# Sammanföra katter! Din erfarenhet? Author: Lena **Vilka erfarenheter har du av att sammaföra en ny katt med den/dem du redan har?** Utveckla gärna ditt svar i tråden nedan. ## Comment 1 Author: Lena Här hemma har det gått ganska bra när vi sammanfört en ny katt i gruppen. Oftast utan något märkbart groll alls. Verkar som det går lättare när man har flera katter redan innan. Minns att det tog lite längre tid en gång i tiden när vi bara hade en katt och sedan skaffade en till. Det är viktigt att tänka på att det ingår i kattens naturliga beteende att ha rangordningsstrider när det kommer en ny katt. En tid när de mäter sig med varandra för att avgöra den inbordes ordningen i gruppen. När väl detta är avklarat brukar det bli lungt. Det här klarar katterna bäst på egen hand. Går man som kattägare emellan kan man förvärra situationen. ## Comment 2 Author: Katthemsmatten Jag har samma erfarenhet som Lena när det gäller att ta in nya katter i en grupp. På senare år har jag, med ett undantag, bara tagit in katter som redan levt i grupp vilket jag tror har underlättat processen eftersom alla vet vad som gäller. ## Comment 3 Author: polgara här har det aldrig varit några problem alls ## Comment 4 Author: Roslyn Jag har inte samma erfarenheter som er andra. Katterna kommer bara delvis överens med varandra trots att lång tid har gått. Det var illa nog när Stina kom hit. Hon vill helt enkelt vara ensamkatt. Sedan kom Sofia på det och hon flyger på de andra så fort de rör sig. För att att alla katter ska få röra sig fritt utan rädsla får jag dela upp dem. Ut en stund med en grupp och Sofia instängd ett tag. Leka och aktivera de som är inne. Sedan ta in de övriga och leka aktivera. Sist upp till Sofia och leka aktivera innan jag släpper ut henne igen förhoppningsvis lite trött och snällare. Så ut till min snälla underbara Sunny som bor i friggebod med inhägnad och släppa in och ut henne så hon får träffa de andra katterna . Ibland tror jag att jag ska bli galen. Det tar så mycket tid och energi. Har funderat på att omplacera den katt som är mest mobbad. Om jag inte hade lagt mig i så hade hon inte vågar röra sig alls möjligtvis hållit till bara i källaren. Nu peppar jag henne lite så hon åtminstone vågar röra på sig när Stina och Sofia inte är direkt närvarande. Så jag håller inte med. Det finns rangordningsstrider som bara leder till att vissa katter får ett sämre och begränsat liv om man inte ingriper. ## Comment 5 Author: carlas Har liknande erfarenheter som Roslyn #4. En skillnad kan ju vara, som Lena o katthemsmatten antyder, när det gäller katter som redan tidigare levt i grupp, på katthem el dyl. I många fall, med hittekatter, vet man inget om detta - var och en är en udda individ, och man får försöka läsa av och pyssla ihop det hela. Väldigt viktigt vad Roslyn säger: **"Det finns rangordningsstrider som bara leder till att vissa katter får ett sämre och begränsat liv om man inte ingriper"**. Så allra bäst är att introducera på ett sådant sätt - långsamt och försiktigt, med kompostgaller bl a - att situationen med akuta ingripanden inte ens behöver uppstå. Så långt detta är möjligt, naturligtvis, och det bör det vara i ett hem. Kan naturligtvis förekomma i vissa fall att allt detta pysslande egentligen var onödigt, men än sen? Better safe than sorry. Och skadar gör det iaf inte. Blir alltid rädd för katternas skull när jag ser och hör råd som att "låta dem slåss" och "inte lägga sig i", såvida det inte blir "blodvite" (brukar det heta). Helt onödigt att ens riskera. ## Comment 6 Author: Gatukorsning Här har det inte varit några problem. Däremot så blev Andra Saker mycket tuffare när hennes bröder flyttade. De kom tre stycken hit som 5-6 veckor gamla, men den sista månaden som bröderna bodde här började de skuffa runt Andra Saker mycket vid matskålen, hon fick liksom inte plats. Hon fick bo här ensam någon månad innan blyga/försiktiga/skygga Leon kom. Och det gick jättebra, inget spott och fräs alls. Har ingen aning om hur de skulle reagera om ytterligare en katt kom in... ## Comment 7 Author: Thaeri Jag har erfarenhet av 2, 3, 4 och 5. Diamond och Vega: inga problem överhuvudtaget. Smash och Pumpkin med Diamond och Vega: lite groll i början men efter deras kastrering blev det bra. De fyra och Tarzan: Pumpkin accepterade Tarzan ganska fort, med Diamond och Vega tog det ganska lång tid och de var alltid lite på sin vakt mot honom. Smash gillade honom inte alls, men det gick bra så länge de inte kom för nära varandra, annars fick Tarzan några smällar. Diamond, Vega, Tarzan med Trullz: Tarzan och Trullz tog et par veckor på sig att accpetera varandra, men mellan Trullz och de andra två fungerade det inte alls, hon mobbade Diamond till den grad att han bosatte sig under sängen och inte vågade komma fram. Funkade inte med långsam sammanföring heller, för så fort vi släppte ihop dem blev det samma sak. ## Comment 8 Author: FruFilur **1:a försöket** Två egna katter, skogisar, fertil hane + kastrat hane sammanföras med Hittekatt, ung hane Nätdörr under ett antal veckor. Försöke låta kastraten hälsa på, men nix, gick inte på det försök vi gjorde; snälle kastraten blev anfallen och fick fult sår... Snart därefter flyttade hittisen till katthemmet, där gick han jättebra med andra katter och har sedermera fått ett eget hem... **2:a försöket** Två egna katter, skogisar, fertil hane + kastrat hane sammanföras med Två kattungar, 15v, skogisar, hane+hona Första natten sov de bakom nätdörr. Fertile hanen vänligt nyfiken utanför dörren. Kastraten skräckslagen. Andra dagen släpptes de vuxna katterna in en och en till kattungarna under övervakning. Fertile hanen vänligt nyfiken. Kastraten skräckslagen. På eftermiddagen släpptes ungarna ut i huset, åtföljdes av vänligt nyfiken fertil hane. Skräckslagen kastrat höll sej så långt borta från äcklen han bara kunde. Sov även andra natten bakom nätdörr. Släpptes ut tillsammans sedan dess... Efter tre dagars springande åt andra hållet "råkade" kastraten "som av en slump" hoppa upp bredvid en lillknatte, nosa lite försiktigt och sedan var det bra och han började leka med dem! **3:e försöket** Tre egna katter, skogisar, fertil hane + kastrat hane + ung hona (7 månader) (en av kattungarna från föregående stycke, hankatten flyttade efter bara någon dryg vecka till sitt nya hem, och tjejen, ja, hon stal vårt hjärta så vi köpte henne) sammanföras med Skogis, ung honkatt (kullsyster) som inneboende en tid Första natten bakom nätdörr Släppte in de andra en och en för att bekanta sig. Nåt litet fräääs från vår tjej, som snart nog övergick i "åååh, jag har hittat en lekkompis istället för de där tråkiga farbröderna" Släppte ut i huset, funkat gnisselfritt sedan dess. Kastraten leker överlyckligt med tjejerna och har sprungit av sej ett drygt hekto på att jaga dom uppför och nerför trappen... ## Comment 9 Author: Sidentass Detta har varierat lite hos mej beronde på vilka katter det handlat om. Men jag svarade 3, för mestadels har det gått bra efter lite allmänt groll, morr o fräs! Första tiden har jag haft en nya katten i ett eget rum...men så har andra varit lite nyfikna o kikar in under dörren där dom känner dofter och ser små tassar på nykomlingen...efter en tid har jag börjat sammaföra dom, låtit dom hållas med sitt fräsande, men under uppsikt...men med tiden har det ordnat upp sig. I de flesta fall. Däremot minns jag ett undantag för flera år sedan..var en hemlös hankatt som jag tog hand om, men han gick absolut inte ihop med vår älsta hane i huset. Dom slogs så pälsen rykte på dom..därför fick Alexander sedan ett annat hem på landet...men jag har mestadels positiva erfaremheter av sammaföranden, bara man ger det hela lite tid! ## Comment 10 Author: Lena #5 Tillbaka till det där med rangordningsstrider. Trodde tidigare att jag gjorde katterna en tjänst genom att vara någon slags linjemålvakt. Men sedan jag fått lära mig av min veterinär (specialist på katter) att lägga händerna på ryggen, har det gått mycket smidigare och snabbare för katterna att komma iordning med varandra. Det är egentligen bara när det handlar om fertila katter som man får vara på sin vikt. Där kan slagsmålen gå över styr. Vissa katter är mer dominanta än andra vilket kan göra att det tar lite längre tid. Men det tar ändå längre tid om jag som tvåbening ingriper och stör processen. Så kallade ensamkatter som inte interagerar så bra med andra katter kan ha någon form av störning. Mest sannolikt beroende på att de tagits för tidigt från kattmamman och inte lärt sig vara katt fullt ut. Det gör att de beteer sig på ett annorlunda sett vilket kan leda till missförstånd bland andra katter. Ibland kan de dock lära sig bli bättre katter via de andra katterna.  Katter som levt i kattkolonier brukar istället vara riktigt bra ihop med andra katter. ## Comment 11 Author: Roslyn Ibland ser det lugnt och fridfullt ut här när alla ligger på sina platser. MEN det är bara skenbart. Jag vet att Socks helst av allt vill komma in och sitta och titta ut genom stora fönstret och vandra lite fram och tillbaka. Jag vet att lilla Solveigh helst av allt vill upp till övervåningen och ligga i sängen. Stina vill ta sig ett nattmål eller två . Istället ligger de still för att inte bli påhoppade. Jag är ledsen, men jag tror inte att det löser sig av sig självt. Det är inte blodiga rangstrider, det är något annat. Psykning snarare. Tror inte alls att det här med att katter som vill vara ensamkatt har någon störning. Tror helt enkelt att man inte kan generalisera. Alla mina är kolonikatter. Den som är bäst rustad socialt är den lilla Solveigh som faktiskt blev tagen för tidigt (4 veckor) från sin mamma. ## Comment 12 Author: Alexej Jag har två kattgrupper. Mina egna utekatter och jourkatter. Jourkatter har jag i sovrummet, dvs på en liten begränsad yta. Jag tar nästan bara skygga katter. Där är det stor omsättning och allt från äldre kattungar till äldre katter. Nya kommer hela tiden och andra flyttar. Där har jag egentligen aldrig problem fast jag har två äldre honor som inte gillar andra katter och fräser när någon annan katt kommer för nära. Men det är mer alla mot mig. Blir de rädda samlas alla under sängen annars bildar de smågrupper - förutom de två honor som alltid ligger själva. Mina egna är en grupp som har levt delvis länge hos mig. Där är en gammal hona rängäldsta. Där händer det rätt ofta att katterna bråkar framförallt honorna men nu också en ung hane som tyckert det är kul att trakassera honorna som då skriker när han försöker. Och två äldre hanar som ibland bråkar ute. Men, jag visar tydligt att det är jag som bestämmer. Börjar de bråkar brukar jag ropa: **Ejjj** tills de slutar. Så jag går emellan och visar att det är jag. Då springer de snabbt åt var sitt håll. Tror att katter retar mest för att de har tråkigt och är understimulerade. Men jag har också omplacerad en hona som verkligen blev mobbad av alla-tom av kattungarna och som inte vågade sig in längre. Det är viktigt att bygga upp självförtroende på alla katter. Klappa de lite extra och jaga bort den katt som vill reta den rädda katten. Foder måste alltid står framme och alla måste ha plats att dra sig undan. ## Comment 13 Author: Gatukorsning #12 Förlåt, men jag började fnissa lite när jag läste att du skrivit "Men det är mer alla mot mig". Jobbig sits liksom ;-)! ## Comment 14 Author: Lena #11 Men kan naturligtvis inte alltid säga att det är si eller så med katter. Katter är i högsta grad individer. Man kan dock se vissa mönster och dra vissa erfarenheter utifrån det. Att katter som tas för tidigt från sin mamma får olika typer av problem i sitt beteende är ju inte direkt någon nyhet. Vet inte om vi är särskilt lyckligt lottade här hemma, men det har nästan alltid fungerat mellan de katter vi haft genom åren. Lite gnabb som kommer och går men annars har de blivit goda vänner. Något som kan påverka är hur man bor, vilken yta katterna har att röra sig på och hur man inreder i bostaden. Om det t.ex. är många katter på en mindre yta kan osämja uppstå pga att de blir stressade av varandra och inte har någon reträttplats. ## Comment 15 Author: LillKira Här har det gått bra förutom när jag tog hem kattungar. Mina två killar kom ju med ca två veckors mellanrum och hade båda bott på katthem innan och blev kompisar direkt. Efter ett och ett halvt år ca tog jag hem två av Katitzis ungar från katthemmet för att dom behövde medicinering och mera vård än vad som kunde ges där. Satte upp kompostgaller så att bäbisarna hade hallen och min sons sovrum att busa i. Min ena kille fräste men var nyfiken och den andra stackarn såg helt förstörd ut,jag trodde det skulle ge sig men icke!! min röda pojke tittade på mig som att han tyckte att jag var fullständigt galen och visade tydligt att dom där småungarna var superäckliga. När det gått några dagar började han sova i handfatet ![](/images/empty.gif). När ungarna åkt tillbaka till katthemmet blev han som vanligt igen. Någon vecka senare fick lillhjärtat Katitzi följa med hem och det gick jättesmidigt. Killarna fräste nån gång och sen var det bra. Hon var ju mest i mitt knä![](/images/empty.gif). (ska skriva om henne i tråden Till minne av). I våras kom lilla Kira som levt i en koloni,katthem,jourhem,katthem,adoptionshem. Jag fick höra att hon var apatisk och att hon slog och fräste?? Dom som hade henne var oroliga för vad som skulle hända om dom inte behöll henne. Jag öppnade dörren för ännu en liten tjej. Killarna och hon nosade och fräste några gånger. Min röda kille och Kira har förlovat sig,det var han som visade henne var rastgården och leksakerna finns. Min andra kille och Kira håller avstånd men det är nog för att han är så våldsam när han busar runt. Jag undviker att ta hem kattungar för då kanske min röda fina pojke flyttar hemifrån ![](/images/empty.gif) ## Comment 16 Author: Tarotstollan Jag har ju bara tagit in en ny kattunge åt gången och det har aldrig varit några problem. Jag har släppt ut den i badrummet där toalådorna står och då har den suttit under badkaret och tittat ut i hallen (dörren öppen), sen när den känt sig redo så har den kommit fram. Blir den rädd kan den lätt dyka in under badkaret igen. Har badkar utan front, så det är lätt att komma under. De andra katterna har ju varit lite nyfikna men aldrig varit påträngande. De har visat sig men aldrig gått in eller suttit utanför och vaktat. Enda kul grej som hänt var när jag tog hit honkatten, då hade min äldsta hankatt varit ensam katt i 3 år. När hon då hade suttit under badkaret i några timmar utan att komma ut, så slängde hankatten  sig på hallgolvet och börja "krumbukta", "slingra" sig och gjorde sig allmänt löjlig för att försöka locka ut henne. Då kröp hon sakta fram och ut ur badrummet. Han gick fram och nosade på henne och slickade lite, sen var allt bra mellan dem. Det märktes tydligt att han blev glad av att ha en kompis igen som pratade samma språk som han! ## Comment 17 Author: martdat svarade annat då jag ville trycka i både 2. 3 och 4,. har ju vart ett par kissar enom åren,, det har aldrig hänt att det är ohållbart men det händer att endel katter aldrig blir vänner direkt. Zebbe som jag tog in förra hösten vill järna bossa lite så det är fortfarande ett och ett halvt år senare lite groll mellan honom och endel, men pga vi bort stort så brukar det inte vara några problem de lider av. offtast låter jag bara katterna landa några dagar i eget rum sedan så löser de resten själva. om de är friska vill säga. har ju hänt jag fått behandla mot skabb först . men det verkar snarare sämre för kamratskapen att de är instängda så länge, tog mycket längre tid den gången innan de kände sig "hemma" här. endel kissar bli vänner dag ett och andra tar det längre tid för. Kajsa tex blir vän med alla nya direkt ,hon är så snäll och tar hand om nya. Kerstin går järna i tetas med de nya ett tag men ger sig sedan. det är så olika.. ## Comment 18 Author: anebit När Pysen flyttade in  ca 3 - 5 månader gammal fick han bo i sovrummet i ca 2 veckor sedan släppte jag bara ut honom till min gammelkatt som då var 15 år (numera änglakatt)  och aldrig bott med någon katt förut.  Jag hade burit omkring Pysen några ggr och visat upp honom för Rasmus, sen gnodde jag in Pysen med Rasmus en filt. Det gick hur bra som helst.. Garderade med Fellyway i väggkontakten. För 2½ år sedan så flyttade Lucas in ca 6 månader... gick också jättebra men där försökte Pysen att uppfostra honom men Lucas bara la sig ner. Dom är ju jämnare i åldern. Jag hade garderat mig med Fellywey i kontakten i förväg då också. I början låg dom flera meter ifrån varann, numera bara en centimer mellan. Foto:  Pysen och Rasmus första möte... Klart att lilla Pysen tyckte det var lite läskigt med en så stor katt men inga fräs inga morr, hur lugnt som helst. Rasmus var jättesnäll.  ♥ ♥ ## Comment 19 Author: Hennum Hos mig är det ganska olika från katt till katt. Det är som att det är lite personkemi med i ekvationen också. Men oftast funkar det bra efter en månad eller två. Innan dess kan det vara fräs och lite hotfulla slag osv. Men efter tre månader kan de vara riktigt goda vänner. Just nu har jag fyra katter här hemma som var sura på varandra i början men som äntligen blivit bästisar och myser tillsammans. (och så tre skygga katter som inte vill ha så mycket med de andra att göra alls och fräser åt allt och alla)  Så, mitt svar blev lite groll i början. Med groll räknar jag även ett par slagsmål, som såklart måste avklaras för att fastställa rangordning. När en ny katt kommer hem till mig låter jag dem vara i ett eget rum, olika länge beroende på hur katten verkar vara. Ibland två dagar och ibland två veckor.