# Din första katt Author: Engla Vad hette din första katt och hur såg han eller hon ut? Min första katt hette Pipis och var svart. Jag fick henne när jag var sex år, har jag för mig. ## Comment 1 Author: Leffe Min första katt var en huskatthona blå-vit som jag köpte för 25 öre 1975. Hon föddes 2 april 1975 och kom till mig åtta veckor senare. Vid ett års ålder fick hon kattpest trots att hon var innekatt. Hon överlevde, men fick en hel del följdproblem och kostade mig två månadslöner (men det var hon värd). Snacka om att jag blev smal! 8 april 1993 fick jag lov att ta bort henne. Vi fick 18 härliga år tillsammans. ## Comment 2 Author: Engla Jättefin katt! Vad härligt att ni fick så många trevliga år tillsammans! ## Comment 3 Author: Faxlin Min första katt fick jag ihop med min lägenhet. Han bodde i lägenheten och de som bodde där före mig kunde/ville inte ha honom så de skulle skjuta honom. Så då fick han stanna. Han var orange och vit, korthårig och hette Tiger ;-) ## Comment 4 Author: evamojje Min första katt hette Pojken och jag var 4 år hN Cr grå och vit och jag brukade klä honom i bebis kläder och köra runt honom i min lilla barnvagn \*L\* han var en väldigt snäll, tålamodig och kelig  katt som tyvärr vart påkörd när han var 7 år. Tassar från Eva & Mojje ## Comment 5 Author: [Borttaget] min första katt hde jag när jag var 16 år. två svartvita katter,som tyvärr mamma avlivade::(:(:( ## Comment 6 Author: Engla **Helenal:** Varför avlivade hon dom då? ## Comment 7 Author: modellflickan Min första katt var en kattunge och då var jag tre år gammal. Hon hette Busan och vi brukade leka mycket enligt mamma. ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) En sak som hon gillade att göra var att liksom springa mot mej fast sidledes. Vi fick många glada år tillsammans. Vila i frid min lilla ängel ## Comment 8 Author: Engla Spännande att höra om era första katter! Fler som vill berätta? ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 9 Author: Sidentass Min första katt hette Snöfot. Han var en fantstisk hankatt..som jag fick som åttaåring från ett sommarhem där jag vistades en sommar. Han var en helt underbar misse..så lugn klok o fin..växte upp till en ståtlig kattherre, vackert svart o vit var han. Så¨en dag..slog sjukdomen till, på den tiden hade man inte kommit så långt när de gäller sjukdomar..vi i familjen trodde att han blev drabbad av kattpesten..eller att någon granne lagt ut råttgift. Minns än idag hur min far storgrät när han åkte till veterinären.. Vackra..älskade snöfot.. Via honom föddes mitt alldeles speciella intresse o kärlek till katterna.. ## Comment 10 Author: Lena Min första riktigt egna katt var Mirre som jag fick när jag var 6 år gamal. Jag älskade honom över allt annat och han blev min bästa vän. Tyvärr blev Mirre sjuk i njursten och urinstopp när han var 6 år och kunde inte räddas. Det var 1970 när de inte kunde så mycket om katter. Jag grät i en hel vecka. //Lena ## Comment 11 Author: Destany Min första katt var Puma o henne fick jag för 2 år sen.... hon kom till mig som hemlös liten kattunge...Jag hade aldrig haft katt innan men jag har alltid älskat djur.. men jag var mer inne på hund men ibland blir inte livet som man tänkt sig... Hon var så otroligt söt fast hon var mager o tovig..Hon är så underbar min lilla Puma.... ## Comment 12 Author: Engla Hon är jättefin, **Destany!** ## Comment 13 Author: SmillasMatte Ja hon är verkligen fin Destany! ## Comment 14 Author: [Borttaget] Eftersom mina föräldrar har haft gård nästan sen jag föddes så har det alltid funnits katter runt om mig så jag kan faktiskt inte på rak arm säga vem som var först. Men en katt som fick en alldeles särskild plats i mitt hjärta var Tigerman eller Nalle som han alltid kallades. Fram till jag fyllde 10 år bodde vi så att vi hade utedass och jag som var otroligt mörkrädd brukade alltid kika ut genom köksdörren, kalla på nån katt som i 99% av gångerna blev Nalle, och så bar jag kattstackaren med mig till dass. Det var knappt att jag kunde bära honom ens i början, tror att han var ca 5-6 år när vi flyttade och en av de två katter som fick följa med oss till den nya gården resten avlivades tyvärr. Lisalotta var syster till Nalle och med henne var det också en liten speciell historia. Hon försvann nämligen och jag var otröstlig. Min far sa då att "Lisalotta bor i himlen". Ett par månader senare så träffade vi på henne ute i markerna och hade ju jätteroligt åt att "himlen" låg precis där på våra ägor. Det gick tyvärr inte så bra att ta med henne hem igen, de andra katterna accepterade henne inte utan jagade iväg henne och så gick det ett tag igen. Sen kom vi på att hon hade flyttat upp till vår granne, så där fick hon stanna och ha det bra. Jag skulle kunna berätta massor med små episoder med olika katter från min uppväxt men det här får räcka för denna gången...![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) ## Comment 15 Author: Ankie När jag var liten, 5 år, var det en svart och vit hankatt som sprang omkring på fotbollsplanen. Det var vinter och det var kallt. Mina föräldrar började fråga ut vems katten var och kom fram till att det var en tjej som bodde nere på byn. De ringde dit och berättade att katten var uppe hos oss men hon sa att ville vi ta hand om katten så fick vi göra det för hon ville inte ha honom. Jag är glad att jag har förnuftiga föräldrar, så vi fick en liten krabat på fem månader hos oss som vi döpte till Musse. Han blev så älskad och dog när han var 20 år. Fy vad det var jobbigt, vi satt och grät vid frukostbordet mamma och jag. Han somnade in lugnt och stilla hemma. ## Comment 16 Author: [Borttaget] Vår första katt skulle heta Misse. När han sen fått en kull ungar fick det bli Missan \*ler\* Min egna första katt hette Skrållan. Hon blev "bara" 13 år då hon blev påkörd. ## Comment 17 Author: gejsa Jag hade katter hemma hos mormor och morfar. Dom var ju eg deras men jag höll på mycket med dom när vi bodde på landet sommartid. Minns en gång hur lycklig jag var när vi var på väg till landet. Mormors katt hade ju fått kattungar någon vecka innan vi nu skulle komma. Hon brukade föda dom i en garderob hemma hos dom. NÄr vi kom dit sprang jag dit. Ingen kattmamma eller ungar låg där. Jag blev ledsen och frågade mormor var alla katterna var. Då sa morfar som eg aldrig tyckte om mig, att dom är döda, jag har tagit bort dom. Precis innan vi kom såg han till att döda alla ungarna för att jag inte skulle tjata på att dom skulle få leva. Fy, fasen vad jag var ledsen. Jag som hade längtat så att få komma till landet och få kela med ungarna som jag har fått gjort andra somrar. Ville ha hund eller katt hemma men fick aldrig det. Då var jag väl ung 5 år gammal ni kan ju tänka er hur man kände sig då. Den kattmamman gick förresten hemifrån efter det och bodde i ladugård ca en halvmil därifrån. Vi hämtade hem den två ggr men den stack dit igen. Ville inte bo kvar hos min mormor och morfar. Det säger ju mycket. ![Ledsen](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-frown.gif)förr hade man ju katter endast till nyttodjur. Och när man inte hade användning av dom så togs dom oftast bort. Kela med dom gjorde man inte ofta som nu. Min första riktiga katt skaffade jag direkt när min gubbe och jag flyttade ihop för 28 år sedan. Det var en överraskning till min gubbe. Han är en riktig kattmänniska och jag är mer hundmänniska. Jag lånade den från min kompis som inte ville ha kvar den. Hon stängde in den i garderoben när den var för jobbig. Jag sa att så får man ju inte göra. Då sa hon att jag kunde få låna den så fick jag se själv. Den var då ca 6 månader gammal. Visst, att den var jobbig. Hoppade på tapeten i hallen. Satt och jamade sedan hörde man hur han hoppade för att sedan springa under soffan. Han väckte oss hur mycket som helst genom att riva under sängen på madrassen. Så visst var han jobbig. Men jag tog med honom överallt när jag åkte bort. Hade ett koppel, mat och buren. Och så hunde i släptåg. Måste sett kul ut. \*Ler\* Men ville inte att han skulle vara ensam hemma. Han fick följa med och tälta och åka i vår motorbåt osv...När vi sedan flyttade ut till ett samhälle och köpte en äldre villa ville vi att han skulle få bli utekatt. Till min stora sorg så blev han troligtvis påkörd bara efter några månaders utevistelse. Vi hittade honom precis vid tomtgränsen. Han låg fryst och översnöad och hade vänt sitt huvud mot vår dörr. Troligvis orkade han inte gå ända hem men låg och hörde hur vi ropade på honom massor vid dörren. Vi hittade honom 2 dygn senare. Jag minns när min gubbe ringde mig på jobbet och sa att han var hittad död. Jag åkte hem i ilfart fast han var ju död, stendöd och frusen. Han fick ligga inne i hallen över natten. Sedan begravde vi honom. Han blev bara 4½ år gammal. Snuttis hette han för han snuttade på täcket när han var kelig. Det var min första katt. Har haft många fler nu och har ju även 6 katter just nu. ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 18 Author: Destany tack **Engla** o **SmillasMatte** för era fina ord ## Comment 19 Author: vanessa **Min första katt fick jag på min tioårsdag. Ett svart litet knytte. En av de lyckligaste stunderna i mitt liv. Han lärde mig allt om katter, både det som är bra och mindre bra. För han var en aggressiv katt. Men jag trodde att alla katter var som han, och älskade vartenda pälsstrå på hans kropp. Många år senare fick jag reda på att alla ungar i kullen avlivades för de var så arga :-). Så han lärde mig allt om kattens språk, så jag visste snabbt när saker och ting skulle hända. Så mot mig vart han snäll. Mot brevbärare, mamma, grannar, vänner med mera så var det en annan historia.** **Han levde till 12 års ålder, då han fick problem med hjärtat, lever och njurar. När han inte orkade längre tog jag beslutet att det var dags. Men ett sista bett lyckades han ge veterinären som hade skyddshandskar på sig. För det stod i hans journal. Så han lämnade världen lika uppkäftigt som han levt i den.** **Vanessa** ## Comment 20 Author: Tigrou Pyselina var en blandning av norsk skogskatt och huskatt. Hon skulle egentligen ha namnet Pysen men  når det visade sig att det var en hona så blev det genast ändrat. Kom till oss när jag var 11 år och fick en kull med kattungar innan hon tragiskt gick bort men min mamma har kvar 2 avkommer, Yster & Evert och de är nu 16 år ## Comment 21 Author: catfoot Min första katt hette Jocke efter Jockmokksjokke..Han fick jag av min pappa när jag var i 10 års åldern...Vi hade aldrig haft katter förut, för min pappa var jägare å ville ha jakthundar..Men min far gav med sig efter flera års tjat, så en dag när han kom hem efter en jobbarvecka, så hade han en grå lurvig kisse innanför jacka... Den kissen blev min vän, han åkte i dockvagnen, han sov i min säng..Ja han var min bara min..Men så skulle vi flytta hit till Hälsingland där min pappa fått  jobb, å Jocke försvann spårlöst..Nu idag förtsår jag att min pappa säkert tog bort honom...Men jag visste ju inte det , å vet väl inte än idag vad som hände..Men jag grät å ropade, å ingen Jocke kom...Åren har gått å min vän sågs inte till mer...Men han finns i mitt hjärta å mina tankar, det var han som fick mitt katt älskar hjärta att vakna..."Min älskade Jocke sov gott" ## Comment 22 Author: Soulway Min historia är lite lik din Catfoot. Vi hade ju alltid gråhund där uppe som användes i älgjakten främst. Men så hade en familj en katt som fick ungar och jag tjatade och tjatade och till slut fick jag gå till familjen och välja någon som jag ville ha. Jag blev speciellt "kär" i en av ungarna som jag fick med mig hem. Men sedan kom familjens större barn och tog tillbaka katten för de ville nog behålla den. Jag blev otröstlig och gömde mig en klädkammare och grät något så förtvivlat. Då knackade det på dörren igen och min "älskade" återvänder.  Hon var bara min och hon sov med mig mot mitt bröst om kvällen. Hon var så go men en dag försvann hon bara och jag blev ledsen och skuldmedveten och började anklaga mig själv över att jag inte skött henne tillräckligt bra osv. (Lite konstig unge redan då.) Sedan tog jag bara för givet att jag **inte** var kattmänniska ändå tills en hemlös katt kom in i mitt dåvarande radhus och lärde upp mig i kattkunskap. Hon var så otroligt bestämd den lilla tjejen och jag var så nedtyngd av en anhörigs bortgång så jag orkade inte diskutera med katten. En märklig katt som tagit sig för att omvända mig. Hon lyckades kan man säga. Med råge! Soulway ## Comment 23 Author: Buzze Min första katt hette Gustav. Han var en norsk skogskatt som hade varit vild fram till han flyttade in på vår balkong :) Han var riktigt söt och blev hela 20 år!