# Hur länge stannar jourkatterna i sina stödhem? Author: Icna Jag har funderat en tid på om det är fler än jag som har svårt att hitta hem till sina "jourkatter", har snart haft mina i 2 år, trodde när jag tog in dem att det skulle vara hos mig några månader och att de som hade hand om dem skulle hittat hem till åtminstonde kattungarna när de blev 12 veckor och var klara med allt. Hur som helst hände inget på över ett halvår och jag bröt sammarbetet med dem och gsjälv över ansvaret att hitta hem till dem, fick ett hem till den skyggaste av dem lustigt nog ganska snart, men sen har det inget gått alls. Och ju längre man har dem desto mer fäster sig man vid dem och blir förtvivlad/nervös om någon visar intresse för dem. Är ingen bra kattförsäljare direkt ;P Tänkte ha en enkät om hur länge ni som tar emot jourkatter för andra personer, alltså inte ni som själva fixa allt, har haft katterna hos er innan de får nya hem och flyttat. Då menar jag när man tagit emot katter utan att vet hur länge de skulle ha dem på förhand eller satt nån tidsgräns på hur länge de kan stanna. Hoppas jag lyckas få till en fungerande enkät nu som man kan förstå. Edit: missade att lägga in ett alternativ för de som fortfrande inte fått hem till nån jourkatt än, svara det sista alternativet i sånna fall... Annars har man haft flera väljer man ett medeltal. ## Comment 1 Author: [Borttaget] Jag har bara tagit in katter som jag själv tagit det fulla ansvaret för. Det alternativ som finns där jag bor är inget för mig eftersom det bara innebär kostnader och "besvär" (visserligen kärt och självvalt men ändå) för stödhemmet och knappt något för dem som sedan ska sälja katten.Att de står enbart för veterinärkostnader och stödhemmet allt annat (mat,sand,avmaskning) det tycker jag är såå dåligt. ## Comment 2 Author: Icna Ja det har nog större betydelse vem man är jourhem för, äe man jour hem för en bra organiserad föreening/person är det nog smidigare än om man hamnar i kläm för konflikter inom en organisation. Fördelen med att ha katter för andra är at man inte har eget ansvar på samma sätt, meningen ska ju vara att förreningen/personen ska sköta allt praktiskt som att skaffa hem eller om det uppstår sjukdomsproblem. Det som fik droppen att rinna över i mitt fall var att kattungarna blev 6 månader och då var det dags att kastera tyckte jag, ffa eftersom det var 3 flickor och 1 pojke, onödigt med fler katter som behöver hem och absolut dumt med inavel. Men pga ekonomi ville "de" bara kastrera pojken, men jag vägrar ha 3 fertila honkatter här hemma, även honner kan kissa hejvilt och deras okastrerade urin luktar mkt mer. Så då sa jag nej tack, ta  illbaka katterna eller lämna över ägaransvaret av dem till mig. Så då blev de mina och kasterade och idmärkta omgående. Jag tror att jag hade oturen att komma in ett sammarbete med personen i ett skeda av deras liv som var lite turbulent och tagit på sig mer än de klarade, inte att de var dåliga igentligen. Alla har man dåliga perioder i sitt liv när man får svårt att knyta ihop saker och ting. Men jag tror att det kan vara bra att ta referenser om man tänker vara stödhem för någon ny förening/person man inte varit hem för innan. ## Comment 3 Author: chigak Vi är stödhem åt KKS och vi är jättenöjda med samarbetet med vår kontaktperson. De stödisar som varit hos oss har det varierat mycket hur länge de stannat men än så länge har det handlat om ganska korta tider, bara några månader. Vi tar oftast emot skyggisar så vi räknar inte med att det ska gå fort att de får hem då de ofta behöver tid att socialiseras först. Jag brukar lägga ut annonser på våra stödisar men det gör jag för att jag själv vill det och vill hjälpa till i letandet av hem. Jag tycker det är viktigt att man känner att man kan lita på sin kontaktperson när man är stödhem och att man får det stöd man behöver och det får vi. =) ## Comment 4 Author: martdat mina har offtast stannat, messt mitt eget fel, jag blir kär,  ena hadde tillomed ett annat hem på g, men skulle va hoss mig under kastrering o så, men efter två vekor så kände jag att, nääää, jag kan inte,, sen har jag två som jag bestämmde att de fick va kvar av olika anledningar jga inte orkar gå in på, en adopterade jag och en blev jag långtidsstödis åt,Men hadde de flyttat efter ett par veckor som jag fattade var meningen från börgan så hadde de inte blitt kvar men det drog ut på tiden så då klarade jag det iinte, sen har jag blivit av med en efter typ två veckor en gång, som dessvärre kom på retur men det löste sig fort genom min ena granne, de är altså messt mitt eget fel att de blev kvar, sen har jag vart stödhem åt två olika organisationer och det var som natt o dag, en arbetade lokalt o kunde mer ställa upp på att köra te vetten o så, hadde även ek att sponsra sand o mat om man ville, en var större och över ett stötte område och där blev det mycket mer agetansvar, men jag hadde superbra kontakt med kontaktpersonen, ## Comment 5 Author: essut50 Jag vågar inte bli jourhem tyvärr, vet att dessa katter kommer att stanna för gott. Det beror på att min "gubbe" inte vill lämna tillbaka katterna, inte jag heller för den delen. ## Comment 6 Author: martdat visst ja, glömde den som kom gravid genom polisen, den stannade o fick en bäbis. var väll hemma typ, 6 veckor, flyttade till ägaren när han blev släppt ur häktet, ## Comment 7 Author: Sidentass Förr om åren när jag tagit hand om katter som jag själv funnit hemlösa, har några fått andra hem, endel kommit till mina föräldrar..någon blivit kvar hos oss.. Då jag bodde i Småland och hade en kull hemma, fick jag ett samtal från kks där dom undrade om jag kunde ta emot en liten kattunge som hittades ensam bredvid skogen..självklart ville jag ge den lille en chans..så vår kattmamma tog så fint emot henne..när hon sedan var 12 veckor var det dags för lille Maja att flytta till sitt nya hem. För drygt ett år sen kom en skygg tjej hit via kks..Lucia, som sedan blev mer och mer tam..idag har hon utvecklas till den mest keliga katt..men det är mej hon valt ut att kela med..därför tyckte jag inte att det var bra för henne att behöva flytta..så hon fick bli en av Sidentassarna här.. Nu har jag kvar tre av missarna som kom hit i Augusti..en av dem har ev ett hem på gång nu..kvar är sedan Mourizza och hennes mamma..två underbara missar som söker nya hem..naturligtvis skulle jag utan tvekan låta dom få stanna  om man bara kunde..men i och med att vi har så många katter redan som sju st är det inte lämpligt för någon i kattfamiljen när dom blir för många i antal.. Skönt också när man får kolla upp med deras nya hem efter flytt och höra hur det går..Snöfot och Gustav som flyttade för en tid sen trivs alldeles ypperligt i sina nya hem..och då blir man som jourmatte så innerligt glad!