Annons:
Etikettros-ris
Läst 3260 ggr
Andina
9/19/12, 12:46 PM

Har du tagit hand om en 'Hittekatt'?

Är lite nyfiken - är det så att de flesta medlemmarna här på sajten någon gång har upplåtit sitt hem (eller om ni har katthem e d) till en vanvårdad eller hemlös 'hittekatt'?

Eller är det så att de flesta här engagerar sig i ämnet ändå?

Är ju ganska ny på sajten och 'känner inte till er' särskilt bra ännu så det skulle vara kul att veta.

Dagens ros skulle jag vilja ge er alla - oavsett ni tagit hand om hittekatter  eller "bara" ( och det är inte så bara!) engagerar er i frågan!

Så - har du gett en 'hittekatt' ett hem hos dig?

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

Annons:
Andina
9/19/12, 12:50 PM
#1

Själv svarade jag ja på frågan. Jag har haft en övergiven (rejält skygg o rädd) katt boende hos mig under några år, tyvärr dog han förra sommaren. Helt underbar själ - som kommunicerade telepatiskt varje dag!

I år har jag två st katter som hittat hit och flyttar just nu in som bäst.

När jag var liten räddade jag dessutom en utsvulten katt och lyckades ordna så att han fick bo hos en familj. Han blev 'världens vackraste' vita och långhåriga katt och levde gott med den nya familjen.

Har dessutom haft en tamkatt från att hon var liten - för många år se'n.

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

Afturelding
9/19/12, 12:54 PM
#2

Nej, inte än. Vi har en kattunge som bott hos oss en månad, men när han vuxit till sig och fått sina vaccinationer och så vidare har jag tänkt att börja med att volontärarbeta på det ena katthemmet här, och lite senare adoptera en katt. Vi har dessutom precis flyttat, så vi vill komma i ordning fullt ut innan vi tar hem en till katt :)

/Rebecca
Sajtvärd på kladsomnad.ifokus.se
Medarbetare på fantasy.ifokus.se

Ödlan
9/19/12, 1:49 PM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#3

Jag har hjälpt till som jourhem åt några katter som flyttat efter ett tag. Men en katt har fått stanna. Han kom till mig när han var ca 4 mån gammal. Fångad i fälla och mycket rädd. Hade aldrig varit inne i ett hem. Det här var efter sommaren, tror det var i slutet av augusti. Innan jul var dax för kastrering och eftersom jag inte kunde ta i honom var det lite pyssel med att få in honom i en bur. Två veckor innan började vi öva, fram med skinka varje morgon och så började vi öva på att gå in i buren. Dagen för kastrering gick det jättebra att få in honom.

När det gått ca ett halvår hade jag fortfarande inte fått klappa honom. Så en dag kom han och strök sig mot mitt ben och jag kunde sträcka ner handen och stryka över ryggen. Gissa om det kändes i hjärtat! Minns att jag skrev på min facebook att jag äntligen fått klappa honom och tårarna rann, jag var så lycklig!

Nu är det ett år sen han kom och är en riktig gosegris :) Kommer ofta och vill ha gos och är en så otroligt fin katt. Väldigt rädd för okända människor men vad gör det? Han har ett bra liv här i vår familj med andra katter och trygghet.

[sakring]
9/19/12, 1:57 PM
#4

Ja jag har tagit hand om en hittekatt som jag anmälde till polisen och satte upp lappar om och annonserade men inte fick några svar. Detta var en tam katt som älskade att bli klappad så jag kastrerade honom och id-märkte och vaccinerade och bosatte honom hos min morSkrattande

Senare så har jag varit jourhem åt ett antal kattungar och stödjer numera katthemmet Kompis med lite av varje.

Josefa
9/19/12, 3:58 PM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#5

Jag har konstant omhändertagna katter hos mig. En del av de blygare och "oattraktivare" har fått stanna.

MSH
9/19/12, 4:49 PM
#6

Har bara tagit mig an en hemlös döende kattunge i Prag! Den lilla damen är nu "bortsprungen katt i kolmården" på sajten. Kanske kan vi i en framtid ta hand om en katt/kattunge? (en till?!)

Annons:
Katthemsmatten
9/19/12, 8:29 PM
#7

#5 De på bilden verkar synnerligen oattraktiva *asgarv* Pussa den fina magen från mig. MSH, låt aldrig hoppet försvinna och ta emot all hjälp du kan få, prata med butiksägarna så dina lappar får sitta uppe litet längre och fixa nya varianter på efterlysningarna så folk förstår att ärendet fortfarande är aktuellt.

Medarbetare Hittekatter iFokus

Andina
9/20/12, 9:15 AM
#8

Vad härligt att läsa och se er omtanke om våra vänner Katten!

#2 - Jag tycker du resonerar väldigt förnuftigt. Att du ska ta hand om den lilla som du har där hemma o låta honom växa till sig och att allt ska falla på plats efter flytt. Mysigt också att du är inne på volontärarbete och adoption. Glad

#3 - Tänk vad skönt att det finns människor som kan ställa upp med jourhem för katter! 
Och det är en vacker Vän du har!
Min förra 'hittekatt' var också rädd för andra människor men det fungerade bra ändå - han kom och gick fritt (jag bor i skogen) så han kunde undvika människorna om han ville. Glad

#4 - Se där, ännu en jourhemsarbetare och stödarbetare. Jag är glad att ni finns! 
Och vilken lycka för hittekatten - och säkert för din mor också!

#5 - Men vad härligt att så många av er är 'jourhemsarbetare'! Skönt också att du låter de stanna som inte hittar nya hem. Oattraktiva katter hmmm… det finns inte! Flört

#6 - Det är inte "bara" det du har gjort MSH! För den lilla katten är det en änglagärning! Jag önskar och hoppas så innerligt att du hittar din bortsprungne vän snart! GråterTröstekram!

#7 - Bra tips om att sätta upp nya varianter av lappar efter ett tag.

*

Intressant att se, av de som svarat (åtminstone) så är det en stor majoritet som tagit/tar hand om hittekatter! Få se om vi får in fler som "röstar" och om den statistiken håller i sig…

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

CorneliaAndersson
9/20/12, 10:42 AM
#9

Vi har tagit hand om några stycken :))

En har vi själva kvar, efter 5år :))
Skolsköterskan knackade på dörren och min mamma öppnade. I famnen hade hon en grå,gul/brun,vit kattunge på ca 2,5månad (?). Skolsköterskan frågade om katten var vår, mamma sa förvånat nej. Då då gick skolskterskan å satte ner den lilla kattungen på marken. Mamma kunde ju inget annat än att ta in katten. Hon kollade igenom den och såg att det var en hona!. Hennes morrhår var avbrända (till halva längden ca) och hon hade tappat pälsen på många ställen och sedan efter ett vet. besök så insåg vi att hon hade skabb i öronen och en kronisk förkyldning. Trots allt detta så var hon väldigt tam, och gick på lådan. Hon tillät allt man gjorde med henne. (det gör hon även idag, när min lillebror var mindre så kunde han dra henne på golvet å hon försökte inte ens försvara sig.. såklart tog vi bort min lillebror så fort vi såg det)

Efter några månader-ett år så var skabben borta, morrhåren hade växt ut och hon hade fått tillbaka all päls. Men den kroniska förkyldningen hade (har) hon kvar, dock inget hon led (lider) utav, ''bara lite'' torrt svart ''snor'' i näsan.

Ingen visade sig känna igen henne, så vi behöll henne. Och det ångrar vi absolut inte, inte heller alla kostnader vi har fått lägga på henne.

En underbar liten mise som nu mera heter Busan, och tro mig! Hon har inte fått sitt namn för inget.. ;))

/ Cornelia Andersson,
Innehavare av Borgargatans Kaninuppfödning
Medarbetare på Hermelinkanin.ifokus och Diabetes.ifokus

CorneliaAndersson
9/20/12, 10:44 AM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#10

Bild på Busan när hon sitter så väldigt vacker.. ;))

(förlåt för dålig kvalité)

/ Cornelia Andersson,
Innehavare av Borgargatans Kaninuppfödning
Medarbetare på Hermelinkanin.ifokus och Diabetes.ifokus

Delfinen
9/20/12, 11:44 AM
#11

Har i dagsläge ingen möjlighet att ta in någon hemlösing. Bor alldeles fel för det.

Bodde tidigare på västkusten och en dag kom min son som då var 10 år hem med en liten skygg, smutsig, hungrig kattunge. Den hade suttit under ett par buskar när han gick till skolan på morgonen och satt kvar på samma plats när han kom hem. Så den fick följa med honom.

Smulan ( som hon senare fick heta ) utsedde våran hund som första kompis att lita på. Tog sen inte lång tid fören hon var tam så jag tror bestämt att hon en gång varit någons katt och sen blivit dumpad.Lappar sattes upp överallt men ingen hörde av sig.

 Då min son var allergisk vågade vi inte låta henne stanna permanent hos oss trots att hon snabbt blev älskad av alla. Hon flyttade vidare till en granne i samma kvarter efter ett tag.

Lena
9/20/12, 11:52 AM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#12

Har alltid varit engagerad i hemlös katter. Sedan födseln känns det som. Tog hand om den första hemlösa katten 1979. Tina som dök upp på mitt jobb. Sedan har det rullat på om man så säger.

Bild på Tina:

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Andina
9/21/12, 10:34 AM
#13

#9-10 Cornelia - vilken lycka för Busan att kvinnan kom med katten till er! Usch, det låter läskigt - 'bortbrända morrhår'…! Och en vacker liten Busa, det är hon!

#11 Delfinen - Go' berättelse! Vad skönt att Smulan fått landa i Kärlek och tillit, och med en ny vän i hunden, innan hon fick sitt 'permanenta hem'!

#12 - En ståtlig tjej, din Tina! Det låter så härligt när du skriver "och sen rullar det bara på". Jag är evigt tacksam för att ni eldsjälar finns för våra vänner katterna!

Och titta på statistiken - av 38 st som 'röstat' så har 32 tagit hand om hittekatter och gett dem nya hem! Helt underbart!

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

Annons:
Choklad
9/21/12, 2:06 PM
#14

en dag för många år sedan (då vi bodde i hus) satt jag i vardagsrummet och läste en tidning, då jag såg något lurvigt snabbt springa upp på altanen och förbi den öppna dörren-

detta upprepade sig igen på kvällen, och denna gången såg vi att det var en katt.

Vi matade henne inte, eftersom hon troligen tillhörde någon annan. Men vi frågade grannar och alla om någon hade en bortsprungen katt, men ingen saknade någon eller visste någon som gjorde det, och då började vi mata henne.

Och hon stannade kvar hos oss, och hon var så fin, det var en norsk skogskatt och vi döpte henne till Katti

Men efter några år så tröttnade hon troligen på oss, eller så tog någon henne, för alla i grannskapet visste att vi hade henne. Kanske hennes förra ägare tog henne, det får vi aldrig reda på.

Men hon var saknadRynkar på näsan

Då vi hade flyttat till ett nytt hus, och efter att många år förflutit igen, så hittade mina söner en liten söt svartvit kattunge som hade sprungit upp på vår gård. Först tänkte jag att vi inte kunde behålla den, för vi hade redan katter, och den kanske var någon annans kattunge.

Men den var så full av loppor och hade sår på tassarna att jag bara inte kunde släppa ut honom igen, för en kille var det och Akilles fick han heta.

Hans mamma ropade efter honom och han hade fler syskon, men vi lyckade inte ta in dem i huset, vi la ut mat en våra katter tog den såklart.

Troligen hade någon kattägare haft denna kattmamma och då hon skulle föda bara lagt ut henne i det vilda någonstans att klara sig självGråter

Men lilla Akilles hade vi och han var så liten,  go. lurvig och alldeles underbar!

Men även han sprang bort och blev påkörd av en lastbil..

men glad är jag att jag fick ha honom ett tag hos mig Glad

U R us

Andina
9/21/12, 3:20 PM
#15

Åh, Choklad, dina berättelser är så fyllda av glädje och kärlek och samtidigt sorg! Men det härligaste är ju ändå, att både Katti och Akilles fått leva i en kärleksfull familj och blivit väl omhändertagna och älskade av er! Kyss

Jag förstår både sorgen och saknaden - men även glädjen av att få ha rått om dem en tid och ge dem vad de behöver!

Mina djur som jag har haft - och som lämnat jordelivet - saknar jag förstås, men gläds åt att ha fått deras förtroende och kärlek! De är fria från sjukdom och plågor. Och enligt mig, så 'finns' de ju dessutom fortfarande Flört.

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

Linda91
9/25/12, 2:28 PM
#16

Vi har tagit in 3 hittekatter som fortfarande bor här, men vi har räddat fler som nu har andra hem som tar hand om dom.

emjon
9/25/12, 3:24 PM
#17

Vi har haft katter i över 40 år och jag skulle aldrig vilja vara utan de underbara varelser som de är.

1991 kom vår första hittekisse in i vårt liv via ett katthem och efter det har det nästan blivit uteslutande hittekatter. Vi har varit jourhem till både katthem, föreningar och privat och sedan 6 år tillbaka en del skyggisar.

Under åren så har ju en del kissar gått över regnbågsbron pga ålder och sjukdom. När sorgen lagt sig så har vi kunnat hjälpa en annan kisse och ställt upp som jourhem. När de inte fått något hem så har vi adopterat dem och alla har givit oss enorm glädje.

Ju mer jag lär känna av människorna dessto större blir kärleken till djuren

[Amazona]
9/25/12, 6:55 PM
#18

Två hittekatter från katthem finns här. Och nu en tredje som jag själv omhändertog för ett tag sedan. Kyss

CorneliaAndersson
9/25/12, 7:15 PM
#19

#13, Ja,, lilla sötnosen :3

/ Cornelia Andersson,
Innehavare av Borgargatans Kaninuppfödning
Medarbetare på Hermelinkanin.ifokus och Diabetes.ifokus

Sabbekatt
9/25/12, 10:27 PM
#20

Jag har haft 4 katter från ett katthem; Sabrina och Julle som tyvärr inte lever längre samt nu Lukas och Frankia.
Dessutom har jag Tore, som jag och mitt ex köpte som kattunge av våra grannar för 100 :- för 9 år sedan. Han har gått från att vara min "kattflocks" bebis till att bli dess ålderman Glad.

Annons:
Sidentass
9/28/12, 7:35 PM
#21

Det har varit flera stycken under många års tid kan jag väl säga…anledingen till att jag har så många katter som en hel septett är just engagemanget i herrelösa katter, även om ett par av dem är mina från början!

Några har vi själva tagit oss an..andra har jag levererat till mina föräldrar, eller andra hem…men nu däremot är det så knökfullt här hos oss att jag inte kan ta in någon mer katt tyvärr, hur gärna man än skulle vilja…

Sidentass
9/28/12, 7:36 PM
#22

Det har varit flera stycken under många års tid kan jag väl säga…anledingen till att jag har så många katter som en hel septett är just engagemanget i herrelösa katter, även om ett par av dem är mina från början!

Några har vi själva tagit oss an..andra har jag levererat till mina föräldrar, eller andra hem…men nu däremot är det så knökfullt här hos oss att jag inte kan ta in någon mer katt tyvärr, hur gärna man än skulle vilja…

Thaeri
9/28/12, 8:11 PM
#23

Jag har aldrig tagit hand om en hittekatt privat, men har varit jourhem åt tre, och en av dem ordnade jag ett hem till själv.

Julle-A
9/28/12, 8:32 PM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#24

I somras tog vi in en liten mager, väldigt skygg tös, som ingen verkade vilja ha. Vet inte om hon ens har haft något hem innan oss, men om hon har haft det så är jag glad att hon är hos oss idag, för dem människorna kunde inte ha behandlat henne bra så otroligt rädd som hon var. Hon stank av bensin och olja när hon kom till oss, och ryckte till vid minsta lilla rörelse. Finns så mycket att berätta om denna lilla tös, om hur hon var när hon kom hit, och hur hon är nu, är bara glad över att hon är i trygga händer nu och att hon är en del av vår familj.

Ursäkta mina stavfel om det nu finns några, har inte sovit på 32 timmar så jag har lite svårt att fokusera just nu.

MSH
9/28/12, 9:47 PM
#25

Sidentass; sju katter….. Imponerande!

johnnys girl
9/29/12, 10:40 AM
#26

Har sex f.d hemlösingar här hemma.

Har haft ett stort antal tillfälliga gäster genom åren i egenskap av akuthem för Sth katthem. Jag lägger ned minst tio timmar i veckan på volntärabete för katthemmet, så jo, jag tycker nog att jag gör en hel del för hittekatter, och då inte bara mina egna.

Ständig uppassare till griniga Luffar´n, Snygga Smilla, Busiga Mina, Skygga Tingeling, Charmören Flea och hunken Roffe.
Volontär på Stockholms Katthem
www.katthemmet.nu www.svekatt.se

 

bymaruska
9/29/12, 2:36 PM
#27

Jag har tre katter.

Min Wille är en riktigt hittekatt om man kan säga så en katt utan hem helt enkelt och jag känner inte till hans bakgrund. Han har varit hos oss i fyra år ganska exakt och Wille är nog en av de bästa saker som hänt mig. Sedan har jag två katter som kommer från varsin katt koloni båda har varit planerade att flytta hem till oss.

Kajsa Kavat kom när hon var ca 12 veckor född ute men har levt upp tillsammans med sin mamma och två systrar. Rasmus var runt 6 månader och flyttade direkt från kolonin hem till oss.

För mig är en hittekatt det självklara valet!

//M-H

Annons:
Nosen
9/29/12, 3:02 PM
#28

Min sambo är allergisk annars hade jag öppnat mitt hem för nödställda katter. Men vi har två sibiriska katter och det går bra som tur är. Jag älskar katter och vill inte se mitt liv utan katter.

Men jag väger upp detta med att jag volontärarbetar på det lokala katthemmet :) Då får jag träffa massor av underbara katter ändå <3 och även hjälpa till på det sättet.

Katthemsmatten
9/30/12, 12:30 AM
#29

Allt som stöder hemlösingarna är bra: volontärarbete, propagerande, fadderskap, fixa loppis, auktioner, hjälpa till med administration osv, osv, osv, Man måste inte kunna 'klappa katt' eller ha möjlighet att ta in dem hos sig. Det finns många som reser mycket i jobbet och inte kan ha husdjur, är allergiska o dyl, men hjälpa till kan man alltid på något sätt. Om bara den rätta viljan finns.

Medarbetare Hittekatter iFokus

Upp till toppen
Annons: