# Pojkvänner Author: [Borttaget] Jaha, så var det dags igen med två katter som en ung tjej vill bli av med för pojkvännen är ju allergisk!? och nu undrar hon om jag kan fixa nya hem åt katterna, två honkatter som hon dessutom låtit få var sin kull ungar i somras. Jag vet inte hur många gånger som jag träffat på historier som denna med små variationer. Igår hörde jag dessutom om en tjej som ville skyffla iväg sin halvårsgamla katt för tjejen hade fått jobb och kunde inte lämna katten ensam hela dagarna!! Morr säger jag och visar tänderna!!! Det tredje utropstecknet symboliserar kattklor. ## Comment 1 Author: essut50 Nej inte nu igen. man blir så less på såna människor...Jag skulle aldrig låta en pojkvän gå föra mina katter.. ## Comment 2 Author: Destany jag fattar inte vad såna människor tänker med. jag har alltid sagt till dem jag dejtat att de får 3 katter på köpet om det blir allvarligt mellan oss.. de går först. vill killen inte ha dem så fine då vill han inte ha mig heller. ## Comment 3 Author: huskatt08 Är väl bra om man söker en anledning att "skylla på" pojkvännens allergi...möjligen för att dämpa sitt eget dåliga samvete....Vilket jag hoppas de har. Fått jobb...surprise....söker man jobb är det väl för att förhoppningsvis få ett....man bör ha x antal år i framförhållning när man skaffar djur. ## Comment 4 Author: Hawknestgrove Åh..... finns det inga sämre ursäkter..... Fy 17 så dåligt ## Comment 5 Author: Tiana Men jisses... ## Comment 6 Author: MariannE11 dåliga ursäkter.... o fruktansvärt dåligt att skylla på att man fått jobb...denna kisse mår bättre utan sin matte om hon tänker så....vad fyller människor sina hjärnor med?....![Rynkar på näsan](http://hittekatter.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") ## Comment 7 Author: Hawknestgrove JA det var väl tur att hon fick jobb, så hon kunde försörja sig och sin kisse? Fy 17 så knäppt. ## Comment 8 Author: MariannE11 tur hon inte skulle ut på resa än då för det går väl inte heller?... kan man handla mat o lämna katten själv?...![Obestämd](http://hittekatter.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 9 Author: Gullimat Så bra, att ha fått ett jobb, det skall väl alla friska människor sträva efter. Skaffa en katt till då, som sällskap. ## Comment 10 Author: [Borttaget] Appropå ett mejl som jag fick härom dagen så funderar jag på att sätta in en annons i någon tidning med följande lydelse: Vi är ett par som håller på att separera och därför söker vi nu ett nytt hem åt våra barn, 2 och 4 år gamla. Båda är pottränade och vaccinerade. De sitter gärna i knäet och myser varje kväll. Mitt ex mår så dåligt han kan absolut inte ta hand om barnen och det är omöjligt för mig också för jag bor nu hos mina föräldrar och de har en stor hund som inte tycker om barn. ## Comment 11 Author: Tiana #9 Precis min tanke! Jag frågade min särbo vad han tyckte om jag blev stödhem, och han sa att jag gör som jag vill (vilket jag hade gjort i vilket fall![Flört](http://hittekatter.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")) ## Comment 12 Author: Mison #10 haha, ja gör det... undrar vad folks reaktioner skulle bli... #11 samma här... jag har meddelat om katterna jag har tagit hem och fått samma svar... han vet ju ändå att jag gör som jag vill... det är ingen idé att protestera ![Glad](http://hittekatter.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 13 Author: Hawknestgrove #10 den var inte dum! ## Comment 14 Author: [Borttaget] Jag fick höra av en vän förut när vi diskuterade barn och framtiden.. Jag vill ha barn och ser fram i mot detta äventyr =) Men hennes kommentar var: Men Emma vad ska du göra med alla dina katter då? Ska du sälja dem? Jag frågade henne varför jag skulle sälja katterna när jag fick barn och hon fortsatte något om att de blir dom ju försummade.. Då sa jag att: Jag skulle då aldrig försumma barnen! =) ## Comment 15 Author: Mison haha, jättebra... ## Comment 16 Author: [Borttaget] Kanske någon av er kan hjälpa mig att sprida några små anslag om bland annat att katter kan bli 20 år gamla. Anslagen finns [här](http://katter.hilbertshotell.net/anslag.pdf) Jag har satt upp på anslagstavlor där det brukar finnas lappar om att katter och kattungar ges bort för en spottsyver. ## Comment 17 Author: huskatt08 Varför inte annonsera ut pokvännen. ![Foten i munnen](http://hittekatter.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-foot-in-mouth.gif "Foten i munnen") ## Comment 18 Author: [Borttaget] Punkten skaffa in katt om ni har små barn stör mig massor!! ## Comment 19 Author: TamlinsMatte Fast... i ärlighetens namn tycker jag att allergiska familjemedlemmar är ett av de bättre skälen för omplacering (verklig allergi alltså). Man får göra allt man kan för att omplacera innan sammanflytt om det gäller en partner, gäller det en själv eller barn kan det faktiskt bli mer akut. Så - vad anser ni EGENTLIGEN är giltiga skäl för omplacering? Utlandsflytt för jobb (får man inget jobb i Sverige och tackar nej till arbete i annat land mister man ju försörjningen för både sig själv och katten för att hårddra det)? Ohälsa i familjen? Flytt som inte kunnat planeras där man inte kan välja lämpligt boende? I alla fall jag anser inte att man kan jämföra att omplacera barnen med att omplacera sina husdjur, en människa som ens kan tänka tanken att sätta husdjur före barn tycker jag rent frankt har potential att bli en grymt olämplig förälder. Har barn och djur samma ställning i hemmet skulle jag undra om föräldern verkligen hade alla chips i påsen... Därmed inte sagt att jag inte skulle anpassa mitt liv efter katterna, det har jag gjort de senaste 10 åren och kommer att göra så länge de lever om jag inte har oturen att drabbas av astmatiska barn, men skulle jag göra det skulle mina älskade katter faktiskt få vara de som drog det kortaste strået. Inte barnet. ## Comment 20 Author: Martina747 killen jag dejtar har aldrig haft djur, men nu när han träffar mig så får han mig och sex katter på köpet, och jag har aldrig träffat en människa som vill busa så mycket med katterna. MIN 16 åringa katt som jag ser som mitt barn som jag har haft sen jag själv var barn, avgudar min "kille" och från att alltid har sovit på mig på nätterna har han nu vallt att sova på min kille. ## Comment 21 Author: [Borttaget] \# 19 Du behöver väl inte tolka allt så bokstavligt. Det var ju det absurda som jag ville få fram. Det kräver rimligen mer omtanke och arbete att ha ett par barn än ett par katter men det är ändå ytterst sällan som par i en skiljsmässosituation inte på ett eller annat sätt klarar av sina barn. Annat är det med ett par värdelösa katter som man dessutom vill att någon annan helt ideellt ska ta hand om och omplacera. Visst måste djur ibland omplaceras men ribban ligger alldeles för lågt hos många. Dessutom detta att man tror att det bara är att lämpa över problemet till någon ideellt arbetande organisation eller person. Hur många gånger skyller man inte på allergi? Men vem kan argumentera mot allergi? Jag vet till och med en tjej som var mer eller mindre omgående på väg att avliva sina katter för att hon träffat en allergisk pojkvän och det var på vippen att det blev så. Som tur var bönade och bad pojkvännen att katterna skulle få leva. \# 18 Vad är det som stör dig? Jag har fått åtskilliga samtal från småbarnsfamiljer där kattungen kissar och bajsar i barnens leksaker, sängar mm. Jag hade katt när jag fick barn för mycket länge sedan och det gick bra men katt och barn kan gå riktigt illa och att lyckas med en omplacering i ett sådant fall är inte lätt såkatten lär få plikta med livet för att den hamnade hos fel familj. ## Comment 22 Author: essut50 #19 Hur vet man om det är äkta allergi eller om man bara vill göra sig av med katterna. Vet några katthem som har begärt läkarintyg på allergin, men dom vägrar det..Då tog inte katthemmen emot katterna och det var bra. ## Comment 23 Author: Mison jag vet att det ofta skylls just på allergi, just för att "bli av" med sitt djur...men väldigt ofta är det ju hitte-på självklart kan en allergi ställa till massor i en familj, och djuret tyvärr är det som måste placeras om,, men tyvärr är det allt för många som vet att det lätt går att skylla på allergi, istället för att erkänna att det inte var så kul längre... ## Comment 24 Author: TamlinsMatte #21 Nja, nu var det ju inte riktigt ditt mer absurda inlägg jag vände mig mot, utan själva diskussionen barn/djur som då och då dyker upp. Hade kunnat vara mer tydlig eftersom de blev samma absurda jämförelse i våra inlägg. Och jo, jag är klar över att det är lätt att skylla på en ickeexisterande eller mild allergi, och det gör mig precis lika less som alla andra, men som astmatiker inser jag ju också det absolut nödvändiga när man inhalerar varje timma om natten och alldeles särskilt om det gäller en annan familjemedlem än mig (att jag väljer att utsätta mig för  att en del år blir helvetesvårar med min 16-årige huskatt får jag liksom ta riskerna med för bara mitt eget liv - vore det mitt barn skulle det ju aldrig vara möjligt att gambla på det sättet...) Och hittar jag en allergisk partner får vi nog vara särbos till Wille inte hänger med mer - han är ju ingen ung kisse och omplacering har ju redan tidigare visat sig omöjligt med denne ursprungligen upphittade kisse. ## Comment 25 Author: Gunki #18  Lucy, har du redan katterna, när du får barn, så blir det nog en helt annan sak. Dina barn får från början lära sig att ta hänsyn till katterna och att de inte är leksaker utan levande varelser. Jag var själv 10 år och lillbrorsan 7, när pappa kom hem med en halvvuxen kattunge. Själva skaffade vi katt när vår yngste var nästan 8 år, så jag har inte så stor erfarenhet av småbarn och husdjur. Jag antar att det finns några här inne som kan dela med sig av egna erfarenheter, men jag tror absolut att du kan få det att fungera bra, när den dagen kommer. ## Comment 26 Author: [Borttaget] Jag är bara trött på dom som säger att man inte ska skaffa barn med katt eller tvärt om.. Barnen kommer få en vän för livet, lära sig respekt, vänlighet, ansvar och medkänsla. Sen om katten inte får samma uppmärksamhet och börjar kissa och protestera.. Då hade jag ju inte som något alternativ gett bort mina katter. Jag hade då försökt lösa situationen med alla medel jag tänkas kan.. Sen kan jag inte säga ärligt till 100% vad jag gjort i situationen, jag har inte varit där! Sen #19 _säger:_ _"I alla fall jag anser inte att man kan jämföra att omplacera barnen med att omplacera sina husdjur, en människa som ens kan tänka tanken att sätta husdjur före barn tycker jag rent frankt har potential att bli en grymt olämplig"_ Om det var en pik till mitt inlägg om att jag inte skulle försumma barnen.. Jag sa det som ett skämt! ## Comment 27 Author: TamlinsMatte \# 26 Nej det var riktat mot själva diskussionen barn/djur som dyker upp då och då. Alltså känslan av att barn och djur ska vara jämlika i värde. Och inte mot ett särskilt inlägg. Om jag vill pika någon gör jag det öppet, och tilltalar jag som nu skriver jag ut vilket inlägg jag tilltalar. När det gäller små barn och djur har jag själv inga planer på att sluta ha katt (även om de permanenta boende i framtiden får vara cornishar för vårarnas skull - alltså efter att min gamle vän fått flytta vidare över regnbågsbron) och har faktiskt aldrig ens funderat över att jag inte skulle ha katter när jag har små barn. _Fungerar_ det inte blir det förstås som absolut sista nödlösning att katterna får flytta - men jag har faktiskt inte någon större oro för att det inte skulle fungera. Lever mina grabbar båda när det är dags är de snälla killar, som hellre går undan för barn än attackerar i skräck. Och det är trots allt en möjlig utgångspunkt för att vänja sig tror jag (jag menar, man kan ju inte gärna försöka och låta barnet bli klöst eller legat på under invänjningen...) De flesta av oss som ännu inte har barn har nog planerat att ha både katter och småbarn samtidigt. ## Comment 28 Author: monsi Djur o små barn ska alldrig lämnas utan koll har sett barn göra hemska saker mot djur pga de inte förstår bättre. Det brukar för det mesta fungera med små barn o djur. Oftast avlivas o omplaceras djur framför allt katter alldeles för lättvindigt. Typ oj jag har ny partner skjut katten oj mitt barn nyser måste vara allergi mot katten. **Du välljer att skaffa ett djur, djuret välljer inte dig.** **Tar man ansvar för någon levande varelse så ska man ta hand om den så länge den lever.** **Varför kan man inte gemföra djur o barn? Båda är en levade varelse som du har valt att ta hand om, ingen av dem har valt dig.** Min sambo tål inte katter igentligen, är allergisk mot alla pälsdjur. Han säger som så att den dagen det inte fungerar med djuren längre får vi bli särbos, de ska inte behöva dö eller flytta för hans skull. Skulle alldrig avliva något av mina djur för någon annans skull. Det finns veteskapliga undersöknigar  som pekar på att barn som växer upp med djur inte blir allergiska mot dem. Framför allt inte de djur som redan finns i hemet när barnet kommer hem från BB. Nu väntar jag bara på att vetenskapen ska bevisa det också men det mesta pekar på att den forsknigen stämmer. Får man jobb utomlands går det att lösa så djuren kan följa med, tycker inte utlands jobb är giltiga skäl att göra av med en vänn. Har själv jobbat utomlands o hadde jag stannat för gott så hade djuren kommit dit där jag är. När jag var borta hadde min sambo hand om dem de månader det rörde sig om. Allt går att lösa även allergiska barn, har sett många som får den biten att fungera med bra rutiner o sammarbete, utan att någon blir lidande. ## Comment 29 Author: TamlinsMatte #28 Vi har uppenbarligen helt olika uppfattning i frågan. Men frågan på vad jag svarade på i mitt inlägg där jag just motsatte mig jämförelsen barn/djur är att det är just denna inställning jag har svårt för. Förmodligen finns inte heller någon orsak att vidare diskutera det, du har läst mitt inlägg och jag ditt och vi kan säkert förstå orden om än inte varandra. Däremot är vi överens om att avlivning är en alltför lättvindig utväg. Å andra sidan handlade TS om en omplacering och inte en planerad avlivning. Och jag har inget emot omplaceringar som sådana, även om det stör mig att människor inte inser hur länge katter lever och att beslutet att skaffa husdjur borde vara mer övertänkt än det ofta är. Men hur människor än gör när det gäller just att separera från ett djur verkar det alltid finnas de som ska diskvalificera dem - avlivar de gör de enligt de flesta av oss fel men även när de försöker ta ansvar och omplacera gör de också fel... och hur ska de då göra om de faktiskt behöver göra just denna separation från djuret? Jag frågar alla jag känner om hjälp att hitta nya hem för kattungarna (nej, jag föder inte upp - det är vanvårdskatterna från Debattia), jag skulle gjort det också om det gällt en omplacering (vilket alltså _inte_ är aktuellt, min 10-åring och min 16-åring ska ingenstans). Så hur ska människor göra för att göra rätt om barnen f_aktiskt_ inte går ihop med katten, om den blivande sambon _faktiskt_ är allergisk? Hur ska de göra för att göra rätt? ## Comment 30 Author: [Borttaget] Jag tror inte att det kommer att bevisas att barn som växer upp med djur inte skulle bli allergiska. Vi hade katt när min äldste son föddes men han blir påverkad av mina katter speciellt om de sätter sig i knäet på honom. Nu bor han långt härifrån så det gör inte så mycket. Skulle vara intressant att se de resultat som visar att jag har fel. Var har försöken utförts och vem har genomfört dem? Går det söka efter resultaten i Cochrane-biblioteket? Jag älskar att behöva ändra mig. Allergi är mycket komplext och det är vanskligt att dra slutsatser. När jag flyttade utomlands flyttade min katt för gott till mina föräldrar. När jag flyttade till Sverige igen följde min hittekatt Missan med. Efter fyra månader i karantän kom hon hem och levde sedan i Sverige i 16 år. ## Comment 31 Author: monsi #30 sök, själv vet jag inte var de visar resultaten. Vore kul att få reda på det. Fick reda på det av några forskar vänner. ## Comment 32 Author: Hawknestgrove ja, jag vill i alla fall inte placera en kattunge i småbarnsfamilj utan att ha sett hur ungarna handskas med katt. Folk är på något sätt mer toleranta mot hund. Underligt. Där säger de till sina ungar var försiktig blabla bla. MEn när det gäller en katt? Nä, den kan man tappa i golvet hur som helst, knö ner i allehanda saker och helt plötsligt så är det kattens fel, om den rivs eller ställer till. Det händer inte med hund. JAg har själv nekat en familj med småbarn, när jag födde upp birmor ## Comment 33 Author: MariannE11 min äldsta dotter är allergisk....vi gjorde som så att för det första bodde hon här halva tiden... halva hos pappa... katterna fick inte vara i hennes rum.... sen är det en annan historia att hon ääääälskar djur o smugglade in dom till sej ändå...har man astma så kanske det inte är att rekommendera...sen har hon själv märkt skillnad på olika kissar o hennes allergi ## Comment 34 Author: [Borttaget] Kollar man på blocket så blir man jue ganska mörkrädd... Satt precis där inne och snurrade, speciellt en annons med rubrik, Lagerrensning kattungar... Känns jue lite sådär... Har haft kompisar som skaffat katt sen skaffat pojkvän... Han var jue allergisk. Men den katten "rymde" Vilket jag inte trodde på och det kostade vår relation.