# Fråga ang. Anmälan om vanskötsel! Author: Lena Här kommer en hypotetisk fråga som jag vill att ni försöker svara ärligt på. Din närmsta granne är kattsamlare och har ca 40 okastrerade katter som missköts på det grövsta. Katterna hålls instängda i huset. Desutom ökar antalet hela tiden. Ni bor i en liten by där alla känner alla. Grannen är förutom att han samlar på katter aggresiv och hotfull om någon lägger sig i hans privatliv. Grannen som bodde i huset innan er flyttade pga hot från grannen sedan hon gjort en anmälan till Hälso- och miljöförvaltningen. Övriga bybor har valt att se mellan fingrarna för husfridens skull. Djurskyddsinspektören brydde sig inte om att agera i ärendet. Polisen tar inte hoten på allvar. **Hur gör du?** ## Comment 1 Author: Misan Jag ville igentligen rösta på två olika förslag, först skulle jag anmäla personen och gör inte Djurskyddsinspektören något så skulle jag deffinitivt ringa Expressen och de lokala tidningarna för kommer det ut till allmänheten så brukar det bli fart på myndigheterna. Lisa ## Comment 2 Author: Sidentass Jag hade inte stått ut med tanken på att katterna far så illa..så mitt svar blev anmälan trots hoten.. Sidentass ## Comment 3 Author: Pelusa Jag skulle nog göra som Misan, anmäla samt därefter ringa media om ingenting händer! Tror inte jag skulle kunna bo kvar och se missarna fara illa mitt framför näsan! Dvs hellre anmäla och flytta själv sen om det skulle bli för farligt framöver! /Pelusa ## Comment 4 Author: emjon Jag svarade också anmäla grannen i första hand. Sedan skulle jag gå vidare och anmäla Djurskyddsinspektören och få den personen utbytt.Agerar man inte i ett sådant ärende är det absolut fel man på fel plats. Därefter skulle jag säga att om inte katterna får hjälp direkt så går jag vidare till media både tv och tidningar. Sedan är jag nog tvungen att flytta. ## Comment 5 Author: gubben Om det var en hotfull person och jag alltså riskerade att mina egna djur skulle kunna råka illa ut så skulle jag dra mig för att anmäla om man inte fick vara anonym MEN jag skulle definitivt ringa Expressen och ge dom storyn så att de fick sätta fart på slöa djurskyddsinspektörer m.fl. Jag förutsätter då att man har anmält denna person tidigare och att anmälaren har råkat illa ut p.g.a det. Om inte så skulle jag inte dra mig för att anmäla även om det är en granne men jag skulle samtidigt hota djurskyddsinspektören med Expressen om de inte rappar sig dit och gör något snabbt som bara fanken. ## Comment 6 Author: Jenna-Gun Klart man skulle anmäla, trots hot. Kan inte se katter eller andra djur lida. Jenna ## Comment 7 Author: storAnnette Att anmäla är självklart för mig,sen får man försöka skydda sig själv förstås.Om miljöinspektören inte gör sitt jobb då måste man JO-anmäla.Tidningarna kan såklart också vara till hjälp om inget händer. Om jag skulle känna mig tvungen att flytta pga en hotfull granne då gör jag hellre det än bor kvar och "tiger och samtycker". ## Comment 8 Author: gubben Fast det är ju lätt att säga när man inte varit med om det. Jag skulle nog tänka mig för både en och två gånger innan jag gjorde något om grannen var en person som skulle kunna tänkas sätta eld på mitt  hus t.ex eller hota med skjutvapen, kanske skjuta mina katter osv. Men på något sätt så skulle jag ändå se till att katterna blev omhändertagna. ## Comment 9 Author: Lena #8 Precis - har man väl varit utsatt för allvarliga hot då är jag ganska säker på att man tänker annorlunda. Vi har ju även ansvar för våra familjer (barn, man/fru/sambo, husdjur) och vår egendom. Men det innebär ju inte att man behöver strunta i de vanvårdade katterna/djuren. //Lena ## Comment 10 Author: storAnnette Givetvis måste man tänka sig för om grannen är galen,vilket jag menar att man är om man kan tänka sig att sätta eld på hus och skjuta katter och liknande.Man kanske till och med måste flytta först om det är så illa,å andra sidan borde det i så fall i slutänden bli grannen som omhändertas för rättspsykiatrisk vård eller fångvård! Lätt att säga och svårt att göra men ännu svårare att inget göra,det är min mening. ## Comment 11 Author: Lena #10 Du kanske måste göra på något annat sätt än det regelrätta eller vad man ska säga. //Lena ## Comment 12 Author: storAnnette Ja,om grannen är galen måste man först se till att skaffa skydd till sig,de sina mm kanske kontakta polisen om att man känner sig hotad.Om det är så illa då kanske man inte vågar göra en anmälan rakt av och sen vänta in resultatet. Om grannen är en "normalt otrevlig/hotfull" person (utan extrema våldstendenser) då är det oftast så att hoten används och fungerar bara så länge omgivningen låter sig hotas/bestämmas över. Nu ordar inte jag mer om detta,var och en som hamnar i en sån här situation har ett val att göra och ett beslut att ta utifrån det. ## Comment 13 Author: gubben §10 Det är lättare sagt än gjort att få någon omhändertagen av psykvården. Vi hade en granne som var heltokig och aggressiv och bl.a hotade grannens ungar i trappan osv men det tog flera år innan de till slut kom och hämtade honom och då med beväpnad polis. På psyket säger de bara att det måste vara på frivillig basis som patienten tas in och när då inte personen själv inser att han är spritt språngandes så är det ju inte så lätt. Den här familjen med barnen fick flytta ut tillfälligt och ringde sen till polisen och psykvården och sa att nu har vi och våra fyra barn och hund flyttat hem till föräldarna och vi kommer inte tillbaka förrän ni har hämtat honom. Då först kom de. Och det tog många timmar med beväpnad polis på bägge sidor om huset innan de fick ut honom. ## Comment 14 Author: YvonneW När man sitter och läser det hela känns det som den naturligaste sak i världen att tufft säga att man skall anmäla. Men, det finns ju risk att om man anmäler så blir det katterna som får lida, oftast genom att sätta livet till. I många kommuner anser man ju fortfarande att det bara finns ett sätt att ordna det för vanskötta katter - att skjuta dem. Om tokstollen själv börjar känna sig hotad så avlivar han/henne själv katterna. Så personligen skulle jag försöka förhandla med tokstollen och locka av honom/henne ett par katter i taget. Ett bra sätt är att prassla med pengar och erbjuda betalning medan man lismar in sig. Men då måste man ha någonstans att göra av katterna sedan också, få tag i folk som ställer upp för dem. Det räcker med att försöka få 10-20 placerade. **Och det är faktiskt dessvärre så att det är den senare biten som är svårast.** ## Comment 15 Author: Lena Jag tycker naturligtivs också när jag sitter tryggt bakom datorn att alla inklusive jag själv ska anmäla dylika typer av vanvårdarfall. Men när den skrala verkligheten kommer innanpå skinnet är vi nog inte så många som riskerar hus, hem, barn, man och katter för att göra det rätta. Nu är det förhoppningsvis inte så ofta som det är lika illa som i mitt lilla exempel. //Lena ## Comment 16 Author: vanessa Jag skulle anmäla till polis och djurskyddsinspektör. Allt kan göras anonymt, så därför behöver man inte be en vän göra det hela. Om jag kan så skulle jag ta fotografier eller åtminstonde skriva ner det som jag ser och upplever och sedan lämna in även det anonymt. Nackdelen med anonymiteten är att de inte kan följa upp och fråga en mer om det hela. Då polis och inspektör i dessa lägen inte behöver föranmäla så kommer kissarna att klara sig. Men om han/hon nu slår ihjäl dem så kommer han/hon istället att råka illa ut. För utan bevis om avlivning genom veterinär eller att katterna "skänkts" bort så driver det hela till en ny och högre nivå i straffskalan. Vi hade en kattsamlare förut (okej, flera). Vi tog hans katter, några åt gången. Sedan lämnade vi några som vi kastrerade. En lösning på det hela. /Vanessa ## Comment 17 Author: evamojje Jag skulle absolut anmäla trots hoten och fungerade inte det skulle jag vända mig till pressen. Eva & Mojje ## Comment 18 Author: Lena #14 & #16 Bra att vi diskuterar det hela och att det kommer fram lite olika alternativ för hur man kan göra om det verkligen kniper. :) //Lena ## Comment 19 Author: YvonneW Exemplet handlar om cirka 40 katter. Dom flesta vill anmäla till djurskyddsinspektör. Vad kommer att hända med katterna tror ni? ## Comment 20 Author: gubben I exemplet så brydde sig ju varken polis eller djurskyddsinspektören. Vad som händer med sådana katter OM någon ingriper är ju vanligtvis att de omhändertas av ett eller flera katthem för att så småningom få nya hem. Eller hur menar du? ## Comment 21 Author: vanessa Om man tar exemplet som var i sama kaliber som hundvanvården, så var det några katthem som hjälpte de katter som man kunde rädda. Så de avlivades bara på grund av enorm vanvård. För till skillnad från hundarna så hade de inte ens fått man och vatten. Många fick avlivas, men många överlevde och har fått hem. /Vanesa ## Comment 22 Author: gubben Jag trodde att vi pratade om det hypotetiska exemplet i första inlägget![Generad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-embarassed.gif) ## Comment 23 Author: Lena #22 Jo det gör vi, men sedan gjordes en jämförelse med ett likande fall i levande livet utifrån vad som kommer att hända med de 40 katterna om man anmäler fallet. #19 Utrycker sin oro för att katterna kan komma att bli avlivade. //Lena ## Comment 24 Author: YvonneW #20 Det jag menar är hur man skall klara av att placera **40** katter i olika katthem när det är fullt överallt. Husbyprojektet är ju också igång. Jag kan faktiskt inte se att det finns resurser att ta emot så många någonstans på ett bräde. Visst, om några katter är väldigt sjuka och vanskötta så avlivas dom väl, men många kanske går att klara - om man har någonstans att göra av dem. Tror du fullt och fast på att det finns resurser på katthemmen till så många katter så där hux flux? Det är ju inte ovanligt att polisen kommer med några stycken, men 40... Hundstallet måste ha enorma resurser som kan ta emot så många hundar på en och samma gång. Låt vara att det rörde sig om små hundar, hade nog varit värre om det rört sig om större ras.   Det jag vill ha fram är att man kanske måste placera ut lite undan för undan, också om alla borde få komma därifrån på stört. Detta för att katthemmen skall få lite tid på sig att planera, ringa runt bland jourhem och samarbeta sinsemellan. ## Comment 25 Author: Ankie Ja eftersom polis och djurskyddsinspektören inte verkade bry sig så mycket så skulle jag ringa till lokaltidningen/expressen och sedan anmäla igen för att ta det den vägen. Kanske de får lite press på sig för att agera och måste då göra något åt problemet. Agera på något vis måste jag göra annars skulle jag inte kunna sova gott om nätterna. ## Comment 26 Author: YvonneW #25 Åter till frågan. Vad tror du händer med katterna om nu någon "tar tag i problemet" efter mycket uppståndelse? Spelar det ingen roll vad som händer bara det händer något? #23 Precis vad jag är orolig för Lena. Frågan är om vi hjälper eller stjälper. Har vi alla samma syn på vad som är bäst för katterna? Jag misstänker att åsikterna går isär där. ## Comment 27 Author: kattlover Jag hade anmält, ringt tidningarna och flyttat. Vet inte riktigt i vilken ordning.  Skulle inte kunna stå och se på när djur far illa och vill inte heller bo i ett område där sånt accepteras för husfridens skull. ## Comment 28 Author: gubben Det är ju inte precis ovanligt att det omhändertas stora antal vanvårdade katter, ca 100 i vanvårdshuset i Järfälla, en massa perserkatter i Huddinge (som hittades i en barack i skogen) jag minns inte nu hur många de var osv osv och katthemmen brukar i sådana fall dela upp katterna mellan sig och ta hand om alla som inte är i för dåligt skick och måste avlivas direkt. Att kattsamlare har bortåt 40-50 katter är nog inte heller ovanligt och i de fall som något katthem blir inblandade så brukar de också fixa plats åt alla. Jag vet inte hur de bär sig åt men utan dessa fantastiska entusiaster som offrar hela sin fritid för dessa katter så skulle det naturligtvis inte gå. All heder till dem. ## Comment 29 Author: Lena #28 Tyvärr fugnerar det inte lika bra på alla håll i landet. I Stockholm pågår ju ett fantastsiskt samarbete mellan katthemmen sedan flera år tillbaka och vad jag förstår är Polisen också väldigt engagerad. Men på många andra platser i landet ser det annorlunda ut. Dels för att det finns för få katthem, och dels för att polis och djurskyddsinspektörer bara ser avlivning som alternativ när det kommer till katter. //Lena ## Comment 30 Author: gubben Jovisst finns det många katthem i Stockholm men så har vi ju ca 20000 hemlösa katter här också men det finns ju faktiskt rätt många katthem i övriga Sverige också med undantag för Norrbotten och Västerbotten där det är klent. Så visst skulle även katthemmen i övriga landet kunna gå samman och jobba ihop de också. Sen beror det ju på vad man menar med Stockholm också. Nynäshamn och Södertälje t.ex tillhör ju inte Stockholm mer än vad Uppsala eller Norrtälje gör men brukar ändå bakas in i begreppet Stockholm. ## Comment 31 Author: Lena #30 Hur som haver har ni kommit längre i Stockholm. Och om du tittar över en förteckning så finns det fler katthem i Stockholm än vad det gör i andra delar av landet även om du tar hänsyn till antalet hemlösa katter. Man räknar med 20.000 hemlösningar i Stockholm och 80.000 i resten av landet. Göteborg är andra staden i riket och hur många katthem har vi här? Ett som inte tar in katter längre pga hög ålder hos föreståndaren, Göteborgs Katthjälp, Göteborgs Djurskyddförening, DV Göteborg sedan finns Tigerharen som jobbar över hela västsverige. Tigerharen och Göteborgs Katthjälp samarbetar. Övriga har inte visat intresse för det. (Och DV är ju inte så aktuellt som du förstår). Så visst är det skillnad den saken är klar. Däremot inte sagt att det inte kan bli bättre. Men det råder motvind...... //Lena ## Comment 32 Author: vanessa Som sagt, plats ordnas alltid p ett eller annat sätt. Det var över 115 katter i Järfälla. Men många avvlivades på plats för de var så sjuka. Så det delades upp mellan hemmen, jourhem och så vidare. För om man kan rädda dem en kort stund så kan man sedan ordna bättre platser. Vi tog emot 13 Haningekatter också, de sattes i jourhem hela gänget. Varav en del hade friggeboartade ställen som de kunde sitta i karantän. Vilket visserligen blev länge för de hade ringorm bland annat. Men nu 60.000 kr senare mår de bra.  Skulle det bli kaos igen så får man väl köpa/hyra friggebodar och sedan lösa det hela. För man måste alltid gå genom lagen för att rätta till vanvården. Annars åker man dit för egenmäktigt förfarande och man kan tvingas lämna tillbaka katterna.  Är det så att det inte finns djurhem som kan ställa upp och man ringer tidningar med mera så blir det ändå inte bättre. Då är det återigen avlivning och sådant som gäller. Men det går att lösa situationer, även de som verkar oöverstigliga. Går man rätt väg genom polis och djurskyddsinspektör så får man dessutom pengar för omhändertagandet. Hakar pressen på så blir det lättare och snabbare att omplacera pälsklingarna. Även om jag nu hoppas att det dröjer innan vi råkar ut för detta igen. Typ aldrig igen. Man måste få ut katterna i situationen de är i. För de kommer att föröka sig och vanvårdas. Och det är inte ett liv som jag stillatigande kan låta vara. Även om det i slutändan betyder att många av dem måste avlivas. På landet finns det många djurälskare som vill rädda djur. Oavsett det handlar om tillfälligt eller långvarit. Om man kastrerar katterna och vaccinerar så kan jag lova att folk kommer att adoptera. Det finns många djurskyddsorganisationer och hem över landet, men de flesta vet inte om det. Så kolla upp det om något hemskt händer. Sedan så går det att skicka katterna till andra ställen. Vi och Akutgruppen tog t.ex. emot vanvårdskatter från Skåne. Så kommungränser behöver inte vara ett hinder. Vad som än händer, så måste katterna i denna sits räddas. Det räddar inte djuren att måla fan på väggen. Angående polis och djurskyddsinspektörer så måste även de som bor på landet "dressera" dem. Ha kurser, kan vara en timme max. Prata med dem angående vad som står i lagen. Om någon nonchalerar, gå till nästa instans och påpeka det hela. I Stockholm har många poliser som älskar djur tagit kontrollen över djurärenden. Dock så gäller detta inte alla distrikt. Det finns bara möjligheter när allting redan är nere på botten. Både poliser och djurskydd värnar om djuren, men vet inte hur de ska göra det. Så lär dem. Det kan bara bli bättre. /Vanessa ## Comment 33 Author: Lena #32 Jo bättre måste det ju bli. Det är därför t.ex. den här sajten har tillkommit. De väl fungerande delarna av Sverige får helt enkelt utgöra goda förebilder för restan av landet. Vi kan nog behöva lite hjälp här nere i Göteborg t.ex. Men det ger alltid hopp ändå att det finns sådana här positiva erfarenheter av hur svåra situationer har löst sig. //Lena ## Comment 34 Author: gubben Fast jag tycker nog att det samarbetas ganska bra ändå för när jag för några år sedan bad om hjälp för goda vänners räkning som plötsligt fick 7-8 katter på köpet när de flyttade till Skåne så ställde Örebro katthem /Spinnhuset upp med stödhem. ## Comment 35 Author: Lena #34 Jag skriver inte att det inte fungerar alls, bara att det kan bli mycket bättre och att katthemmen i Stockholm har kommit extra långt. Men Sverige är att synnerligen avlångt land där förutsättningarna ser ganska olika ut. Snart kan vi behöva allas hjälp med att lösa en situation i norra sverige. Det kan som det verkar komma att kräva hjälp över stora delar av landet. //Lena ## Comment 36 Author: YvonneW Nej, jag får tydligen inget rakt svar på min fråga. Ingen vågar säga rent ut vad jag läser mellan raderna. "Jag anmäler, sedan flyttar jag, och hur det sedan går bryr jag mig inte om. Jag har gjort mitt och avlivar dom katterna så har jag ändå gjort min plikt." Då så, då vet vi det. #32 Nej, Vanessa. Saker och ting är inte så enkla och lätthanterliga på alla håll i landet. Och jag tycker inte att vi skall hålla kurser för folk som redan fått jobbet på grund av sin examen. Tror inte dom skulle ställa upp på det!  #31 Just det Lena, det råder motvind. Mycket bra skrivet. Du står med fötterna på jorden och seglar inte i det blå. ## Comment 37 Author: gubben §36 Vad är det för fråga  du inte har fått något rakt svar på? Jag tycker att jag är så rak som det bara går att vara. ## Comment 38 Author: vanessa #36 Jag har då aldrig sagt att man anmäler och sedan låter dem dö. Men om man inte ser att det finns möjligheter att rädda katterna så är det minst sagt dåligt - för katterna. Då dör de av vanvård efter långvarigt lidande. Det är så hemskt så jag inte ens kan sätta ord på det. Vad tycker du är ett bättre alternativ? Att de dör av vanvård? I Stockholm har vi kämpat på alla sätt. Allt hände inte över en natt. Tillsammans har vi kämpat. Vi har haft möten mellan föreningarna. Vi har knutit an poliser. Det senaste jag var med på var att skriva ett brev till länspolismästaren, för att bland annat boka möte. Vi är med i Djurskyddet Sverige som anordnar kurser och möten över landet. Tillsammans med dessa föreningar byggs ett nätverk upp, även om vi inte arbetar med samma saker. Poliser är inte utbildade på djur. Så vi infomerar dem om vad de kan göra, samt vart de kan köra katter som är i trubbel. Sedan vad det gäller djurskyddsinspektörer måste vara insatt i deras jobb innan man kastar sten på dem. De sköter allt från att kolla kossor, och att butiker håller bra temperatur. Så det är mycket att de håller på med som inte har med djurskydd att göra. Så där behöver vi påverka så att de enbart ska sköta djursskydd och inget annat.  Jag säger inte heller att allt är lätt, men man når ingenstans utan att försöka. Om man ser hinder istället för möjligheter så blir det bara snack på nätet. Det vägrar jag att göra. De saker som vi gjort i Stockholm hände inte över en natt. För vi har kämpat på olika håll pch tillsammans. Man kan inte ta ett steg framåt om man inte sätter fötterna framför varandra. Vissa ser säkert hinder, men ger man upp så kommer man ingenstans. Och då gör man inte det bra för några djur överhuvudtaget. Måste säga att jag hellre seglar i det blå - för det har gjort att jag kommit långt framåt i katternas tjänst. /Vanessa ## Comment 39 Author: Lena #38 Det är en riktigt inställning tycker jag att vi inte får ge upp. De platser i Sverige som kommit längre som t.ex. Stockholm har helt enkelt mycket att lära oss andra som lever på ställen där det inte hänt lika mycket. Sedan att det är motvind och segdraget är en annan sak, men det innebär inte att vi får ge upp för den sakens skull. Går det på ett ställe så går det även på andra platser. #36 Det är väl ingen som menar att man bara ska strunta i katterna. Istället ges det i tråden lite olika alternativ för vad man kan göra om det inte går på det ena eller andra sättet. //Lena ## Comment 40 Author: YvonneW #39 Om man anmäler, skriver i tidningen och sedan flyttar för att slippa obehag (flyr fältet) så är det nog så att man är glad över att inte behöva få veta vad som hände med kattstackrarna. Men visst Lena, det är absolut ett alternativ det också. Likaså att flytta för att man inte orkar med att se eländet. Och att anmäla anonymt. Men, så värst många andra alternativ tycker jag mig inte se. Jag var ju den enda som ville ta det lite varligare och satsa på ett mjukare alternativ i första hand. Det röstades ned ordentligt. Vad förespråkar du att man skall göra Lena? ## Comment 41 Author: gubben Att få huset nerbränt eller bli beskjuten är ju knappast att anse som obehag och det var ju sådana exempel vi pratade om. Fast du kanske tycker det? ## Comment 42 Author: vanessa #40 Om du läser  #16 så ser du ett mjukare alternativ. Det går att lösa, men oavsett så måste man anmäla det hela om man inte vill bryta mot lagen och tvingas lämna tillbaka katterna.   Jag förstår inte vad du fiskar efter. Vad är det du försöker säga? Att man inte ska anmäla? Att man ska låta katterna dö av vanvård? Att man ska anmäla och sedan flytta? Sitter som ett frågetecken. Första katten jag räddade bodde hos en knarkare och dessutom en känd torped. I samma hus som jag. Då om någon gång skulle man kunna vara nervös. Katten som vanvårdats fick ett nytt hem och nytt liv. Efteråt så tackade de mig! Så man ska inte alltid förutse det värsta, för ibland blir man förvånad :-). Tänkte bara att den måste få leva ett bra liv, kosta vad det kosta vill. Sätter in en bild på honom. Då bodde han ute, i ett katthus som jag ställt fram. Det var vinter och hans ena öron var sönderfryst, Det blev början på mitt jobb med hemlösa katter. För visserligen hade han ett hem, men inte ett bra sådant.  /Vanessa ## Comment 43 Author: vanessa En till bild på honom, stående ovanpå huset jag ställde ut till honom. /Vanessa ## Comment 44 Author: gubben §42 Fast nu blandar du ihop mig med någon annan tror jag, jag är helt på din sida i det här. ## Comment 45 Author: vanessa Sorry, ändrade det nu :-)./Vanessa ## Comment 46 Author: storAnnette Kan inte låta bli att skriva lite igen:  Förstår inte vad som hindrar någon från att BÅDE anmäla och hjälpa katterna.Om man sen känner sig tvingad att flytta vore det i detta hypotetiska fall enbart för att inte själv behöva sätta livet till (om det gäller en extremt farlig person alltså) inte för att man inte bryr sig om katterna eller vill slippa se. Faran med den mjuka vägen att erbjuda pengar kan ju vara att det blir en fin inkomstkälla då... Att anmäla gör man för att man vill få stopp på en olämplig kattägare vilket i slutänden gagnar alla katterna bäst.Alltför många fortsätter i dagsläget år ut och år in ofta just för att omgivningen inte vill eller vågar säga ifrån.I önskefallen kan det ju faktiskt räcka med att upplysa om vad lagen säger om djurhållning och då kan miljöinspektören vara till hjälp. Jag tycker det är fel att genast anta att anmälan i detta hypotetiska fall leder till att katterna avlivas.Om man vet att kommunen man bor i har en sådan inställning får man gardera sig med hem/katthem till katterna först!? ## Comment 47 Author: Lena #40 I sådana här komplicerad specialfall som jag dragit till med i exemplet tror jag inte det finns några patentlösningar. Det var därför jag tog till ett sådant för att vi skulle få något att bita i. Det kräver som jag ser det samarbete över flera led och lätt är det defintivt inte. Jag har inte värderat din mjuka linje. Andra som har erfarenhet av likande fall ser dock vissa faror i den. Om det går att komma till tals med kattsamlaren och finna lösningar är det inte fel, men många gånger är ju problemet att det inte låter sig göras. Det är därför det gått så käpprakt som det gjort... //Lena ## Comment 48 Author: vanessa Yvonne W, är fortfarande undrande för vad du syftar på. Upprepar mig. Vad är det du försöker säga? Att man inte ska anmäla? Att man ska låta katterna dö av vanvård? Att man ska anmäla och sedan flytta? Sitter som sagt som ett frågetecken.För om man inte anmäler så kan personen ifråga fortsätta att vanvårda djuren. Så vad anser du att man ska ta för mjuk sida. Det jag berättade om i #16 eller annat? /Vanessa ## Comment 49 Author: gubben §48 skönt att se att det inte bara är jag som inget fattar, jag började tro att jag drabbats av hjärnsläpp eller liknande. ## Comment 50 Author: Hawknestgrove Lena, det du beskriver som hypotetiskt är för mig realitet. Exakt så är det. Alltså har jag valt att svar: Ber en god vän anmäla. ## Comment 51 Author: gubben §50 Men hjälper det? Fattar inte grannen att det är du i alla fall då? ## Comment 52 Author: YvonneW #48 + #49 Nej, jag anser inte att katterna skall dö av vanvård. Det där var elakt skrivet, så pass elakt att jag inte längre har någon lust att fortsätta diskussionen utan hoppar av. ## Comment 53 Author: gubben §52 är det verkligen något som har sagt det? \*förbryllad\* ## Comment 54 Author: Issa Jag förstår precis vad Yvonne W menar. Det verkar vara olika i landet vilken kontakt det är mellan polis, djurskyddsmyndighet och katthemmen. I den del av landet vi bor fungerar det inte alls. Blir ett vanvårdsfall anmält så avlivas katterna direkt på plats. Ringer någon från ett katthem och erbjuder sig att hjälpa till blir de behandlade ungefär som något katten släpat in och blir avspisad direkt. Sak man då hjälpa katterna, så får man försöka slussa så många det går därifrån och böna och be om hjälp för att hitta plats. ## Comment 55 Author: gubben OK men det kan ju inte vi veta som inte bor där, eller hur? ## Comment 56 Author: Hawknestgrove Ja och när en vän till mig anmälde, så hände absolut ingenting. det går alltså 30-40 katter på stället, och en del folk roar sig med att försöka köra ihjäl dem. Kommer man och åker på kvällen, så tindrar det av kattögon överallt. det märkliga är, att de inte är undernärda, de får massor av mat. ## Comment 57 Author: Lena #55 Det var det jag förde på tal här i #29, 31 och 33. Det är en stor skillnad beroende på vart men bor. Bara i Stockholm och Göteborg skiljer det mycket. Tråkigt men sant.... //Lena ## Comment 58 Author: gubben Fast om inte de som bor där säger det så vet ju inte vi det och din frågeställning var ju som sagt hypotetisk. Men det var inte riktigt det jag menade utan att jag tycker att Yvonne ibland uttrycker sig så att jag inte fattar vad hon egentligen menar och likaså Brutt. Sen blir jag lite brydd när Yvonne påstår att ingen här säger vad de egentligen menar. Jag gör då det i alla fall och jag vill verkligen inte hålla med om att jag skulle strunta i hur det går för katterna, jag blir faktiskt lite förolämpad över den generaliseringen faktiskt. ## Comment 59 Author: Hawknestgrove Just det, men ens egna kissar kommer ju i första rummet. Tänk bara, om de utsätts för något? ## Comment 60 Author: gubben §59 ja det är det enda som brukar avhålla mig att reagera som jag egentligen skulle vilja många gånger - att man hämnas på mina katter. ## Comment 61 Author: Lena #58 Tycker det verkar vara som det brukar kunna bli i forumdiskussioner - en massa missuppfattningar som uppkommer pga att vi nte riktigt förstår vad den andra parten menade och vice versa. Det bästa är alltid om man kan ta det så lungt som möjligt och försöka reda ut det hela istället för att avsluta diskussionen i vredesmod. Helt enkelt förklara sig lite tydligare. Alla här i tråden brinner ju för katterna i exemplet tycker jag man ser med all tydlighet.:) //Lena ## Comment 62 Author: vanessa Det var inte min mening att få dig ledsen. Det var faktiskt du som ansåg att om vi gjorde som vi ville så skulle  katterna dö. Du föreslog en mjuk linje och jag frågade om du tyckte om det jag skrev i #16 där inga pengar ingick. **Ywonne W skrev: Nej, jag får tydligen inget rakt svar på min fråga. Ingen vågar säga rent ut vad jag läser mellan raderna. "Jag anmäler, sedan flyttar jag, och hur det sedan går bryr jag mig inte om. Jag har gjort mitt och avlivar dom katterna så har jag ändå gjort min plikt." Då så, då vet vi det.** Det om något känns som ett påhopp. Jag vet att Sverige inte är perfekt överallt. Det enda jag inte sagt och vill är att katterna ska dö. Oavsett det är av vanvård eller kommun. Men vad vi än skrivit så har du sagt att det är fel, att man seglar i det blå. Så jag ville förstå vad du tycker, vad du ville att man skulle göra. Inte som ett påhopp utan som en fråga. Det var menat som en diskussion. Ber åter om ursäkt. /Vanessa ## Comment 63 Author: Issa #62 Vanessa, jag skrev en förklaring för att ni ska förstå att det inte är så lätt med sådana här problem överallt i landet. Anmäler man så vet man att katterna går en säker död till mötes och man kan inget göra. Får ingen respons om man vill hjälpa till. Utgångsläget blir ju därför väldigt olika var man bor och kanske därför det blir missuppfattningar. Var och en diskuterar efter vad man själv erfarit. ## Comment 64 Author: vanessa Självklart diskuterar man av erfarenheter man upplevt. Det är däför jag skrev att man måste börja från grunden. Saker som är positiva händer inte över en natt. Så man ska, innan saker som detta händer prata med inspektörerna och polisen. För de är mer förstående än många tror. Det gäller att bygga upp ett kontaktnät. För om man sitter och skyfflar själv så händer inget bra. Något jag försökt förklara om varför vi kommit en bit på väg i Stockholm. Samarbete är en lösning. Det finns trevliga poliser, trevliga inspektörer och trevliga privatpersoner. Det gäller att söka rätt på dem. Om man börjar ge pengar t.ex. för katterna så får personen desto större anledning att fortsätta skaffa sig katter. Tar man dem bara så kan personen anmäl en för egenmäktigt förfarande. Låter man dem vara så dör de. Anmäler man så kanske de dör, men det är inte säkert. Om man då ser till att ha ordnat en plan för det hela innan anmälning så garderar man en aning. För ställen där det inte finns en massa katthem får man bygga nätverk. För det finns säkert i länet. Och sedan så ställer många utanför länet upp, det är jag säker på. Om man går den "rätta" vägen så får man dessutom betalt för omhändertagandet då krävs det inte fullt så mycket pengar i vården. Kan man dessutom knyta an veterinärer så underlättas det hela. Som jag ser måste man arbeta sig uppåt. Gärna innan verkligheten knackar på dörren. Och samarbete är en bra lösning. Det är bland annat det jag vill komma fram till. Jag ville också komma med andra förslag för hur man kan göra. Men inget verkade bra, utan folk förutsätter att katterna kommer att dö. Då är frågan man ska ställa sig väldigt tuff men viktig. Är det bättre för katterna att dö av en spruta i lugn och ro, eller att leva och dö som Järfälla katterna gjorde. Svält, tappad päls, ungar som åts och så vidare. /Vanessa ## Comment 65 Author: Lena #64 Bra och konstruktivt inlägg tycker jag. Det gäller att se både möjligheterna och fallgroparna. Det är ju så bra med er som bor på de delar av landet som kommit lite längre, att ni kan dela med er av era erfarenheter på det här sättet. Som du skriver är situationer som den i Järfälla det värsta som katter kan utsättas för. I sådana läget är det mesta bättre och humanare.  //Lena ## Comment 66 Author: Lena Puttar upp! / lena ## Comment 67 Author: Hawknestgrove Önskar det fanns trevliga och förstående personer här. Men de vill helst bara uppbära sina löner