# Ensamma Kattungar Author: Lena Vad tycker du om att en kattunge adopteras till ett hem där den blir ensam katt? ## Comment 1 Author: [Borttaget] Vi kan aldrig ta ett djurs plats och leka och förstå dem på samma sätt som en artfrände kan därför anser jag att kattungar ska ha en kompis.Men givetvis föredrar jag att en katt får ett hem ensam än att den fryser och svälter ihjäl utomhus. Så finns det de som absolut vill vara ensamma då får man respektera det, men de flesta ungar har glädje av kompis på samma nivå. Tror även andra djurarter mår bra av en artfrände att leka och busa med. ## Comment 2 Author: anebit Tycker med facit i hand att alla kattungar behöver en kompis att leka med.  Förstod inte det när vi tog hand om Rasmus för 15 år sedan.   Jag har fått kravla på golvet och lekt katt med honom men det är ju inte samma sak..... Nu tog vi ju in Pysen från gatan i höstas och då hade vi ju Rasmus hemma men han är för gammal att leka så vi borde haft en kattunge till men det förstår inte min andra hälft. Pysen är jättejobbig med Rasmus flera ggr/dag.  Hoppar på honom och tar nacksving och brottar ned Rasmus och det gillar inte Rasmus utan han har nå konstiga ljud för sig samt springer och gömmer sig för Pysen.  Dom är absolut inte ovänner utan står och äter bredvid varann och stryker sig mot varann. Men det hade varit roligt för Pysen att ha en jämnårig att leka med samt att Rasmus fått vara ifred.  Ca 1 åring  på  3,5 kg brottar ned en 15 åring på 9 kg. ## Comment 3 Author: Alexej Helt fel! Har man sett hur 2 katter är mot varandra känns det som djurplågeri att ha en ensam katt. Vi människor kan aldrig ersättar den andra katten, inte lekar, brottas och kela som de gör. Hur kan en människa bara inbilla sig att hon räcker för att ersätter både mamman och syskonen? Jag kommer aldrig att förmedla en yngre katt ensam. Men en del äldre katter trivs bättre att vara ensamkatt fast jag tror ändå att den har tråkig och sover bort det mesta av sitt liv... ## Comment 4 Author: Lena Min åsikt är att det är helt fel. En ensam kattunge blir ganska olycklig. Sedan är det det här med utvecklingen. Nu har vi en 12 veckorsgräns i djurskyddslagen. Men det är när kattungen som tidigast kan skiljas från mamman. Katter socialiseras under betydligt längre tid än under 12 veckor. Även om katter inte är flockdjur mår de bra av kontakt med andra katter. Om man studerar katter som lever fritt ute kommer man att upptäcka att de har utbyte av kontakten med andra katter och söker sig till varandra. Mellan katternas revir finns så kallade "ingen mans land" där katterna möts. Kattungar följer vuxna katter och bildar inte egna revir förrän de blivit könsmogna. Kastrerade katter lever i regel ihop hela livet. Att adoptera ut ensamma kattungar som sedan ska leva som ensamkatter är helt enkelt inte alls bra ur kattens synvinkel. Det är vi människor som tycker det är bra om vi bara ser till våra egna behov. Det går lättare och snabbare att adoptera ut kattungar om man inte ställer så många krav på kattägaren. Många kattägare tycker det är bekvämare att bara ta en kattunge när de ser på sina egna behov. Frågan handlar, enligt min mening, egentligen om huruvida vi ska se till kattungens behov eller till våra egna. //Lena ## Comment 5 Author: anebit _"Många kattägare tycker det är bekvämare att bara ta en kattunge när de ser på sina egna behov"_ Jag skulle vilja säga till dessa människor,  att det är bekvämare att ha 2 kattungar för då leker de med varann och kattägaren behöver inte kravla runt hela tiden och leka katt. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Med tanke på vad #4 skriver om att utekatter söker kontakt med andra. En misse här på gården bodde tidigare hos en pensionärsdam som ensamkatt men varje morgon "stöka" han sig ut vid 06-tiden på morgonen för att gå rakt över gården och sätta sig på min grannes uteplats och vänta på att hon skulle släppa in honom. Så han åt alltid "frukost" med hennes två kattkillar. Numer bor han även där då damen har gått bort. Det lustiga är att en annan grannes 12-åriga katt gör samma sak numer, ska ut, går över gården och äter frukost med de 3 kattkillarna där. Den katten har gått ensam i 10 år innan förra ägarens dotter tog över katten. ## Comment 7 Author: Sidentass ¨Tror att de bästa för en kattunge är att ha en katt-kompis att umgås med...har haft flera kullar förr och man har sett hur mycket tid småkatterna tillbringar tillsammans vilket ju bidrar till deras utveckling i livet som katt ## Comment 8 Author: brutt Helt fel för en människa kan inte lära en katt att vara katt och det är kattens behov som ska styra dess liv inte människans. Kan som exempel ta mina två kattbröder från ett stall de hade hela tiden fullt upp att göra med att brottas, jaga och leka alla möjliga lekar med varandra som små ungar och hade skitkul tillsammans det syntes hur de njöt av livet och så borde det få vara för alla kattungar. ## Comment 9 Author: Solveig Det är klart att det bästa för kattungar är att ha en kattkompis, men ibland har man inget val. Ett hem utan kompis är bättre än en kompis utan hem! ## Comment 10 Author: majvi En av mina hittekattungar fick flytta till en pensionär med gott om tid för den.I och för sig hade kattungen blivit 8 månader vid det laget.Den saknade kompisarna i början men sen gick det bra.Visst är det roligt för katten att få ha en kompis, men om man inte hittar något sånt hem och inte kan ha katten kvar, vad gör man? ## Comment 11 Author: wolfie Ensamma kattungar mår inte alls bra av att vara ensamma om ej människan den bor hos är hemma hela dagarna o har tid med den..båe mycket lek o kel..hade en ensam katt en gång som älskade att lea kurragömma,jag fick först leta på den,sen fick den leta på mig..himla skoj!!hehe ## Comment 12 Author: Hawknestgrove Ja, jag är väl en av de få, som svarat alternativ två och vågar stå upp för det. Har man bara tid, så tycker inte jag, att man prompt måste ha två katter. Allt detta är en balansgång som även har med ekonomi att göra. Två katter är dubbelt så dyrt som en katt. Har man tid och kan hålla sin kisse sällskap mycket, då kan man gott ha enbart en katt. Är man ute mycket och skaffar sig två katter för att man inte är hemma så mycket, då ställer jag mig frågan, vad man ska med husdjur  över huvud taget. Tänk på, att två katter ställer till dubbelt så mycket bus också, när de är själva. Sagt av en, som har tre.........Det bara blev så...... ## Comment 13 Author: Puma77 Jag hade Thindra sen hon var liten och hon var nästan 2 år när Tudor kom hit. Men jaghade ganska mycket tid med henne och det bev mycket lek o kel. Apport var en av favoriterna och skulle lekas alla dagar innan vi gick o la oss. Men hon är idag gärna en ensamkatt även om hon accepterar Tudor till stor del. Men bara hon ser att hon får ha mig för sig själv mest så är hon nöjd. Hon vill inte dela mig med Tudor de gånger vi gosar. ## Comment 14 Author: emjon Baserat på egna erfarenheter så säger jag direkt att kattungar mår bäst av sällskap. Helst 2 kattungar på en gång eller om man har en ung katt hemma sedan tidigare. När vår första katt kom till oss vid 2,5 års ålder så ville han vara ensam katt. När han var 18 år fick han ppa av sjukdom gå vidare till regnbågslandet. Då visste jag också att ett liv utan katt var inget riktigt liv. Vi skaffade då två kattungar för att de skulle ha trygghet av varandra och få utlopp för sin leklust. Många katter har vi tagit hand om under åren och när det gällt kattungar har de alltid varit två. När familjen utökades med Trollet så hade vi vuxna katter och jag märkte direkt skillnaden. Av den anledningen så kom Molly som kompis till Trollet och de fann varandra direkt. När vi sedan tog våra 2 skygga jourkissar så såg jag också hur viktigt det var för dem att ha varandra. Det blev ännu bättre när de fick träffa våra egna katter för då blev det överflöd på trygghet omsorg och lek. De yngre katterna blir som en vitamininjektion till de äldre och det är härligt att se hur de leker tillsammans. Nu är ju jag hemma på dagarna och kan ägna mycket tid till mina älskade små troll och för mig är det ren terapi. Det har tagit lång tid för mina jourkissar att bli lite tamare men min filosofi är att när katterna har varandra i första skedet så växer tryggheten. Då tror jag också att tilliten till människor också blir lite bättre när de väl vågar steget. Sedan beror det naturligtvis på katten hur tuff den är och vad den varit med om i början av sitt liv. ## Comment 15 Author: [Borttaget] Det är omöjligt att veta hur en viss kattunge kommer att bli som vuxen. Det finns katter som är glada åt kattsällskap medan det också finns verkliga ensamvargar. Jag har en katta som nu är 14 år. hon fick en kull ungar för 12 år sedan och alla tre ungarna blev kvar hos mig. Ända sedan kattan vande av sina kattungar har hon aldrig missat att morra åt dem varje gång hon mött dem. Denna katta umgås inte med de andra av mina katter men hon tyckte nog om sin mamma men mamman finns inte längre. En hittekatta som jag känner fick ungar en vecka efter att hon fick ett hem. En av ungarna är kvar i samma hem och piper denna kattunge som nu är sex år gammal det minsta så kommer mamman som en raket för att se till att inget ont hänt dottern. Men visst är det tufft för en kattunge att tas från sina syskon och sedan bli ensam katt i ett främmande hem. Det är nog trevligt för de allra flesta katter att få leva tillsammans med ett eller flera kullsyskon. Kullsyskon som har roligt tillsammans har jag sett många exempel på. ## Comment 16 Author: Shadows Kan ju berätta hur det var när jag skaffade min första katt för två år sedan. Jag och sambon kollade runt efter en kisse _(hade disskuterat detta länge)_ eftersom jag var arbetslös hade jag mycket tid att spendera med Kitty _(kissen i fråga). (Han har haft katt förrut men inte jag.)_ Allt gick bra tills jag fick jobb och inte hade så mycket tid längre. Vi upptäckte att hon blev nervösare bland annat. Råkade man nysa eller hosta kunde hon göra en volt och springa in under soffan! Vi bestämde oss för att hitta en kompis till henne. Ett år har gått sedan vi skaffade Charlie _(hennes stilige kompis)_ och hon är en helt ny katt. Gosigare, tryggare och mycket mera lekfull! Okej hon trodde vi hade släpat hem en mini alien, men det tog bara någon vecka innan hon accepterade att hon inte var den enda kissen i lägenheten längre! Båda är köpta som ungar _(12 v.)_ och jag kan ju säga att kan man inte ge sin katt 99% av sin tid _(typ arbetslös)_ så borde kissen ha en kompis. Om inte för att leka och sociala skäl, så för sällskapets skull. Men det är ju vad jag tycker ![Flört](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Ångrar inte en sekund av att ha skaffat en andra kisse, _(han är ju dessutom väldigt gosig och pratglad!)_ känns som att vi fått tillbaka våran kitty! ![Skrattande](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 17 Author: Silvestris Som uppfödare bedömer jag varje spekulants lämplighet fall för fall. Jag har sålt en del kattungar till hem utan andra katter dvs. kattungarna har blivit ensamkatter. Det har då handlat om hem där det finns människor hemma större delen av dygnets alla timmar, främst studenter. Det har gått alldeles utmärkt och då föder jag upp en ras som är känd för att vara väldigt social och uppmärksamhetskrävande. Visst kan en människa aldrig ersätta en artfrände, men en människa kan om den anstränger sig vara tillräcklig. Det vet jag eftersom jag sett det med egna ögon. Jag har haft oerhört engagerade kattungeköpare som verkligen har ansträngt sig för att stimulera sina kattungar. Sedan har jag även haft sådana som insett att det trots allt är lättsammast att skaffa en till kattunge och då har de gjort det ganska omgående. Det viktiga är att man för en dialog och att den potentiella ägaren är insatt i hur krävande kattungar är. Att det inte är att "bara skaffa en katt". Att de är redo att skaffa en till katt om det visar sig att människan/människorna inte räcker till. Jag ska bara nu i dagarna få hem en katt som blir mobbad av sin helbror. De såldes tillsammans som kattungar eftersom vi alla trodde att det skulle bli bäst så. Tyvärr anser inte hans bror (nu efter 1,5 år) att han har samma rätt till ägaren vilket innebär att brorsan jagar bort honom från matte om och om igen. Något som givetvis är ohållbart. Så  jag är flexibel och bedömer varje spekulants lämplighet individuellt. Katter är individer så att sätta generella principer om just sådana här saker ser jag inte som något nödvändigtvis positivt.