# Historien om katten som blev kvar på landet Author: majvi Det här handlar egentligen inte om en katt som har övergivits utan det är katten som har övergivit människan... Lovis kom från en by där det fanns flera hemlösa katter.De bodde i ett husgrund och jag tror att det var omkring 14 katter som fångades in- övervägande delen var kattungar. Lovis är en mycket diskret katt men en kväll ville hon äta kyckling och då släppte de som stod där och skulle fånga in en annan katt ner luckan. Något jourhem fanns  inte till henne men de hade mitt telefonnr och jag kunde ju inte säga nej.Det är lika bra att skriva att infångarna hade många katter själva. Lovis flyttade in i mitt badrum och det var en tid då vår ideellt arbetande veterinär hade mycket att göra så det här med vaccinationer och kastrering fick vänta. Efter ett tag släppte jag ut henne i lägenheten och antingen låg hon under min säng. bakom soffan eller inuti soffan.Det var tyg under underredet på soffan men det var öppet på kortsidorna och det är flera skyggisar som har gillat den soffan. När hon låg inuti soffan kunde jag klappa henne lite underifrån genom tyget och det brukade inte ta lång tid förrän hon sprang in på mitt rum.En morgon låg hon kvar därinne i soffan fast jag var där och klappade.Det hade gått hål på tyget på ett ställe och plötsligt kom det fram en liten tass. Det var ju jag som hittade på namnet Lovis och jag brukade sjunga vaggsången som Ronja rövardotters mamma Lovis sjöng för henne så egentligen borde jag inte bli så överraskad att det hade kommit kattungar. När jag skulle ta i ungarna puffade jag bara lite där de låg och sedan brukade Lovis gå bakom soffan och jag kunde handskas med ungarna.När ungarna var två veckor talade jag om för sonen att vi hade ännu en katt +kattungar hos oss.Då hade Lovis varit hos oss i 6 veckor så då kan ni hålla med om att hon är diskret. Jag såg aldrig Lovis framme med ungarna så jag tänkte först att hon inte var en bra mamma.Men ungarna kröp ju fram från soffan och jag har andra katter som gärna ville vara med att uppfostra de små liven. Det var två rödvita kattungar och tills de var 4 veckor hade jag svårt att se skillnaden på dom men sedan växte  och frodades den ena kattungen medan den andra var markant mindre.Den stora kattungen Victor åt fint av blötmaten medan den lilla,Gidde, ställde sig på maten och sörplade i sig.Det blev badrummet efter varje måltid där. Varje morgon när klockradion satte igång kom Gidde springande och jamade : skynda dig, skynda dig du ser väl att jag är hungrig.jag trodde att hon inte hade lärt sig att äta fast föda så jag blandade ut kattmaten med ägggula ocg laktosfri mjölk och det sörplade hon i sig. Jag började undra om hon kanske hade bitit Lovis när hon åt och att Lovis sen inte ville låta henne dia, eller om hon inte kunde tillgodogöra sig maten pga att hon hade mask.Sedan såg jag att hon inte gapade ordentligt, hon kunde bara gapa så hon fick i sig småbitar och det var därför hon sörplade i sig maten. När vi var till veterinären för påtitt och vaccination hade Gidde passerat 500 g sträcket medan Victor vägde 1 kg.Jag tror nog att Victor var rätt stor för sin ålder snart 7 veckor. Det här var föreningens veterinär och några dagar senare tog hon Gidde till Ultuna för att en kompis som var expert skulle se på Gidde.så där kompisar emellan.Sedan ringde hon från Ultuna och sa att det var ett medfött fel som det inte gick att göra något åt och att Gidde sedan skulle få svåra smärtor .Annars hade jag behållt Gidde och vispat ihop mat som hon kunde sörpla i sig..(Jag trodde förressten att det var två killar först men det var två tjejer. Jag bad  vår veterinär att Gidde inte skulle avlivas på Ultuna utan hemma hos mig och Gidde dog i mina armar samtidigt som hennes syster sprang omkring och lekte och mamman låg ini soffan.Veterinären och jag grät i kapp.Jag visste inte vad Lovis skulle göra om jag lade ner den döda Gidde till henne men jag lindade om en handduk om Gidde och lade ner henne i en kartong.Men jag måste sedan ändra handduken så den inte var för ansiktet.Jag visste ju att hon var död men ändå tyckte jag att hon måste ha ansiktet fritt så hon inte skulle kvävas... jag begravde Gidde på landet och sedan var det dags för oss andra att flytta ut på sommarnöje. Victor blev stor nog för att flytta .Adoptionshemmet hade en vuxen katt som morrade när Victor klev ur buren men Victor brydde sig inte utan fortsatte att undersöka lägenheten i lugn och ro.Morr och fräs hade hon hört tidigare..Grannen kom in med en inflyttningspresent och en liten flicka hade gjort en teckning åt henne, ja Victor som numera heter Smilla har det bra. Det var varmt två veckor den sommaren och jag hade satt i fönsterspärrar i sommarstugan.Min mamma var där mycket om dagarna och så tyckte hon att katterna hade det varmt i stugan och öppnade en fönsterspärr lite mer.Då försvann Lovis. Det var förra sommaren och den enda gången jag har sett henne var en månad senare när jag hade en kattfamilj ett tag i boden och kattmamman satt i fönstret och morrade.Då gick Lovis omkring i trädgården.Jag hade fälla men igelkottar älskar att gå in i dom och grannkatterna har varit på besök.Jag hade den uppe på nätterna men ingen Lovis gick in i fällan. När vi flyttade in till stan igen ställde jag in stora skålar med mat i boden men jag visste ju inte om det var Lovis eller grannkatterna som kom.När det kom snö blev jag övertygad om Lovis var där för jag såg inga kattspår som ledde in till tomten men det fanns spår på tomten.Jag såg också att en katt hade bajsat utanför boden och krafsat runt i snön. Jag tänkte då att Lovis har gjort en revirmarkering aff det är hennes mat, men varför äter hon inte av den? jag blev orolig ett tag när maten i boden inte verkade minska.Senare på sommaren rensade jag upp i boden och hittade torrfoder som jag hade glömt att jag hade i en annan del av boden.En påse var tom och där fanns det en skåra-jag kan tänka mig att det är efter en klo. Det är inte några möss i alla fall. Lovis har inte synts till i sommar men jag åker dit varje helg och lägger ut mat till henne.Förra vintern bäddade jag åt henne i boden men nu har jag kommit på att hon måste ha bott under husgrundet så det är där jag ställer maten.Men jag vet inte om det är grannkatter eller Lovis som kommer och äter.Men om Lovis kommer ska hon kunna hitta mat där. .Det är förresten inte bara Lovis som behöver mat jag måste ju fylla på fågelmat. Om hon är där så kanske hon skulle gå in i en fälla om den står där på natten men då måste jag ligga kvar och jag har ju många katter som vill ha uppmärksamhet i lägenheten också.-Nåja en del kanske inte vill ha uppmärksamhet men jag vill att de ska ha det.Just nu får Lovis vara min egen TNR-katt.Jag såg iallafall till att hon kastrerades innan vi åkte ut på landet. Den här historien kan också visa på att även om Lovis gömde sig för mig så blev hennes ungar så tama och gosiga man kan önska sig.Sedan tänkte jag ju ett tag att Lovis var en dålig mor som inte såg efter kattungarna men hon var säkert framme när jag sov eller var hemifrån-heltidsjobb, kattinfångning m,m .Hon hade också umgåtts med de andra katterna hos mig och visste att hon kunde lita på att dom inte skulle göra illa kattungarna. ## Comment 1 Author: Lena Det var en gripande historia du berättar för oss om Lovis. Den visar också att det här med hittekatter långt ifrån är en svart vit historia. Det är inte alltid kissarna trivs i husvärmen hos oss, även om det stora flertalet gör det eller lär sig att göra det. Det är därför TNR-metoden är så bra att ta till. Då kan man göra livet bra även för dessa katter som inte finner sig tillrätta i nära sällskap med oss människor. Utan TNR skulle de inte har något alls annat än dödshot hängande över sig. Så bra att du kastrerade Lovis samt hjälpte hennes två kattungar tillrätta. Sorgligt att en av dem inte var livsduglig men den fick ett bra liv den korta tid den hade.  Tack för att vi får ta del av detta! //Lena ## Comment 2 Author: essut Tack för att du berättade den gripande historia.![Gråter](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cry.gif) Hoppas Lovis vill komma in i värmen nån gång, man får hoppas på det. ## Comment 3 Author: vanessa **Mycket talande och gripande.** **Vanessa** ## Comment 4 Author: Faxlin Det här är en berättelse som berör. Och som visar på vilken otrolig hjälp det är med TNR. Jag hoppas du får se henne frisk och kry till sommaren. Om du ser henne i sommar, så testa att ha i avmaskningmedel i hennes mat. Många som matar de vilda glömmer den biten. de kan behöva bli avmaskade ibland de med för att må bra. ## Comment 5 Author: Soulway Du är en god kattberättare majvi! Fortsätt med det. Soulway ## Comment 6 Author: Sidentass Håller med övriga här..du har verkligen skrivit en berättelse som berör på djupet! ## Comment 7 Author: majvi jag puttar upp den här berättelsen då det var en i en annan tråd som sa att det försvann mycket katter från mig. Lovis försvann för två år sedan men jag ser till att det finns mat där året om. Hon är van sedan tidigare att bo under husgrund och värmen är på i stugan hela vintrarna. ## Comment 8 Author: Erika91 Vilken gripande historia..  Lilla Lovis.. Det är jättebra att du ställer ut mat och allt till henne! SÅ hon kan äta om hon vill...hon har ju haft möjlighet att komma in men det är bevis på att hon inte vill vara innekatt. Hon trivs bra ute..och då får hon vara där med mat och att du kastrerade henne är toppen så att det inte blir oönskade kattungar! Du gör ett jättebra jobb för katterna! ## Comment 9 Author: Faxlin Jag blir lika berörd varje gång jag läser denna. Och det är så underbart av dig tycker jag. Hon var inte gjord för att leva inne hos någon. Hon vill traska runt själv. Och du ser ju till henne i alla fall på sätt och vis. ## Comment 10 Author: Hennum vilken fin berättelse! hoppas du kommer se lovis någon gång så att du kan se om hon verkar mår bra.