vore jag säker på att det kommer att funka skulle jag ta färjan till Visby bums. ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 16 Author: MariannE11 mitt syskonpar Lillan o Buzan tror jag varit rejält skrämda och blivit jagade när dom var riktigt små. Vid 4 månaders ålder kom dom till mej, snoriga och med feber så det började fint med medicin. Sedan har jag försökt acceptera att det är dom som bestämmer, sträckte jag fram händer i början så fick dom panik, därav mina slutsatser. Men vartefter tiden gått, dom är idag 7 år så är den ena väldigt tam för oss familjemedlemmar, den minsta pendlar mellan att vilja vara ifred eller att störta på oss för att bli kelad med. Men hon väljer kelstunderna noga, ofta är det när vi sitter fast på toastolen eller ska sova som hon dyker upp och är vild över klappning. Skulle hon inte vara en sån stor kelgris så skulle vi nog mest se henne på avstånd. Dyker det upp främlingar här så är hon spårlöst försvunnen. Vi har fått acceptera att Lillan är Lillan och att hon får bestämma. MEN jag får faktiskt klippa klorna på henne, visserligen inte frivilligt men gör jag det bara kontinuerligt så går det hyffsat. Ibland så får jag klippa 1 klo innan hon roterar 18 varv. Ibland kan jag klippa alla klor i ett streck. Tror jag lättare accepterat deras skygghet i och med att jag hade en annan otroligt attacksugen kelsjuk katt....![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) En akutkatt som jag hade lurade mej först att hon var vild. Men jag kom på hennes svaga länk: hon hade haft en massa kattkompisar. Så Buzan som är världens snällaste katt fick följa med mej in till henne och vips visade det sej att det var en otroligt kelig katt. ## Comment 17 Author: Lena #16 Det ser man att även katterna luras ibland! Det är inte alltid som det först synes vara! Måste kännas skönt när man når en katt och får den att ge upp sin skygghet, i alla fall delvis. //Lena ## Comment 18 Author: Lena Lyfter fram denna intressanta diskussion då den inte känns färdigdiskuterad ännu/ Lena ## Comment 19 Author: Sessan1 Min Chicko är väldigt skygg av sig tycker jag mig märka. Vet inte vad han kan ha varit med om :( Han kommer ju från KK\_S.  Han är så jättekelen denna katt, men närmar man sig honom, så ser han nästan: strykrädd ut stackarn :(  Han liksom tittar upp och säger: hjälp vad ska hända? Men en så gosig katt får man verkligen leta efter :)  Han följer mig nästan överallt här hemma, t.o.m in på toaletten. Ibland när jag sitter här vid datorn, så lägger  han sig nedanför på golvet. Han är så sällskaplig av sig denna katt. Så jag undrar många gånger, vad han kan ha varit med om, som gör att han är så skygg på ngt sätt. Han verkar trivas här iaf som tur är. Han verkligen längtar ut i deras rastgård när det är fint väder, där trivs han verkligen :) Som sagt, en underbarare katt får man leta efter :) ## Comment 20 Author: Lena #19  Det är synd att inte katterna kan tala om för oss vad de varit med om! Skönt ändå att han trivs och fått det så bra! //Lena ## Comment 21 Author: vanessa **De skygga och vilda katter jag hanterar är långt från ungkatter. Det är äldre katter som aldrig haft mänsklig kontakt i princip. Men det går att få dem tama. Vi har mycket strategi i arbetet med dem som jag skrev tidigare, allt görs med nästan vetenskaplig finess.** **En katt som jag nämt tidigare hade bott i grävlingsgryt. Han var allt annat än tam och snarare en attackkatt. Vi var tyvärr tvugna att dra ut nästan alla hans tänder som var skadade, så då kan ni tänka er att han inte var purung. Förra veckan fick jag en massa bilder på honom som visar hur han huvudbuffar med husse. Och han har ett nästan tandlöst leende, han ser så lycklig ut. Idag ficj jag mail från en annan f.d. vild katt. Från att ha varit oklappad när hon flyttade så ligger hon numera på mattes mage på nätterna. Snacka om att det finns hopp. Det gäller bara att arbeta strategiskt så ordnar det sig. Men räkna med ett års arbete för de vildaste.** **[www.djurhjalpen.nu](http://www.djurhjalpen.nu/)** ## Comment 22 Author: Lena #21 Det är mycket intressant och viktigt det arbete ni bedriver. Helt enkelt ny kunskap som tillförs arbetet med hittekatter. Kan du inte när du har tid och lust skriva en artikel om era metoder här på Hittekatter. //Lena ## Comment 23 Author: vanessa **Det är en bra idé Lena. Det ska jag göra så att fler lär sig och förstår hur. Samtidigt så finns det säkert en massa kunskap som vi inte vet, så vi får dela katterligt på våra erfarenheter :-).** ## Comment 24 Author: Lena Har hittat denna diskussionsfråga i ett undangömt hörn av forumet. Aktiver den igen. :) Tror det finns mycket mera att säga i denna fråga. //Lena ## Comment 25 Author: Ivory Jag har erfarenhet via akutgruppen, hur? Jo vi sysslar mest med skyggisar. Jag glömmer aldrig känslan för några år sedan när jag fick in min första med en trådbur. Nu har jag 3 st hemma en ifrån husby projektet samt 2 kattungar som är födda utomhus. Dom kom i slutet på förra veckan och lillltjejen sa tjena genom att bita mig hårt i fingret![Gråter](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cry.gif) lillborsan fräste i en dag nu sover han på mig hela tiden![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) och syrran kan också krypa upp i famnen när hon glömmer att jag är läskig. Skitkul med en sån totalomvändning på endast några dagar.