# Om sorgen efter en kär katt.....
Author: Lena

I den här artikeln känner nog alla igen sig som mist en katt. [http://www.sourze.se/default.asp?itemId=10575384](http://www.sourze.se/default.asp?itemId=10575384)

Fast inte är en kär katt bara en gamal katta!

//Lena

## Comment 1
Author: Sidentass

Så sorgligt..men så fint berättelsen är skriven..oerhört fint..

Sidentass

## Comment 2
Author: Jenna-Gun

Känner så väl igen mej i detta.

Det gör så ont än.

Min älskade Totte.

Jenna

## Comment 3
Author: maggan47

Känner igen mig så väl, min lilla brittbebis Sara som blev 13 år 7 månader och 11 dagar, fick akut njursvikt, och gick fort, dog 17 december, och jag kunde inte sluta gråta, min Lucas då 16 år, undrade nog, men såg att han också letade efter Sara, dom hade ju bott ihop i så många år, saknade finns alltid, glömmer gör man inte heller Maggan47

## Comment 4
Author: Engla

Så sorgligt, men fint skrivet! Vadå bara en gammal katta? Hallå!!!

## Comment 5
Author: [Borttaget]

**Man glömmer aldrig!**

**Jag växte upp med katt. En av vår familjs käraste..."Pluto" blev tyvärr överkörd av en kusin som precis tagit körkort. Jag var inte gammal, men sorgen var oerhörd. Han var en tålmodig kattherre, jag klädde honom i barnkläder, skjutsade honom i barnvagn. Aldrig, aldrig blev jag klöst eller biten. Så här i efterhand kan man kanske tycka, stackars katt, klädd i barnkläder!!! Men han gjorde aldrig någonting emot mig. När han tröttnade och gick iväg sa mamma åt mig, -Nu tar vi av honom kläderna och låter honom vara-.**

**Än i dag, när jag besöker hembygden går jag till hans grav, och det är mer än 30 år sedan han dog.  **