# Slutet för min skyggis... Author: Onikan ![Gråter](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") Jag är så ledsen, så ledsen, behöver få skriva av mig lite. Jag har vetat länge nu att denna dagen skulle komma, men ändå var jag inte ett dugg beredd. Ikväll har min första lilla skyggis fått somna in. Å detta var första gången i mitt liv som JAG beslutade en avlivning, som vuxen, som ytterst ansvarig. Hon var den första katten jag själv räddat. [![](../ShowUserFile.aspx?BinaryId=a14c66c9-31a1-4c1c-844e-5d3e56813bf5&xscale=800&yscale=480)](../ShowUserFile.aspx?BinaryId=a14c66c9-31a1-4c1c-844e-5d3e56813bf5) Ögonen mina svider av tårar. Det är för jävligt att vara den som bestämde slutet på hennes liv. Jag hoppas verkligen det finns nåt på andra sidan... Min lilla skyggis. När jag fångade in henne våren -03 hade hon varit livrädd för människor från att hon föddes 2 år tidigare, men fått lite mat på bondgården där hon bodde. Hon hade inte ens fått ett eget namn, å hon vågade inte ens äta ur matskålen om en människa stod ett par meter ifrån. Hon fick ungar som bonden ville slå ihjäl. Jag frågade förtvivlat om jag inte kunde få ta hem mamman och ungarna istället och han skrattade, _javisst -om du kan fånga henne så! _Jag hade tur och lyckades lura på henne vid ungarna och fånga henne, hon slogs för livet, men jag fick hem alla 3. Efter att ungarna hade fått nya hem har lilla Alicia levt i över 5 år hos mina föräldrar. Hon blev tamare efter mycket tid, men gick aldrig att lyfta eller hålla fast. Hon var en vild själ och levde helt på sina egna villkor ända in i slutet. Hos mina föräldrar levde hon självvalt som innekatt med ett stort hus och 3 kattpolare, varav en katt var hennes Prins, Hjälte och stora Kärlek. [![](../ShowUserFile.aspx?BinaryId=3606686b-3f36-432d-9dc2-5626ef562f38&xscale=800&yscale=480)](../ShowUserFile.aspx?BinaryId=3606686b-3f36-432d-9dc2-5626ef562f38) _(bilden föreställer hennes troligen lyckligaste dag i livet, enda gången hon fått sova på sin Prins mage, hon spann högre än jag nånsin hört en katt spinna!!)_ Hon tassade fram till människorna när hon själv ville bli kliad, bakvid rumpan var bäst! Då dreglade hon utav njutning. Bara man inte höll fast eller lyfte henne så gillade hon oss människor. Å det slapp hon, hon levde helt på sina egna villkor. Hon blev ca 10 år gammal, min lilla tjej, men en elak, stor tumör blev hennes slut. Hon fick somna in hemma, tack vare min underbart snälla vän som är veterinär, och hon slapp stressen med att åka iväg till något djursjukhus. Hon fick ett fint liv. Hade jag inte tagit in henne hade hon varit skjuten idag, det är alla hennes gamla kattpolare på gården. Desutom hade hon nog redan förbrukat ett par kattliv innan jag tog in henne, för vid kastreringen visade det sig att hon hade en höftkula som växt ihop ur led, troligen hade hon blivit påkörd, flera tänder saknades också. Men hon ville ju aldrig gå utomhus hos mina föräldrar, inte ens om dörren stod vidöppen, så hon klarade av sina handikapp utan problem. [![](../ShowUserFile.aspx?BinaryId=bbdc0135-abba-4685-92b5-adaf62cb015f&xscale=800&yscale=480)](../ShowUserFile.aspx?BinaryId=bbdc0135-abba-4685-92b5-adaf62cb015f) Fina, lilla Flisan. Det här gjorde ondare än jag trott :( Förnuft och hjärta hänger verkligen inte ihop. Jag har bara varit med om 2 avlivningar utav mina/familjens djur tidigare och det här var första katten. Det gör så ont!! Ont, ont, ont ![Gråter](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") Lilla tjejen. Du lärde mig mycket! Du lärde mig tron på skyggisar. Du lärde mig att ingenting är omöjligt. Du lärde mig att inte lyssna på alla som aldrig trodde att du kunde bli tam, du älskade verkligen när vi klappade och kliade dig! Du öppnade mitt hjärta för de mest utsatta, lågoddsare, de som inte ens bevärdigats med ett namn... Hejdå älskade lilla vän! ## Comment 1 Author: [Borttaget] Åhhh vad sorgligt![Gråter](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") Tröstkramar till dig ## Comment 2 Author: anebit "snyft"     Tröstekramar till dig Onikan............. ## Comment 3 Author: annebeate Onikan, så fint och stämningsfullt du skriver om din älskade lilla vän Flisan. Omhuldad av kärlek och omtanke fick hon många fina år med dig och dina föräldrar. Ända till  slutet kände hon sig älskad. Tänk om alla katter fick känna av så mycket kärlek. Nu finns älskade Flisan i det vackra Regnbågslandet och springer omkring fri från smärta med många andra älskade små kissar på de vackraste av alla ängar. ## Comment 4 Author: brutt Fina lilla katten som fick ett bra liv tack vare dej och ett värdigt slut när den dagen kom. ## Comment 5 Author: Onikan #3 åhh jag hoppas att hon gör det! Det känns så jäkla bedrövligt tungt att JAG beslutade att hennes liv var helt slut nu. Hon led, hon hade ont, jag ville ge henne ett värdigt slut och inte vänta tills hon gick ner sig totalt, men det här gjorde mer ont än jag trott... ![Gråter](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") Tack för dina fina ord! Man önskar alltid att man gjort mer, gett mer, men jag tror att hon var lycklig att få leva på Sina villkor. Inget tvångskel, ingen socialiseringsträning, bara gos när hon ville. Har aldrig träffat en så vild själ som ändå funkat i familjeliv, hon var speciell. Det är just nu man undrar varför man har djur, varför man tar in dem i sitt hjärta när det gör så ont när de dör... ## Comment 6 Author: Jenna-Gun Kramar om dej. Vet hur det känns. Hon har det bra nu lilla kissen. Jenna ## Comment 7 Author: Hawknestgrove Du ska inet vara leden. Du har gjort en välgärning i hela kattens liv. Hon tackar dig för sitt liv och förat du hade så myckett förstånd, att du lät hnen somna in, så hon slapp plågas. Tröstekramar till dig. Hon är lycklig nu, jag lovar. ## Comment 8 Author: Imasy Vad fint du hade skrivit om henne. Förstår att hon är saknad :\`( ## Comment 9 Author: Onikan Tack för era fina ord! Skönt att få skriva av sig. Era ord värmer verkligen! Jag VET ju att jag gjorde rätt, ändå känns det ju skit. Ja nu slipper hon lida. Ändå rullar tårarna nedför kinderna ![Gråter](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") ## Comment 10 Author: Fagddu Vad tråkigt att behöva fatta det beslutet, men det gjordes ju som sagt för hennes bästa och hon hade ju ett väldigt bra liv de sista åren, tack vare dig. Nu leker hon med de andra kissarna på de vida ängarna. ## Comment 11 Author: Engla Å, så sorgligt. Och snyftigt. Och jobbigt. Tänker på er. ## Comment 12 Author: [Borttaget] Att ta beslutet att avsluta någon annans liv är nog det tuffaste beslut man  tar i livet.  Vad man än väljer, liv eller död, det blir aldrig rätt när det gäller ett djur som lider..... Det är det som gör det så svårt.... det är så jag upplever det i alla fall. Du har gett Flisan ett liv som hon aldrig drömde hon skulle få. Många kramar, Miranda ## Comment 13 Author: hanna64 Beklagar verkligen ....hon fick ett fint liv tack vare dig ## Comment 14 Author: kattassen Det är så uppslitande varje gång man måste igenom detta. Men hon fick en fin tid hos dig och hade du inte funnits där i starten hade hon ju varit borta länge nu. Att behöva ta ett beslut om att avsluta en fyrfota väns liv är det värsta man behöver göra. Kramar till dig och ros till lilla Flisan!![Gråter](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") ## Comment 15 Author: emjon Så fint och varmt känslofyllt du beskriver om en mycket svår stund i livet som vi alla kattägare får vara med om någon gång. Vilken lycka för kissen att bli räddad av dig och få komma till ett hem som respekterade henne fullt ut. Jag blir tårögd när jag både läser och skriver nu och att sedan hjälpa kissen att få ett värdigt slut är en handling av en sann djurvän. Jag vet av egen erfarenhet (har varit med om det många gånger) att hur förberedd man än känner sig så gör det oerhört ont i hjärtat. Det är då man måste tänka på sin älskade kisse att den inte lider mer. Så småningom lägger sig sorgen och de lyckliga stunderna tar över men glömmer det gör man aldrig men det blir lättare att leva med minnerna. Stor tröstekram till dig för din handling fylld av kärlek. ## Comment 16 Author: [Borttaget] Kramar och tankar till dig /M ## Comment 17 Author: Alexej Läste det här nu med stor beundran för dig, dina föräldrar och Flisan. Hennes liv är symboliskt för så många andra hemlösa katter och hon fick så många år med dina föräldrar och sina kattkompisar. Ingen katt lever för evigt och beslutet om avlivning kom genom kärleken till henne. Stor tröstekram till dig och dina föräldrar! ## Comment 18 Author: Kat08ja Tröstekramar till er... ## Comment 19 Author: Puma77 Tröstekramar till dig vännen![Gråter](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") ## Comment 20 Author: Onikan Åh nu blir ögonen tårfyllda igen, pga alla era fina ord ni skrivit! Tack för omtanken! **Alexej** -åh tack ska du ha. Jag har många gånger berättat om Alicia (eller Flisan som jag brukar kalla henne) för människor som ett levande exempel på att även rejält förvildade katter kan trivas som familjekatter. Jag skrev förresten fel däruppe ser jag, hon var ca **4** år när jag fångade in henne (trodde bonden), och hade alltså aldrig ens vågat äta i närheten av människor. De enda gånger man såg henne var som två lysande gula ögon långt bort i gamla ladan, som gömde sig bakom någonting... Så t o m en lågoddsare som henne blev kelgris! Att jag fick in henne var ett rent mirakel. Men det kostade mig också att hon aldrig gick att lyfta, troligen pga hur jag fångade henne. Hon hade lagt sina 2 små ungar i ett smalt utrymme mellan 2 halmbalar och hon låg där och diade dem. Troligen märkte hon inte att jag hade smugit mig dit med handskar på och när hon hoppade upp bara högg jag tag i henne och släppte inte! Det var hemskt, hon skrek, slogs, bet mig och kämpade, men av någon anledning släppte jag inte. Jag hade ju ingen erfarenhet, inga fällor att tillgå, ingen hjälp, å så här i efterhand var det säkert pga detta som hon aldrig gick att lyfta i sitt liv, men det var det ändå värt. Hon fick för första gången i sitt 4-åriga liv behålla en kull ungar, alla föregående hade slagits ihjäl, å jag väntade med att låta ungarna flytta tills hon var redo, det var vid 13-14 veckor. Ja mina föräldrar har varit underbart snälla som låtit henne bo hos dem. De har visserligen inte lagt så mkt tid på henne, inte tränat något med henne, men gärna kliat henne vid rumpan när hon kommit fram och bett om det. Hon gick ofta till mamma när hon satt i tv-fåtöljen och fick sig en lång kli-stund. Då spann hon jättehögt och dreglade av njutning :) Eller slickade tillbaka som tack! Hon sov vid fötterna i gästrummet varje gång mormor var på besök, till mormors stora förtjusning. Jag är otroligt tacksam att de tog sin an min lilla "skyggis" trots att de från början var mkt skeptiska till att hon skulle bli tam. De har också så snällt haft min första egna katt boendes där, för han kräver att få vara utomhus och de bor så att det är möjligt. Flisan har aldrig velat gå ut, men alltid ÄLSKAT honom, så jag är glad att han inte dog före henne, då hade hon nog sörjt ihjäl sig.. Nej du har rätt, ingen katt lever för evigt, men jag hade nog ändå trott hon skulle bli äldre... men hon hade ju 4 hårda, hårda liv före jag fångade in henne, de resterande 5,5 fina åren får man ändå vara glad för. Jag önskar att fler vågade ge sådana här katter en chans. Man kanske har 1-2 tama, gosiga barnvänliga katter redan, att då släppa in en till liten misse som kan få vara lite blyg, få finnas till på Sina villkor vore en fin gärning. Alla förtjänar en chans iaf. ## Comment 21 Author: [Borttaget] Vad fint du skriver om din vän. Tänk om det fanns fler underbara människor som du. Kram ## Comment 22 Author: Onikan **emjon** Tack vad skönt att höra det där! Jag har en stor svårighet i livet och det är att känna mig tillräcklig. Jag har höga krav på mig själv och vill alltid Mer. Det är så lätt att tänka att man kanske kunde gjort det eller det, men jag tog beslutet att hon in i slutet fick leva på sina egna villkor. Ett värdigt slut, innan lidandet blivit för stort. Det här är som du skriver något alla djurägare förr eller senare måste möta. Det här var på sätt och vis första gången för mig. Jag har varit med när andra fattat beslutet, men aldrig förr varit den som behövt bestämma, den ytterst ansvarige. Det är så lätt att "älska ihjäl" sina djur, att vänta för länge, att skjuta upp beslutet för att man inte vill skiljas från dem. När vi har makten att bestämmer över hela deras liv, är vi skyldiga att avsluta dem i rätt tid anser jag. Men det är en sak att anse det och en sak att agera utefter det när man väl står där. Jag tror att jag gjorde rätt. Det hade givetvis känts mer moraliskt rätt att avliva henne om hon blivit påkörd och redan låg halvdöd på golvet, eller om njurarna packat ihop, men det måste också vara en gåva att ge sitt djur ett värdigt slut. Visst du börjar få ont, vi vet alla vart detta leder, men vi väntar inte tills du lider såpass att livet blivit enbart en plåga. Det lidandet ville jag inte utsätta henne för. Bläää, det kommer kännas tungt att åka hem till mamma och pappa nästa gång. Vi ska begrava henne idag eller imorgon. Jag tror att jag ska plantera en rosbuske där till våren. Något fint som kan påminna om henne... ## Comment 23 Author: Puma77 Jag tog beslutet för båda min två sällskaps dvärgkaniner. Min första lilla svarta kanin sotis blev sjuk tidigt. Förlamning. Alla veterinärer utom en sa att det fanns inget man kan göra. En enda sa att sånt här har hänt förr och det ni kan göra är att ge honom vatten så han inte torkar ut. Så vi gav honom vatten ofta för dricka kunde han. Mamma var uppe flera ggr per natt. Efter några dagar så märkte jag att han kunde tugga så jag smulade sallad i små bollar som han fick i sig. Han badades flera ggr per dag så han inte kunde sköta sin hygien. efter ytterligare några dagar märkte jag att han började bli starkare fysiskt. till slut blev han helt frisk igen. Den kaninen blev 8 år vilket är normalt för en sån. Den sista tiden var han ganska pigg men han hade cancer. Till slut tog vi beslutet att han hade fått ett gott liv och inte skulle behöva lida mer och bli sämre så han fick somna in. Jag var inte med den gången. Min andra kanin var 7 år när hon blev sjuk. Vi åkte in och hon fick sprutan. Veterinären trodde inte att hon skulle klarat natten ens. Det var tungt men rätt beslut. Men den dagen som mina katter kommer att få gå över bron kommer bli otroligt tung. Kan knappast tänka mig hur det skulle kännas, inget man vill tänka på. De är mina troll, mina barn, min trygghet. Älskar dem så otroligt mycket. Lider med dig Veronica över att behöva ta ett så tungt beslut hur rätt det än är. Kram ## Comment 24 Author: Onikan #23 naw, lilla kaninisarna :( Det är verkligen det stora minuset med älskade husdjur, att de inte lever så länge. Fint slut du ändå fick med dina kaniner, mina blev tyvärr ihjälbitna. Starkt av dig att ta de besluten! Jag älskar alla mina katter, men det lättar givetvis lite att jag inte bor hemma nu och ser Alicias tomma plats, tänker på det hela tiden. Det är tungt idag, jag ser på mina katter här hemma och kan inte låta bli att tänka på att också de ska dö någon gång. Men det känns ändå skönt att få sörja lite, även att hon inte bodde hos mig, inte stod mig närmast, så var hon min lilla skyddsling och jag mår bra av att få ut ledsna känslor. Tack gumman! Kram ## Comment 25 Author: Puma77 Ibland behöver man få prata ut med och få lite tröstande ord tillbaka. Kram ## Comment 26 Author: Onikan Ja verkligen! Är glad att det var min fina barndomskompis som avlivade henne, hon är en fin människa och en jättebra veterinär, det kändes så rätt att hon fick somna in hemma, även att hon var rädd när vi skulle få tag i henne för att spruta :( Jag måste hitta på nåt fint till henne som tack. Förresten, tycker ni jag ska plantera en rosbuske vid Alicias grav eller något annat fint? Tips är välkomna, mamma är ändå ingen trädgårdsfantast så det gör nog inte henne något vad det än blir. Där vår gamla hund ligger begraven har pappa planterat en rhododendronbuske som han fick av sin mamma, som också är avliden. Jättefint, när man ser den busken tänker man både på farmor och vovven... ## Comment 27 Author: Puma77 Kattmynta kanske? En liten tanke var gång och sen beöver det inte så mycket skötsel. Sen uppskattas det ju av andra katter också. ## Comment 28 Author: Onikan Åhh jag har aldrig tänkt på att man kan odla kattmynta själv :p Den klarar sig ute om vintern och allt? Hur "sår" eller planterar man det? ![Skäms](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms") En fin idé! ## Comment 29 Author: majvi Det är lättare om katten efter ett långt liv somnar in lugnt och stilla för att aldrig mer vakna, än att behöva ta beslutet om avlivning själv. Men det är djurens bästa vi ska tänka på och inte vår egen sorg och saknad. Det är väldigt svårt när djuret inte är dödssjukt att avgöra när det är rätt tid och man vill ju inte att de ska lida heller. Det är en liten tröst sen att fundera ut något fint man kan sätta på graven. ## Comment 30 Author: Puma77 Dt bästa om ni börjar odla den till våren så ni kan sätta ut den sen. Finns 2 oika sorter. den med blå blommor "kantnepatan" Gunilla har den på Pyssas grav sen finns det den äkta med vita blommor. Jag bjöd på tradera och gav 22 kr för några frön som ska sås till sommaren. Den ska klara sig. Gunillas växer som ogräs:)) Finns fler här inne som har plantorna och några har nog sått själva så de kanske kan svara. Vet inte om man ska klippa ner demtill vintern eller om de bara kan stå. De är ju återkommnade år till år. Sen kanske du kan ha ocj klippa ner till leksaer eller till katterna själv med;) ## Comment 31 Author: majvi En sorgepsalm.jag hade bara hört den i orgel och fagottversion tidigare . [http://www.youtube.com/watch?v=Shxbumoy4fA](http://www.youtube.com/watch?v=Shxbumoy4fA) ## Comment 32 Author: Ankie Men vad vackert du skriver om din katt så sorgsamt ont i själen det gör när det blir så här döden kommer och den tär det bästa du kunde göra för din katt var denna utväg en evig lugn och ro nu din katt har en plats bland änglarna i himlens sfär kram på dig Onikan ## Comment 33 Author: [Borttaget] Kram på dig Onikan! Vet hur det känns och det är så fruktansvärt när dagen kommer! Ta det där beslutet om avlivning medan katten fortfarande är "pigg" är det mest fruktansvärda man kan vara med om, även om man vet att det inte finns något mer att göra, att man vill lindra deras smärta. Det är nog trots allt en förmån djur har, att slippa lida. Jag försöker alltid stålsätta mig när jag tar in en ny hemlös/oönskad katt, att den här gången ska jag försöka tänka att katten inte hade något val. Att jag gav den de bästa åren av dess liv, och jag lovar mig själv att inte gråta ihjäl mig när den hemska dagen kommer, för man mår ju så dåligt varje gång. MEN, man kan inte bestämma över sina känslor, man kan inte hjälpa att från första dagen fäster man sig vid den här vilsna lilla kraken som ingen annan brytt sig om. Så vad händer? Jo, man gråter floder och lovar dig själv att ALDRIG MER skaffa någon ny katt. MEN, ni har räddat ett liv,  ni har bevisat för henne att det finns snälla människor som läkt hennes sår och Flisan kommer att vara er evigt tacksamma att hon fick så fina år hos er. Kramar, jag beklagar sorgen... ## Comment 34 Author: Sidentass Åhhh...så du skriver vackert om en så högt älskad misse...så svårt för dej att behöva gå igenom detta..det gör så ont i hjärtat när man måste fatta sådana här beslut..de svåraste beslut som någon sin finns att fatta...glöm aldrig att du gjorde detta av stark o innerlig kärlek till din kisse...något som hon inte hade klarat själv, utan som du av kärlek hjälpte henne med... Nu lider inte liten-kisse längre..hon har blivit omhändertagen av andra små änglamissar i landet bortom Regnbågsbron. Där har även jag flera änglakatter.. Innerlig tröst- och styrkekram.. Sidentass ## Comment 35 Author: martdat jobbigt men tyvärr har man inget annat val ibland, du gav henne många fina år. kramas,,,, ## Comment 36 Author: lilo-nova Det är aldrig lätt att mista sin vän! ![Gråter](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter")/ Kramar Nadja. ## Comment 37 Author: Simson Det är så sorgligt! Du har skrivit så fint! Hon fick ett fint och värdigt liv hos dig och föräldrar! Du har gjort så mycket! Massor med kramar till dig! ![Kyss](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") Det är så svårt och smärtsamt att mista någon som stått en så nära! Känner verkligen med dig just nu! ## Comment 38 Author: essut50 Tröstkramar till dig. Vet hur det känns att mista sin vän.. ## Comment 39 Author: Lena Usch så ledsamt att din kisse slutat sina dagar. Det är ett svårt beslut att ta men en fin gärning när det inte finns något mera att göra. //Lena ## Comment 40 Author: Onikan Tack hörninini! Alla era ord värmer och tröstar. Ikväll har jag varit hemma hos mamma och pappa på lite middag. Vi skulle begravt Alicia ikväll men dels blev jag försenad, dels regnade det som sjutton och var ruggigt, jättemörkt och kallt ute. Så vi begraver henne imorgon istället. Hundarna och katterna hade fått nosa på hennes kropp efteråt igårkväll, det var som om de förstod direkt, de var lugna och försiktiga, nosade inte så nära. Undrar vad de tänker... Det kändes konstigt därhemma utan Flisan. Hon låg ju alltid där någonstans. Tassade fram när vi satte oss i soffan och såg på Idol, spann lite och strök sig emot handen. Lilla tjejen. Det känns skönt på nåt sätt att vi ska ha en begravning för henne, få lägga hennes kropp i jorden, vårda hennes minne, få ett slags avslut. En känslomässigt viktig grej som jag inte vill missa. När jag var liten och mina kaniner blev ihjälbitna hade vi begravning för dem med, vi gjorde ett träkors, skrev deras namn och begravde dem på tomten. Det känns bra helt enkelt. Jag har varit helt slut idag. Tack för att ni bryr er! ## Comment 41 Author: Simson Förstår dig! Det där med avslut är viktigare än man tror! Även för djuren! Önskar min Atos hade fått den chansen men jag visste inte att Simson skulle dö den dagen. Atos letade och letade. Skrek och gick ner i vikt. Till slut frågade jag om han fick gå in till grannen och leta också då Atos stod och förökte slita upp hennes dörr. När Atos letat genom hennes lägenhet verkade han förstå att Simson inte bara hade flyttat dit. Han slutade leta och lugnade sig. Vad "fint" att hundarna fick den "chansen". De förstår nog mer än vi tror om det hela nu. En riktig begravning är ett fint sätt att hedra den bortgångne! Fint gjort av er! Kan tänka mig att det var tomt under Idol. Det kommer nog att vara tomt varje Idol ett tag framåt. Önskar fint väder till er i morgon! Kram! ## Comment 42 Author: Onikan #41 åh så fint skrivet, blev tårögd! Tack Simson. Åh stackars din lille Atos, det måste skära i hjärtat att höra ens katt leta och skrika efter sin döde kompis :( Jag var lite orolig för vad hankatten, Alicias prins, skulle säga men han hade varit som vanligt idag. Han nosade iofs på henne igår kväll när hon nästan hade somnat in av det lugnande. Men så var alltid hon mer kär i honom, än han i henne tror jag. Ja hundarna visade riktig "respekt" faktiskt. Eller vördnad kanske man kan säga. Den yngsta hunden är ett yrväder annars och flisan brukade fräsa hårt åt henne då och då. De hade sitt lilla "spel". Tack vad rar du är! Jag hoppas också solen kan titta fram lite imån så det blir lite ljus när vi begraver henne... Kram! ## Comment 43 Author: snickan Tänker på dig Onikan. Så fint du skriver om din älskade Flisan som nu är på regnbågslandet, och lider inte mer. Många tröstekramar till dig/ snickan ## Comment 44 Author: lenarydstrom Åh, så fint du skriver om lilla Flisan! Jag förstår hur du känner, har varit där själv... Du får aldrig glömma att du gav henne allt hon kunde önska sig; trygghet, kärlek och ett liv på sina egna villkor. Jag är säker på att var hon än är just nu, så finns hon med dig... Kram /Lena