# Jour-/stödhem, har du varit det? Author: Lena **Har du varit jour- /stödhem någon gång för hittekatter?** Till dig som svarar **ja** på frågan; Skriv gärna lite om dina erfarenheter i tråden här nedan. Hur upplevde du att det var? Vad fungerade bra? Vad fungerade mindre bra? Fick du det stöd du behövde från Katthemmet/föreningen? Råd till andra som funderar på att bli stödhem. Till dig som svarar **nej,** skulle du kunna tänka dig bli jourhem i framtiden? ## Comment 1 Author: MariannE11 Jag har varit och är det när mina egna kissar tycker det är OK.... för mej känns det så enormt skönt att kunna hjälpa till...tror det är det enda o bästa sättet för mej att hjälpa till... kom fram till häromveckan att jag haft 26 kissar på kanske 4 år.....alla utom en har varit kattmamma med familj.... det har lärt mej enormt mycket... finns såklart enormt mycket mer att lära... första gången så födde mamman inom ett dygn o det kändes jätteläskigt då jag inte visste ett dugg....den första gången var det dessutom nästintill omöjligt att lämna ifrån mej katterna... klarade det igenom att jag behöll en av dom....![Skäms](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms")... jag har ställt upp för två katthem....o bägge har fungerat bra..... får tips o råd när jag behöver....det jag känner lite samvetskval över är att jag inte tycker mej ha tillräckligt med tid för kissarna men dom har det bättre hos mej än ute i kylan...en av kattmammorna har varit svårflirtad o bor fortfarande i skuthem.... annars har alla fått hem förutom sista kattmamman o en av hennes ungar.... kan verkligen rekommendera att testa på... du gör en bra gärning...... ## Comment 2 Author: anebit Har inte varit det men skulle gärna vara det om jag bodde själv men nu är vi ju två som måste vara överens annars går det inte. ## Comment 3 Author: emjon Det känns verkligen bra att kunna hjälpa kissar som behöver komma till jourhem. Jag har varit jourhem några gånger med blandade erfarenheter både bra och mindre bra. En stor skillnad är om man väljer att vara jourhem med ett katthem bakom eller hur föreningen arbetar. Får man ha katten länge så fäster man sig oerhört och det blir då känslomässigt  jobbigt. ## Comment 4 Author: Hennum jag ville vara jourhem, men det blev aldrig så. och nu bor jag i en studentkorridor, så nu kan ja inte bli det. men i framtiden så :) ## Comment 5 Author: Issa Har haft 62 jourisar under årens lopp, nästan 90% av dessa har varit skygga katter, både vuxna och kattungar. Lärde mig oerhört mycket om skygga katter och har sedan kunnat hjälpa och stötta andra som haft skyggisar. Roligast var nog med de vuxna skyggisarna som så sakteligen får förtroende för människor. Den första skyggisen som vågar äta ur handen och som man börjar få hantera är nog den man kommer ihåg mest. Det är nog lika för alla eftersom det är en tid av väntan innan något händer och så plötsligt så händer det. Den jobbigaste biten är ju när de ska flytta och oron över att de ska få det bra. ## Comment 6 Author: catfoot Jag svarade ja... ## Comment 7 Author: Sidentass Här är ju min lilla stödis..så mitt svar var förstås ja:-) Lucia för länge sedan kommit mej väldigt nära..hon är helt otroligt intensiv när hon gosar..ligger jag i soffan så kommer hon o puffar o borrar in nosen runt halsen..sen vänder hon sig på rygg o bara njuter av när vi klappar mage..underbar och helt anspråkslös liten tjej... Hade också för några år sedan en liten kattunge som hittats ensam o övergiven i skogen..hon kom till oss då vi hade mamma-katt med kull här..Mari var så duktig o tog emot lilla Maja som om hon hade varit hennes egen..även där var det kks som var kontaktman.. ![](../ShowUserFile.aspx?BinaryId=28a8b0d2-947c-4968-8c0a-dbb446127549&xscale=800&yscale=480) ## Comment 8 Author: Icna Jag är jourhem nu för första gången,men jag vet faktiskt inte om jag vill vara det igen. Tycker det är mycket som inte funkar och mer strul, ex får jag inte ha katterna lösa i huset och utan nere i källan, pga rymmningsrisk, men vissa blir ju inte tama eftersom de inte får den människorkontakt de behöver. Den kattfamilj som inte är tam tycker inte om mig eftrsom det var jag som var tvungen att fånga in dem för att tvätta rent deras ögon när de var sjuka, för avmaskning och vid veterinär besöken och har därför negativa assosiationar till mig, men min pojkvän gillar mammakatten och då kommer ungarna också. Jag går runt med dåligt smavete för katterna, för att de inte blir tama, inte tycker om mig och inte får nya hem, större delen av dagen, den enda tröst är systrarna som är små pussgurkor, jag har åtmistone lyckat med 2,5 av 6 st. 0,5 är ena kattungen från kattfamiljen som är halvtam, leker och busar med en, men uppskattar inte kel. Vid ena veternä besöket blev allt pankaka, till mig sas en sak till vet sas en annan sak, hela dagen gick åt till att reda ut bekymmret, någon jag trode skulle ta någon timma eller två blev en dag och allt jag hade planerat var jag tvungen att lägga åt sidan pga dålig kommunikation mellan vet och personen jag är jour för. Sen får jag höra att jag bor för långt bort och det är därför det är svårt att placera om katterna, även om jag tycker om katterna känns hela situationen väldigt jobbig och stressande. Sen var det menigen att jag skulle hjälpa till tillfäligt, bara så kattungarna kom in, men tillfälligt är ng ett relativt begrepp, nu är det tre månader senare. Min erfarenhet av att vara jourhem är att det  stressande, jobbigt, ger dåligt samvete men endå väldigt givande när man ser minsta tecken på framsteg hos skyggisar. Men om man ska vara jouhem för första gång ska man inte ta emot för många katter samtidigt. ## Comment 9 Author: Naquita jag är både stödhem och förmedlare.  Allahar olika erfarenhet det som är viktigast att komma ihåg är att alla har vi olika åsikter och synsätt, och är i slutändan bara människor både du och jag! "Karizma" vill ha ett nytt hem ## Comment 10 Author: solweig var jourhem för lasse, som kom från örebro katthem. kunde inte skiljas från honom. så vi adopterade honom. ## Comment 11 Author: Puma77 Ja till Tudor. Inga problem alls utan fick hjälp om det var något jag undrade över. Hade Naquita som kontaktperson men det var Onikan som var med och fångade in Tudor med familj. Där var han också 1 vecka innan han kom til mig. Efter att ha haft honom ett tag tog jag beslutet att han skulle få stanna permanent och alla papper och alt fixades galant med Naquita. Vem vet om det bli fler skyggisar i fortsättningen, jag tror nog det![Flört](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 12 Author: lilo-nova Jag röstade nej! Men i framtiden hoppas jag att vi kan ha stödkatter! ## Comment 13 Author: martdat röstade ja men det är väll halvomhalvt sant, jag både är och har varit stödhem åt två olika föreningar men bara en gång åt en hittekatt, min egen Kerstin var avlivningshotad och utkastad i stan så henne omhändertog jag på eget bevåg, Kajsa och Lisa jag har här nu är från en kvinna med förbud att ha katt, komunen hade avlivad dem, så de är inte hittekatter men jag är stödhem i allafall och det känns lika bra ändå för när jag tittar in i tjejernas ögon som lyser av livsglädje känns det underbart och samtidigt hemskt att veta att komunen skulle dödat dem,. nåväl, för och nackdelar... nackdelen är främst att jag fäster mig vid dem och har svårt att ta farväl, har än så länge bara gjort det med en, Kertin är min permament och de andra två återstår att se,, de föreningar jag haft med att göra är väldigt olika men det har även varit olika från katt till katt, den första som flyttade senare fick jag  dålig respons från föreningen, han hotades även med avlivning för att han protestkissat  i en säng där han placerades, jag anklagades även för att vara en lögnare då jag sagt han är rumsren, jag tog tillbaka katten ögonblickligen sen fick han vara hoss mig tills rätt hem dök upp. Kerstin däremot fick jag jättebra respons, hjälp med bilkörning till djursjukhuset och aldrig problem med att åka till vetten när jag ville,hjälp med mat och sand när jag varit inblandad i andra ärenden där,  denna förening arbetar lokalt, Den andra föreningen som har ett större arbetsområde har varit oxå positivt och negativt, ganska bra komunikation mellan mig och förmedlare , inga problem att få tillbaka utlagda pengar,men uppdateringar på hemsidan var katastrof, trotts att de bara skulle till mig högst tillfälligt, sen har jag inte känt att jag kan gå till veterinär som jag vill med dem pga föreningens ekonomi, inget jag klandrar dem men känns jobbigt för mig som stödhem, summan av kardemumman är att jag ångrar ingen katt och kommer att vara stödhem fler gånger men bara när jag känner att jag har plats, ekonomi och tid för ett bra tag framöver. ## Comment 14 Author: hanna64 Har varit och är det även nu ![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Jag har bara haft kattungar (nästan) för mina surtanter är inte att leka med när det gäller vuxna katter...tyvärr Jag har sthlms katthem bakom mig och det har alltid funkat jätte bra! Det enda negativa är att man fäster sig fruktanvärt mkt vid dessa små liv, vissa är det riktigt svårt att skiljas från ![Gråter](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") som Osmo om någon minns honom... Just nu har jag denna lilla pärla hos mig (och min dotter) ## Comment 15 Author: johnnys girl Har varit akuthem för många fina kissar. Grävde fram en gammal artikel jag skrivit där jag presenterar några av alla mina akutkatter. [http://hittekatter.ifokus.se/Articles/Read.aspx?MessageId=0bbc07ae-5173-4302-823a-3fa1cb251bf3&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup](http://hittekatter.ifokus.se/Articles/Read.aspx?MessageId=0bbc07ae-5173-4302-823a-3fa1cb251bf3&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup) ## Comment 16 Author: [Borttaget] Å idag är jag såååå glad, lilla Alba insåg imorse hur mysigt det är med gos, hon till och med började mjölktrampa och buffa på andra handen då inte enhandsgos räckte ![Kyss](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") Hon har varit lite svårflörtat fröken (utefödd, syster till #14), har även andra systern hemma men hon låter sig klappas och busas med. Vad gör det då att man blir sen till jobbet..... Har haft några akutkatter via Stockholms Katthem och har inget annat än ros och toppen att säga om dem. Man får alltid ringa och fråga, de står för sand och mat, plus man får låna allt man kan tänkas behöva ifall man inte har nog eget hemma.  Missarna har alltid kollats av veterinär/djurvårdare innan man får hem dem och fått sin första spruta. Finns bara en baksida, krokodiltårarna när missarna flyttar hem till sina nya hem.  Fast som tur var blir det lättare med tiden, första var värst....saknar dem än. Och man vet ju att de får det bra ## Comment 17 Author: Alwyn Jag är en sån som i början tog in hemlösa katter på eget bevåg och tämjde och omplacerade. Detta va något som jag tyckte funkade bra och jag fick hjälp med veterinärvården från ett katthem. Sen provade jag att vara jourhem, och det va verkligen en stor förändring. Saker och ting va inte längre i mina händer, jag kunde inte bestämma över allt själv. Det va nog det jag hade lite problem med att vänja mig vid...jag är ju lite av ett kontroll-freak. "Kan själv"   \*S\* Men det har såklart sina fördelar med och jag är glad att jag gjorde det. Jag kommer att vara det igen, väntar ett gäng nu i veckan faktiskt  ![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 18 Author: essut50 Svarade nej. Min "gubbe" tror att vi kommer att ha kvar alla katter som vi får som jourhem. Han kommer tyvärr att inte vilja släppa ifrån sig katterna.![Gråter](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") ## Comment 19 Author: Atiz Funderar du på att bli stödhem så ska du vara väldigt noga med att ta reda på hur organisationen fungerar. Prata gärna med andra stödhem som finns i organisationen. GLÖM INTE att noga göra upp, gärna skriva papper; på vem som ska stå för vad. Jag har själv varit med om svikna löfte. ## Comment 20 Author: Elega Jag fick vara jourhem väldigt oplanerat åt en liten familj på mammakatt och hennes 4 ungar. Det var lite problematiskt eftersom jag precis hade blivit arbetslös och var rätt fattig och katterna var sjuka i öronskabb och smittade ner mina djur, och första kuren hjälpte inte så jag fick köpa en till (dyrt till 6 katter och 1 hund!). Men det kändes jätteskönt att få hjälpa till och veta att jag hade räddat 5 liv från att bli brutalt avrättade. ## Comment 21 Author: trekatter Jag svarade ja för att jag jobbar som jourhem för Örebro Katthem. Mycket intressant och givande arbete när man ser skygga katter gå framåt och bli som tama och flytta till stadigvarande hem. ![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Men det som nog är bäst med detta arbete är att få träffa så många människor och katter man inte fått kontakt med. ## Comment 22 Author: [Borttaget] Jag svarade nej, min egen katt har svårt för andra katter. Kanske det skulle gå om man hade tid att vänja dem. Skulle det inte gå så måste man köra tillbaka katten och det kan inte vara bra för den nya i så fall. Vill inte heller stänga in katten i ett rum för att sklija dem åt då jag inte är hemma. Eller  är det nån som har förslag på lösning? Vill ju gärna hjälpa till.... ## Comment 23 Author: Raja Jag har varit jourhem sen början på året. Första paret var riktiga skyggisar men tjejen blev så småningom en riktigt kelgris och dom fick ett hem tillsammans. Nästa katt var en hona från Alafors som tyvärr var i så dåligt skick att hon inte klarade sig :( Nu har jag haft två katter som varit riktiga praktexemplar. Lilltjejen flyttade förra helgen och killen har nu charmat ett par som ska få hem honom inom en snar framtid :) Visst är det krävande att vara jourhem och tidvis både ledsamt och frustrerande men det är hundra gånger mer givande när katterna gör framsteg och tillslut får ett hem. Ska absolut vara jourhem även i framtiden men hoppas att det en dag inte kommer behövas. ## Comment 24 Author: Misan Jag har varit jourhem både åt Djurhjälpen och Stadskatten och där tycker jag att det har fungerat utmärkt, bra kontakt med ansvariga, trevligt bemötande och aldrig några frågetecken. Sista familjen flyttade för några veckor sedan och det är lite tomt just nu men snart ska Fantomen in men där kommer jag inte att ha något katthem bakom mig till att börja med. Lisa ## Comment 25 Author: Alexej Cala, du har en hona eller? Jag skulle försöka med kattungar. Det brukar funka. Jag har och hade katter från Göteborgs katthjälpen och KKS. Och sedan katter utan ett katthem bakom. Det betyder jag måste betala allting själv. Och framförallt hittar nya hem till de. När man tar hand om en katt/katter måste man vara beredd på att det kommer att kosta jättemycket. Jag har nu 9 vuxna och 4 ungar här och de kostar mig varje månad ungefär 400 kr i kattstö, 900 kr i burkmat och 500 i torrfoder. Plus mediciner, avmaskning osv. Framförallt när man ta skygga eller problemkatter måste man vara beredd att ha de länge eller tom permanent. En skygg katt kanske bli aldrig tam och förmedlingsbar. Eller som Icna beskriver att man ha svårt att se någon framsteg öht. Ibland undrar man vad man håller på med.... Problemkatter som jag har skulle inte klara av ett nytt hem. De kanske aldrig bli rumrena... Man måste räkna med förstörda möbler, kattkiss/bajs där man inte vill ha det. Knäppa Fanny som jag har bajsade jättelänge i mina kläder. Och många historier har man hört och upplevt själv om nerkissade soffor, madrasser, sönderklösta tapeter osv. Jag lever sedan länge med en nätdörr mellan de skygga katterna här och resten av huset för mina andra katter är utekatter. Jag måste alltid se till att inte försumma mina egna katter, fast jag ser de inte lika mycket som mina skygga inlåsta katter. Jag kan bli förbannat över alla som inte kastrerar sina katter och tvinga mig att leva med alla katter här. Jag skulle helst vilja ha 2-3 snälla katter och har ett lugnt liv med mer pengar. Men så länge det finns hemlösa katter och oansvariga kattägare kommer jag att fortsätta jobbar med katter som behöver hjälp. Jag ser varje katt som en individ och som jag åtminstone kan ge mat och en sovplats. Men jag har svårt att förstå varför inte 100 000 människor kan ställa upp och ger en katt ett hem när det finns 9 milljoner människor här. Det kunde vara så mycket lättare för oss katthjälpare och för alla hemlösa katter. ## Comment 26 Author: Lena Jag har varit jourhem för KKS via Naquita. Det har fungerat alldeles utmärkt. Har även tagit hand om en hel del katter helt på egen hand genom årens lopp som jag senare omplacerat. När man gör det via ett Katthem/förening har man en helt annan trygghet i ryggen än när man gör det helt på egen hand. Som andra skriver måste man vara beredd på en hel del arbete. Det gör sig inte av sig själv och är inte alltid en dans på rosor. Särskilt inte när det handlar om skygga katter med ett svårt förflutet. Desto roligare är det när det blir framsteg och man ser att katterna mår bra. Man bör inte hoppa på ett jourhemsuppdrag utan att noga ha tänkt igenom vad det innebär. Det går liksom inte bara att ge upp när katterna väl har kommit och sedan tro att katthemmet/föreningen kan komma och hämta katterna på två röda sekunder. Då kan man vara till mer skada än nytta för de utsatta katterna och en belastning och ett problem för katthemmet/föreningen. För oss har det alltid varit betydligt mer glädje än bekymmer att ha jourkatter. Vårt problem är att vi fäster oss för mycket vid katterna och katterna fäster sig vid oss och våra andra katterna som bor här permanent. På det sättet är vi inget bra jourhem utan har blivit en stor permanent kattfamilj istället. [![](../ShowUserFile.aspx?BinaryId=7cc162bb-534d-475c-8bdd-458c4dea5e90&xscale=800&yscale=480)](../ShowUserFile.aspx?BinaryId=7cc162bb-534d-475c-8bdd-458c4dea5e90) Vem har hjärta att skilja på ett sådant kärlekspar? //Lena ## Comment 27 Author: IceJossan Jag är sedan 2 år tillbaka aktiv inom Örebro Katthem. Jag har två egna "surpuppor" som inte tycker om andra katter, vilket hindrat mig från att ta hem någon jourkatt. Men en dag plockade jag ändå hem en! En helvild krabat på ca 5 månader, som hittats på en gata i Örebro. Annonser har suttit uppe sedan han hittades, men ingen verkar vilja kännas vid honom. Helt underbar grabb, som förutom att han skulle ut hela tiden var väldigt lätt att ha. Han blev faktiskt kompis med min ena katt och accepterad av den andra, trots att det i början såg riktigt mörkt ut. Rasmus, som jag kallade lillskiten, fick en annons på Blocket kl 8 på kvällen - kl 9 på morgonen ringde en intressent! Det visade sig vara det perfekta hemmet! Han har det nu helt toppen, den lilla skitungen, är nu utektt men egen lucka och har ett pensionärspar alldeles för sig själv, och jag får hälsningar med bilder då och då! Det värmer att ha hjälpt honom att få det perfekta hemmet för honom! Den övre bilden är på Rasmus. Nu är jag jourhem igen, den här gången till en helvit liten skit, kallad Bugsi, som kommer ifrån Vretstorp, där husse haft alldeles för många katter (26 st) för att kunna ta hand om alla, och nu hade dessutom husse gått bort. Han var 8-9 veckor när han fångades in och fick komma till mig efter några timmar. Han var full i lus och skabb, och hade en redig ögoninfektion. Han hade nog inte klarat sig länge ute, så det känns skönt att jag kunde ta hand om honom! Här har han fått vård, så nu är han frisk och kry :) När han kom till mig hade han aldrig blivit berörd av en människa, och jag var stor, ful och konstig. Men han var såååå snäll! Fräste inte ens, utan satt bara där i famnen när jag plockade upp honom. Men det dröjde inte länge - bara några timmar - så var det riktigt skönt att bli ompysslad där han låg invirad i min enorma tröja. Nu är han helvild - ska vara med överallt, "anfalla" fötter och händer, och ska upp och pussas i ansiktet emellanåt. Fullt ös, medvetslös är den lag som råder på denna lillfis :) Den undre bilden är på Bugsi. Det är jätteroligt att vara jourhem , att ta hand om en utsatt katt för att den sedan ska bli adopterad och få ett permanent, tryggt hem! Det värmer i hjärtat att kunna göra det! //Jossan ## Comment 28 Author: TamlinsMatte Svaret är egentligen nja... För den gång jag tänkt vara just stödhem genom organisation så blev tösen kvar i 9 år och dog i mina armar. Efter 6 år insåg vi att jag faktiskt aldrig adopterat lilla Geisha, men efter att jag precis reglerat en veterinärfaktura på 26 000kr (Tack gode gud för försäkringar) ansåg inte föreningen att det fanns någon större mening med att jag skulle betala någon adoptionsavgift... Och i alla andra avseenden än registrering var hon ju mattes. Annars har jag vid ett par tillfällen oförhappandes blivit tillfällig bostad åt moderlösa kattungar och en missbrukarkatt. Men det har varit "privat" då problemet var att ingen hade plats för dessa små vänner (kattungarna var vilda och si det vill inte alla ha under sina föreningsvingar). Men som någon sa, då bestämmer jag själv och styr själv. Kattungarna blev sociala om än lite hariga, och fick fina hem i slutändan. Katten från missbrukarhem införlivades till slut med hemmaflocken, precis som lilla Geisha. Inför framtiden är svaret i princip ja. Det har passerat många mer eller mindre skygga katter och det har fungerat väl så länge jag släpper all oro för gruffen som blir... Men nu har jag en hjärtsjuk herre härhemma och oron för hans hälsa överväger mycket. Jag vill inte se tamlin hamna i gräl och få en infarkt på kuppen... ## Comment 29 Author: [Borttaget] Jag svarade nej, men jag funderar på att bli. :-) ## Comment 30 Author: Mari Jag svarade nej, min honkatt har börjat ogilla våra andra 2 katter varav en var kattunge när den kom hit och den andra är hennes bror. Men det skulle vara kul att kunna hjälpa till som jourhem. ## Comment 31 Author: mariia89 Jag skulle hemskt gärna vilja vara jour eller stödhem men problemet är en av mina egna katter, han accepterar gärna inte andra katter. Han är inte speciellt glad för dom två vi har och då vågar jag inte tänka på hur han skulle reagerar om det skulle komma olika kissar nu och då. så för morris bästa så får jag undvika detta.. Skickar med en bild på bråkstaken :D ## Comment 32 Author: chigak Jag svarade nej. Skulle gärna vara stödhem förutsatt att det fungerar med våra egna katter ( tänker ju skaffa fler :) ) och att det vore ok med min man. ## Comment 33 Author: Glader har inte varit men skulle kunna tänka mej och vara om jag fick för mina föräldrar... ## Comment 34 Author: Irilja Jag är akuthem åt Akutgruppen här  Stockholm. Det är första gången för mig, men jag tycker det fungerar jättebra. Jag har en kontaktperson som jag kan höra av mig till när jag vill. Känns väldigt bra faktsikt. Det enda tråkiga är att ingen varit intresserad av min lille kisse. ![Rynkar på näsan](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") Men det kommer väl i sinom tid när rätt hem finns där. Just det, det är Vilde på hemsidan som bor hos mig. ![Kyss](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 35 Author: Hawknestgrove Svarade tyvärr nej. Har tre katter redan och två rum och kök, så det går dessvärre inte. ## Comment 36 Author: Puma77 Som jag sagt innan så har jag varit och han stanade persmanent. Nu ska jag ställa upp igen men denna kan tyvärr inte stanna permanent men välkommen tills rätt hem dyker upp är han. ## Comment 37 Author: Magda nej, har inte varit stödhem åt ngn förening men har räddat lite hittemisar på eget bevåg, Fräs är ju upphittad som liten och Ramses är räddad från en situation som inte var bra + att jag räddat och omplacerat en hel hög till :) det är väl en 10 st allt som allt.. men däremot vill jag gärna vara stödhem lite längre fram, eftersom jag inte har råd med enga räddningsaktioner nu när vi fått barn så skulle det ju vara en bra lösning att kunna hjälpa till iallafall.. men har ju sambon att diskutera med också.. han skulle nog itne kunna släppa ev. jourkatt sen :) ## Comment 38 Author: Annisangel Jag har aldrig varit jour- eller stödhem men skulle mycket väl kunna tänka mig det i framtiden! Just nu är mitt liv lite upponer men nästa år kommer det mesta lösa sig, så då kan jag fundera mer på det!!! Kram på er!![Kyss](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 39 Author: Lena Puttar upp en gamal omröstningstråd som känns aktuell och intressant att fortsätta diskussionen i. ## Comment 40 Author: lillmymlan Ja, jag är ju stödhem åt mina kolonikissar :) Jag fick ju hem [skyggis-Mamsen](http://mothercat.mymlanbus.se/#home.7) för 1½ år sedan och utan henne och de erfarenheter som jag fick då, hade jag nog inte vågat. Massor med stöd fick jag via HKiFs såklart och det gjorde mig tryggare och fick mig också att våga! ## Comment 41 Author: Lena #40 Ja det kommer jag så väl ihåg när du skrev och berättade om Mamsens framgångar här på sajten. :) ## Comment 42 Author: katterna Jag har varit stödhem åt tre kattungar förra året. Det var mycket roligt. Det största är när katterna börjar bli tama, när dem varit skygga.det är en sån härlig och underbar känsla :). Det krävs mycket tid och ansvar av en. Men det är det sååå mycket värt :). Det jobbigaste var att skiljas åt när dem flyttade. Den ena kattungen hade jag i åtta veckor innan hon fick ett nytt hem och det var mycket känslomässigt med tårar. Dem andra två bodde här i ett halvår. Och vi blev såååå super tajta och det var mycket jobbigt när dem flyttade. Men jag har tre katter själva, som tyckte det var mycket jobbigt med kattungarna och dem mådde inte bra av det till sist, då dem höll sig mer borta från mig för att kattungarna hela tiden var runt mig. Dem slutade även att leka och verkade ha tappat livsglädjen även om jag försökte ha kvalitetstid med dem också utan kattungarna.Så jag var tvungen att släppa taget om dessa två kattungar. Det var jätte jobbigt. Men fann ett mycket bra hem till dem tillsammans, så jag kände mig väldigt trygg med att dem skulle fortsätta ha det bra. Hade det funkat bättre med mina katter så hade jag inte tvekat att behålla dem. Dem var mina älsklingar. Men jag har fortsatt kontakt med dem nya ägarna och har hälsat på dem några gånger och det har hjälpt mig att gå vidare och släppa taget om dem. Släppa helt om dem kommer jag aldrig göra, då jag alltid kommer ha fortsatt kontakt med ägarna. tyvärr fick den ena kattungen somna in i sjukdom nu i våras :(.Men det var helt fantastiskt att vara stödhem och jag var det åt kks och hade en super bra förmedlare. ## Comment 43 Author: Puma77 dementerar mitt inlägg i #36. Billy som kom som stödhem stannade då det blev ändrade förhållanden och jobb;) ## Comment 44 Author: katterna #7. Så lik din katt är med en av kattungarna som jag var stödhem till. Såå fin hon är :). ## Comment 45 Author: katterna så här såg hon ut :) ## Comment 46 Author: [Borttaget] Min oskuld är bruten. Är akuthem för den här [killen](http://www.katthemmet.nu/info/katt.php?cat_id=5861), sen 25 timmar sen. Går finfint. Fick FRÄÄÄÄÄS när jag öppnade transporten igår. Fick FRÄÄÄS när kollade hur han mådde idag där han låg o tryckte. Fick FRÄÄÄS när jag gav han räkor o skinka. Men jag är optimist, kunde ju fått FRÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄS ;-) Ska nog bli ordning på den här killen o hoppas på hjälp från mina snygga katttjejer som finns här! ## Comment 47 Author: piamaria #46 Så vacker. ![Kyss](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") Jag tror det snart bara kommer ett ynkligt FRÄS! ![Flört](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 48 Author: Lena #45 Men gud så fin kissen var! Ser ju ut som det är orientalinblandning ihonom. #46 Och där har vi en annan snygging! Det ska nog bli slutfräst där ganska snabbt tippar jag. ## Comment 49 Author: [Borttaget] #48 Hoppas du har rätt men med tanka på hans historia så är jag mentalt förberedd på en lång tur med honom..... ## Comment 50 Author: katterna Lena det är en flicka :). Ja dem hade speciella utseende. så vi tror också dem var en blandning med någon raskatt.. Här kommer en till bild på henne. Tyvärr hon som fick somna in i våras pågrund av sjukdom :,( ## Comment 51 Author: katterna Dem var väldigt mycket korthåriga och smala svansar och stora öron och speciell ansiktsform. hennes bror såg lite mer ut som en bondkatt. Men man ser ändå att han också har speciellt utseende och päls. här kommer en bild på honom. En mycket fin och,stor och ståtlig karl ;) ## Comment 52 Author: [Borttaget] Ja jag har varit stödhem nyligen åt 3 kattungar, dom var inte hittekatter men dom var avlivningshotade. Helt ohaterade och skygga. Även om jag la ner extremt mycket arbete på dom flera timmar om dagen och fick mina händer sönderrivna ett antal gånger så var det ändå så värt det! Så underbart att se dom alla en efter en bli glada och sociala katter som älskade att mysa det var guld värt! Och ja jag kommer nog fortsätta vara stödhem åt katter, men vet inte riktigt hur än. Har inte bestämt om jag villl ha förening bakom mig eller göra det själv än. ## Comment 53 Author: [Borttaget] Jag måste säga att det är fint att så många engagerar sig och ställer upp som stödhem för de utsatta djuren. En eloge skall ni ha allihopa! Jag har varit stödhem åt några katter i mitt liv. En katt som hittades på gatan. Han var tam och trevlig men något hem hittades inte och han blev senare omplacerad. Sedan kom Bamse som fick komma till mig och min sambo från ett missärhem där det fanns allt från döda till sjuka och skadade djur. Bamse var en toppenkatt och han blev tillslut omplacerad till en trevlig familj där han fick bli utekatt och ensamkatt. Där trivs han än idag som fisken i vattnet :-) Fick hem en utmärglad kattfamilj som bodde hos mig tills dess att kattungarna var 12 veckor och fantastiskt nog fick alla kattungar nya fantastiska permanenta hem och alla är dom kvar där dom placerades! Min Nera kom till mig som stödis när hon var Pytteliten. Hennes mamma fick FIP och dog och lämnade Nera och hennes dre bröder efter sig. Kattmamman var hemlösing som bestämde sig för att lägga ungarna på Jossan (som finns i iller.ifokus) trappa. Vi åkte och hämtade Nera och hon och Salsa (min hund) blev Så fästa vid varandra att jag aldrig sett något liknande och hon är en sådan galenpanna att hon passar utmärkt in i våran flock så hon fick stanna och det är vi väldigt lyckliga över idag! I morgon kommer nästa stödis som är en kattunge som behöver stödmatas. ## Comment 54 Author: Sigriiid Jag o min sambo fick hem två kattmammor med totalt fem kattungar i augusti. Idag har vi kattmammorna och en unge kvar som ännu letar hem. Det har varit grymt jobbigt i perioder då den ena mammakatten var dålig i magen den första månaden, sedan visade det sig att de hade kattloppor (kliar som bara den kan jag intyga, blev väldigt loppbiten dock inte sambon) och att ha sju katter på 40 kvadrat är lite mkt måste jag nog säga. Men det har varit värt det! :) men aldrig att jag tar in så många igen, två är max i den lägenheten! Jag vill vara jourhem igen men när de här katterna har åkt så behöver vi en kattfri period. Väldigt mkt katt blev de, men jag är gärna jourhem igen senare. Har via KKS nu och det har funkat kalas! ## Comment 55 Author: Delfinen Har aldrig varit jourhem och kan tyvärr i dagsläge inte bli det då jag bor alldeles fel. Men kommer inte att tveka att bli om jag en dag kommer att bo annorlunda. ## Comment 56 Author: Jourhemmet Jag har hunnit med att vara jourhem till ca:120 katter. Det har varit både positivt och negativt beroende på vilken kattförening som står bakom. Har även tagit in katter på eget bevåg och lyckats omplacera dom. Eftersom en av mina egna katter är en riktig diva så fungerar det bara med dräktiga, kattmammor med barn och kattungar. ## Comment 57 Author: [Borttaget] #46 åh är det till dig Elvan flyttat, min första och enda drop-trap fångst ![Skrattande](http://hittekatter.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande")  Vad skönt att fått flytta till ett akuthem, tror du kommer lyckas fin-fint med honom, en hemmiljö gör nog susen på snyggingen ## Comment 58 Author: Lena #50 Ja det måste nästan vara något inslag av raskatt där. Så synd att hon blev sjuk. #53 Lycka till med nya kissebebisen! #54 kan nog vara klokt med lite paus efter en intensiv period med kattmammor och ungar. #56 Det var imponerande! Då har du samlat på dig mycket värdefulla erfarenheter genom årens lopp. Skulle du kunna tänka dig att skriva en artikel om hur det är att vara jourhem? Det som är viktigt tycker jag är att lyfta fram både glädjeämnen och svårigheter, samt vad man göra för att förbygga att det blir problem. Tror det finns mycket att göra på det området helt enkelt. ## Comment 59 Author: Alexej #56 120 jourkatter!! Hemma? Inte dåligt:) Jag själv har tappad översikten...men är ibland väldigt trött på alla katter, speciell när de vägrar att bli rumsrena. Men sedan tänker jag att ett liv är ändå mer värd än lite extraarbete. ## Comment 60 Author: IceJossan #59 Ja det är inte många som tänker så. Visst är det jobbigt, men ja det är faktiskt ett liv vi pratar om. Det är inte ovanligt att man får ett samtal om att katten måste flytta NU, och det är av alla möjliga anledningar, en gång till och med för den nös ner hela soffan med snorkråkor! ![Skrikandes](http://hittekatter.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif "Skrikandes") ## Comment 61 Author: Jourhemmet För några år sedan var jag extremt pedant och hade någon då sagt att jag skulle ta hand om så här många katter hade jag bara skrattat. #58 Tyvärr har jag inte fått talets gåva och har väldigt svårt för att uttrycka mig på ett bra sätt. Så jag skulle nog ha svårt att få ihop en artikel om det ![Glad](http://hittekatter.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Ja jag har haft en väldig tur just det där med rumsrena katter. Men just nu har jag en kull som har haft det väldigt svårt att lära sig vad man gör i pottan, det tar mycket energi när man har många katter hemma. Jag vill passa på att lyfta fram Akutgruppen och Djurhjälpen i Vaxholm som är helt fantastiska med att hjälpa framförallt skygga katter. Funderar ni på att bli jourhem och bor i Sthlm så kontakta någon av dessa två. ## Comment 62 Author: Lena #61 Vi kanske kunde hjälpa åt. Om du skriver lite stolpar, typ en brödtext kan jag sedan skriva en artikel. ## Comment 63 Author: emjon #61 Skriver under på att Akutgruppen och Djurhjälpen är väldigt bra med att hjälpa skygga katter sedan går meningarna isär. Djurhjälpen har katthem så naturligtvis underlättar det mycket. När jag var jourhem till en skyggis genom dem så höll de kontakten hela tiden. Kissen visste hur hon skulle stjäla mitt hjärta så jag adopterade henne. Vid samma tidpunkt hade Akutgruppen ett upprop om kattungar i krisläge och jag erbjöd min hjälp som skulle vara tillfällig. Kissarna var inte i så bra kondition när de kom till oss och behövde en hel del vård. För kissarnas skull erbjöd vi oss själva att ta katterna till veterinären för vård vaccinationer och kastrering. När vi haft katterna i 2 år och 5 månader så adopterade vi dem. Mina erfarenheter av Akutgruppen är inte alls så bra som dina och min hjälp får de aldrig mer. Djurhjälpen däremot är en förening som jag stödjer helhjärtat. ## Comment 64 Author: Jourhemmet Men som du skriver, Akutgruppen har inget katthem utan enbart akuthem. Menade du att det tog för lång tid för att få katterna bortadopterade? ## Comment 65 Author: emjon Jag är väl medveten om att det inte går att sätta en exakt tidsgräns för hur länge katterna stannar i ett jourhem. Min filosofi är att inte ha jourkatter för länge och när de boat in sig ordentligt så skall de flytta. Eftersom det hela tiden fylls på med nya katter och kattungar så blir det många katter på överblivna kartan. En del jourhem säger ifrån och då får katterna flytta till ett annat jourhem och det är inte heller bra. Om det var färre katter åt gången som behövde hjälp och snart kom till egna hem så skulle ett jourhem bli ledigt för att kunna hjälpa en ny kisse. Det är så jag tänker och och när det blir långdraget så vill inte folk ställa upp med risk att bli fast med katterna. ## Comment 66 Author: Jourhemmet Men då får man jobba lite själv. Annonsera på olika ställen och fråga runt bland kompisar och arbetskollegor. Då jag inte har egen bil så ser dom till att någon kör kissarna till vetten eller som jag gjort sista gångerna, tagit hem vetten istället när det är många som ska vaccineras och kastreras. ![Glad](http://hittekatter.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 67 Author: emjon Det handlar inte om att jobba själv för jag gjorde helt klart innan jag tog katterna att jag ville inte vara ansvarig för att hitta nya hem till dem. T.ex så var det en intressent på katterna som ringde och vi pratade länge och h\*n verkade intresserad. Personen trodde att det bara var att komma och få med sig katterna hem på direkten. Jag förklarade att så gick det inte till utan besöket skulle gälla att få träffa dem. Vi bestämde en tid för besöket men ingen kom och meddelade det inte heller. Slutsatsen jag drog av det var att det var inte rätt hem för katterna så det var nog lika bra att det blev så. De flesta i min bekantskapskrets är kattvänner och har redan huset fullt så det var inte heller aktuellt. När det gällde veterinärbesöken så var inte det några problem då vi erbjöd oss själva att åka med katterna. ## Comment 68 Author: IceJossan #67 Fast jag tycker det är väldigt fel att säga så, att man inte tänker göra nåt själv för att hjälpa till att hitta hem till katterna. Som jourhem har man ju katterna hemma hos sig, dvs man är den enda personen som känner katterna. Då MÅSTE det vara upp till en själv som jourhem att skicka bilder och info på katterna till föreningens hemsida, hålla presentationerna uppdaterade. Vem ska annars göra det? Gör ingen det så är katterna totalt ointressanta för kattspekulanter. Det är EXTREMT få som ringer på en katt som knappt har nån info eller några bilder. Många gånger vill ju inte personen som är jourhem det heller, men ändå kan de inte förstå att det är DE som ska skicka in text och bilder - annars finns det ju inga. Personligen skulle jag aldrig vilja samarbeta med en som vägrar hjälpa till att marknadsföra katterna, men ändå vill att de ska få nya hem - för hur ska de då kunna få någon intressent?! ## Comment 69 Author: emjon #68 Nu har du dragit förhastade slutsatser. Visst ville jag hjälpa till på så sätt att jag till föreningen skickade bilder på kissarna och uppdaterade deras dagböcker. Jag har under väldigt många år varit aktiv inom både katthem och djurskydd i olika föreningar och vet mycket om hur det kan vara. Det i sin tur har gjort att jag har svårt att lita på människor och därför ville jag inte vara ansvarig för nytt hem. Det som jag skrivit här är mina egna erfarenheter och åsikter vilket jag har framfört till föreningen så det handlar inte om att baktala någon. Försöker alltid vara öppen och ärlig även om det inte alltid uppskattas och endast det bästa är gott nog för de katter jag tar hand om. ## Comment 70 Author: IceJossan #69 Då förstår jag inte hur du menar? Visst, ordet "ansvarig" går ju att vrida och vända på.. Jag tolkade det som att du menade att du sagt ifrån dig ansvaret att hitta hem till dem, dvs att du inte tänker göra nåt för att hjälpa till (för det händer ju tyvärr). Men hur menar du att du inte vill vara ansvarig? ## Comment 71 Author: emjon #70 Jo du har rätt i att ordet ansvar kan man tolka på olika sätt. När jag tar ansvar för t.ex en katt så ser jag till att den får allt det den behöver. Bra mat lek och kel samt vetvård om så erfordras och berättade gärna om deras framsteg eftersom de inte var hanterbara och skygga till en början. Det jag inte ville ta ansvar för var om någon blev intresserad av och bestämde sig för att vilja adoptera dem. Alltför många gånger har det hänt att allt verkat så bra men gått så jäkla snett ändå. Vill inte att katterna skall börja flytta runt vilket inte heller är så ovanligt och det är den biten jag inte vill ta. Hoppas jag lyckas förklara och att  du förstår vad jag menar. ## Comment 72 Author: [Borttaget] #71: Jag förstår vad du menar och det är verkligen hemskt att se alla dessa katter som skickas runt som bytesvaror. Men om du helt slutar engagera dig i att katterna skall hamna någonstans som är riktigt bra så minskar ju också chanserna att dom skall göra det radikalt. ## Comment 73 Author: emjon #72 Där slog du huvudet på spiken i båda dina meningar. Jag fäster mig vid dem oerhört också och ser varje katts personlighet. För att ta det säkra före det osäkra så får de stanna permanent och då behöver jag inte oroa mig för det. ## Comment 74 Author: IceJossan #71 Ah, ja jag förstår. Att du vill ha en förening bakom dig som sköter papper, uppföljning osv, att det är de som ansvarar för att godkänna eller neka adoption om det är rätt hem för just den katten eller ej. Där förstår jag dig absolut! ## Comment 75 Author: Lena Det ideala läget vore ju naturligtvis att alla jourhem tog hand om katterna tills de fick ett permanent hem. Att de bara behövde flytta en gång. ## Comment 76 Author: SaraC Nej, har tyvärr inte haft möjlighet än. Men hoppas på att kunna i framtiden.