# Skygg Author: Helena1978 Hej, har en fråga jag funderat lite på: Är en katt som inte fått mänsklig kontakt de första 13v i sitt liv "förstörd" för livet?? Har själv en katthona härhemma på 4år, köpte henne på Blocket, dum som jag var åkte jag inte hem till ägaren och såg hur hon bodde, då ägaren frågade om det gick bra att möta upp och jag svarade ja. Kan säga att det var ett vilddjur jag fick hem, som hellre fräste istället för att kurrade, och att leka var helt ointressant då hon hellre låg som förstelnad under soffan, efter 3-4månader under soffor och sängar så vågade hon sig äntligen fram kortare stunder och sov i soffan. Efter mycket tålamod så började hon äntligen att känna sig trygg med mig och min sambo, att apportera leksaksmus är ju underbart roligt, och att bli klappad är ju mysigt det oxå. Men kommer någon på besök så ser man inte skymten av henne, då är hon lika skygg som i början och gömmer sig mer än gärna. På vintern gömmer hon sig i bland även för oss innan vi fått av oss vinterkläderna, det känns tråkigt att hon är så rädd, men jag har nu accepterat att det är så hon är och förmodligen kommer detta beteende inte att gå över eller? Kan ju oxå passa på att säga att vi har en hankastrat Asterix som hon tytt sig till från första stund, han är Tindras raka motsats och ska vara med hela tiden, att vara i centrum när vi får främmande är det bästa han vet. På bilden är Tindra. Mvh Helena ![](http://www.ifokus.se/ShowUserFile.aspx?BinaryId=7b7af824-81ce-43fc-bdd6-2c701cda3916) ## Comment 1 Author: kattassen Kära nån vilken liten sötnos!! Tack för att du valde att hjälpa lilla Tindra att komma över sin rädsla bit för bit och inte lämnade bort henne när inte köpet blev så som ni förväntat er. Förmodligen var det hemmet hon kom ifrån inte särskilt lämpligt och vet ni egentligen hur hon levt sina första månader? Jag kan säga att efter vad du berättat så borde det rimligen bli en riktig gosboll av Tindra med tiden. Att hon var så skygg och osocialiserad vid 13 veckor betyder inte att hon så förblir hela livet. Jag tycker det verkar som hon redan är en bra bit på väg.. Det finns dock katter som aldrig blir några knäkatter, de fortsätter att känna sig otrygga i vissa sammanhang men kan släppa loss och vara sig själva när man är ensam med dem eller när de vill ta steget själv. En sak som är jättebra är att du har en annan katt som verkar vara tryggheten själv och som Tindra dessutom verkar gilla och ty sig till. Förmodligen har hon inte haft en mamma katt som har uppfostrat henne och människor som hanterat henne vid späd ålder. Det tar tid att lära sig lita på oss tvåbeningar;-) Med hjälp av din andra katt är det säkert inga problem. Jag själv har 2 kullsyskon som vi var tvungna att ta från sin mor av särskilda skäl redan vid 10 veckor och honan är det absolut inget fel på - hon är den mest kavata och trevliga lilla tjej men brosan har alltid varit en osäker varelse. Han har än i dag (nu är de 8 år fyllda) svårt när vi får gäster och springer helst upp och lägger sig i något sovrum. Ingen knäkatt heller utan kommer och lägger sig på mina fötter på natten och önskar då bli gosad med. Däremot är han helt hanterbar och är mycket tålmodig. Men som sagt osäker.. Din lilla Tindra är säkert inte förstörd för livet men kommer kanske inte att kunna bli som din hankastrat. Alla katter är ju en personlighet och Tindra kommer säkert att bjuda på sig själv ju äldre hon blir och ju mer kärlek och omsorg ni bjuder henne. Lycka till med charmtrollet! ## Comment 2 Author: Helena1978 #1 Tack för svaret, kan ju tillägga att Asterix och Tindra oxå är försäkrade, chippade, kastrerade och vaccinerade och naturligtvis högt älskade. Är ju van vid katter sedan tidigare då jag är uppväxt med katt, att läma tillbaka henne var inget alternativ kände jag, för hennes utseende är i mina ögon bedårande. Ignorerade henne helt under hennes skygga period och lät henne ta kontakt med mig i sin takt. Strök henne försiktigt över ryggen emellanåt för att hon skulle vänja sig vid beröring och belönade henne med "godsaker" samtidigt. Hade ju naturligtvis ingen erfarenhet av att ha en så vild katt inom 4 väggar, men det är ju lättare att förstå katter i allmänhet om man haft katt tidigare även om de varit kelgrisar. Charmören Asterix: ![](http://www.ifokus.se/ShowUserFile.aspx?BinaryId=883f5079-36ac-4341-9a47-a74f8a6ff6be) ## Comment 3 Author: catfoot Va, glad man blir när man läser om skyggisar som fått ett toppen hem..Tack för att du kämpade med kisse. Har själv en skyggis här, som jag kämpat med, å det har varit värt varje minut... Nospussar till dina katter.... ## Comment 4 Author: [Borttaget] Så vacker hon är Tindra och så bedårande Asterix är med sin "mustasch". Du har gjort ett enastående jobb med lilla Tindra och hon kommer säkert att bli en gosekatt. Inte alla katter blir gosiga även om de får en lugn uppväxt. Inte alla katter är heller sociala utan väljer ut en människa som "sin". När så främlingar kommer så springer de undan. Pussar till kissarna och ett extra purrrrr från min lilla kattunge ![Glad](http://hittekatter.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 5 Author: Sidentass Åhhh vilka vackra kissar!!! O så fint att Tindra fick komma till dej, som gav henne den tid hon behövde för att bli lite modigare...efter vad du skriver tycker jag hon gjort stora framsteg!:-) Sen är det ju så olika hur katter utvecklas..en av mna är en riktig gosekatt, men ingen knäkatt..Michelle tycker mycket om knäliggande, men inte hos mej..utan endast hos husse;-) Lucia, tyr sig endast till mej, o var skygg från början..nu är hon med de andra i gänget från att ha legat bakom en soffa...tror säkert att din fina Tindra kommer att utvecklas mer o mer med tiden.. \*puss på nosarna\* ## Comment 6 Author: maggan47 jättefina kissar, min Felicia kom till mig som 5 åring, utefödd, mobbad, jätterädd,  nu är hon 11 år, 4 första månaderna såg jag inte skymten av henne, hon låg under sängen, kom fram på natten, och Lucas min perser som inte var den nyfikna sorten, såg henne efter 4 månader, då hon stod överst i trappen, bor i radhus, 2 våningar, och ni kan ju tänka er hans förvåning, och undran, hur kom hon upp, och varifrån kom hon, sedan tog det ytterligare tid innan hon kom fram i dagsljus, och träffa folk var helt uteslutet den första åren, hon flyttade in 03, och jag kan säga att börja kela med främmande tog nog 4 år, nu är hon gosmaskinen nr 1 hemma, så hopp finns det alltid, sedan hur lång tid det tar, vet man aldrig![Flört](http://www.hittekatter.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Maggan47 ## Comment 7 Author: MariannE11 fin kisse.... MIN Apelsin o brorsan Satsumas i vintras kom som 12veckors utan mänsklig kontakt innan... tillsammans med min saknade Buzan så tinade bägge syskonen upp o Apelsin blev så fin så jag saknar henne så jag gråter mej till sömns nästan... Satsumas blev ju bra han med men mer avvaktande... den har vi motsatsen: min egen lilla Lillan som är 10 år....har haft henne sen hon var 4 månader...otroligt skrämd kisse som var så rädd för händer...idag är hon klappbar o kelig när HON bestämmer...när gäster kommer så är det väldigt sällsynt att någon får se henne det viktigatse tycker jag är att acceptera katten som den är...å har man två eller fler så spelar det ju mindre roll att man har en som är mer blyg... ## Comment 8 Author: [Borttaget] Jag har haft en hel drös utefödda och fräsande små kissar som akuthem för Stockholms Katthem. Fick senast hem igårkväll en 12 veckors liten räddis. Jag har och har haft från 8 veckors upp till 5 månaders utefödda som varit rädda och skygga när de kommit och de har alla blivit goa och rara. Det kräver lite jobb, tålamod och lite tvångsgos men känslan när man kommer över första tröskeln är oslagbar ![Skrattande](http://hittekatter.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Vissa råder att vänta och låta katten komma, jag arbetar mer aktivt med katten och tar upp den för gos. Kan kännas elakt men de vänder fortare än man tror i de flesta fall och då slipper de vara rädda för en. Ofta om de är mindre tar jag på mig en munkjacka så får kissen ligga innanför den uppe vid halsen i lugn och ro när man tex kollar tv. Och det är jättebra att du har den gosiga kissen med som kan visa den lille hur bra det är med mattar och hussar Kör ett enkelt recept med 3 ingredienser, tassmassage, maggos och massor av pannpussar. Så en katt vid 13 veckors ålder är inte enligt mig "förstörd" för livet (givetvis finns det undantag) Det kommer gå så bra, du har rätt inställning. Lycka till ## Comment 9 Author: emjon Blir också otroligt glad över ditt sätt att hantera hela situationen. Har själv flera lite skyggare kissar hemma som gömmer sig när vi får besök. De kommer fram så fort "kusten är klar" och det får ta den tid det tar för dem för de trivs och mår bra och det är huvudsaken.